Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 28 april 2010

Meh! Trodde du var SuperWoman!

...skenet bedrar. Jag är fullt normal. Jag är rejält trött och sliten.

Efter lördagens alla rygglyft och armhävningar...plus NMT björngång så är min överkropp som en sten. Rumpa och vader är stela efter skuttandet på F&S. Jag är trött. 16 mil sitter kvar - om inte i benen så i huvudet. Sov riktigt uselt inatt med för mycket i skallen som snurrade, och ett löppass med klubben i kroppen som pumpade adreanalin.

Ändå sitter jag här och äter gröt klockan 5 på morgonen. Med en ingentingkänsla. Ingen förväntan, ingenting. Förbereder mig för att ta det lite lugnt på dagens träning och längtar efter vila.

Nästa vecka startar mitt nya träningsschema. Det blir rivstart med tävling redan den 8 maj. Coachen har satt ett mål - jag måste landa i det. För jag är inte bara trött. Jag är skiträdd. Rädd för att springa fort. Det kostar mig mycket pannben att springa snabbt. Men jag ska banne mig greja det. Men först vila. Så att jag inte tröttnar.

Ha en bra onsdag allihop!

10 kommentarer:

Emliscious sa...

återhämtning låter väldigt viktigt nu! så du inte bränner ut dig i längden! var rädd om dej =)

Marre sa...

Håller med föregående talare, återhämtning både i kropp och knopp. Men du var grymt snygg i går på Sverige Springer. Jag skrek i soffan till min man (30 cm bort): "Men hallå, där är MarathonMia, vad snygg hon är!!!!" Sen gick vi gemensamt in på din sida och läste lite. Kärlek. ;-)

Andréa sa...

Antar att måltiden ligger någonstnas i närheten av min.. vi kanske borde turas om att dra :) Usch, jag blev lite nervös nu!

Ha en skön onsdag och en skön vila!

Jossan sa...

Heja Mia, jag tror på dig! Du grejar det!

Elin sa...

Du är alltid SuperWoman i mina ögon :D

Jesper Scheutz sa...

Läste precis 4:30 Staffans blogg där han uppmanade sig själv att tänka på att äta rätt och sov mycket. Jag vet att det inte är alltid lätt med sovandet, men hellre en dag extra vila i så fall.

Lycka till! //J

jumper sa...

Kungsholmen eller Springkross?

jumper igen sa...

Stupid me! Står ju under "Tävlingsplaner" till höger.

Fredrika sa...

Jag skulle kunna skriva långa förmaningstal om hur länge det egentligen tar för kroppen att återhämta sig från en lång ultra, men vad gör det, du skulle ändå inte lyssna.

Okej att benen inte känns stela längre - men det lär ta tre-fyra veckor innan hormonerna ens börjar komma i balans igen. Kroppen befinner sig rent endokrinologiskt i ett tillstånd som liknar chock och trauma, och man skall vara jäkligt rädd om sig för att återhämta sig bra och inte få problem. Det finns gott om exempel på folk som drabbats av depressioner och utmattningssyndrom en tid efteråt. Vissa gränser vill man liksom inte veta av egen erfarenhet var de går. Undrar om det inte var Zebban som hade en bra artikel om detta någon gång, fråga honom vetja.

Jag tror du kommer att klara Kungsholmen runt alldeles galant, men se till att du får softa tillräckligt vetja. Mat, sömn, trygghet, glädje, egentid. "Ta det lugnt på NMT-träning" vet jag inte riktigt om det räknas, men det vet du bäst själv. Puss.

MarathonMia sa...

Tack hörrni. Jag tänker leva som jag lär.