Jag kan inte med ord beskriva henne! Hon flyger nerför Högdalstoppen i kilometertider som snuddar 3-minuterstempo. Hon inspirerar, delar med sig och visar hur vi ska klättra uppför. Jag var lyrisk. Jag var inspirerad. Jag var mjölksyra personifierad.
Egentligen hängde jag med som en Wannabe. Jag ska ju inte springa Swiss Alpine som Carina, Jan-Erik och Fredrika. Men den träningen kan jag kanske ha hjälp av när jag kutar min lilla GAX-runda på 246 kilometer i sommar. Kristina promenerade upp för de branta backarna ungefär lika snabbt som jag och Jan-Erik kutade. Men hon hade förmodligen mycket mindre mjölksyra i musklerna. Något att lära sig!
Bastu, lunch och föredrag om stigningar som motsvarar 11 Hammarbybackar. Eller var det 16? Svindlande i alla fall. Jag bara njöt. Hela. Tiden.
10 kommentarer:
Ha! Nu ser jag. Lungplus är inte alls töntigt. Jag ser ju cool ut, jag! :D
Wow imponerande kvinna låter det som! Du verkar ha haft en helt perfekt löparhelg Mia! ;D
Var tvungen att sno bilden till min facebook. Hoppas det var okej! Bra med en vinter edition!
men heregud, hur ska JAG komma uppför swiss - nu när jag missat denna lektion????
vilket häftigt äventyr mitt i sthlm på en söndag. hela grejen verkar så exotisk när jag läser om den på era bloggar!
Mia:
Helt klart missade jag något fasen oxså....
/S
Vilken häftig grej! Inte dumt att vara mjölksyra personifierad i det sällskapet :)
Vilka härliga bilder på en lika härlig dag!! Inser att jag väldigt snart måste inhandla en ny kamera!
Haha ser ut som om vi har någon form av skrattävling :-)
mmm... hemma!
Högdalstopparna rockar!
Skicka en kommentar