Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 31 januari 2011

Hur jag hittar tillbaka motivationen och energin!

Jag drivs av Glädje. Lägg till lite utmaningar och fysisk aktivitet på det så har vi en bra grund. Att sedan utmana skallen och tankarna kryddar till det hela och vips så är hela jag i spinn. Och så energigivande bra mat förstås... Såhär återtog jag Inspirationskänslan igår:


Kanske det mest fotograferade hos mig - mina grötfrukostar. Här med färska blåbär, torkade blåbär, russin, tranbär, pumpafrön och solrosfrön - yaaaaaami'! Foto: privat



Jag och Henrik hittade NMT Transport leveransbagar och spårade givetvis ur i vår konversation. Inte en chans att det kommer någon lastbil och plockar upp de där tonvägandes tingestena - nej det ska ju MarathonMia göra! Glädje och galenskap.

Utmaningen för dagen:
Valla skidorna före frukost... Det gick ju heller inget vidare - men visst ska man möta sina rädslor - och just vallarädslan är en läbbig sådan...

Det fysiska för dagen:
9,3 km längdskidor på 50 minuter
23,23 km löpning på 2:32:23

Hjärnkontorsaktivitet för dagen:
Träningsscheman
Presentation till ledningsgruppen på jobbet


Maten för dagen:
* Frukost: Den perfekta gröten
* Mellis: Färskpressad grapejuice och banan
* Lunch: yoghurt och dotterns hemgjorda müsli, scones och fruktsallad
* Mellis - grovt bröd och makrill
* Middag: Spaghetti och köttfärssås
* Delade en nykokt kronärtskocka med dottern till Solsidan

Fysiskt trött i kroppen, glatt pigg i huvudet och varm och skön i hjärtat.

söndag 30 januari 2011

Men vad faaaaan! Gymet var stängt!

utbrister dottern när hon dimper ner väskan i hallen en lördagmorgon halv nio. "Jag byter om och går ut och kutar istället". Hur många hade inte surat över att gymmet var stängt? Hur många hade inte hoppat över träningen? "Shit vilken tråkig 17-åring jag har blivit!" Nejdå - du har hittat rätt tänk och att se möjligheter tänker den stolta Mamman

5 kilomter senare kommer hon in och lägger sig på golvet och kör 125 situps och ett gäng halvarmhävningar (de görs mot diskbänken och är helt godkända i vårat hem). "Skönt - nu ska jag bara duscha och dra iväg till jobbet".

Hon är väldigt fin min 17-åring. Jobbar på café i Gallerian under löningshelg, kommer hem och fixar finmiddag, rostar nötter och blandar ihop en fantastisk müsli, ska gå ut med polarna men vill bli hämtad vid 22.30 för hon vill vila. "Shit vilken tråkig 17-åring jag har blivit!". Nejdå - Mamman är stolt och trygg.


Sen kliver hon upp tidigt på söndagmorgonen och bakar scones till sin bror och uppmanar honom att hjälpa till lite i köket. "Shit vilken tråkig 17-åring jag har blivit!" Nejdå - Brorsan är glad och nöjd och Mamman glad för hjälpen hemma.


Tack fina dotter! Det här inlägget är till dig!

Balans och harmoni - Mia-gnällkärring...

Det är sant att SuperWoman då och då klär sig i rollen som människa. Då kastar sig verkligheten över och balansen rubbas. Något litet ligger och gnager, oro för vanliga saker som ekonomi, trasig bil, få tiden att räcka till, duga, längta, sakna, vara nyttig, vara onyttig, hinna träna, vara harmonisk, vara en snäll dotter, en god mor och en fantastisk flickvän... fastna i träsket av oväsentliga energisugande tankar.

Utsikten från Djurgårdsbrunnsbron - Stockholm kan vara så fantastiskt vackert - jag uppskattade det halvhjärtat igår - tur att jag tog en bild och hittar harmonin i bilden idag istället. Foto: privat

Det är bra. En dag. Inte mer - då är det dags att ta tillbaka fokus, se helheten och skratta bort litenheten. Lördagen var en lågdag med mysiga inslag av konstutställningsbesök med mamma - Anders Zorns fantastiska akvareller på Waldermars Udde, inflyttningsfest hos IF Linnéa-Tone där en drös klubbkamrater och andra härliga människor höll till. Dessförinnan och däremellan - energitom - lite på pausläge. Skypade tillbaka lite fokus och sov hyffsat för att vakna upp "som en helt vanlig Mia!".

