Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 30 september 2010

Mätt och belåten läääänge

Dagens tips får bli morgonens gröt! Jag åt frukost kvart över 7 och höll mig mätt fram till halv 1. Har väl aldrig hänt i historien... Fröken superhungrig-hela-tiden blev inte ens sugen på förmiddagsmellis...

gröt på 1,5 dl blandade gryn (korn, havre och råg)
1 dl frysta blandade hallon och blåbär
2 msk pumpafrön
2 msk Kesella

Gegga ihop och häll över mjölk, havremjölk eller sojamjölk. Jag drack ett stort glas vatten och en kopp härligt svart kaffe till. Och läste DN förstås.

Jag tror på tankens kraft

Jag tänker mycket. Jag gillar att sätta ord på det jag tänker. Jag gillar nya tankar. Ibland kan jag gilla att älta gamla tankar.


Med tankens kraft kan vi faktiskt ändra på hur vi känner. Så länge vi tror på det vi tänker.

Jag använde mina tankar flitigt när jag slutade röka för 8 år sedan. Varje gång jag joggade så tänkte jag mig fräsh. Jag tänkte på andningen och följde luften ner i lungorna, jag tänkte stenhårt att hjälpa syret ut i blodet, till hjärtat, vidare i kroppen så att det friska blodet kunde hjälpa till att bygga en liten, liten del av en ny cell. En cell som jag förmodligen förstört med nikotin innan. Jag riktigt kände hur jag med tankens kraft hjälpte till att bygga en friskare kropp.

Varje höst när det är hög, klar luft får jag tillbaka känslan. Jag tänker ner det friska och projicerar med tankens kraft ut det i min kropp. Och för varje andetag bygger jag den där Evighetsmaskinen.

tisdag 28 september 2010

En dag i MarathonMias liv...


Vaknade upp vid 7-tiden imorse och hade 24 nya timmar att fylla. Fantastiskt!

Jag befinner mig på Västkusten, två mil norr om Strömstad närmare bestämt. Hummerfisket startade igår, när jag jobbade lade grabbarna ut tinorna, men imorse ville jag följa med ut i båten. Jag ägnade min första vakna timme åt en fantastisk soluppgång på havet. Tyvärr var våra hummertinor tomma - men det beror nog på att jag var med i båten. Tydligen bringar kvinnofolk otur vid hummerfiske.

Efter grötfukosten jobbade jag utan avbrott i 5h och 20 minuter. Under en telefonkonferens satte jag telefonen på "mute" och fixade till en omelett och grönsaker, stod vid köksbordet på landet och körde lite rehab med gummiband. Det gäller att vara effektiv. Hann lyssna in och rapportera av.


17,56 kilometer i skog och på landsväg. Fantastiskt ljuvligt.


Sent på eftermiddagen tog jag mig en löptur. 17,5 kilometer med hög luft, klarblå himmel och bara jag ute. Och så kantarellerna förstås. Kutade snabbt hem och hämtade papperskasse och bil och åkte tillbaka och fick med mig 5 liter gyllengula kantareller. Stekaren och Styvfar som spelat golf hela dagen kom hem och fixade middag. Ingen hummer dock...men väl Strömstadräkor och havskräfta.


Glad och lycklig i min ensamhet. Mina fantastiska kompressionstights är värda varenda krona, grymt bra för lår, hamstring, rumpa och knän.

Nu sitter killarna och kollar på fotboll och jag jobbar andra skiftet. Jag ägnar 3 dagar på landet åt att jobba ikapp mig med saker som jag helt enkelt inte hunnit med på kontoret - allt är inte roligt, men jag älskar känslan att stryka saker på listan så det övervinner all tråkighet. Just nu står även en kastrull fylld med räkskal och vatten och puttrar på spisen. Det blir supergod fond att ha till räksoppa eller fiskgryta framöver. Sånt sköter sig självt när jag jobbar.

Effektiv tid idag:
Arbete: 9,5 timmar
Löpning: 1h 41 minuter
Plocka svamp: 40 minuter
Laga/äta mat: 1,5 timmar
Rehaba: 15 minuter
Dusch och fix: 35 minuter
Tid för tända ljus och mys: 2 timmar
Njutning och livsglädje: 24 timmar

Investerar du din tid väl?

För en god sak

Nu i helgen 2-3 oktober är det Rosa Dygnet. Träningsglädje Sara ska köra Spinning i 24 timmar. Hon satsar på att samla in 24.000 kronor till cancerforskningen.Foto: lånat från Sara

Tidigare i år gick min styvmor bort i cancer, bara 50 år gammal. Cancer är en elak sjukdom som inte lämnar någon oberörd. Det kan hända mig, dig eller någon i vår närhet.

Gör som jag - var med och sponsra Saras spinningcykel. Märk ditt bidrag med Förnamn: Träningsglädje och Efternamn: Ditt fullständiga namn. Ett litet bidrag är bättre än ingenting. Så hoppa över att gå på Systembolaget denna vecka och lägg vinpengen på något godare. Tillsammans kan vi vara med och förändra framtiden för många familjer.

måndag 27 september 2010

Lidingöloppet på riktigt



Det är sant. På riktigt. Jag står och hejar, vrålar, skriker och gråter. Men inte för att jag springer själv - bara för att alla andra kutar!
Nästa år måste jag springa. Ska jag göra Klassikern är ju Lidingöloppet en del av det. Det här året samlade jag kraft. Alla jävla kraft i världen!




