Den perfekta uppladdningen...

Det är ju viktigt att boosta med energi. Jag har gjort det i form av utvecklande samtal, inspirerande människor och kändisar! Och så lite mat och vin förstås - sömn är det värre med!

En av mina förra Chefer ville bjuda på middag som födelsedagspresent. Han var min chef då jag för första gången skulle springa maraton. Han tränar en del själv så vi hade organisationsutvecklingssamtal i löparspåret 1 gång i veckan. Han vurmar för balans i arbete/liv/tillvaro och tillät mig ta lite längre luncher och kuta när jag behövde, träna hur jag ville - så länge jag gjorde mitt jobb. Det gällde alla på företaget. Mycket bra syn tycker jag - vilket gjorde att jag sällan kände mig för stressad och inrutad.

Förmodligen Världens träningsvänligaste Chef! Foto: Mia

Vi pratade rekrytering, livet, träning och om allt mellan himmel och jord. För att ladda ordentligt fick jag fin löjrom och gott vin på T/Bar Diplomat. Fint värre. Blev lite salongsberusad och vågade mig på en Råbiff för första gången i mitt liv.

Råbiff på oxfilé - gottgottigottgott. Foto: Mia

Hann se ryggtavalan på Jan Malmsjö och satt bredvid Isabella Rosselini inne på Diplomat.Foto: Paparazzi-Mia

Livat värre blev det senare när jag skulle till Bästis och kolla på fotboll... eller ja - hon kollade och jag snackade mest. Sommarkvällen lockade ut oss på balkongen med varsit glas vin...



Man vet att man passerat 40 när man styltar upp sig med vin i handen och vill få med balkongblommorna på bilden... :) Foto: Jag & Bästis

Tur att jag hade cykelhjälm när jag cyklade hem. Hoppade i säng och sov hela 6 timmar för att vara Ankare på NMT imorse. Bra vila och bra uppladdning... eller i alla fall en fantastisk energiboost på insidan. Lite mer sömn blir det i alla fall ikväll. Och kontrasterna är stora - ikväll Blodpudding! Bästa Rune Larsson-laddningen! :D

Minisemestern börjar på torsdag!

Gissa vad jag ska göra då? Jo - gå Fotrally! Av alla knäppa saker jag någonsin anmält mig till så tar detta nog priset!

fotrally är en vandringstävling dygnet runt utan rast tills bara en deltagare/ett lag är kvar på fötterna.
Torsdagen den 1 juli kl 12.00 går startskottet. Platsen är Botkyrka Golfklubb söder om Stockholm. Tävlingen går söder ut längst ostkusten och slutar där en deltagare/ett lag är ensam kvar.

Hur går det till?
Alla deltagare går gemensamt i 5 km/h. Tävlingen leds av en cykel och följs av en annan några hundra meter bakom deltagarna. Det är inte tillåtet att passera den främre cykeln eller att låta sig passeras av den bakre. Om så skulle ske är man ute ur tävlingen. Avståndet mellan cyklarna kommer att anpassas efter antalet deltagare.

Raster
Inga raster kommer att förekomma förutom för toalettbesök (se särkilt avsnitt nedan). Däremot kommer tävlingen att göra två korta avbrott för passage av färjeleder.

Tävlingsväg
Vi följer cykelleden längst ostkusten. Leden är planerad och dragen av Svenska Cykelsällskapet och går längst landsvägar och genom samhällen. Du kan se sträckningen för de första fyra dygnen här till vänster.

Mat och dryck
Varje deltagare ansvarar för sin egen mat. Deltagaren kan bära med sig sin mat, försörjas av en följebil eller förlita sig på pizzabud och korvgubbar längs vägen. All mat intas under tävlingens gång. Vatten står tävlingsledningen för och kommer att finnas att tillgå under hela tävlingen. Prestationshöjande medel, enligt WADA:s lista, är förbjudna.

Toalettbesök
Det kommer att finnas rullande bajamajor med i tävlingen. Varje deltagare får 24 min per dygn till sitt förfogande att fördela efter eget önskemål. Tävlingsledningen kontrollerar tidsåtgången.

Utrustning
Alla typer av kläder och skor är tillåtna – däremot är hjul av alla slag under fötterna förbjudna. Deltagaren kan bära med sig sin utrustning eller ta hjälp av en följebil. Man kan be en utomstående om hjälp med att skaffa fram ny utrustning, men det är inte tillåtet att ta emot fysisk hjälp, exempelvis bärhjälp för att flytta sig framåt.
Det är inte tillåtet att ta med djur.
Alla deltagare kommer att bära en nummerlapp och en reflexväst samt, från skymning till gryning, en pannlampa, som tävlingsledningen tillhandahåller.

