Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 29 februari 2008

Min löpande chef

Min chef sitter i London. Hon tränar rätt mycket och springer så ofta hon kan. Häromdagen när jag och Sussie kom in på London- (läs Slough) kontoret kom hon ut från sitt kontor och utbrister:

- Mia, jag har något äckligt att berätta, och jag tror att du är den enda jag kan tänka mig skulle gilla att höra detta.

Snabbt som attan spolar jag i huvudet tillbaka alla de gånger jag träffat henne, eller pratat med henne. Hon har bara varit min chef i drygt 5 månader. Jag vet att jag kan ha snuskig humor. Men jag kan inte komma ihåg att jag varit vulgär eller skämtat på det sättet. Jag har verkligen hållt mig i skinnet här på nya arbetsplatsen. Givetvis blir jag lite orolig när hon säger att hon har något snuskigt (grouse?) att berätta... jag anar det värsta. Då tar hon av sig ena skon och säger:

-Titta, vilken blånagel jag har fått av all löpning!

Och så var samtalet igång. På helt rätt nivå. Inget snusk. Inget ovanligt. Bara vardagliga dilemmor för löpande kvinnor. Vi förstod varandra på ett sätt som ingen annan på kontoret kunde förstå. Vi blev liksom ett med blånageln.

Let meeeee entertain you!

Idag hade jag Runners high. En känsla som inte går att beskriva... men jag ska försöka ändå. Det är kärlek, motivation, inspiration, glädje, energi, lycka, pirr, förälskelse, illamående (!), lätthet, känslan av oövervinnerlighet = allt på en gång.

Dagens löptur:
Förutsättningar: Solsken från en klarblå himmel. Doft av vårdamm på asfalten. Smält vinter i jorden. Fågelkvitter. I lurarna drar Mr Williams igång "Let me entertain you!".

Jag var tvungen att lyssna på den två gånger. Sprang med ett leende över hela ansiktet. Jag är bäst. Idag skulle jag kunna vinna marathon! (kanske inte på tid... men väl på glädje och lycka)

Idag är jag oövervinnnerlig. Gjorde årsbästa på milen 5:08/km. Totalt 10,23 km på 52:36.

All denna positiva energi, glädje, motivation, inspiration och kärlek ska jag stoppa i en liten ask och ge till min styvmor Cia idag. På måndag kan man säga att hon ska springa marathon otränad - hon ska operera bort en hjärntumör. Då behöver hon detta.

Idag har jag sprungit för livet.

torsdag 28 februari 2008

Tips!

Glöm inte fuktiga löpardojjor i en plastpåse - stanken går inte att bli av med (har lärt mig av min sons misstag med fotbollsdojjor som luktar kattpiss). Alltså har jag ställt mina fina, rosa löparskor att luftas bakom mig i utbildningsrummet - och jag lovar att de inte luktar illa de allra minsta!

You shouldn't drink and run!

...ropade en morgonpigg engelsman till mig när jag joggade i cirklar runt Sussie imorse. Mycket sant. Det såg lite vingligt ut när jag körde mina åttor. Men jag var spik nykter (medveten särskrivning).

Sussi och jag hade planerat att springa tillsammans här i Windsor - men hon tyckte att det var bättre att klämma in feber och en ny förkylning... för det är ju det man vill ha när man sitter på utbildning i 3 dagar :-)

Imorse tog hon en rask promenad blandad med jogg, jag sprang lite fram och tillbaka. Dagen till ära -iförd ny rosa löparjacka - gjorde jag ett tappert intervallförsök. 5*1 minut (ca 230 meter) i snabbt tempo. Rådjuren blickade på mig ur dimman och tyckte jag såg rolig ut. Själv tycker jag att jag såg proffsig ut. I alla fall när jag sprang snabbt.

Junk miles att lägga till: 7,5 kilometer
Intervall: 5 * 230 meter

Ikväll åker jag hem till Sverige - imorgon blir det löpning igen!

onsdag 27 februari 2008

Lugn morgonjogg i kunglig miljö


Jag är ingen mästare på "Före-frukost-löpning". Men jag pallrade mig ut. Från Windsor Castle går en rak väg upp mot en staty av en riddare (ska ta reda på vem - glömde imorse). Vägen dit från hotellet är dryga 4 km. Resultatet: 8,23 km på 46:56 minuter. Tungt uppförslut dit - rask takt i nedförsbacke hem.
Det var lite kyligt så den nya, rosa löparjackan fick vila sig på hotellrummet - den får komma ut och köra intervaller efter jobbet.

Jag missar rätt mycket.