Jag, Stekaren, Kattis och Ulf tog oss till Lidingövallen och träffade en drös IF Linnéaiter. Bland alla goingar kom självaste Anna Grundahl! Hon som knep hem Riksmästertiteln på Uppsalsa Monster Tour 100k. Jag är så stolt över henne och blev grymt taggad bara av att titta på henne. Endorfinerna och kicken jag fick använde jag till att heja.

Min fantastiske Adept Moa Herngren (som inte tränat, inte sovit ordentligt, utan stått och varit representativ på Bokmässan...) gjorde grymt ifrån sig... så väl att jag började grina. Brorsan gjorde 3:14 och Stekaren 3:04. Min egen måltid för nästa år är 2:44. Jag ska slå Mats - som dagen till ära sprang vackert och körde LL myyyyyycket snabbare än när han körde Klassikern.

Men satan vad ont det gör! Inte bara i halsen - bara i benen. Det ilar upp i ryggen bara av att titta. Jag har redan filat på Moa's schema för vintern och där ingår massor av backar och terräng - kul... Jag följer med!

söndag 26 september 2010

Förlåt Military Fitness


Usch. Jag gjorde något igår som jag fortfarande skäms över. Därför lägger jag ut en officiell ursäkt till Military Fitness!

Jag älskar ju som bekant militärträningsformen och har tränat med Nordic Military Training i 2 år. Vi brukar ibland stöta på en konkurrerande verksamhet som heter Army Fitness när vi tränar. När vi passerar varandra brukar vi unisont säga "Godmorgon kamrater" och visa oss lite extra starka. Lite extra tuffa. Lite extra många. Samhörigheten växer och vi blir ett team. Lite vi-mot-dem och Röda-vita-rosen. Lek för vuxna. Med glimten i ögat.

Konkurrens är bra. I alla verksamheter.

Men så igår när jag som bäst stod och hejade på Lidingöloppet så passerade en snabb kille uppför backen och jag vrålade "Kom igen - faaaan vad grym du är!" och så såg jag att han hade texten Military Fitness på bröstet. Jag kopplade tyvärr till den lilla tävlingsdjävulen som ville vara lite bättre ute i LillJansskogen [läs NMT vs Army Fitness] och tillade.... "eller inte föresten".

Killen flinade och sa "Jo - jag är grym!". Klart han var. Det var alls inte meningen att säga "eller inte föresten". Military Fitness passerar inte oss på Östermalm, de huserar på Västkusten.

Förlåt! Ni är skitgrymma. Snygga tröjor har ni också!

lördag 25 september 2010

Sockerkaksmetoden

Råkade vakna en hel timme innan klockan ringde imorse, hade inte lust att ligga kvar i sängen - det bygger ju ingen SuperWoman direkt.



Anammade ett häftigt tips jag fick i veckan. Det var Malin som berättade att hennes mamma brukade slänga ihop en sockerkaka och ställde in den i ugnen medan hon gick ut och sprang milen. På så vis hade hon press på sig att kuta snabbt och hinna tillbaka att ta ut kakan.

Jag slängde ihop en kladdkakesmet, svidade om till löparkläder och ställde kakan i ugnen. Jag hade exakt 35 minuter på mig att kuta. Det var ingen mil som stod på schemat halv 8 en lördagmorgon före frukost, men jag fick ihop 6 njutbara kilometer i ett höstvackert Stockholm. Vid halv nio hade jag hunnit baka, tvätta en tvättmaskin, rehaba och duscha - bara att glida ner vid köksbordet och äta frukost och läsa DN medan kladdkakan svalnade. Den skulle sedan rädda mig Fredrik och Malin på Lidingöloppet. Mer om det sedan - här kommer något viktigare, nämligen receptet på kladdkaka (ifall ni vill kuta milen på 35 minuter!)

2 ägg
3 dl socker
1,5 dl mjöl
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 1/4 dl smält smör

Sätt ugnen på 150 grader. Vispa socker och ägg pösigt. Blanda mjöl, kakao och vaniljsocker - rör ner i äggsmeten. Häll i de smälta smöret. Ta en form med löstagbar kant eller använd bakplåtspapper. Kakan ska bli ganska tunn. Grädda i 35 minuter. Låt kakan svalna. Den är superkladdig och kola-aktig - gör sig bäst när den fått stå ett par timmar i kylen. Yummie!

fredag 24 september 2010

Ett pass är inget pass

Två pass är en FREDAG!

Dagen till ära har jag foto på födelsedagsbarnet och hans mamma. Foto: privat

Yummie! Jag formligen skuttade i sidled ut från omklädningsrummet på ÖIP imorse när jag såg Eric sätta fart. Prick 6:16 blev jag utnämnd till Hack-kyckling av Spyfys (även kallad den Onda Hövdingen av min adept.) Han hälsade alla indianer Godmorgon varpå han fick "Godmorgon Hövding" tillbaka efter lite uppläxning. Dagen till ära var det alltså extra koll på mig, min teknik och mina missar med att räkna högt.

