Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

lördag 17 juli 2010

Men du måste ju äta massor!

Japps I do. Jag har inget mål att se ut som en sticka. Jag har ett mål att bygga en stark, tålig och frisk kropp som kan transportera mig genom livet. Just nu löpandes eller i alla fall tränandes.

Jag gillar mat. Här är hemgjorda laxfärsburgare med grönsaker, cremefraiche-sås och ugnsbakad mandelpotatis. Yummie!

Mina portioner är rätt stora. Det brukar ofta ligga ett berg av mat på min tallrik. Det är inte överdrivet, utan mest grönsaker och jox som tar plats. Jag hade en diskussion med Camilla under vårt långpass tidigare i somras. Hon berättade om ett samtal hon och Ingmarie haft med någon på min fest.

"Jaha - ni som tränar så mycket kan äta vadsomhelst?". I princip ja. Om det nu är det man tränar för. För det finns ju folk som tränar för att kunna äta.

Jag äter för att kunna träna. Jag fyller hellre på med näringsrik mat än en muffins. Muffins blir bonus men inte istället-för. Skulle inte drömma om att äta mig mätt på skitmat. Sån är jag.

En typisk Mia-mat-dag:

Frukost: havre- och råggrynsgröt, pumpafrön, skivade jordgubbar och sojamjölk. Ett stort glas vatten och en kaffe. Ibland ett kokt ägg eller en smörgås till. (2 frukostar när jag kör Militärträning på morgonen)

Mellanmål: Frukt (äpple, apelsin, banan eller nektarin)

Lunch: Bulgur med lax eller kyckling. Ruccola, romansallad, tomater, bönor, pumpafrön, parmesanost, broccolli, sockerärtor, avokado och citronolivolja.

Mellanmål: Fazer osötat bröd med avokado, om jag inte tog den till lunch, annars Bregott. En frukt.

Middag: Grillad tonfisk eller kyckling och massor av grönsaker. Färskpotatis just nu. Eller blodpuddingsmiddag med färsk vitkål och lingonsylt. Eller en matig omelett med spenat och godsaker. oj -vad det vattnas i munnen!

Jag dricker säkert 2-3 liter vatten också. Om jag börjar äta en massa socker som det finns i bullar och kakor blir jag snabbt seg och mer sugen. Den här sammansättningen får mig att orka, känna mig pigg och prestera bäst.

Tränar du för att kunna äta vadsomhelst eller äter du för att kunna träna vadsomhelst?

8 kommentarer:

Helena sa...

Äter nog för att kunna träna vad som helst, men ibland tränar jag för att kunna unna mej något gott :)

Totte sa...

Äter för att kunna träna! Unnar mig något gott på lördagar, idag blir det lite lördagsgodis :)

Sirpa sa...

Jag gör som du, äter för att träna bra o må bra. Det inkluderar sällan socker, men när jag blir riktigt sugen på nåt (oftast glass) då njuter jag fullt ut.

Ingmarie sa...

Äter för att kunna träna, för att vara frisk för att kunna LEVA! (Och då funkar inte junk-food)

jumper sa...

Jag äter för att jag är hungrig. Helst äter jag mat som smakar bra och lyckligt nog är den goda och billiga maten oftast ganska nyttig.

Varför jag springer är mera oklart. Det verkar dock som om jag tycker om det.

DrAnnika sa...

Oj vilken svår fråga, och hoppla vilken självrannsakan den ledde till hos mig!!
I början tränade jag för att kunna få äta lite mer när jag gick ner i vikt. Detta gör jag fortfarande om jag vill kunna äta lördagsgodis eller så, vilket jag inte ser något fel i.

MEN, ju mer jag har börjat tycka om att jogga och viljan att bli bättre har kommit, så har jag ändrat min syn på mat. Maten är där för att ge mig bränslet och ör att jag ska må bra och kunna jogga. Jag kämpar fortfarande med att hitta en matordning som fungerar för mig, i min vardag och i samband med de träningspass jag kör.

Jag är ju ingen Ultra-person så visst har jag inte samma krav på nutrition som du har, men jag inser ändå att det spelar stor roll.

Mia, jag har sagt det förut och jag säger det igen, du är min IDOL!!! Sällan läser jag en blogg som får mig att tänka så mycket som när jag läser din blogg!! TACK!

*kramar hela vägen från England!*

DrAnnika sa...

No worries! Enbart sanning från det här hållet serru! Jag har aldrig sett mig som en joggare eller så men nu tänker jag ultra-tankar hela tiden, och halvmaror och maror och pannben!
Kommer finnas i Tokholm i aug/sept, kanske kan mötas och dricka latte och snacka jogging?? :)

MarathonMia sa...

Apselut! :)