Jag har haft "otur" och missat en del tider de senaste månaderna. Denna vecka har jag gett mig fanken på att komma i tid (detta har jag hållit hittills!). Men jag missar annat. Igår fick vi sitta kvar en halvtimme på utbildningen och kom inte till hotellet förrän kl 18. Vi skulle bli hämtade vid 18.45 för färd till Liten-Engelsk-by-Restaurang. Alltså missade jag den mentalt inplanerade joggingturen.

Inatt var det dessutom Jordbävning. Sussie som hade hotellrummet över mig vaknade och tyckte att någon lyfte upp hennes säng och skakade om den ordentligt. Det varade i ca 30 sekunder. Jag sov. Jag missade alltså jordbävningen också.

Det är kärlek.



När jag skulle packa resväskan för att åka till London i måndags låg det en present på min säng. Denna färgglada, fina löparjacka fick jag av Oliver. Det är kärlek.

söndag 24 februari 2008

Frisk och fräsh av löpning?

Frisk kanske. Men skavsår efter tränings-BH och blånaglar är väl sisådär fräsht. Alltså har jag fixat löparSPA. En gång i veckan blir det ordentlig fotskrubb, målning med coolt nagellack (läs: mörkare än blånagel). Missade att köra Elisabeth Ardens 8 hour creme på utsatt hud runt träningtoppen och har en glad gubbe i dekolltaget (eller mer som ett halvmåneliknande brännsår).

Det blir en vecka med hög krage. Kanske jag kan fråga Alexander Bard om jag kan låna hans udda krage från melodifestivalen. Eller odla likadant skägg - då skulle folk kolla på det istället för mitt illröda märke precis i V-ringningen?

Långpass 22,7 km

Tog bilen till farsan i Spånga. Försökte hitta motivation att springa... tänkte på Alex tips - det är tråkigt att springa - alltså springer man fort man kan så att man kommer hem snabbt. Men jag var ju liksom redan"hemma", hade inte kommit ut.

Väl ute är det en annan sak. Givetvis är det härligt att springa. Det var 6,35 km från Spånga till Ursivk - körde sedan milen - sen tillbaka till Spånga.

Blev omsprungen av en kort tjej vid 7-kilometersmärket i Ursvik. Det var rätt tomt i spåret men ville ju inte komma hem med resultatet 0-1. När jag kom upp på krönet, ca 300 meter före mål, såg jag två killar som sprang ganska långsamt, jag ökade farten - benen for som trumpinnar i nerförsbacken - när det var 50 meter kvar till mållinjen hör dem mitt flås. Givetvis ökar de också farten. Men jag hann i kapp och om. Dagens omlöp 2-1.

Spurten tog på krafterna så de dryga 6 kilometerna tillbaka till Spånga gick riktigt långsamt.

Längd: 22,7 km
Tid: 2 :10:12
Genomsnitt: 5:44/km
Jag sprang om: 2
Blev omsprungen av: 1

Nu är jag grymt sugen på ett stekt ägg med salt och en påse röda rallybilar.

Dop, tårta och ett glas vin med morsan

Oj. Det var ju inte riktigt meningen. Jag hann inte till coren. Det blev dop med prinsesstårta, morotskaka, mörk chokladbrownie och vaniljbullar. Två vaniljbullar. Jag tror på devisen "Återhållsamhet tills..." har inte avslutat devisen riktigt. Men gott var det. Fantastiskt gott. Jag tror bestämt att min släkt gör Sveriges godaste vaniljbullar! Genen kommer nog i rakt nedstigande led från Ystadsidan. Just nu är det jag, min kusin och två mostrar som ligger i topp.

Det var trevligt att träffa halva släkten och få en skrattattack i kyrkan när min bror (som bara kan sjunga i ett tonläge) drar i för full hals i "Trygga räkan". En fröjd för skrattnerven men inte för öronen.

Efter dopet gick vi och tog ett glas vin med mamma. Så då blev det inget Kungsholmen runt. Fast jag tror att det var hög tid att bryta den disciplinerade träningen och ge svullandet utrymme.

Melodifestival och ett par sidors läsning i Runners World, sedan natti-natti.

fredag 22 februari 2008

Du tappar magen när du springer.

I wish.

Men det var min naprapat som påpekade detta. Då menade hon inte - du blir slank, smidig och får ett fantastiskt sex-pack på magen när du springer. Hon menade att jag tappar hållningen i magen. No shit. Jag har ju tränat till- och sprungit två marathon redan och är fortfarande utrustad med en sladdrig hängbuk. Men för att slippa få ont i ländryggen har jag ordinerats magträning och ordentlig stretch av rumpa och höftböjare. Okejrå.