Det var med glimten i ögat och jag antog "hackandet" med nöje. Bonus att jag fick göra extra bra och extra noga. Jag och Felix Herngren utgjorde ett dunderbra team och kämpade på fantastiskt. Jag gjorde draglyft/pullups(?) och grejade nästan 3x15...okej 2x15 och sedan kanske 2x9... Denna övning går ut på att jag ligger ner och håller i händerna på Felix som står upp. Jag häver mig upp och använder armar och rygg. Ganska enkelt med en stång, betydligt mer muskler och jobb med kompisar som verktyg. Vi bonusade upp med 35 armhävningar... Efter björngångsintervaller, kräftgång och fan-å-hans-moster så vann laget vi delats in i och bonuskörde 35 armhävningar. Jag var helt slutkörd och hade problem att borsta håret efteråt för att armarna darrade så. Det var länge sedan jag vred ur mig själv och blev så där dödstrött!

För att riktigt få knorr på fredagen så körde jag en lunchjogg med Maria på kontoret. 5 kilometer genomsköljning i den härligt varma höstsolen. Ser verkligen fram emot träningsvärken imorgon när jag ska heja på Lidingöloppet - men shit vad skönt det är efter man har gett allt.

Har du problem att vrida ur det där lilla extra, sådär så du känner dig dödstrött?

Om inte min mamma fötts för 65 år sedan...

...hade inte jag funnits. Inte heller min son, som delar födelsedag med sin mormor. Idag för exakt 20 år sedan föddes min son. Jag var då 20 år och 3 månader gammal. Det sägs att kvinnor som fött barn bli uthålligare och lämpar sig bättre för långdistans.

Jag vet inte om man blir bättre av att skaffa många barn, jag gjorde i alla fall det säkra valet att leverera 2 fantastiska ungar. Jag älskar dem hejdlöst, sanslöst, gränslöst och är otroligt tacksam för all glädje, galenskap och lyckorus de ger mig. Jag älskar att bli galen på dem, tjata på dem och krama dem.

Jag älskar. Villkorslöst.

Att jag grejade att hålla mig i rörelse i 56 timmar i augusti är mycket tack vare dem, inte bara för att jag kanske blivit uthållighetstålig av förlossningarna utan för deras support och peppande sms. Att de låter mig vara en aktiv del i deras liv berikar mig, att få ta del av deras tankar och känslor gör mig ödmjuk.

Alexander, Alex, Sander, Junior – Jag är så fantastiskt glad att du är Du och att jag födde fram just dig idag för 20 år sedan. Grattis på födelsedagen!

torsdag 23 september 2010

Meningen med saker (och livet?)

Jag tror att det finns en mening med allt. Hade livet varit en jämn lycka/plåga/börda hade det inte varit skoj. Det är nyanser, toppar och dalar som får mig levande. Det är möjligheter och tillfälligheter som gör det till ett äventyr. Och alla dessa möten med människor berikar mig.

Jag startade dagen som Effektiviteten själv. Jobbade hemifrån på förmiddagen och betade av fler saker än tänkbart möjliga på listan. Alla jag ringde var anträffbara, mailen jag skickade fick jag svar på direkt – allt fungerade – check, check, check. Samtidigt hade jag fixat 7-tiden i tvättstugan och hade hela sommarstugesängkläderna tvättade och upphängda för tork i rasande fart. Check-check-check.

Jag fick en fantastisk Superfood-sallad på Cura Kafé. Foto: privat

Innan jag tog mig tillbaka till kontoret för omgång 24 i administrationsdrabbning så hann jag luncha med Ingmarie och Camilla. Helt fantastiskt gott var det som utlovat på Cura Kafé, Ingmaries favvoställe på S:t Eriksplan. Superfood i kubik och jag trippade iväg med lätt, mätt och belåten mage. Vi pratade förstås löpning och utmaningar.

Förutom sallad och soppor hade Cura Kafé RIKTIGT surdegsbröd, inte någon billig kopia från Internet ;). Jag höll mig till två skivor. Foto: privat

Heh - Utav en händelse kom vi in på cykling och klassikern. Och det finns en mening med att Camilla skulle hinna luncha med oss mellan sina PT-pass och cykelinstruktioner – för hon har ett par längdskidor som hon tänkt åka Vasaloppet på. Hon ångrade sig efter 3 km träning och har tänkt i evigheter att lägga ut dem på Blocket. Jag har tänkt i evigheter att jag ska gå in på just Blocket för att köpa mig ett par. Camilla vägde lika mycket som jag gör nu när hon köpte dem – så... jag ser inget annat än att jag ska köpa dem. Och därmed också åka Vasaloppet. Vätternrunda-anmälan och cykel finns redan. Så en klassiker blir det!

Nej - jag startar inte med Lidingöloppet på lördag - men jag är där och hejjar. Vi står vid 22 kilometer ungefär. Vinka gärna :) - Ska du springa Lidingöloppet?

onsdag 22 september 2010

Det handlar om att bestämma sig

Foto: Johan Thidell - som även leker Gubben i lådan på bilden av Moa och mig nedan...