Yihaaaa! Sådärja - ordningen återställd. God frukost, läsa DN, fixa en liten överraskning och sedan åka skidor med Henrik och Evelina - de som utmanat mig att köra en Svensk Klassiker. Hinner göra klart både träningsschema och jobb innan jag ska plocka upp Moa och Anneli för långpass. Reclaim Mia - Reclaim balansen. När balansen finns är det lättare att känna harmoni.

Och vem fan bryr sig om dyra bilreparationer, för-mycket-godisätande och sömnbrist när man omger sig av fantastiska människor? No-more-Mia-gnällkärring - livet är härligt.

fredag 28 januari 2011

Saker som blir lidande...

... när jag har mycket att göra på jobbet:

* registrering av träningspass på jogg.se och Funbeat
* bloggläsande och inlägg
* städning hemma

Fast det förstås - det handlar alltid om prioriteringar. Var Sak Har Sin Tid.

Här vill Jack 5 år se hur stark "hon är den där MarathonMia" - jorrå - ganska - men han kom fram till att han nog är starkare ändå. Såklart - han har ju Spindelmannentröja! Foto: Åsa Persson

Snart är det helg och då väntar:

* Fredag: AW med löpare och vanliga dödliga
* Lördag: Skapa 3 träningsscheman, Konstutställning med mamsen, löppass, blogga och gå på inflyttnings/födelsedagsfest
* Söndag: skidåkning, långpass och några timmars arbete

Får jag några minuter över lovar jag att registrera träningar, titta på mitt stökiga hem och njuta av att jag själv gjort mina prioriteringar!

torsdag 27 januari 2011

Saliven rann och jag blev alldeles snurrig!

Laxpudding med skirat smör - en av Dagens Rätter. Foto: privat

Jag formligen svimmade känslomässigt när jag fick se Dagens Lunch. Mina ögon blev stora som tefat, min kropp började darra och jag ville slänga mig över hela härligheten och bara äääääääääääta. Fingrarna bad om att få sleva upp i all oändlighet. Tur att hjärnan stoppar en!

I entrén på Electrolux fanns det bild på Svenska kocklandslaget, han sittandes längst till vänster hade gjort dagens mat och kom ut och pratade med folk som tog för sig. Supernice. Foto: privat

Jag blev bjuden på lunch av finaste Susanne efter att ha fått en invit "Du skulle se vår personalmatsal och lunchen som serveras!". En kock ur Svenska Kocklandslaget har en utmaning att göra Electrolux personalmatsal till den Bästa i Sverige. Jag formligen hoppade upp-och-ned - fotade och blev yr i bollen av alla härligheter.
På menyn stod det antingen Laxpudding eller Lammgryta med kikärtor. Även ett vegetariskt alternativ fanns - men det hann jag inte uppfatta eftersom mina ögon fastnade vid salladsbuffén och det hembakta rågbrödet...


Min tallrik (som var stor) fyllde jag med champinjoner/linser, bönsallad, grönsallad, tomatsallad, rårivna morötter och rödbetor, nötter, frön och ugnsbakade rotfrukter. Det fanns nästan ingen plats för lammgrytan med bulgur och yoghursås. Allt var superfräsht, vällagat och välsmakande. Jag är hög. Lyxigt värre för de Electroluxanställda! Tur att jag har en vän där!

Hur är din personalmatsal och när såg laxpuddingen senast så där lyxig ut?

onsdag 26 januari 2011

Veckans brev till mina adepter...

Varje vecka skickar jag pepp-mail eller tips till mina adepter. Denna gång ville Hillevi att jag skulle dela med mig till alla läsare - klart jag gör!

************************************

Glöm inte att stanna upp i vardagen och se vad ni har åstadkommit. Oavsett om förkylningar, andra sjukdomar, jobb skador eller annat har satt stopp för att genomföra schemat till punkt och pricka - så har ni en plan. Ni vill, ni har för avsikt att få in träningen i vardagen och det är passen ni kört som verkligen räknas.

Mums! Fira med ananas och chokladdoppade jordgubbsspett. Foto: privat

Livet kommer alltid emellan - det finns höjd för det i era program. Var glada över genomförda pass, alternativpass eller extra vila. Var snälla mot er själv och fira att ni kommit en bit på vägen eller halvvägs i många fall.

