Hur det känns några dagar efter...

Återhämtning är allt.

Jag och Silvio när vi vinkat av trean vid färjelägret...

Efter att ha varit i rörelse i 30 timmar så sätter man fart på en del förbränning och förbrukning/fördelning av den energi och de depåer man har. Jag har hittat ett vinnande koncept för mig där jag har ett bra energiintag som jag behåller länge. Detta kanske inte fungerar på andra som har annan ämnesomsättning och energiförbrukning.

Sen händer det förstås saker i kroppen under ett sånt uthållighetsprov. Slaggprodukter och ämnen pumpar säkert runt i kroppen i hundranittio och benen svullnar upp, jag blir saltsugen och fanvetvad. Denna gång svullnade mina knän upp - särskilt vänsterknät. Min fantastiske medtävlare Silvio tipsade mig om att kyla ner det - och idag känns ingenting.

Återhämtnings-Skins som påskundar återhämtning - som stödstrumpor för hela benen.

Här ovan har jag bäddat ner mig nyduschad, med återhämtnings-Skins som jag fått i present av coachen. Runt knät har jag lagt kylklampar och lade sedan fötterna högt på två kuddar. Sov så tills klamparna började droppa i sängen... slängde bort dem och somnade om. Sov totalt 9 timmar och vaknade pigg i lördags morse.

En mesig liten blåsa. Undrar hur de andras fötter ser ut?

Idag har jag bara lite ont i blåsan under högerfoten. Benen är helt återställda. Jag ska vila en dag till och cykla lite imorgon. Jag fortsätter att äta bra, proteinrik mat och massor av frukt och grönsaker. Jag är nästintill skittråkigt bra på återhämtning.

Här är i alla fall bilderna från Fotrally - kolla och njut - känn värmen och tristessen...gå-gå-gå-gå... En av bilderna, där du ser skuggan på mig, visar övergången från grusväg till asfalt - GLÄDJE! Slippa grus i dojjan som var hur svårt som helst att pilla bort under gång...