Hur utses en vinnare?
Den deltagare, eller det lag med minst tre deltagare som är sist kvar på fötterna vinner tävlingen.

Vad vinner man?
Förstapriset är SEK 5 000,-. Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.

Att avbryta tävlingen
Det är fritt för varje deltagare att när som helst avbryta tävlingen genom att anmäla detta till tävlingsledningen eller att låta sig passeras av följecykeln.
Tävlingens sjukvårdspersonal kan även diska deltagare om denna bedömer detta vara nödvändigt för deltagarens och/eller tävlingens säkerhet. Deras beslut kan inte överklagas.
Tävlingsledningen kan även diska deltagare med hänvisning till tävlingsreglerna eller av säkerhetsskäl (exempelvis om en deltagare skulle utgör en trafikfara pga. utmattning). Tävlingsledningens beslut kan inte överklagas.

Dopingkontroll
Alla deltagare som är med i tävlingen kan komma att dopingtestas. För att få delta i tävlingen måste man skriva på ett medgivande om att låta sig dopingtestas.
Dopingkontroller genomförs av Drugtest Scandinavia AB och följer WADA´s reglverk.

Sjukvård
Medicinskt utbildad personal kommer att finnas tillgänglig under tävlingen. Deltagande sker under eget ansvar och på egen risk.

Efter tävlingen
Direkt efter avbruten tävling plockas deltagaren upp av en tävlingens följebuss för vidare transport till en uppsamlingsplats. Där finns det möjlighet till enklare avtvättning och vila.

Hemtransport
Deltagaren ansvarar själv för sin hemtransport från uppsamlingsplatsen.

Livet är fantastiskt!

Idag är jag skit-trött, superseg och alldeles vimmelkantig.

Trots detta har jag hunnit träna NMT klockan 6:15 imorse - vilket blev en riktig kroppsboost med cirkelträning, jobbat hela dagen och kutat 9,3 km med Karin L som blev en helt annan boost.

Militärinstruktör Niklas lät oss göra styrketräning enligt följande upplägg: 15 svingar med bildäck - Grodhopp till nästa moment - 20 rygglyft och 20 situps - lugn jogg till... 10 burpees - jogg uppför liten backe - 5 chins - 20 utfallssteg och löpning till första stationen. Mitt nyårslöfte är att klara en chin. Jag är superduperskitdålig på det. Jag har ingen teknik men massor av ryggmuskler. Niklas sa något som jag hajjade till på "Du är så pass lätt i förhållande till din muskelstyrka". Först trodde jag att han skämtade "Jag? Mulliga Mia..." men så kom jag på att träning ger ju färdighet och att Niklas inte har en aning om att jag innerst inne är Mulliga Mia! - blev givetvis grymt sugen på att greja en chin... så nu ska jag ligga i hårdträning (saknas 5 cm! på mitten ungefär...)

Modellpose i kvällsolen med Karins coola strumpor. Foto: En förbipasserande snubbe

Har levt på det där hela dagen. Glämde nästan bort att jag satt på ett kyligt kontor samtidigt som solen gassade utanför. Vilken himla tur för mig att jag hade löpardejt med KarinTri... Tänk att jag känner tjejen som kom 12:a på Vätternrundan och att jag har kört hennes triathloncykel i min bil (ska ALDRIG tvätta den...) Det var länge sedan vi joggade och snackade skit så vi fick sänka tempot rejält för att hinna med att snacka igenom allt runt Kungsholmen :)

Nu är min kropp supersliten - all träning, Stockholm Marathon, Jättelångt och min dumhet att inte träffa Världens-Bästa-Naprapat på 8 veckor har gjort att jag har en stenhård Jay-Lo rumpa, stel hamstring (fel ben) och något i kläm under knäet. Imorgon vila.

Vet ni - Livet är förbannat fantastiskt! Klart det ska kännas lite när man snittar drygt 600 minuters träning per vecka och redan sprungit över 170 mil i år. Lite vila, akupunktur och knådning på det här så...

Tidigt söndagsäventyr

När större delen av Stockholm låg och sov ruset av sig trippade jag iväg längs Kungsholms Strand bort mot Karlberg. Där stötte jag på dagens dejt Camilla - vi skulle ta en svängom på Upplandsleden.

Strålande sol och söndagmorgon. Vätskerygga med ostfralla och Runekakor. Camilla med karta och kunskap om leden. Kan-Inte-Bli-Bättre!

Camilla och jag vid starten - Barkarby Station.

