Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 13 april 2010

Alla underbara människor!

Utan all support hade det inte gått.

Runt TEC och i min omgivning finns det en hel drös fantastiska människor. Det hela börjar med min laddarmiddag med sonen kvällen innan - och frukosten samma dag. Pepp och support är ovärderlig. Sen börjar alla härliga sms trilla in.


Det här fick mig att känna mig som en vinnare redan innan startskottet gått! Tack Cilla! Foto: privat

På plats i Täby kommer världens-bästa-Bernt (som jag senare försöker armbåga ner i ett dike...) och lämnar en fin liten present från Cilla. Chokladpraliner fint förpackade i en egendesignad liten påse - som hon tecknat en TEC-björn på. Jag blev rörd ända in i själen. Kärlek. Obetalbart.
Magnus, Fredrika, Johan och Maria. Foto: privat


Vid starten står fullt med funktionärer och medtävlare - där det känns som jag känner hälften. IF Linnéa har ställt upp hela dygnet så att arrangörerna Jan Söderkvist och Patrik Joyce ska få lite hjälp. Detta tillsammans med flera andra. Jossan, Ingrid och Maria fixade i ordning ett klubbord med flagga där jag och Staffan förvarade vår egen proviant. Vi testade Zebbans dunderhonung bland annat. Vid starten står även Träningsglädje, Snabba Fötter och Funrun. Jag och Staffan fylldes med sådan glädje - GAX-pacers som support på TEC - obetalbart.

IF Linnéa-Maria servade som en galning, blandade till våra häxblandningar på given order tillsammans med Ingrid. Tidtagning och ordning stod Johan, Hans och några andra för. Vid buffébordet - Liselott, Raphael, Linnéa...och flerflerfler. Obetalbart.

Obetalbar var även Jumper som nötte mil efter mil åt fel håll och alltid hejade så glatt!

Efter 5 mil var mina skor blöta så jag bytte dem och strumpor, samtidigt som jag bytte till torra kläder. Under detta byte fick jag assistans av underbara Camilla - nästa varv jag kom in deklarerade hon att nu var skorna torra - torkade med hårtork. Kärlek. Obetalbart.

Pappa kom och hejade. Jag fick nästan dåligt samvete att kuta iväg - ville stanna kvar och visa att jag uppskattade att han var där. Klubbkamraterna avlöste varandra: Kattis, Malin, Nisse, Kalle, Erik, Fredrika, Evelina från Kosovo via sms... Magnus, jag har nog glömt lista hälften - och alla som sprang (Torkel, Carina, Anders, Magnus, Ken, Tene, Leif... och flerflerfler) - Ni är underbara! Obetalbart.
Världens Underbaraste Kattis hjälper mig lite på traven. "Noe-toe-test". Foto: privat

Damklassen vanns av vår egen Tene Ostra på 50 miles - en fantastisk prestation. Samma sträcka sprang Emelie och Elisabeth - efter genomfört lopp ställde de sig att vara funktionärer - likaså Cecilia Petersson som bröt 100 miles. De servade och var glada och trevliga hela natten. Obetlabart.

På morgonkvisten när vi hade ett varv kvar att springa står Coach Ken för att pacea oss - han som tagit andraplatsen kvällen innan på 50 miles. Obetalbart.

Jag hoppas verkligen inte att jag glömt någon! Ni är guld allihop. Och min dotter Elin förstås - som lagade middag till mig och coach Ken på kvällen. Puss.

Men mitt största, största tack går till Staffan - vilken bragd att stå ut med mig i 24 timmar.
Avslutningsvis kommer lite siffror:
100 miles är 160,9 km
Vår snittid per km: 8:50
Antal omsatta kalorier: 10175
12 mil tog det att bli bajsnödig
Passerade maratondistansen på 4:37:xx
Grejade 50 miles på strax under 10 timmar
Långsammaste varvet: 2:04
Snabbaste varvet: 1:02
Antal runners high: 2 (vid 9,3 mil och 14,2 mil)
Antal våfflor jag åt: 2

8 kommentarer:

Fitnesscoachen sa...

Antal gånger du kommer att göra det igen? :) Såg er två gånger under tidiga morgonen men ni tycktes ha ett så bra flow så jag ville inte störa och gå fram o babbla. :)

Joel R sa...

Bara två våfflor!?

Härligt med sådan uppbackning!!

Anna (Orka mera) sa...

Jag undrar som Joel - varför bara 2 våfflor??!?!! Jag hade nog våfflat mer och sprungit mindre, men så är jag ju inte the ultraqueen :)

jumper sa...

Oj, måste ruktiga ultralöpare springa nio mil innan de upplever runners high? Törs man gissa att det då i gengäld blir en sjuhelsikkes high?

(Själv fick jag hålla till godo med ideliga småkickar typ hundra gånger per varv. Tack för de sex eller sju du och din vapenbroder gav!)

Silverscreen sa...

Vilken glädje! Du inspirerar något så otroligt! Grattis till den fina tiden och till att du fått en sådan fantastisk upplevelse! :)

Johan Thidell sa...

Det är vi som ska tacka för en enorm uppvisning. Bara att vara vaken 24 timmar i rad är en prestation tycker jag och sen springa dessa timmar. Dessutom vara glad hela tiden. På min vägg hänger det, bredvid Nelson Mandela, en ny idolbild :-)

MarathonMia sa...

Johan - *rodnar*

Cilla sa...

Fina ord om mina små mozartkulor! Inbillar mig att jag genom chokladen var med på ett litet hörn - inför min egen ultratävlingsdebut liksom :-)

Sen känns det hedrande att bara vara omnämnd på världens bästa löparblogg! Tack + kram :-)