Men jag gillar inte att begränsa mig. Jag vill inte antingen eller - jag vill både och. Förmodligen har jag fått den coach jag förtjänar för han är sjukt bra på att vara flexibel och inte inrutad i begränsningar.
Således mötte vi upp på Flemminggatan redan 17:20, joggade med grön våg bort mot Humlegården längs Kungsgatan och folket på väg hem från jobbet. Vilken coach jag har - han följde med!
I Humlegården mötte vi Ingmarie, Kalle, Snorkkis, Miranda, Miss Agda och några till jag inte träffat förr. Vi tog två ärevarv i parken och sprang sedan till Zinken för att köra Långa Backar...vi var inte ensamma. Tror vi var närmare 50 personer idag - de flesta i reflexvästar eller reflexjackor - grymt!
När uppvärmningen till Münchenbacken var klar hade jag redan avverkat drygt 12 kilometer. Münchenbacken är lång. Skitlång. Min Garmin gav mig längder på 466-474 meter. Coachen uppmanade mig att köra ganska hårt men inte maxa. Jag skulle inte köra alla 6-8 utan snarare 4. Det blev 5. Det är så himla svårt att lägga av när den stora härliga gruppen ropar "Heja - kom igen!" "Det ser bra ut - nästan uppe!".Backen börjar lite flackt men blir brantare och brantare. Jag försökte hålla jämn fart och lyckades rätt bra - snittfarten upp blev i 5:22-fart.
Lite jogg till omklädningsrummet och en energipåfyllning genom en Gainomax och jag var nöjd. Ganska nöjd. Sprang några busstationer istället för att stå och frysa och fick totalt ihop 20 kilometers löpning. Lite öm i ländryggen så en låååång skön stretch kommer att avsluta kvällen!
3 kommentarer:
Imponerande Mia! Kul att se en glimt av sig ikväll dessutom ;D
Backintervaller är grymma! Jag lyckades också hålla starkt, jämnt tempo uppför sjukhusbackarna i Uppsala - tack vare coachen!!
Då kan man säga att du firade x2!Härligt Mia!
Skicka en kommentar