Strax efter nio sprang vi från Barkarby station mot Märsta. Jag fick känna på härliga grusvägar och asfalt. Precis som min ultrateampartner Staffan så gillar Camilla hårdare terräng - så hon formligen flög/trippade/skuttade fram när vi kom till steniga, branta rotfyllda stigar. Jag snubblade bara en gång och försökte hålla jämt tempo.Jag blev grymt imponerad av Camilla som visste exakt vart vi var när hon fiskade upp kartan... själv litade jag på de orange markeringarna.

Som de sanna ultralöpare vi är båda två drog vi oss inte för att stanna och kolla på utsikten eller pausa för fika. Träningen tillgodogör vi oss ändå - mycket njutbart!

Fikapaus i Stäket (tror jag). Litte klättra-upp-för-bergsknallar innan vi nådde utsikten.

En fantastisk runda som jag avslutade efter drygt 3 mil i Upplands Väsby. Camilla fortsatte mot Märsta... Terrängtuggardrottningen Camilla - bästa söndagssällskapet!

Bortskämda, trötta ben blev upphämtade av Stekaren. Att åka nercabbat hem från naturupplevelsen avrundade förmiddagen på bästa sätt. Tillbaka till stan, tillbaka till ny arbetsvecka - fullboostad av samtal, fågelkvitter och dofter.

Fis inte i en kajak!

...det luktar varm galonprutt när man öppnar stänkskyddet efteråt!

I torsdags skulle jag för andra gången i mitt liv prova på kajak. Förutom att jag är grymt vattenrädd, eller typ har bottenskräck så tycker jag att det där med balansen är lite läbbigt. Jag leker mest när jag är i vatten. Och det är inte så lätt att leka i en kajak. Och det var ju inte det som var meningen heller.

Fokuserad Mia, ja jag vet att armen ska vara rakare... Foto: Kattis

Jag, Kattis och Tene fick privatlekiton av Kari. Hon hör ihop med Torkel - ni vet han som springer skitlångt, alltid är superglad, bygger egna cyklar och innehar RM-titeln på 100k från Uppsala i fjol. Han som också ska springa GAX Trans Scania...
Tene, Kari, Torkel och Världens snabbaste Kattis. Foto: Mia

Nu var det ju Kari som stod i centrum. Gudomliga varelse.

Nu visade det sig att Kari var grym instruktör med tålamod. Jag glömde alldeles bort att ha bottenskräck (skyddades ju av kanoten!) och gled iväg som om kajaking var det enda jag gjort i mitt liv. Nästan då. I vilket fall som helst så fick jag blåsor på båda tummarna vilket tydligen betyder att jag har paddlat rätt.

Ett varv runt Brunnsviken - där jag annars brukar springa - utan att dratta i vattnet och dessutom klara att parera jättevågor från små jollar :). Vattnet låg spegelblankt, sällskapet och samtalen var toppen och sommarvärmen hade precis kommit till stan. Helt klart ljuvligt!

Det där ska jag göra igen! Hur kul som helst ju! Tänkte kanske testa multisport eftersom jag är så dålig på att simma, men fick höra att då ingår orientering. Jo tjena.

Häng med på söndag!

Camilla-som-tuggar-terräng-före-frukost har alltid så inspirerande inlägg om härliga löparäventyr i skogen med karta och liten ryggsäck med dricka&energi.

På söndag har vi chansen att uppleva det med henne. Hon har bjudit in till långpass från Barkarby mot Märsta, det blir en 5-6 mil. Jag följer med så länge jag orkar - framförallt för att låta mig inspireras och för att jag är en asfaltsknarkare som vill bli bättre i terräng.

Häng med du också! Vi träffas klockan 9:00 vid Barkarby Station.

Under tiden önskar jag er en Glad och härlig midsommar!

Vill du prova på ultra?

Välkommen till tredje upplagan av Hornstull – Järna!

• NÄR: Söndagen 4 juli 2010, samling kl. 8:30
• VAR: 7-eleven Hornstull, Stockholm
• DISTANS: Så långt du vill och orkar upp till 55 km
• ANMÄLAN: Behövs inte, det är bara att dyka upp

Sommarens softaste långpass

Söndagen 4 juli 2010 samlas vi vid Hornstull på Söder för att springa ett långpass som tar i stort sett hela dagen. Genom varierande bebyggelse och landskap och på blandat underlag tar vi oss från stadens myller till lantidyllen i Järna. Vi som deltar är allt ifrån rutinerade ultradistanslöpare på elitnivå till nyfrälsta joggingmotionärer som vill testa sina gränser.