Gårdagskvällen med IF Linnéa och Rune Larsson bjöd på Fartlek. Fantastisk krispig höstluft, lätta fötter och skönt gung med min adept Moa i 11 km. Jag "förbjöd" henne NMT imorse eftersom hon ska springa Lidingöloppet på lördag. Lika bra är väl det eftersom morgonens pass var stentufft. 12 löpvändor på rundbana i terräng, däremellan armhävningar, kickplanka och benböj. Mör Mia. Slut Mia. SlutirutanMia.

Likblek eller livrädd? Foto 1: privat Foto 2: Moa Herngrens


Jag var verkligen supertrött när klockan ringde imorse. Jag ville lägga mig ner och somna om, sova en timme till. Men jag bestämde mig och klev upp. Ska jag tillbaka till gamla bra rutiner ska jag greja åtminstone två veckor på raken.

Häromdagen bestämde jag mig även för att inte äta godis på två veckor. I alla fall inte under dessa Komma-tillbaka-veckor. I måndags frågade sonen om han skulle köpa choklad till mig. Och jag svarade JA. Vem lurar jag? Vid kaffeautomaten på jobbet tryckte jag i mig 3 Plopp, trots att den stora fina fruktskålen stod bredvid. Det var ju inte så att någon annan brottade ner mig, tvingade ner godiset i min hals och lät mig våndas. Nej jag lät reptilhjärnan ta över, slutade tänka. Har jag då bestämt mig? Nej. Jag önskar bara. Lite vagt. Flyttar fram beslutet till sen. Jag gillar inte sen. Jag gillar Här-och-Nu.

Ska någonting hända så handlar det ju om att bestämma sig på riktigt. Min kropp mår så pass bra nu att jag kan återgå till för mig normal träning. Mitt pannben borde kunna motstå frestelsen av Plopp som jag egentligen inte gillar för att det är för sött.

Gör det något att jag moffat choklad i dagarna tre? Ska jag dra en filt över huvudet och tycka att jag är dålig? Nej - för det är historia. Vad jag har framför mig, vad jag gör med nästa minut, nästa timme - Det bestämmer jag helt själv! Jag har ju hittat framgångsreceptet - nu ska jag se till att använda det.

Och du - missade du Sverige Springer igår så är det korta programet här.

tisdag 21 september 2010

21:30 på TV4 Sport ikväll såklart - Sverige Springer

Idag är jag alldeles spattig. Jag hoppar upp och ned på stolen hela tiden, vilket förmodligen är superbra för min stela, knutiga rumpmuskel (det ligger en tennisboll på stolen...) Say no more.

Istället för att jag håller träningen "Långa Backar" idag på IF Linnéa så kommer självaste Rune Larsson att gästinstruera oss.

Det finns ingen hejd på min entusiasm, borde kunna tappa upp den på flaska och sälja innan starten på Lidingöloppet på lördag. Jag är som en vandrande, gigantisk Rune-kaka fylld med energi. Har tvingat med mig min adept ikväll, fast njaeee... hon var inte så svårövertalad.

Undrar om vi ska springa 5 mil eller ro över Atlanten? Jag skulle kunna göra vadsomhelst i sällskap av min idol. Allt är möjligt.



Foto: lånat från Springtime.se

Tränarutbildning

I helgen var jag som sagt på Löptränarutbildning. Här kommer lite kortfattat mina egna reflektioner.

Mest av allt lärde jag mig av att lyssna på hur de andra klubbarna bedriver sina verksamheter, vad som fungerar bra och vad som är utmaningar. Foto: privat

Dag 1.
Rätt stort fokus på undgdomar, tränarroller, elitsatsning och tävlingar. Jag kom fram till följande:

1. Vi ändrar mål för Stockholm marathon för min adept Moa. Hon ska vara FÖRST över mållinjen. Tid är oväsentligt. Hon ska nosa Isabellah i hasorna.
2. Jag måste kräva lite föräldraengagemang, ska be Moas föräldrar att köra till och från träningen samt att de ska se till att hon sköter träningarna vid ledighet (vill ju inte ha tillbaka en hösäck!)
3. Det är jobbigt att sitta stilla inomhus i 10 timmar
4. Unga Sofia som ledde kursen var superduktig, trodde först att hon var lite för ung - men visade sig ha stora tränings- och kostkunskaper och svar på tal.
5. Jag ska anamma den Kenyanska framgången för Moa, barfotalöpning, skratt och lekfullhet får styra tillsammans med hur kroppen mår för dagen.

Dag 2.
Mer långdistanslöpningsfokus, träningsprogram, kost och motionärssatsning. Jag kom fram till följande:

1. IF Linnéa har prickat helt rätt i sin filosofi och har ett fantastiskt framgångskoncept. Detta gäller både syfte, mål och upplägg samt vår Ledar-filosofi snarare än Tränar-filosofi.
2. Jag höll med om att varierad träning ger bäst resultat men motsätter mig starkt långpass i för snabb fart. Här viker jag inte en tum. Min adept kommer aldrig att få följa Szalkais långpassfart - men gärna resten av tänket.
3. Okej - mitt ursprungliga upplägg för Moa gäller. Målet är att klara maran sub4. Min hybris gick över.
4. Jag är förmodligen en oslipad häcklöperska och hade inga problem att svänga höfterna över häckarna. Skola om mig?



