Det finns 3 grundstenar till min ork.
1. Träningen och människorna. Den ger mig energi - inte bara tar. Den gör mig pigg och full av adrenalin och endorfiner. Att ge allt och bli fysiskt trött gör att jag sover bra för det mesta. Jag tränar olika muskelgrupper och typer och träffar olika typer av människor/vänner/galningar/lyckliga/surpuppor. Jag gillar att vara fokuserad och känner mig pigg bara av att veta vad som väntar efter träningspasset - leendet och känslan. När klockan ringer 4:55 vet jag att det är slitigt i 10 minuter... men sen - lycka.
2. Tankesätt. Härliga Tone sa en gång "Det är inte hur man har det, utan hur man tar det" Det passar klockrent in på mig. Jag är en positiv person som är lösningsorienterad för det mesta. Jag gillar känslor - bra som dåliga och ser detta som en gåva "Att få känna". Det betyder att jag är ledsen över vissa saker, men låter ledsamheten stanna i just det och inte överta hela mig. Jag försöker att vända och vrida på saker och lära mig från dem. Jag är även mentor för en tjej där vi bollar tankar och skämtsamt brukar säga "Tänk om, tänk rätt".
3. Mat. Bara för att jag tränar mycket nappar jag inte på syrliga kommentarer som "Du som tränar så mycket kan ju äta vadsomhelst!". För det är inte sant. Om jag smäller i mig tårta på eftermiddagen så är jag rätt däst och sockerstinn när jag ska springa på kvällen. Magen bubblar och jag är inte alls tip-topp. Jag är noga med vad jag petar i mig och är matglad. Jag äter massor.
Sen samlar jag på folks berättelser och universum. Både träningsmässigt, på jobbet och privat. Jag älskar att få ta del av saker jag inte hade en aning om - jag känner mig privilegiad att få ta del av just den personens berättelse. Det fyller mig med energi.
Jag orkar. För att jag är nyfiken. Jag är nyfiken på hur långt mina känslor och tankar kan ta mig. Nyfiken på vad träningen kan ge och vad mina utmaningar kan erbjuda. Nyfiken på hur kosten kan hjälpa till att bygga en evighetsmaskin.
Jag är nyfiken på livet. Och jag pumpar in energi för att vara en så stor del av det som möjligt! Sen gäller det ju att tanka energi från positiva energikällor!
14 kommentarer:
Du har en poäng där (eller flera..). Nyfikenheten är en riktigt riktigt bra drivkraft. Som dessutom bara blir större ju mer man upptäcker på nåt vis.
Kul att höra att du är mentor - är jag också nämligen. Och måste säga att det är otroligt energigivande och utvecklande. Minst lika mycket för mig som för "tjejen".
Tänk om,tänk rätt funkar ialla lägen :-)
Ulrika: Absolut! Att vara nyfiken och dela med sig är energigivande.
E: Eller hur! Kan krångla en ur hur jobbiga situationser som helst!
http://www.youtube.com/watch?v=L4k1yv4yy6E
Bra med orken, men det var Krunegård som sa de kloka orden. "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel"
Bra skrivet! Jag håller med dig! Jag får också den frågan ofta. Det låter precis som om att träningen är en uppoffring, självplågeri... men hallå, jag njuter ju av det, det får mig ju att må bra, jag tycker ju att det är skitkul!
Jag är lite nyfiken på vilka det är som frågar.
Jag menar, du har ju så himla kul! "Jaha, jag ser att du gör det roligaste du vet väldigt mycket och ofta och länge och intensivt. Hur orkar du med det?" Det kan ju inte vara så dom menar ;)
Och jag känner mig privilegiad över att du vill höra min historia! Du är grym Mia, och du verkligen sprudlar inte bara träningsglädje - utan glädje!
Du måste vara jordens energispruta. Blir glad i hela kroppen av dina inlägg! Tackelitack :)
Frida: Den är bra "Ibland gör man rätt ibland gör man fel - lev med det" Perfect is boring :D
Lina: I somliga människors ögon gör jag ju uppoffringar - jag tittar till exempel inte på TV - och jag saknar det inte ett skvatt - förmodligen skulle mina kamrater sakna de... därför ses det som en uppoffring.
Gullis: Det är både tränande och icke tränande människor som frågar. Sist var det min pappa som halvt idiotförklarade min lyckliga blick när jag pratade om TEC. Att han sedan åkte skidor i 1,5 timmar åkte hem och bytte skidor för de var inte kul med vallningsfria och åkte tillbaka och körde samma runda bara för att kolla att hans egenvallade skidor hade bättre glid - är tydligen normalt :) Det ligger väl i släkten det där.
Miranda och Anna: Ni hann emellan. Gulliga ni är! Det blir fler turer Miranda och Anna ska jag nog locka med att pacea en bit på GAX i sommar ;) om hon inte är på cykel på väg norrut.
Ibland får jag kommentaren "Åh, vad duktig du är som tränar!", men då säger jag att jag inte alls är duktig - jag håller bara på med min hobby. Om jag i stället hade frimärkssamling som hobby, skulle ju ingen tycka att jag var duktig som samlade frimärken! :)
Däremot kanske vi är duktiga, som lyckas frigöra tid i vardagen för vår hobby!
Louise: Sant - jag kan känna det lite provocerande när folk säger att man är duktig - jag gör ju min hobby, eller snarare min livsstil.Fast iofs så tycker jag att folk är duktiga som kan sitta still i timmar och pyssla med frimärken, scrapbooking och foton... mitt tålamod tar slut efter 7 minuter.
Tack för inspirationen!
Är just nu inne i en liten downperiod då löpningen går tungt pga några extra julkilon...
Blir peppad och motiverad av din blogg. Ska på HSM-läger i helgen (Hårt satsande motionärer) och siktet är nu inställt på mitt andra Stockholm Marathon!
Henrietta: Toppen! Leta efter de positiva energikällorna så kommer du upp ur downperioden. Fast det måste ju vara motigt ibland - annars skulle det inte kännas lätt senare :)
Skicka en kommentar