Självfallet är det gratis – spring med du också!

Hur gör jag för att vara med?

Det är bara att dyka upp! Vi träffas kl. 8:30 och snackar ihop oss lite, sedan drar vi iväg senast kl. 8:45. Kom i tid!

Alla ansvarar själva för att ha med sig det man behöver under långpasset i form av dricka, färdkost, skavsårsplåster, extrakläder m.m.

Detta är ett helt informellt initiativ så någon anmälan behövs inte. Men eftersom det är roligt att veta vilka som kommer får du gärna lämna en kommentar på sidan senaste nytt, eller skriva en rad på t.ex. puls, funbeat, jogg eller ultradistans.se

Hur det kom sig...

...att jag började springa ultra.

Det hela började 2002 då jag och exmaken slutade röka. Vi tog en promenad varje gång vi blev röksugna, så det blev en del gående. Det tog lite lång tid så vi bytte gång mot jogg. Kanske vi skulle ha ett mål föreslog exmaken "Vad sägs om Stockholm Marathon?" 2004 var vi båda anmälda och jag följde Anders Szalkais program som en slav. Grejade första maran på 4:28, sprang 2005 - filade till tiden till 3:53, och lade sedan av med löpning för att livet, studier och jobb kom emellan.

Sommaren 2007 utmanade sedan min bror mig, han undrade om jag inte tyckte att det var lite jobbigt att han alltid var bättre än mig på allting - Jag kontrade med "Springer du maran under 4 timmar?". Fighten var igång. Vi skulle tävla mot varandra och den som vann blev "Världsbäst alla kategorier". Jag återupptog löpningen och började springa med IF Linnéa.


Att hela tiden jaga tider, springa lite snabbare, känna mig dålig när jag inte sprang fortare gjorde att jag fick en olustighetskänsla i ryggraden - ett krav att prestera. Att springa marathon är ingenting vemsomhelst gör... eller jo - jag gjorde ju det. Och jag har alltid sett mig själv som vemsomhelst. Men någonting hade hänt med min uppfattning om saker och ting...

Här är jag och några blivande ultralöpare på Hornstull-Järna-turen förra året.

För 10 år sedan trodde jag att bara eliten och elitmotionärer kunde springa maraton. Sen gjorde jag det själv. Hur gick det till? Jag satte ett mål. Jag hade superkul av träningen och gillade vägen dit. Jag gillade att jag kunde flytta mina gränser. Att lägga till 1-2 km på mina långpass fick mig att le. Att greja snabbdistansen trots att jag var på spygränsen fick mig att bygga pannben.

Jag vill inte antingen eller. Jag vill både och.

Så träffade jag Fredrika. Hon berättade om ultra. Det går att springa längre än maraton (vilket jag inte trodde var möjligt...) och blev nyfiken. Hon hade sådant fokus - och jag blev lite sotis att jag inte hade samma tålamod och lugn. Jag ville allt på en gång. Jag lyssnade mycket och tänkte att "Hur svårt kan det vara - jag är ju uthållig". Jag ville utmana mig på distanser - lägga till kilometrar och njuta. När jag väl tog oskulden och klev över maratondistansen på mitt första ultraträningslopp Hornstull-Järna (55 km)var det kört. Att njuta, uppleva och springa i ett tempo som känns som man skulle kunna springa i evigheter i fick mig att känna mig lugn och harmonisk. Att leva. Att vara. Borta var alla prestationskrav. Borta var jagandet av tider. Med ens blev snabbdistanserna efteråt roligare, kvalitetspassen okej. Bara jag fick knarka mina kilometrar, bygga på lite till och lite till.

Alla var snabbast och ingen var svag!

Jag lovar att de flesta gjorde mer än de skulle gjort på egen hand en måndagkväll i juni. Alla var vinnare, alla var starka och alla utmanade sig själva.

Det var drygt 30 som lockades till Björkhagen och Bloggjoggarnas pass "Styrka och Intervaller". Nu hade vi ju äran att ha militärisk instruktör på plats - så en och annan armhävning och situps fick vi ju avverka som bonus. Tyvärr hade Petra blivit sjuk och missade kalaset. Vi började med en kort uppjogg...


...för att sedan lyssna till Magnus instruktioner. Han visade oss sedan runt hela utegymet och sa att vi skulle köra 10 repetiotioner per station. Tydliga instruktioner finns även på en liten tavla bredvid "maskinen".

Samtliga stationer hade en tung och en lite lättare vikt så att man kunde välja. När jag gick i skolan skulle det typiskt hetat "killvikt och tjejvikt". Även om jag tror att Mirandas syster skulle sopa mattan till och med med instruktören (hon är typ svensk mästarinna i bänkpress...eller nåt).