För att summera helgen var den väl investerad. Blev toktaggad och framförallt stolt över att tillhöra en klubb som har så gott rykte. Hos oss är alla välkomna och vi försöker verkligen tillgodose träningar för alla oavsett om målet är 1:10 på halvmaran eller 2:45. Vi försöker fånga individen och dennes utgångsläge. Vi kanske inte alltid kan erbjuda enskild tid och snack med var och en eftersom vi är så många. Men pepp bjuder vi på. Och svar på frågor. Och delar med oss - allihopa i klubben!

Missa inte mig på TV ikväll - Sverige Springer på TV Sport kl. 21:30.

söndag 19 september 2010

En gång tjockis - alltid en tjockis?

Hur går det utan kolhydrater?

...jag var nog lite snabb och allt för kortfattad i min 10 dagarsutmaning tidigare. Det kanske uppfattades som om jag skulle köra LCHF, vilket inte alls är fallet. Jag ville bara bryta en dålig trend.

För... när kilona börjar smyga sig på (läs: mindre träning, mer att äta/eller lika som när jag kör hård träning) är det dags att bryta mönster. Jag gör det på mitt sätt.

Har man en gång varit överviktig så vet man att resan ner är hård och jobbig, men det är förbaskat lätt att trilla dit och gå upp. Jag har som mål att inte anamma gamla dåliga vanor och låta halvkilona smyga sig på mig. I mitt inre är jag alltid en mullis - det är så det är. Och ja - jag vet att kilona faller bort när jag börjar springa 7-10 mil i veckan igen... men gillar jag att jag plötsligt har börjat äta smörgåsar igen?

Svaret är nej.

Alltså har jag haft som utmaning att inte äta bröd, gröt, ris, potatis eller pasta sedan i måndags. Missade och åt frukostgröten första dagen :). Jag har inte varit strikt, inte avhållit mig från kolhydrater helt - jag har vräkt i mig frukt och grönsaker plus att jag har ätit små tårtbitar när Stekaren fyllde år och igår på utbildningen. Idag tog jag en surdegsbrödssmörgås till maten men ingen pasta.

Detta bara för att jag vill bryta mitt mönster. Jag vill inte väga 83 kg igen. Jag vill väga 63 kg när jag transporterar runt min kropp. Samtidigt vill jag inte banta.

Och hur har det gått? Jag har kännt mig mättare än vanligt och jag har inte mått dåligt - men så har jag fått i mig kolhydrater från lite bättre källor.

Nu är jag på väg tillbaka till lite mer träning - tillbaks kommer då gröten, quinoa, bulgur, couscous och osötat bröd... Jag tror på en väl balanserad och sammansatt kost - och en och annan tårtbit, men jag måste flytta fokus när mackorna tar överhanden och magen sväller ut - jag bygger som sagt en Evighetsmaskin.

fredag 17 september 2010

Frustrerande återhämtning

Just nu beter sig min kropp väldigt underligt. Ena dagen har jag inga känningar av ömmande hamstring och fullt normal storlek på benen. Någon dag senare är knät svullet eller så ömmar rumpmuskel eller baksida lår.


Jag ser inget samband i träning, rehab eller kost. Det följer inga mönster. Rätt var det är känner jag mig trött och febrig som efter ett långpass för att i nästa sekund känna att jag kan erövra Mount Everest. Plötsligt luktar kisset RedBull (ja - när inte hundbajsdoften tar överhanden då).

Förmodligen går återhämtningen från 56 timmars löpning i vågor. Kroppen kanske inte orkar "rätta till" allt på en gång så att den i omgångar tar hand om slaggprodukter. Vad vet jag? Fullt intelligent beteende av kroppen i sånna fall.

Värre är det med knoppen!
.
Jag hänger inte med i svängningarna, börjar tycka att jag får använda allt för mycket pannben till att Lyssna på kroppen. Längtar efter långdistans i lugnt mak.

Vilken tur att jag ska gå på Löpartränarutbildning i helgen. Då får jag nog smaka på lite övningar och prata/testa/lära mig löpning 2 långa dagar. Ska bli spännande. Dessutom kan jag sätta min frustrerade löparvilja på paus under tiden. Men jag är glad att jag längtar - det är bevis på att jag saknar något. Något jag gillar.

Status: Svullet vänsterknä, stel sätesmuskel och öm vänster hamstring
Dagens åtgärd: 70 minuter NMT, 10 minuter rehab, 50 minuter massage, Återhämtnings-skins, massor av vatten och supernyttig mat samt somna tidigt.

torsdag 16 september 2010

Hur man vet att man hör ihop

Sökandet efter en partner, en att dela utmaningarna med påverkas i stort av doften. Enligt Nils Simonson, Hjärnkirurg och uppskattad talare, så är det kvinnan som "väljer" sin partner utifrån dennes doft. Alla uppfattar vi dofterna olika, och vår partner uppfattas som attraktiv när näsborrarna skickar vidare positiva signaler till hjärnan av det som nosas upp.