In med mer core-träning. Core anyone? Det tar ju bara 30 minuter...snälla? Börjar redan imorgon.

torsdag 21 februari 2008

Långsam mil på fältet

Brände av 10,24 km innan jag skulle träffa Lise-fis. Gick i 5:30-tempo - kändes rätt långsamt. Middag med Lise-fis var toppen, det borde vara lag på att bästisar (visst får jag kalla henne bästis fast jag är 37 år? Väninna låter så...så...50-årsaktigt liksom) ska träffas och snacka livets alla gåtor minst en gång i veckan. Mumma för själen och utvecklande för sinnet!

Hem och jobba. Så blir det när kollegorna inte håller deadlines :-(

Drottning Silvia vinkade i alla fall!

Brittish Airways hatar mig. Upp tidigt (före 5 på morgonen...) sen fick vi ju sitta och vänta på att lyfta. Hade i alla fall ett superkreativt möte med mina europeiska kollegor - och min fantastiska chef (som gillar att jogga).

Beslöt att sitta kvar på kontoret och jobba så länge det bara gick. Åkte till Heathrow i god tid till min flight - som det med stora bokstäver stod CANCELLED på. Tack för det BA! Kön till ombokningen var ca 1,5 kilometer lång - jag valde telefonkö. Fick tid på morgonflighten till Stockholm. Helvete heller. Jag bokade in mig på SAS sista flight till Stockholm och landade trött som bara den. Men på väg ut tittade jag noga på alla fina ansiktsbilder som pryder väggarna och säger "Welcome to my home town" - Drottning Silvia vinkade och jag vinkade tillbaka. Arlanda Express hade slutat gå, så en taxi transporterade mig hem, landade i sovrummet 1:56. Ingen bra vilodag. 5 timmars sömn och förhoppningsvis en löptur innan jag ska träffa Lise-fis ikväll.

onsdag 20 februari 2008

En arbetsdag i London - ofrivillig vila.

Åkte med fakiren till London imorse. Eller skulle. Vi satt alla ombord 06:45 när det (glatt?) meddelades att vi inte får lyfta på grund av dimma i London... Vi lyfte klockan 8:10. Vet ni hur långt man kan springa på den tiden? Jag sov.

Flyget hem går 20:10 ikväll, landar vid 23:40 vilket känns otroligt sent.

Men gårdagens träning har gett mig träningsvärk i magen samt format min bakdel till en brasiliansk, utstående tingest - med två muskel-knuts-bollar på sidorna. Detta kommer i och för sig ge min naprapat något att sätta armbågen i på fredag...då blir i alla fall hon lycklig.

Imorgon är hela dagen bokad med möten - hjäääälp! Kanske ett tidigt morgonlöp... eller extra sent...eller....

Fan - skulle behöva två extra dagar denna vecka.

tisdag 19 februari 2008

Från frågande flodhäst till virrig höna...

Jag gjorde en sedvanlig "Mia" idag när jag skulle debutera i löpklubben Linnéa - jag kom för sent. Jag hittade nämligen inte omklädningsrummen. Som tur var missade jag inte gruppen, för i samma stund jag hittade dörren - kom ett gäng löpare ut.

De var målmedvetna så jag ropade raskt - "Vem är ansvarig?" Folk börjad peka bakåt - "Det är Allan".

Allan instruerade mig i språnget - "Välkommen, vi ska köra löpskolning och backträning, hur snabbt springer du?" -Jag hade tänkt mig 5:30-gruppen klämmer jag fram (hade ju joggat nästan 5 km dit och var lite flåsig...). Rally-Allan hade kvickt tempo och drog med mig till en grupp löpare, över axeln hojtar han "Stefan, tar du hand om mellangruppen?" "-Javisst svarar Stefan.

Jag tar rygg på Stefan. Efter 300 meter känner jag att tempot är rätt högt. Har min klocka spelat mig ett spratt förut? Är jag sämre än jag trodde? Har jag sprungit i 7-minuterstempo och trott mig vara en 5:30-speedare? Kände mig som en frågande, tung flodhäst. Jag höll mig fokuserad och hängde med, från Zinken till Eriksdalbadet, gick ok - men ganska snabbt för att vara jag. Stefan frågade när vi kom ner i Tantolunden - "Hur går det?" Jag medgav att det var lite snabbare än vanligt, men inte ville sinka honom - det visade sig att jag råkat haka på 4:30-gruppen...

Stefan slog ner på takten och körde lugnare fram till backen där vi skulle träna. Löpskolningen var rolig och kommer att ge mig brännande, stela vader på flyget imorgon. Vi körde höga knän*3, långa löpsteg*3 och sedan körde vi "på-tå-gå-spark-i-baken-med-händerna-stilla-i-armhålehöjd"*3. Vi såg ut som ett gäng virriga, men disciplinerade hönor, endast kacklet saknades. En övning man inte gärna övar själv... utan känns mer ok i grupp.