Teknik, position och stabilitet är viktigt vid styrketräning.

...och så fick vi testa själva! Glada Bernt vilar benen efter "Jättelångt" och passar på att köra lite axlar.

Coach Ken vilar i plankan. Efter styrkedelen körde vi intervaller 2 och 2. Den ena kör armhävningar och den andre skulle springa och runda målet. Gräset var ojämnt och det var tungt att springa. Otroligt bra träning för vrister och alla småmuskler.

Efter en timme var det roliga slut. Det var kul att se att så många ville komma och testa. Vill du se samtliga bilder från kvällens bravader så finns de här.

Nu ska jag sova gott efter en måndag med dubbla träningspass. Coachen har beordrat vila eller alternativ träning...

Målgången på Jättelångt

Efter 7 timmar och 51 minuter lämnar jag och Zebban skogen och dimman för att komma i mål!

Foto: Underbara Evelina. Tillsammans med Coach Ken och sin (Evelinas) pojkvän Magnus åkte de hela vägen för att heja fram mig de sista 50 metrarna. Vilka vänner!

Glöm inte att ta med träningskläder imorgon...

...för ni vill väl inte missa det här!

Äntligen vila, ro i själen och uppladdad!

Efter några veckors intensivt arbetande fick jag äntligen ro i min själ. Nu vilar och återhämtar jag mig lite annorlunda än andra människor. Jag springer Jättelångt.

Loppet arrangeras av härliga människor som är ena riktiga fixare. 68 kilometer från Norrtälje till Grisslehamn, ibland i obanad terräng. Helt fantastisk naturupplevelse. Vi startade vid Toyota i Norrtälje och tog oss ut på Roslagsleden. Min Ultrapartner Staffan hade inte möjlighet att vara med i år, men jag sprang med Zebban - precis som förra året.

Redan efter några kilometer sänker sig lugnet över mig. Zebban och jag pratar om allt och ingenting - det var längesedan vi sprang tillsammans och hann avverka jobb, träningsupplägg, energi, död-liv-glädje-familj, jättegetingar från Japan och hinna fota den coola bilen och mms:a till Staffan (den som han gick igång på förra året vi sprang). Hela vägen var vi superglada, njöt av omgivningarna och var tacksamma över våra kroppar som låter sig utsättas för alla strapatser vi utsätter dem för. Det är ju trots allt inte jättelänge sedan vi kutade maran. Nu skulle vi beta av 7 mil terräng. Arrangörerna och kommunen ställde upp fantastiskt. Vi kutade förbi små vätskestationer och hejarklackar. Några hade dukat upp fint med äpplen, pajer, chips, cola, köttbullar, korv, maränger, powebars och vatten på sina altaner. Jag tog mig en försommardrink i form av kallt, vatten och sög i mig en marräng.


Zebbans mage var inte så snäll under loppet. Eftersom han är van vid modern toa, lås på dörren, blänkande designat kakel och rosa-mjukt-lambi-toapapper gick det lite i baklås när jag slängde in honom i en buske med en näve näsdukar. Stundom fick han riktiga kramper i magsäcken. Trots detta slutförde vi loppet som ett team, när den ena är stark så drar den andra och vice verca. Förra året var det jag som hade det jobbigt så att Staffan och Zebban fick hjälpa mig. Vi sprang tillsammans hela de 68 kilometrarna och sprang bara 100 meter fel (förra året blev det 69,75 km) och hade hela tiden ett leende på läpparna.

Jag är som ett självuppladdande batteri. Ju mer jag springer och känner den sköna rytmen i andning, steg och upplevelser från min närhet, desto mer energifylld blir jag.

När knappt en mil återstod kom Stekaren löpandes och mötte upp oss. Han sprang med oss en bit mot mål och fick ihop ett litet långpass själv i den härliga naturen. "Ni ser starka ut!" Och visst - det är skönt att all träning ger utdelning så man orkar hålla sig upprätt, ha "lätt" löpsteg och fin hållning trots närmare 7 mils löpning.

Nu har jag ro i min själ. Nu är jag laddad. Nu kan jag med nöje ta mig an den kommande arbetsveckan och alla sköna träningsmöjligheter.

Hur kopplar du av?

Kom och träna med Bloggjoggarna!

Förra veckan var jag och några bloggare med och invigde utegymet i Björkhagen. Det kan ju inte bara stå där och locka - det är till för att nyttjas!