Den här veckan vill jag att ni fokuserar på de genomförda passen och firar till helgen - fira hur långt ni har kommit, fira ett skönt långpass - eller fira att långpasset var piss men att ni var grymma och gjorde det ändå. Fira att det är grymt bra att kuta i snö, slask, is och grådassig slask. Fira ett missat pass som extra vila eller fira att influensan inte längre är lika tung. Fira att ni är ni och att ni är grymma som ni är.

På söndag ska jag fira att ni alla kämpar på - jag ska göra en supergod middag och fira era delsegrar som även jag känner mig delaktig i.

Träna bra (hårt eller lugnt) och vila effektivt!

tisdag 25 januari 2011

Det går rätt fort när man inte gjort det på länge.

Intervaller alltså. IF Linnéa-träning med gästtränare Rubin McRae - långa backintervaller. Om det berodde på helgens boost, superkompensation från förrförra veckans intensivträning med efterföljande vila eller draghjälpen från till klubben nyanlända Bosse, låter jag vara osagt. Men idag var jag snabb. Rätt ovanligt för den här sega uthållighetstjejen.

Jag och kvällens sparringpartner Bosse. Foto: privat

Efter uppvärmning var det dags att springa snabbt uppför Münchenbacken, vila 30 sekunder och snabbt ner-vila 30 sekunder-snabbt upp... ja ni förstår. Så höll vi på närmare 25 minuter. Hela tiden peppade jag och Bosse varandra. Där jag var stark hjälpte jag honom, där jag var svag drog jag nytta av hans energi. Vi fördelade och peppade. Totalt var vi ett 60-tal som tränade och jag höll mig till Bosse hela passet. Vi kompletterade varandra perfekt och balanserade ork och pannben. Några gånger när jag kom upp hade jag svårt att återfå en normal andning och hade lite blodsmak i munnen. Bevis på ett bra genomfört träningspass.

Alldeles lyrisk efteråt står jag och väntar på bussen när självaste Coach Ken kommer och hämtar upp mig i bil som värsta Pimpen. Han hade varit och kört en skidtävling och passerade så passande när jag som mest behövde en varm bil. Jag kände mig riktigt lyxigt behandlad som först fick en hare och sedan personlig chaufför och skjuts ända till porten. Att komma hem snabbt var toppen eftersom mer jobb väntade - SuperWoman börjar så sakta återfå sin skepnad...

Det händer roligheter i vår

Ett gäng fantastiska tjejer startade Blogger Boot Camp för några år sedan - i år kör de helgen 16-17 april.
Jag och Daniel från Nordic Military Training kommer att leda ett av passen - häng med vettja! Tror bestämt att de har något specialpris fram till sista januari! Det blir en helg med bloggare, bloggläsare och grymma pass!

Vi ses väl?

Ligger inte direkt på latsidan...

...ibland kommer livet emellan. Ibland petar jag in booster som alternativ till hård träning. Vad sägs om detta:


* 7,5 timmars promenad och samtal med dotter och Tvillingsjäl
* Firande av min granne på landet som fyllde 100 år - hur coolt är inte det?
* Uppleva naturen i sin kallaste skrud
* Kortspel med mamsen på kvällarna
* Träff med barndomsvänner
* Jobba med fin utsikt och ta telefonkonferenser i bilen
* Värdefullt seminarium med finaste väninnor

Okej - jag missade helgens långpass och måndagens NMT, men jag har fyllt min själ, mitt hjärta och mitt sinne med massor av fina upplevelser. Det blev så pass mycket på fyra dagar att jag kan använda energin och träna och tänka på i hela 11 dagar eller mer. Äsch - jag ger er bilder istället...



Nu väntar en tuff arbetsperiod...

söndag 23 januari 2011

Ni har väl inte missat...

...senaste numret av Fitness Magagazine?


Där är en artikel om mig med lite tips. Dessutom finns där mumsiga recept, olika träningstips och blandade artiklar.

Dagen då vi promenerade till Norge

I somras vann jag Fotrally där jag gick från Stockholm, via Nyköping, förbi Kolmården och stod kvar som segrare en bit ifrån Söderköping. Jag hade då traskat i 29 timmar och 58 minuter och lagt 15,2 mil under mina fötter. Igår frågade min dotter om vi kunde ta en promenad till Norge och tillbaka. Självklart ville vi med.