Backintervall. Jag körde 7 vändor - heja mig. Äntligen, känns toppen att bli sporrad av alla andra. Rally-Allan var snabbast, först och bäst hela tiden - det är få som imponerar, men han ligger bra till. Övriga löpare hade jävlar-anamma och jag hann inte riktigt fokusera på annat än att jag skulle klara en till, och en till, och en till... Långsam jogg tillbaka till Zinken. Joggade sedan hem och korsade vackra Västerbron för andra gången.

Idag kändes det som jag kunde titulera mig som "Hej, jag heter Mia och är löpare".

Dagens distans: Kaplansbacken-Zinken-Tantolunden-Zinken-Kaplansbacken: 14,64 km
Tid till Zinken: 4,85 km på 25 minuter -sedan tog jag inte tid
Backträning: 5,5 lyktstolpar * 7
Sprang om: 0
Blev omsprungen av: Höll inte räkningen... så det räknas inte.

måndag 18 februari 2008

Löpning och harmoni hör inte ihop...

...säger min 17-åriga son till mig när jag meddelar att jag eventuellt ska gå med i en löparklubb. "Du förstår morsan att det finns 3 sätt att bli snabbare på"

1. Intala dig själv att löpning är urtråkigt. Då vill du komma hem så fort som möjligt.
2. Tävla med dig själv. Du ska ALLTID springa snabbare - annars är du en looser.
3. Låtsas att din bror Henrik springer 10 meter bakom och kallar dig fula saker.

"För så här är det morsan, allt är en tävling. Du ska alltid se till att vara bättre än någon. Jag var bäst i fotbollslaget på Ursviksmilen (43 minuter). Du får se till att hitta något/någon att vinna över, löpning handlar inte om att jomsa runt och vara harmonisk."


Och vem skapade detta tävlingsmonster... undrar oroad mamma.

Oliver tycker att jag är tråkig...

... som bara snackar löpning. Jag kan hålla med honom. Tror att jag blivit lite hjärntvättad. Tips på samtalsämnen långt ifrån träning och löpning tas emot med glädje.

Inte ont i kroppen...

...men världens huvudvärk. Och blöder näsblod (?!). Bra med vila. Löpningen börjar bli en rutin. Gillar långpassen och att kunna bearbeta alla tankar och händelser. Men kortpassen börjar bli smått ensamma och tråkiga. Vill gärna köra lite mer BodyPump, eller träna med någon. Har sett på jogg.se att de har ordnat gemensam träning på tisdagar på Zinken. Kanske ska bege mig dit imorgon.

För övrigt ser veckan ut som vanligt - löpning tisdag, torsdag, lördag och söndag. Missar Morgonträningen med June på onsdag för jag ska till London över dagen. Naprapat inbokad på fredag - gött.

Förra veckan jobbade jag grymt mycket (hemifrån en del också) så denna vecka ska jag försöka balansera in lite familj, släkt och vänner. Vill ju inte försvinna helt från folks radar.

söndag 17 februari 2008

Söndag - långpass 22,3 km

Varmare väder och lite mindre kläder. Tog två varv runt Kungsholmen plus en extratur över Västerbron och Söder Mälarstrand.

Såhär efteråt känner jag mig illamående och är öm i höfter och rygg. Blir konstigt sugen på godis och klämmer i mig massa apelsiner.

När jag sprungit ca 15 km träffade jag lillebror Fredrik och hans gravida Louise. De skulle haft barn i fredags och är ute och vallar magen för att sätta fart på det hela. Jag gick en liten bit med dem och pratade, blev ett skönt avbrott. De lovade att vi skulle träffas snart igen - men då utan mage :-). Till saken hör att de har tagit reda på vilken valör det ska bli på bebben - och min andra bror Henrik vet vad det ska bli. Men inte jag... Jag låtsas väldigt oberörd av att inte veta, men vill gärna att de stillar min nyfikenhet genom att klämma ut den snart.

Längd: 22,3km
Tid: 2 timmar och 7 minuter
Genomsnitt: 5:42/km
Jag sprang om: 2
Blev omsprungen av: 0

Upp och ned

Dagen började härligt med en mysig tur runt Kungsholmen före frukost. Sen skulle det tränas med tjejerna. Detta är nästan veckans höjdpunkt -core, BodyJam och tjejsnack i bastun. Något jag ser fram emot och som får mig att må toppen!