VÄLKOMMEN PÅ STYRKA OCH INTERVALLER

När: Måndag 21 juni
Var: Utegymet - Nackareservatet T-bana Björkhagen (vid Markuskyrkan)
Tid: 18:30 - 19:30
Vem kan delta: Alla oavsett snabbhet - du behöver inte vara löpare!

Vi värmer upp i olika grupper genom att jogga ca 3 km. Därefter kommer Magnus de Verdier, instruktör på Nordic Military Training, att köra intervaller och styrkeövningar med oss.

Ta med en kompis och häng med - det blir kul! Jag lovar. Evenemanget är gratis.

OBS! Det finns inga omklädesmöjligheter så kom ombytt.

Läs om invigningen hos Idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt

kabooooom!

PANG! Där landade PMD - Post Marathon Deppen.

Att det tagit lite tid att bli ledsen, tom, uppgiven och alldeles alldeles själ-lös beror nog på alla roligheter jag haft efter maran.

Jag har varit noga med att njuta ordentligt av mitt maratonresultat. Att tillåta mig att känna mig stolt över det.

Att jag hade grymt mycket att göra på jobbet 2 veckor före jobbet såg jag som något bra, eftersom jag har lite-svårt-att-vila-och-ta-det-lugnt. Att jag har haft grymt mycket att göra efter maran har jag övertygat mig själv som något superpostitivt. Av precis samma skäl.

Tills idag. Jag har jobbat så mycket att jag inte hunnit springa. Allt jag hinner med är morgonträningarna med NMT. Icke att förakta. Men ändå. Inga ordentliga pass på 3 veckor.

Idag har jag tagit av mig min SuperWomandräkt. Egentligen har jag lust att sätta mig ner och gråta. Jag hinner inte träna. Hinner inte läsa bloggar. Har inte hunnit logga träningspass på Funbeat eller jogg.se. Vet inte ens hur jag ska ta mig till Norrtälje och från Grisslehamn på lördag...Har börjat sova dåligt... har tappat balansen och kontrollen.

Jag har varit så effektiv i att balansera jobb och träning tidigare, tajmat dalar och toppar rätt bra - nu är det dags att göra det igen. PMD'n får hålla i sig idag, jag kan tvätta SuperWomandräkten och vara fullt, ledset mänsklig.

Det är nyttigt men inte roligt. Helt säkert nödvändigt - och alla känslor är ju bra. Jag fixar genast en åtgärdsplan! För en o-löpandes MarathonMia är ju ingen riktig MarathonMia!

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman, för SvD

Mindre än 2 månader kvar till mitt 246 kilomterslopp...

Jag och Staffan efter målgång på GAX 100 miles förra året. Foto: Stekaren


Jag jobbar som en galning, jag jobbar som en gnu,

och allt som står på listan, ja det ska göras nu.

Men nu så kommer sommaren, och kvällen bli så lång,

det betyder mera ljus, och kvällslöpsfågelsång.

Jag måste börja kuta, Back-to-back det måste bli,

för dubbla pass ger massor, det går mig ej förbi.

På lördag kilometertugg, låt oss säga Jättelångt,

med klurig navigering, i skogen är det inte trångt.

Sen blir det NMT och löpning av olika små slag,

så jag är förberedd och inte känner mig så svag.

För GAX TransScania närmar sig, i en faslig fart,

där ska jag springa länge – vad fantastiskt underbart!

Shit. Dags att skruva upp det här på allvar!

Team Kossan Bernie...

Idag sprang coachen som en kossa. Själv var jag tjurig och var Bernie. Snabbt könsbyte och vi sprang iväg.

Nu kan man ju tro att Coach Ken var den snabbare av oss, vi sprang tillsammans på 43:09 - den ena på 20:16 och den andra på 22:53. Men i fortsättningen blir det jag som coachar Coachen helt klart... hehe

Utmanarna Team Snigla och Mangelina sprang i fina tröjor. Jag och och Cochen var varsin halva av en ko. Förstås.

Ulf utgjorde ena delen av Team Snigla som vann hela Mixed. På riktigt. Dom vann! Det är sjukt coolt - jag är så stolt över IF Linnéa-löparna! Nästa år ska de tydligen förbjuda hajdrä... jag menar löparsnabbmössan.

Kattis är andra delen och snabbaste tjejen för kvällen (i det heatet - hon sprang på 18:59, sjukt snabbt). Men så vann hon ju Milspåret häromveckan.

Efter tävlingen öppnade Ken tävlingsinformationen och vi såg att vi sprang med fel nummerlapp. Snopet. Jag fick coachens tid - tackar så hjärtligt för 20:16. Han är inte lika nöjd med att ha mina 22:53. Äsch - Perfect is boring.