Vi fixade i ordning matsäck med varmt kaffe, grova smörgåsar med Philadelphia, tomat, ost, skinka och färska örter. Nykokta ägg, morötter, bananer, vatten och makrill i tomatsås fick också plats i ryggsäcken. Vår vandring startade från Stensvik klockan 11 på förmiddagen. De 7 kilometrarna till gamla E6:an var välbekant och hade inte så mycket trafik, det tilltog lite när vi kom ut och vände upp mot Nordby. Landskapet var vackert vitt och det var runt 4 minusgrader. Det var häftigt att uppleva naturen häromkring på vintern, då jag bara varit här sommartid innan.
Efter 12 kilometer stannade vi och åt vår matsäck och tittade på trafiken från Norge mot köpcentret i Nordby. Här handlar norrmännen godis, läsk, tobak, kött och alkohol - kommersen är enorm. Vi ignorerade detta och traskade vidare mot Svinesund och den norska gränsen. Nu ökade antalet bilar och vi var tvungna att gå i vägrenen då det var omöjligt att transportera sig på de isiga fälten. Inte helt optimalt. Efter 19 km kom vi till gamla Svinesundsbron och hade nått halvvägs på vår utmaning. Vi skulle ju hem igen.


På bron stannade vi och drack kaffe igen, fotade och körde lite hambo i vägrenen. Vi hittade en cykelväg tillbaka som var 2 kilometer kortare. Efter drygt 7 timmar och 37,2 kilometer var vi hemma i stugan igen, redo att moffa i oss fläskfilé, potatis, grönsaker och choklad.

Det var fantastiskt kul att se min dotters fokus och mål på "framåt-framåt-framåt". Eftersom hon haft ont i knät kunde vi inte springa någon sträcka - detta gjorde att vi den sista milen gick i totalt mörker under en stjärnklar himmel. Det härligaste av allt var att det inte fanns några måsten - vi hade inte bråttom någonstans. Man hinner prata om rätt mycket saker under en dagspromenad och uppleva en hel del - kan inte tänka mig en bättre investerad tid.

Dessutom kan ju dottern nu sluta tjata om utlandssemester sponsrad av mig - för det har hon ju redan fått.

fredag 21 januari 2011

Dagens utsikt

Jag jobbar från Västkusten idag. Har massor av sitta-framför-datorn-arbete och njuter av denna utsikt.


Planen är att beta av den långa jobblistan, springa ett 45 minuterspass. Jag har grym träningsvärk i armarna, hela bröstkorgen och min vänstra skinka har åter blivit en tegelsten. Jag rör mig som ett kylskåp och är tacksam mot framför-datorn-jobbet.

Dottern är lite avis på min träningsvärk, så ikväll ska jag ge henne en omgång Träna-hemma-övningar som gör att hon ska få smaka på mjölksyra! Till vår hjälp har vi några träningstidningar, stolar, storstugegolv och gummiband.

Nu undrar jag bara hur de här tjejerna känner sig efter militärpasset dag två...

Min adeptergrupp som ska springa Göteborgsvarvet fick testa NMT istället för Olgor. Olgorna kommer framåt vårkanten istället. Foto: Susann Wilson Andersson

Två av FabFour ska upp och åka skidor, tror bestämt att triceps kommer puta ut ur träningsjackan. Själv ska jag vila överkroppen imorgon och utforska markerna omkring med matsäck och underbart sällskap.

torsdag 20 januari 2011

Tre-två-ett-Kööööör!

Jag slängde mig handlöst ner på den hårda marken som var täckt med stenkross för att förhindra halka. En armhävning, snabbt hopp fram, upphopp med armarna uppåt för att sedan slänga mig ner i en andra burpee. Jag känner hur en vass sten trycker in den mjuka delen i handen där tummen tar slut. Smärta. Ignorerar den och fortsätter pumpa. Hittar rytmen i andning och utförande av burpees.

Gammalt foto - samma styrkeövning. Foto: privat

Det är första omgången i Spyfys Tabatatävling. Vi har 30 sekunder på oss att göra så många burpees vi kan. Därefter 15 sekunders vila och sju set till. Totalt åtta (8!!). Vi får bara räkna den sämsta omgången.

Det är här jag ställer mig frågan "Vinna eller maximal träning?". Vilovecka fladdrar förbi - Vinna och vara smart förstås. Åtta set i Tabatatävling, tre olika övningar och bara 15 sekunders vila. Mitt beslut är fattat - Först en testomgång -sedan välja antal och köra strikt på det. På så sätt kan jag vinna några sekunders vila och låta mjölksyran sippra långsammare. Hade jag velat ha maximal träning hade jag ignorerat lägsta-antalet och kunna pumpa på fler.

