Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

torsdag 1 april 2010

Min drivkraft när jag springer är Glädje. Det är inte frågan om att det ska kännas störtskönt hela 16 mil – för ont kommer det att göra, frågan är bara när. Och hur jag bemöter det.

Jag har tränat bra för att flytta fram tidpunkten för när det kommer strama och ömma. Att sedan arbeta med positiva tankar för att fullfölja äventyret är för mig ett måste. Jag drivs inte av “Jävlar anamma” ur ilska – jag drivs av “Visst fan klarar jag det här! Lite till bara!”. Acceptera att det är jobbigt - ge inte upp.

Tar med mig dessa sköna brudar ut på Stekarens land på Påskafton och fyller mina positiva tankar. Guddotter Kajsa och dotter Elin. Foto:privat

Så här nära inpå loppet har jag följande mentala uppladdning:

  • Går igenom loppet tillsammans med Staffan – tänker och visualiserar

  • Träffar människor som ger positiv energi

  • Peppar andra (håller i träningen i kväll) vilket ger mig något tillbaka

  • Låter tankarna hela tiden fokusera på “Äventyret”

  • Ler mycket.

  • Ser andra människor. Lyssnar på dem. Intresserar mig. Fyller min själ med historier och tankar.

  • Tänker “Jag vill. Jag kan. Jag orkar!”

Under själva loppet blir det en del. "Framåt-framåt-framåt!" och nu senast har jag lagt till Camillas sköna inställning "Traktor".

Skön boost med brorsbarnen - glädje i varje cell! Påskdagen fylls med familjen. Foto: privat

Jag är nästan alltid glad och positiv, visst har jag dippar och ledsamma dagar – men jag älskar att känna känslor och se min tillvaro i ett sammanhang. Jag har alltid fullt upp och gillar att ha mycket att göra på jobbet, klämmer in träning, vänner, barnen och egentid effektivt under dygnets 24 timmar. Ofta får jag frågan om “Hur orkar du? Var får du energin ifrån? Hur kan du vara så glad trots motgångar?”. Min pappa sa en gång när jag oroade mig för hans arbetsbörda “Jag är inte den som går in i väggen – jag ser saker i ett sammanhang.” Detta har fått mig att fundera på om människor är olika benägna att tänka positivt...

Och som ett brev på posten – eller i alla fall en morgontidning i brevlådan, så var det en artikel om Kasam i DN. Jag är grymt intresserad av att läsa Antonovskys bok för att se om det kan vara så.

För visst kan vi påverka vår situation med rätt inställning!


9 kommentarer:

Staffan Wåhleman sa...

Hej!
Det låter som du tänker Salutogent när du springer din mastodont pass - Imponerande!
Jag skulle vilja tipsa dig om ytterligare en bok om du är intresserad av Kasam. Vi har precis kommit ut med en bok som heter Salutogent ledarskap - För hälsosam framgång av Anders Hanson. Den tar upp Antonovskys tankar och idéer utifrån dagens sammanhang. Om du vill läs mer om boken kan du göra det på vår hemsida - http://www.halsopromotiongruppen.se/litteratur/salutogentledarskap

Mvh Staffan Wåhleman
Svenska Hälsopromotion gruppen

maria aka funrun sa...

jag har läst antonovskys bok för många år sen, och den stannar kvar inombords... Men jag tror att du redan har det tänket som står i den... =) Du har fokus på rätt ställe.

Ladda bra nu, jag följer dig!

Andréa sa...

Tänkte säfa att du kan få låna av mig men kom på att jag ju aldrig köpte boken. Tyckte den var rätt tråkig när jag tragglade mig igenom den för massa år sedan under nån delkurs av utbildningen. dock är själva kärnan grym! men som maria säger så tror jag redan du har rätt tänk!

Anonym sa...

Hej Mia!

Gillar din inställning med positivt tänk! :) Jag försöker också resonera så och när det funkar så ger det såååå mycket energi!
Hur länge har du sprungit och hur länge hade du tränat innan du gav dig på ultra? Är nyfiken på det men känner mig för "grön". Sprang två maror förra året, som var mitt första riktigta löparår. Tycker det verkar vara extremt att börja med ultra så tidigt i "karriären". Vad säger du om det? Jag vill inte drabbas av fler skador, vilket jag har gjort i vinter... :( Fötter som blivit överbelastade pga för snabb upptrappning av träningsmängd.

Mvh

Maria

Fitnesscoachen sa...

Jag läste boken i skolan och tror absolut att de som har ett starkt KASAM klarar motgångar bättre.Jag gillade den skarpt!

Stort lycka till nästa helg!!

MarathonMia sa...

Stefan: Boktips!

Maria: Kan mycket väl vara så... jag lägger boken till listan att läsa men inte högst upp. En Wannabe :)

Andréa: Tråkig...hmmm - jag får väl ge den en liiiiten chans - i värsta (bästa) fall somnar jag och får lite extra vila!

Hej Maria: Jag tränade och sprang maraton 2004 och 2005 - sedan höll jag upp med löpning och började träna i december 2007. Jag har skyndat långsamt och bygger en stark kropp. Än så länge har jag aldrig varit skadad - bara haft en stel rumpmuskel (hade innan löpträningen) och ett överbelastat knä. Jag började springa ultra efter ett år när jag insåg att jag inte blir snabb utan mer är uthållig och drivs av distanser snarare än tid. Ett sätt att testa ultra är att delta på arrangerade träningspass där det går långsamt och finns pauser - i sommar går förmodligen Hornstull-Järna som är 55 km - testa!

Fitnesscoachen: Tackar! :D

Ingmarie sa...

Otroligt intressant ämne och den där boken ska jag läsa! Jag tror dock att vi har olika förutsättningar, biologiska såväl som sociala, vilket gör att det inte alltid är så lätt att ha "rätt inställning". Jag tror med att det kan vara lite "farligt" att säga att allt löser sig och man blir frisk om man bara har rätt tänkesätt. Eller vad tror du? Och precis som vi behöver att livet svänger så behöver vi kanske olika typer av människor? Att bli sjukskriven i dag har ju nästan blivit en omöjlighet och för vissa behövs det ju faktiskt. Helt klart behövs det även ett bättre system för att få dem vara en del av livet och sammanhanget igen. Oj oj. Nu blev det snårigt! Bäst jag slutar svamla.;-)

MarathonMia sa...

Ingmarie: Just orden "Det löser sig" är rätt negativa för mig. Jag vill gärna ta ansvar för saker jag gjort, förbättra saker jag gör fel och utvecklas som människa. Att säga "det löser sig" är för mig att överlåta ansvaret på någon annan. Jag gör det bästa av situationen.

När det gäller sjukdomar kan jag inte råda bot alls. Men att ha rätt inställning och fokusera på att bli frisk gör nog att det blir lättare för en själv och omgivningen, snarare än att man är bitter och väntar på att någon annan ska fixa det åt en. Att tycka att det är orättvist att just jag blev sjuk hjälper ju inte. Förstår du hur jag menar.

Det kan mycket väl vara genetiskt. Jag har läst någonstans att 80% av befolkningen är problemorienterade, och vill lösa problem. Resterande är möjlighetstänkande. Min pappa, mina syskon och jag ser möjligheter - tror starkt att detta går i arv - för jag är inte uppvuxen med min pappa.

Jaja - vi tar och reder ut begreppen under ett pass vettja!

Ingmarie sa...

Jag förstår hur du menar och självklart ska vi filosofera vidare på detta tema när vi ses! :-)