Idag var det ingen som misstog sig när jag valde min partner. Grymma Virva och jag körde första styrkeövningen liggandes i hundbajs. Vi fann liksom varandra i en kväljande stank och geggiga ryggar. Urrrk. Megaurrk. Vi fick springa längst bak i de två kolonner av 40 taggade NMT:arna som fortfarande doftade nytvättade kläder.Jag tycker att hundar ska bajsa direkt i påsen - precis som bilden uppmanar...

Passet igenom letade vi febrilt efter en vattenpöl att tvätta våra västar i och kunna gnugga av tröjryggarna, men de lös med sin frånvaro. När man som mest behöver dem...suck. Dagens instruktör - norrmannen Ole Gunnar, lät sig inte imponeras av oss utan höll sig långt ifrån. Likaså snabba Eric och Starka Mats som flydde fältet efter att ha legat bredvid oss i plankan. Det var Virva och jag. Mer sammansvetsade än ett förälskat par - riktigt ihopgeggade och utstötta. Det är nu jag kan samla pluspoäng på jobbet genom att hänga upp träningskläderna på tork vid skrivbordet. Moahahaha!

Hur doftar du idag?

onsdag 15 september 2010

Låt mig presentera min adept!

Moa Herngren (trumvirvel).

Middag hos mig med prat om vad Moa vill med sin löpning. Foto: privat

Det är en ära att få coacha Moa som tog tag i sitt träningsliv så sent som förra året. Då bloggade hon för DN I form och fastnade för träningsformerna löpning och Nordic Military Training - där jag mötte henne.

Under loppet av ett år har Moa sprungit Tjurruset, Stockholm Marathon, gått ner massor i vikt och haft problem med knät och testat ultra (50k). Inte nog med det - hon är anmäld till Lidingöloppet om två veckor och Tjurruset i oktober... Ni hör ju - vilken utmaning att suga tag i. Jag gillar som bekant utmaningar.



Jag och min adept + det obligatoriska fotot till bloggen (träningsschemat i fokus)

Första utmaningen blir att "lugna ner" Fröken Herngren. Det går inte att göra allt på en gång. Jag har lagt upp träningen i 4-veckorscykler med olika intesitet. Målet är en speciell tid på Stockholm Marathon nästa år.

September-November: Grundträning med uppbyggnad av kroppen för att göra den stark. Träningen består mestadels av rehab för knät och Nordic Military Training. Några löppass är inlagda för att få in träningsrutinen och balansen NMT/löpning.

December-Februari: Mängdträning med mer löpning. Moa får fortsätta att träna NMT men ska öka antalet kilometer. Långpass i riktigt lugn fart introduceras för att bygga mitokondrier (cellens kraftverk) eller så kallade "motorvägar" i benen. Allt i uppbyggande syfte.

Mars-Maj: Fartträning. Till Styrkan och mängdträningen kommer Moa att lägga till lite fartträning. Vid det här laget har hon säkert fått in bra rutiner och känner sig peppad och motiverad att springa lite snabbare.

Givetvis kommer det att ingå löpskolning, koll på hållningen och en jädrar massa pepp när det behövs. Var 4:e vecka kommer att vara intensiv - då kommer coach Mia att peppa lite extra, allt för att Moa ska nå sina mål. Vila är inlagd och en viktig del av träningsschemat.

Jag kommer kontinuerligt uppdatera om Moas framfart, vill ni följa henne dagligen finns hon här. Imorgon får hon sitt schema, som sträcker sig fram till Nyårsafton, i mailen. Hänsyn har tagits till arbete och livssituation.

Bor du i närheten av Jönköping? Eller Brommaplan? Kanske på Söder?

På gång med NMT

NMT i Jönköping
Nu på lördag, 18/9, så har NMT ett pass på Kinnarps Arena i Jönköping kl 10.00. Om du känner någon där som vill prova på, be dem anmäla sig här.

NMT lördagspass och Prova På i Brommaplan
Lördag 25 september, kl 10.00, hålls passet på Åkeshovs BP, Brommaplan.

Alla är välkomna att komma och prova på, och
vi kommer att köra pass för både otränade och tränade. Anmäl er här.

NMT lördagspass på Zinken
Lördagspasset den 2 oktober, kl 10.00, hålls passet vid Zinkensdamms IP. Alla är välkomna att komma och prova på . Vi kommer att köra pass för både otränade och tränade.

Foton från NMT's hemsida. Nej vi är inte alltid så leriga och står med skallen i backen - men det är coola bilder på mina medkämpare!

Jojatackarja...

Tacka kan man göra på olika sätt. För en stund sedan stack jag in huvudet till Maria på jobbet och log och sa “TACK!”, hon hade nämligen satt in en skål blandade nötter och en skål vindruvor i mötesrummet. Alltså var valet lätt att inte ta en liten kexchoklad. Eller två. Ignorerade Dumle och Plopp. Med lätthet.Bild lånad från nyttolada.nu

I managementmötet tackade vi de framgångsrika med att klappa i händerna och lämna ut fin Champagne. Några ryggdunkningar ingår i denna procedur också. Förstås. Och leenden, ett litet skämt och skratt.