Med nypackad träningsväska ska jag precis ge mig iväg. Först får jag ett telefonsamtal av min far. Hans fru ligger på Karolinska med en tumör i hjärnan och en i lungan. Jag får en chock. Jag reagerar konstigt och går och tränar. Efter träningen åker jag till Karolinska och besöker henne i 2 timmar.

Känns konstigt att komma dit. Det är alltid obehagligt att komma in på sjukhus, men nu är det extra konstigt. Från livsbejakande rörelse till... ett obehagligt lugn.

När jag skriver detta står hon fortfarande i kö till röntgen och jag har nog inte rikitigt smält det hela. Kaos i huvudet såklart.

torsdag 14 februari 2008

Morgonjogg till jobbet 15,1 km

Idag sprang jag till jobbet i stark, kall motvind. Två trevliga saker med turen - 1. Det var fantastiskt vackert att se dagens första solstrålar reflektera sig i fönstren på Karlbergs Slott med en klarblå himmel som bakgrund. 2. Jag fick dryga 15 km till i statistiken på jogg.se.

Resten var faktiskt bara skit. Mycket jobbig löptur både kroppsligt och mentalt.

Längd: 15,16 km
Tid: ca 1:25 min
Genomsnitt: 5:36

Jag sprang om: 1
Blev omsprungen av: 1

onsdag 13 februari 2008

Stark Start på dagen

06:45 BodyPump. 60 minuters styrketräning med skivstång i grupp. June lade på extra vikter på 3 övningar. Jag hade problem att luta mig 20 grader framåt vid rodd - ajaj i ryggen. Men den mjukades så sakta upp och nu känns den toppen.

Heja morgonträning. Om man orkar upp.

tisdag 12 februari 2008

Dagens lunchlöp = 12,24 km

Tid 1:06:05. Helt ok.

Smygträning?!?

Jag tror att min lillebror Henrik smygtränar. Han hävdar bestämt att han inte tränar, men idag när jag berättade om mina nya skor försa han sig - "Mina skor är svarta, men när jag är ute och kutar ser jag bara folk med vita löpardojjor, de tror nog att mina inte är "riktiga" löparskor." Jag hörde meningen, jag memorerade den och nu är den här offentligt på Bloggen.

Hmmm - trodde han att han skulle sopa mattan med mig? Att han i smyg kommer träna så pass att jag liksom kommer tvåa? Han har gett sig fan på att klå mig på Stockholm Marathon. Shit.

Nu jävlar anåda - nu blir det till att klä ut sig till buske och sitta och ruva utanför hans hus. Jag MÅSTE få veta hur han ligger till...

Det finns bara två Mia Thomsen... tvåMiaThomsen-finnsbaratvåMiaThomsen...

"Jag ska köpa löpardojjor och vill att du ska vara med" säger svägerska Mia. Jag blir så stolt och glad. Jag hade ju själv planerat att köpa nya löpardojjor (försökt lirka lite med mamsen om den där "Rädda-Mia-fonden" typ lite $ bidrag...).

Vi stämmer träff på Löplabbet vid Råsundastadion. När jag kommer dit är Mia i full gång med att prova skor. Hon säger till försäljaren "Där kommer min svägerska". Han säger "Hon har köpt skor här förut". Sen ser han faktiskt lite skraj ut. Jag brukar ju ha tusen frågor. Om helt fel saker. Om färger, och vilka löpartröjor som passar till. Om vilka färger som kommer nästa säsong.

Eftersom jag redan vet hur jag springer och har provat ut vilken typ av skor jag bör ha så känns färg, utseende, benämning viktigare nu, det andra är liksom avklarat. Megaviktigt. Han skulle kunna lura på mig tröjor, strumpor, löparbrallor - ja allt möjligt som passar. Jag står där och ger honom argumenten, men han tar dem inte. (Vilket är tur för mig för jag skulle bli ruinerad).

Men vi var mycket entusiastiska! Mia upphöjt till två! Han smålog emellanåt och tyckte nog att vi var rätt knasiga. Svägerskan fick med sig en löparmössa som han reade ut i bara farten (50 spänn). Vi pratade mycket om långa löpturer och mycket träning (utan att nämna hur mycket eller hur långt). När vi lämnar butiken säger jag till Mia "Jaha, då ska det väl inte finnas några hinder att ta sig runt Vår-Ruset" fniss.

Jag kom ut ur butiken (med höjd kreditkortsräkning på 1400 kronor) och ett par Asics 2130 2A- vita, svarta och blekt rosa detaljer.

måndag 11 februari 2008

Jag kommer bli världens tråkigaste!

Annika och Fredrik ska ha party. I Oskarshamn. De har bjudit massor av folk. Inbjudan var så lockande... så det är en sån som får en att börja shoppa roliga festkläder flera månader i förväg.