Smart tävlingsstrategi...

Smart drag 1: Tuff NMT-träning dagen innan.
Resultat: Öm axel från däckskump, öm rumpa (träningsvärk?), stenhårda lårmuskler och tregångersåstora vader.

Shit.

Och jag som ville ge Mangelina och Team Snigla en riktig fight.

Fast det förstås. Smart drag 2. Jag gör ju mina egna regler. Ikväll vinner Team Kossan Bernie i parloppet i Hagaparken.


Håll tummarna. Eller håll utkik.

Nyfiken på...politiker?

Idag var vi ett gäng bloggare som blivit inbjudna till Kultur- och Idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt för att bland annat prata om hur man kan underlätta för den nya motionstrenden löpning - och informationen kring den.

Vid förhandlingsbordet i Stadshuset. Madeleine Sjöstedt, två Crossfit-killar, Träningsglädje-Sara, Snabba Fötter-Kenth, Maraton-Petra Månström, lilla jag och Gurun Anders Szalkai. Foto: fått av Sara

Madeleine visade stort intresse och ställde många frågor. Hon ville veta hur staden kunde erbjuda bra träningsmöjligheter utomhus - hon kallade det spontanträning (snarare än organiserade pass på gym eller bandyspel). Vi bad om bättre markerade leder, bättre underhåll av belysning av elljusspåren och gärna erbjuda fler utomhusgym - kanske med några stationer utspridda längs med spåren. Kändisen Anders Szalkai var med och önskade sig en löpskolningsbacke där en tavla med löpskolningsövningar kunde stå - perfekt ju - så slipper man se-så-dum-ut när man kör tripping på egen hand!

Vi lämnade även feedback på tillgång till information och möjlighet att ladda ner kartor och terrängbeskrivningar. Och så fick vi följa med till Björkhagen och inviga utomhusgymmet!


Foto: Träningsglädje-Sara

Många fina styrkestationer i anslutning till löpspåren i Nackareservatet. Foto: Sara

Idrottsborgarrådet visade nyfikenhet och är öppen för förslag - har du bra idéer som du gått omkring och funderat över? Håll det inte för dig själv - dela med dig i kommentarsfältet.

Var Sak Har Sin Tid.

På tal om tid. Fick två klockor i födelsedagspresent. Den ena av min namne Mia Thomsen och hennes tjejgäng - supersnygg. Den andra var ätbar (också supersnygg) och såg ut så här:
Fantastiska Johan bakade en Garminklocka och har dekorerat den med min tid från TEC. Mycket arbete och omtanke bakom denna - känner mig otroligt hedrad! Foto: Johan Thidell - tillika bagare.

När jag fick startplatsen till Comrades lovade jag att springa-varje-dag-solen-skiner. Jag älskar ju mer att springa i dåligt väder... eller jag älskar att springa oavsett väder - så det ska väl inte bli så svårt.

Nu ska vi ju inte ta ut loppet i förskott. Det händer ju lite däremellan! Var sak har ju liksom sin tid. Jag har ett stort lopp kvar som är det sista riktigt viktiga målet för mig i år- GAX Trans Scania i augusti. 153 miles, det vill säga 246 kilometer. Typ skitlångt. I alla fall Sveriges längsta lopp i år tror jag.

Börjar så smått med att köra Parloppet med Coachen imorgon (vi är team Kossan Bernie) och avrundar snyggt med Jättelångt på lördag.

Dessutom ska jag inkassera min present från Camilla och Ingmarie om 83 dagar. Jag hoppas att inkasserandet består av en kram... efter utförd Tjejmil :)

Jag tröttnar snabbt. Utmana mig...

...det var min statusrad på facebook tidigare i veckan - och utmaningar blev det igår.

Det hela började med att jag frågade min pappa om vi kunde ta fram de gamla Laura Ashley-sofforna som står undangömda i ett källarförråd under huset. Han sa att det säkert skulle ta fem timmar att krångla fram dem. Nu var det ju en rejäl drös drillade NMT:are på festen så jag gissade att någon skulle nappa på en utmaning och hojtade:

"Min pappa säger att det tar fem timmar att bära ut en soffa - har jag några frivilliga?"

...och vips var fyra på väg in i källaren och 5 minuter senare stod ena soffan på plats på gräsmattan.