I morse, efter 75 minuter Spyfys tackade vi genom att skrika “Aowa (krigare)!” Här vågar vi inte klappa i händerna. Det är liksom för mesar. I alla fall på onsdagar under Spyfys Intensiva pass. Han flyttar oss lite längre. Ett snäpp i taget, ett litet steg per vecka. Le – det gör jag inombords.

Idag grejade jag 120 armhävningar (30+30+50+10). Det tackar jag mitt pannben och mina peppeande lagkamrater i Team Erik för– vi som vann förstås!


Har du tackat någon idag?

måndag 13 september 2010

På gång sörru! Älskar måndagar

...och tydligen mina rutiner.

Efter allt för lite sömn i helgen och arbete söndag kväll var inställningen imorse - Just do it!
Så här ser min plain omelette ut... den jag skulle ätit till frukost.

Autopiloten var på, klockan ringde 04:55 och jag vaknade någon gång mitt i DN's korsord med gröten gott på väg ner i magen. Härligt mjuk och energigivande med en klick Kesella i. Shit - jag skulle ju äta omelett till frukost...

Eftersom jag älskar måndagar kan jag gott ha den som den är - jag kan testa nya frukostrutiner en annan dag... jag har inte bråttom någonstans, hehe *hehe*

NMT-instruktör Johan frågade min coach Ken var han hade sin partner under passet (Ken kräftgick iväg för han var lite snabbare)- "Han är på gång sörru" hördes Leffes stämma kvida fram under ryggresningarna. Vi skrattade gott eftersom det var Leffes första pass på evigheter. Efter träningen frågade Johan mig om hur min löpträning går och jag kved "Hon är på gång sörru" och det var DÅ, där och DÅ jag bestämde mig. Nu är jag färdigåterhämtad. Nu ska varje dag banne mig innehålla hamstringsrehab. Nu ska jag börja springa igen. Nu. Nu. Nu.

Men jag har inte bråttom. Ingenstans (bara SUM och Tjurruset...). Jag ska fortsätta att bygga en stark kropp och må bra. Jag önskar er en trevlig start på träningsveckan!

söndag 12 september 2010

Slentrian och vardagstråk

Äta, träna, sova, jobba. Helg - umgås, äta, träna, sova, jobba. Ny årstid - äta, träna, sova, jobba. Umgås. Köttbullar, oxfilé, pasta, sova, jobba, sallad, träna. Cykla?, umgås, jobba, jobba, sova, äta.

Visste du att 95% av de tankar du tänker idag tänkte du även igår? Det är fascinerande hur vi fastnar i tankemönster och befinner oss i vår egen lilla fyrkant.
Jag njuter av livet, jag drivs av glädje.

Jag har jobbat hårt med att lyssna till andra människor och vidga mina vyer och perspektiv de senaste åren. Även om jag inte är särskilt intresserad av öl är det fantastiskt givande att till exempel sitta och lyssna på Ulf som berättar ingående om ölsorter, smakupplevelser och märken han testat. Jag blir ju en upplevelse rikare - trots att det ligger utanför min intressesfär.

Jag tröttnar fort.

Jag vill ständigt ha utmaningar, fysiska, mentala, känslomässiga eller intellektuella. Spelar ingen roll. Jag tycker inte om att ha "tråkigt". För att inte hamna i en tristess där samma typ av träning genomförs, jag äter samma mat vecka ut och vecka in eller att jag gör saker på exakt samma sätt på jobbet så försöker jag trixa lite...

...med mina små projekt och utmaningar.

I våras tog jag en liten utmaning där jag inte åt mat med tillsatt socker i 10 dagar. Mest för att öva på fokus, lära mig om näringsinnehåll och kanske se om det händer något med matsmältning/prestation/pigghet. Nu har jag lurat med Stekaren att testa 10 dagar utan kolhydrater. Jag kommer inte följa något speciellt inriktat program utan ta bort ris, pasta, bröd, potatis och rotfrukter. Bara för att bryta gamla mönster, testa något nytt och kanske för att få längta tillbaka till min havregrynsgröt efter omelettfrukostar. Bara på skoj. Och för att göra något annorlunda.

Att göra fokuserade utmaningar (tips: läs gärna Träningsglädjes resa med Naturdiet) gör att man blir fokuserad på uppgiften, hittar argument att bryta eventuella dåliga mönster (sockersug?) och faktiskt känner sig fantastiskt duktig efteråt. Det bygger karaktär och självkänsla. Samtidigt ger det lite perspektiv till det vardagliga. Det behöver inte vara fix idéer kring maten - jag brukar ju se till att äta bra för att bygga min evighetsmaskin. Det kan vara att läsa böcker som ligger långt utanför mina intresseområden, testa en ny matkultur, träningsform eller nya vänner.

Har du tips på saker man kan göra för att hoppa ur sin lilla fyrkant?

fredag 10 september 2010

...och så cyklar jag!

Illustration: Paul Söderholm. Lånad från www.naturochmiljo.fi

Vad fan tänkte jag på? Räcker det inte med att vara heltidsarbetande mamma, flickvän, kompis och träna 10 timmar per vecka? Räcker det inte med 3 hårda Militärpass och 7 mils löpning i snitt per vecka? Var jag tvungen att svara "...och så cyklar jag också" när reportern från Sverige Springer intervjuade mig efter Nordic Military Training imorse?