Jo, inbjudan har kommit flera månader i förväg. Datumet för partajet är 31 maj 2008 och sammanfaller således med Stockholm Marathon.


Jag kan inte följa med. Har försökt leka med tanken att få ner tiden så pass mycket att jag hinner köra ner till partyt på kvällen, men det tar 3½ timme med bil. Och partajet börjar redan 12:00 på dagen.


Detta innebär även att stora delar av min hejarklack befinner sig i Småland.


Stockholm Marathon = Ingen fest. :-(

Vila - igen


Det blir rätt mycket vila. Måndagar och fredagar. Vilodag = tråkdag. Träningsdag = Kuldag. Jag förstår att kroppen behöver återhämta sig dagen efter långlöpning, men fredagar...


Jag har som mål att jogga riktigt sent en fredag eller lördagkväll. Precis när folk börjar gå ut på krogen. Då tänker jag köra en alternativ bar-runda, vilket innebär att jag passerar en massa pubar och krogar. Det är ju alltid fullt med folk utanför som står och röker. Jag vill göra det bara för att.


Eller ännu skojigare - vid 3-tiden på morgonen när folk är på väg hem från krogen. Då tror de nog att de halucinerar.


Enda kruxet är att jag somnar så förbenat tidigt på kvällarna, och skulle nog inte klara av att gå upp mitt i natten. Men tanken lockar.

söndag 10 februari 2008

Vilket gäng!

Hade ingen lust alls att gå ut och springa. Kände mig nere och smådeppig. Kände mig ensamast i hela världen. Men...löpning är ju min terapi, så jag bytte om och gav mig iväg.

Mötte ett stort gäng löpare vid Stallmästaregården (förmodligen TSM). Men jag sprang inte själv. Först hade jag "bara" June med mig - hon som laddat musiken i iPoden, sen vid Wasahof plockade jag mentalt upp Ulrika, då var vi tre. När jag kom till Hagaparken plockade jag upp Mia, Helena, Susanne och Hafida. I skogen bland rötter som såg ut som läbbiga ormar kom Sussie med. I höjd med Bergianska trädgården hördes tonerna av CaraMia och Carro hakade på, tätt följt av Elin, sen Liselott. Sadia slöt upp med låten "Who let the dogs out?" När ryggen började ömma peppade Ann och Gunnar strax bakom mig, i Rålis ökade Freddan och Louise takten. När jag funderade på hur jag skulle ha råd med nya löpardojjor kom mamma (sponsor?) med på en kant (och hon som inte springer!). Skänkte mitt hår som behöver färgas en tanke - och vips var Inger med.

Tror ni att TSM (Team Stockholm Marathon) såg gänget som jag hade med mig?

Tack alla vänner för dagens löpartur. Det blev 19,5 km på 1:50:01. Nu är jag glad igen!

Lördag - tokträning

På schemat stod: löpning, core och BodyJam. Check.

Tog 5,02km på löpband (med strumpor som det gått hål på hälen på utan att jag märkte). Resultat: 25 minuter och en stor blåsa på hälen.

30 minuter Core: Mag- och ryggträning. Mycket roligt pass (av intstruktören ihopsatt program till en schlagerslinga - ingen vila).

BodyJam. Disco, house och lite afrikainspirerat. Svetten dröp om mig. Var helt slut efter en timme.

Mer idrott på schemat - åkte direkt till Alex innebandymatch i juniorserien. Mycket spännande match där han gjorde 4 mål (totalt denna säsong 23 st).

Om en stund ska jag ge mig iväg på 18-19 km, för att sedan se Alex spela innebandy med herrlaget.

Hej så länge.

fredag 8 februari 2008

Vila - härliga vila.


Idag tokvilar jag. Bara för att jag ska tokträna i morgon. Det riktig sprätter i benen, solen skiner och mina löpardojjor skriker -Jag vill uuuuuuuuuut!

Men jag ska vila. Jag kan vila. Tror jag.
Vi brukar ha bullfika på fredagar - men jag har lagt på mig några extrakilo och röstade fram fruktsallad idag. Skyller på att så många varit småkrassliga och en har haft influensan så vi behöver ju faktiskt vitaminer.


Eller hur.

torsdag 7 februari 2008

Och var är min motivation???

"Och var är min motivation?" utbrast jag strax före lunch idag. Kroppen är stel och jag har jordens träningsvärk. Erik på kontoret svarade "Kanske nere i källaren". Han vet inte hur rätt han hade.

Jag fick nämligen ett skåp i omklädningsrummet i vår kontorsfastighet idag. Det är hårdvaluta. Det jobbar massor av människor här men det finns bara 14 skåp. Idag fick jag ett. Det var med andakt jag öppnade och tittade in i det tomma, rena skåpet. Jag fyllde det med duschprylar, extra smink, hårborstar och nytvättade löparkläder.