Mia i terapisoffan. Foto: Johan Thidell

Utav de 150 gästerna var det lite glest när jag kom och satte mig - undrade precis vart de tagit vägen när jag hörde dunkande av afrikanska trummor och maraccas och fick se detta:

Hela gänget med Jonas i spetsen. Foto: Johan Thidell

... de sjöng "Hey Mia Africa - tell me how you doing!"... så blev jag uppbjuden att dansa afrikansk dans med Bäcken! Kul tyckte jag och fattade inte riktigt vad som skulle komma...

...fick mig ett par schyssta lejon runt halsen av finaste Sussie a lá Sivan och dansade lite till - allt för att underhålla. Trodde jag. För sen ville Bäcken hålla lite tal...

Han kommenterade min statusrad på Facebook tidigare i veckan och sa att han och polarna hittat en utmaning åt mig...

Foto: Katrin Andreasson

På presentkortet står det: Till Superwoman Mia / Comrades Marathon 2011, Sydafrika.

Helt otroligt fantastiskt. Jag var mållös. Är fortfarande stum. Det är så sjukt häftigt. Så nästa år missar jag Stockholm Marathon för att springa det 8,9 mil långa loppet i Sydafrika. Vilken utmaning!

Laddar för långpass!

sitter här och mumsar gröt med skivad banan och kanel. Laddar lite extra med en smörgås och ett kokt ägg. Precis som inför ett långpass - eller en tävling.

Tänker vara sjukt effektiv! Därför hoppar jag upp ur stolen, lämnar bloggen och återkommer imorgon!

Ha en trevlig dag!

Idag regnar det!

Bild: hittade på Internet när jag sökte på "lycka" - härlig va'?

...and I love it - då får jag förgylla tillvaron i mina röda gummistövlar!

Dagens träning består av att bära tunga backar med mat till festen imorgon, ett och annat knäböj lär det bli. Nåra biceps curls hinner jag nog med när jag transporterar groggvirket också.

All gratis motion är bra motion.

Idag är en fantastisk dag. Glöm inte att gå ut och Förmera er lite. Dela med er av ett leende eller en upplevelse med någon ni normalt inte skulle göra det med!

Imorgon blir det sol!

Jag syr mina egna kläder...

nej det gör jag inte - men jag var på Modevisning igår där studerande från Tillskärarakademien visade upp sina kreationer.

Men jag gör mina egna regler. Och varje gång jag säger just de orden tänker jag på Robert Gustavsson som härmar Lena PH med på bred småländska "Jag syr mina egna kläder".

Hursomhelst.
Foto: lånad från Internet.

När året började gav jag mig själv 10 fribiljetter till alkoholkonsumtion. Inget stort och dyngkrökarintag utan 10 tillfällen att dricka vin eller drinkar. Jag hade några obligatoriska middagar inbokade och använde 4 st fram till 18 februari. Planerat. Genomfört.

Därefter inte ett glas. Jag har festat och partajat men med vatten och alkoholfria drinkar. Utan problem.

Tanken var att nästa friplåt skulle investeras på lördag. När jag har mitt 40-årspartaj.

Men så kom ju maran emellan. Och jag och Karin har alltid haft som målbild att skåla i rosa champagne på ÖIP efteråt. Så det gjorde vi. Senare på kvällen blev jag bjuden av Världens bästa- och Milspårets snabbaste Kattis på champagne. Slurk. Och gott vin av Stekaren. Fint ska det vara.Jag och Bästis sedan 27 år tillbaka. Foto: privat

Igår träffade jag bästis för att kolla på modevisningen. Våra första 55 minuter tillsammans spenderade vi i varsin mobiltelefon i jobbsamtal. Till slut tittade vi på varandra, urlakade - slutarbetade och beslöt oss för att stänga av mobilerna. Vi beställde in varsitt glas rödvin och satt och snackade och njöt.

Och vet ni? Det bästa med att vara vuxen är just att man får göra sina egna regler. Nu bestämmer jag att ETT frikort sträcker sig från Stockholm Marathon till min 40-årsdag. Smart va? Typ som en marathonpaus. Låter riktigt käckt!

Barnslig. Jag?

... fullt normal är jag nog inte i alla fall.

Så här såg jag ut före maran.


Sen vrålade jag till mina medlöpare i trappan ner till Östermalms IP efter loppet "Kom igen - det här är den roligaste delen av maran!" och så skuttade/sprang jag ner för trappan. Några buade, andra skrattade. Jag visade inte att det gjorde skitont i benen... måste ju upprätthålla min image :)

Och visst jädrar körde jag 10 burpees efter att ha kutat Stockholm Marathon på 3:35:34.
Kanske inte de högsta upphoppen, men gjorde i alla fall tio stycken som jag lovat Daniel efter Västerbron.