Bara för att jag lärt mig pumpa cykeln, transporterar mig till träningarna med den och händelsevis råkar vara anmäld till Vätternrundan nästa år betyder det ju inte att cykling är en aktiv del av mitt träningsliv. Än.

Men nu blir det så. Har jag sagt det i TV så är det bara att leva upp till. Min hybridcykel kommer från och med nu att få vara med lite extra...

När det gäller passet i morse kan jag bara säga KÄRLEK. Vi var 37 taggade träningssugna, västprydda morgonadepter. Instruktör Daniel som jag blev "kär" i redan i våras höll ett grymt träningsupplägg. 6 grupper kämpade med varandra genom att parvis springa upp för skidhoppsbacken med däck över axeln, göra armhävningar, situps och benböj - däremellan lite vila. Kondition och styrka i kombination. Pepp och uppmuntran passet igenom. Det jag ääääälskar med Daniel är hans lugna instruktionsröst, sitt fokus på att VI ska göra övningarna rätt och att han lär sig namnen snabbt och ser till att vi peppas att krama ur det där sista ur trasan. I det här fallet är det vi som är trasor. Men shit vad kul det är. 75 minuter försvann alldeles för snabbt och blev över 80 minuters god fredagsmorgonsträning. Den bästa man kan tänka sig!


Missa inte TV-inslaget den 21 september på TV 4 Sport 21.45. Sverige Springer heter programet.

onsdag 8 september 2010

Man blir ju bra på det man tränar...

Som den asfaltsballerina jag är lägger jag mina träningar på just asfalt och grusvägar. Där känner jag mig trygg och vet hur jag ska springa. Jag vet min fart och känner mina steg. Vet hur pulsen reagerar över Västerbron och i Rålambshovsparken.

Men terrängen lockar. Jag är inte särskilt snabb i backar, jag är seg och stark. Och man blir ju bra på det man tränar. Alltså vill jag lägga till terräng med backar. Strunta i allt vad krav på tider är. Kanske ta mig Into the Wild. Köra backintervaller i Hammarbybacken och riva av Ursviksmilen på luncherna?

Efter en liten tidsutmaning på nästa års Lidingölopp, av min ultralöparkollega Mats, så hamnade vi Salomons butik. Kollade in dessa sköna pjäser.

Åh! Tandkrämsturkosblå! En färg jag ännu inte har i min löpargarderob. Nya skor kräver ny tröja/jacka eller tights. Eller hur? Foto: privat

Kanske just Salomon Speed Cross 2 ska få mig att njuta av höstlöpning i skogarna kring Hellas, längs med Sörmlandsleden och en och annan tur med Terrängdrottningen?

Mycket greppvänliga i Hammarbybacken lovade Mats. Foto: privat

Några preferenser? Andra tips på trailskor? X-talons...? Var hittar jag dem billigast?

Höstbus!

Måndag och tisdag avklarade med både Militärträning, naprapatbesök och löpning med IF Linnéa. Det börjar likna gamla goda träningstider. Tider då jag hade mål, träningsschema och underhöll Evighetsmaskinen. Rent formmässigt är jag tillbaka som veckorna innan GAX. Det vill säga något stel i hamstring, har en tegelsten i vänster skinka och kan nu fokusera på Återkomsten. Återkomsten av 600 träningsminuter per vecka. Minst. Åh ljuva tanke.

Bilden på mig som Rosa Pantern är tagen 2 veckor innan GAX 246km. Jag är tillbaka i samma Barbiebens-status nu som då. Ger det 2 veckors prehab för att bli tiptop! Foto: Stekaren

Även om målen ligger rätt långt fram i tiden (har ännu inte bestämt mig för SUM 50k (Kalle - ska vi?), TjurRuset eller Hässelbyloppet - tar det som det kommer) så är inte september lottlös. Den bästa träningsmånaden kommer att innehålla följande bus:

* Utbilda mig som Löptränare
* Mer seriöst använda cykeln. *visslar*
* Få en adept som jag ska vara PLT (PersonligLöparTränare) åt! Spännande
* Reclaim the Långpass (åtminstone ETT innan månaden är slut)
* Heja på alla som springer Halvmaran, Lidingöloppet och andra lopp jag själv inte deltar i.
* Rehaba och njuta av att löven gulnar.
* Festa med IF Linnéa
* Morsa på bloggare
* Köra träning i Oslo, Århus och Köpenhamn under mina tjänsteresor

Nu väntar 1,5 vilodagar i Oslo. Egentligen 2 - men eftersom jag missade NMT imorse så tänkte jag inviga hotellrummet med 100 armhävningar och 100 situps ikväll, och så fantastiska prehabövningar för Barbiebenet förstås!

tisdag 7 september 2010

Linslus

Köpte augustinumret av Outside för någon tipsade om att det fanns ett foto av mig där. Och det fanns det. Skoj ;)


Nej - det är inte de där slanka, brunbrända benen som föreställer mig - utan den nördigt poserande, Victory-tecknande-med-tungan-utanför-munnen bilden efter Fotrally-segern.