Måste helt enkelt ha råkat låsa in motivationen där i källaren!

Det blev 7 mycket tunga kilometer (för kroppen) - sinnet och humöret var dock på topp, har fått en massa bra löparmusik som jag laddade iPoden med utan att titta... spännande var det. Har fortfarande bara hört 39 minuter av det - mumma för själen.

Tack underbara June för ny musik (Run like the Wind) till min iPod!

Rapport: Träningsvärk

ajajajajaj. Träningsvärk i bi- och triceps, bröstmuskler och insida lår. Träningsvärk precis under nyckelbenet (!). Konstig känsla efter en vilodag (från löpningen).

Men gosh vad kul det är med BodyPump och att få träna med vänner.

onsdag 6 februari 2008

05:40 en regnig februarimorgon

05:40 vaknade jag av att TV'n flimrade i vardagsrummet. Maken hade somnat på soffan (igen). Eftersom jag ändå skulle upp tidigt struntade jag i att somna om.

Tog mig till gymet för att träna en timmes BodyPump med June. Trodde att vi bara skulle vara ett par stycken där eftersom passet började redan 06:45 - men det var nästan fullt (21 i salen). Visste inte att Stockholm var vaket. Stod dessutom bredvid min gamla kurskamrat Rickard från IHM som jag inte sett på över ett år. Jag gillar ju att tävla (?) så jag brukar ju stoltsera med att ha (nästan) lika mycket vikter (ibland mer) än killarna på BP... det hade suttit fint idag att få skryta lite. Kruxet är att jag inte tränat BP sen mitten av december - viktval är liksom en färskvara så jag fick nöja mig med att vara en medelmåtta.

Nu känns det i alla fall grymt bra att ha tränat, ätit frukost och ändå kommer i tid till jobbet. Yey - håller med June "Vi är bäst".

tisdag 5 februari 2008

Lunchjogg med Göran - dryga milen

Han är snabb. Han är smidig. Han är tävlingsinriktad. Göran som har 22 Stockholm Marathon bakom sig (och samma Sthlm Marathon som mig framför sig). Hans Duracell-fart (lugnt tempo som man kan mala på i timtal...) ligger runt 5 minuter/km. Min Duracell-fart ligger på ungefär 5:35. Alltså borde dagens tempo ligga på ca 5:15 - han drar upp tempot - jag håller tillbaka lite.

Strul med klockan (använde mobiltelefonen, som stängde av sig) gjorde att vi fick höfta lite och det visade att vi sprungit 5:25 tempo eller långsammare. Jag tror att vi faktiskt sprang snabbare. Eller åtminstonde längre. Det är i alla fall min övertygelse.

Jag kanske inte är lika snabb som Göran, men jag leder i alla fall (just idag) i antal sprungna kilometer 2008. Jag har 264,4 - han har 256. Men jag har vilodag imorgon så jag får fira detta ikväll...


Längd: 10,23 km

Tid: ca 56 min

Genomsnitt: 5:25

Jag sprang om: 0

Blev omsprungen av: 1(Göran förståss!)

måndag 4 februari 2008

Ja - där fick jag så jag teg!

På väg hem från Arlande i taxin igår sa jag till min man "Jag tror att jag ska springa hem från jobbet imorgon eftersom jag ligger efter kilometermässigt" Jag säger detta för jag sitter och kollar ut på snöslasket utanför och har redan passerat de eventuella hinder som kan dyka upp i sinnet. Nu finns ju bara möjligheter kvar. "Kommer det inte att vara väldigt mörkt och halt och svårt att springa då?" frågar min man.

Jag fnyser och svarar "Salem har sagt att om man är vältränad så ramlar man inte när det är snö och is ut vid träning". Salem är min gamla tränarkollega, jag kommer ihåg en vinter för 4-5 år sedan när vi manade på 13-åringarna att spela fotboll i snö. Kul som bara den, och det har varit min övertygelse sedan dess att vältränade människor har superbalans och klarar praktiskt taget allt. Han hävdade att tjockisar och otränade ramlar oftare.

Idag när jag kutade hem från jobbet hände det. Jag skulle parera en vattenpöl vid vägkanten och for på arslet. Det var mörkt, fanns inga lyktor (förutom strålkastarna på bilen som var bakom mig). Jag landade med vänstersidan rakt i vattenpölen och tog mig rätt osmidigt på benen igen. Givetvis missade jag pareringen av vattenpölen och fick kalla, våta fötter. Bilen saktade farten för att se hur det gått för mig - jag log och vinkade... men vänster skinka ömmade (skulle kanske haft tennisbollen i brallan och fått lite massage vid fallet?). Fallet var precis vid Brotorp, Rissne så jag hade en dryg mil kvar hem. Jag sprang genom Solna till Kungsholmen och kände mig som en stinkande lodis. Stinkande för att jag använde samma träningskläder jag sprang i förra veckan på jobbet (tabu för övrigt att använda samma svettiga löpartröja 2ggr i tätbebott område), och att hela vänstersidan var geggig. Mascaran hade dessutom runnit och jag var så där lagom okvinnlig och snöt mig i luften. Urrk, vilken syn.

Jaha - där fick jag för att jag var kaxig. Betyder det att jag inte är vältränad? Eller att jag är en tjockis?

Längd: 15,16km
Tid: 1:26:43
Snitt: 5:43

Flås/andning: Normalflås
Ben: ett blött vänsterben och ett halvtungt högerben
Rygg: Nu efteråt är den öm, men jag stretchar på...
Jag sprang om: 4
Blev omsprungen av: 0

Löpväg i januari/februari - the place to be.






Lördagens pass i Algarve - inte vilse!

Längd: 11 km + intervaller 3,2km
Tid: 60 min + 15 min
Snitt: 5:27/km + 4:37/km

Min man kallar mig för Mia "GPS:en" Thomsen, jag har så brutalt dåligt lokalsinne att jag faktiskt kan gå vilse i hallen på hotellrummet. Under fredagens promenad längs stranden och via grusvägar och klippor - hittade vi en perfekt löpväg. Det är okej så länge vi följer en väg och inte gör några avstickare (vilket vi förståss gjorde). Detta innebär att jag inte har någon som helst koll på hur vägen går, vart den går och knappt vädersträck...

Lördag morgon tar vi en kortare promenad på ca 4 km för att se om vi hittar grusvägen från hotellet, det gör vi (jag är grymt fokuserad hela vägen för att memorera...). Vi gick tillbaka till hotellrummet och bytte om - Oliver skulle springa längs med vattnet, och jag skulle köra intervaller på grusvägen. Jag kände mig rätt seg och såg inte direkt fram emot löprundan, men väl ute på vägen vände det. Först och främst så hittade jag! På en gång. Det gav mersmak. Benen kändes lätta och det gick ganska fort. Jag körde 5*3minuters intervaller med kort joggpaus emellan. Idag hade jag kunnat springa marathon, så bra kändes det. Jag joggade ner i ganska snabbt tempo och avslutade rundan med en lång, brant uppförsbacke där jag till och med orkade att öka tempot lite.

Lite ledsen att behöva spendera hela söndagen på flygplan och flygplatser, men jag siktar på att springa hem från jobbet på måndag som kempensation för missat långpass.


Flås/andning: Friskt och lätt
Ben: snabba och lätta
Rygg: Känns bra i värmen
Jag sprang om: 0
Blev omsprungen av: 0

fredag 1 februari 2008

Lystring ungar!

Elin och Alex - vi vet att ni sköter er hemma. Hoppas att ni har det bra - vi saknar er (lite gnäll från er hade vi nog behövt, för utsikten, färgerna och upplevelserna är fantastiska och lite overkliga).

Alex - städa upp innan vi kommer hem :-)

Elin - tjata inte sönder farmor :-)

Kram från oss - älskar er.

Helt normal.

Det är inget fel på mig. Jag är samma gamla vanliga Mia. Inte manisk. Inte särskilt mogen. Idag kom Oliver till Algarve vid 11-tiden, jag jobbade en stund, sen tog vi en promenad på stranden. Total promenad idag blev ungeför 2 mil. När vi kom till grannbyn Vilamoura var vi så törstiga så all tanke på löpträning rann av mig. Ett stort glas vatten och ett glas kallt, vitt vin blev räddningen. Vi åt en underbar lunch och körde lite egen sightseeing i byn. Sen handlade vi både rött och vitt vin (plus en flaska skumpa). För det är ju typ träning att bära med sig i 7 km. När vi började vår vandring tillbaka missbedömde vi avståndet - vägen till Vilamoura tog vi via stranden, nu valde vi klipporna hem. Vi blev hungriga och stannade på en pizzeria 10 minuter från hotellet och svullade pizza och drack öl :-) . Det tog oss drygt 2 timmar att komma tillbaka till hotellet. Nu är klockan 20:30 och vi är så trötta att vi knappt kan hålla upp ögonen - vinet? Det ligger orört i kassarna. Träning? Tanken finns för morgondagen.

Dagens träning var mest promenad och mental träning (fyllde på massa positiv energi med sol, romantik, skratt och vin/öl)