Sämsta omgången på mina taktfulla burpees blir 9. En mer, än personen som kommer tvåa. Efter förflyttning och fler övningar är det dags för del två i Tabatatävlingen. Tricepsdips. Min styrka - det är typ det jag är starkast på. Kör 40 alldeles för snabbt i första omgången och väljer att köra 30 resterande 7 set. 250 tricepsdips - det brinner i armarna och jag vinklar ut höften lite för att avlasta och koppla in lite axlar. Pumpar i takt med min räkning. Tio+tio+brinnande tio. Tankarna jag styr är "Tio dips kan jag ju - tio dips kan jag ju".

Tredje tävlingsmomentet är Knees-to-elbow. Vi står i arhävningsposition och ska lyfta vartannat ben och toucha knät mot armbågen. Jag har tidigare hittat en bra position genom att trycka fram axelpartiet och vinkla bak armbågarna lite. Nu hjälper snön till och jag får in ett spring-flyt i rörelsen. Smashar till med 35 stycken supersnabba och hinner vila mellan 7-10 sekunder längre. Jag borrar ner händerna i en snögrop, låter fötterna ta spjärn mot den hårda isen. Tackar Gudinnan för mina Icebugs och levererar.

Spyfys säger att någon under morgonpasset hade samlat ihop 80 poäng. Jag fick 74 - undrar hur jag ska få in 6 poäng till nästa gång, de 30 sekundrarna räcker inte till.

När tävlingen är över och vi ska tillbaka till ÖIP vaknar jag till liv. Ja jusst det - jag hade ju med mig mina adepter FabFour - tror minsann att de kommer ha träningsvärk idag. Och imorgon. Tur att vi valde ett basic-pass - otur att Spyfys-Magnus känner en av adepterna och körde skiten ur oss. Eller tur. Mina triceps är inte att leka med, inte heller blåmärket och svullnaden i handen efter mitt handlöst nedslängande i stenkrossen 64 gånger... Men det var det värt - För jag vann med mina 74 poäng.

onsdag 19 januari 2011

Mat och träning

När det är grått och disigt ute brukar jag piffa upp stämningen med "Happy Colour Week". I vanliga fall innebär det färgglada kläder. Den här veckan innebär det mat. Hög tid att boosta upp med vitaminer, mineraler, superfood och bra mat som gör att jag kan återhämta mig från den intensiva träningen förra veckan.


Fruktsallad på kiwi, sharonfrukt, äpple och valnötter. Gott om vitaminer, mineraler och nyttiga fibrer. Foto: privat


Min träningskamrat och tillika Kostspecialist Jojje säger så här om mat och träning:

Matfrågan är mycket viktig när man tränar. Bra matvanor gör att man tillgodogör sig träningen på ett bra sätt, det vill säga man bygger upp och stärker kroppen. Med dåliga matvanor riskerar man istället att träningen bryter ner kroppen. Det viktigaste är:
1. Att vara vätskeladdad innan ett pass och fylla på igen efter.
2. Mellanmål 1-2,5 tim innan träningen.
3. Få i sig lite snabba kolhydrater och ev. lite protein direkt efter träning (max 30 min)
4. Mat med proteiner när man kommer hem.
5. Även övriga måltider är givetvis viktiga.



Mias supersallad: Blandsallad på maché, spenat, mangold och isbergssallad, sockerärtor, gojibär, tomat, stora vita bönor, pumpafrön, olivolja, tonfisk, ägg och svartpeppar. Är det träningsdag lägger jag till kolhydrater i form av hel bulgur eller knäckemacka. Foto: privat


Supermat är bland annat ägg (innehåller i princip allt utom c-vitamin), lax, sill, makrill i tomatsås på burk, fågel, viltkött. Olika mjölkprodukter; yogurt, keso, kesella. Soyamjölk. Långsamma kolhydrater med fibrer. Frukt, grönsaker, bär, nötter, mandlar, pumpakärnor, kokosolja, avocado, oliv- och rapsolja. Kryddor som svartpeppar, gurkmeja och chili. Grönt/vitt te. Välj mat som är färgglad - dessa innehåller en massa nyttiga antioxidanter.


Kosttillskott: Eventuellt Omga-3 tillskott om du inte äter 3 port fet fisk per vecka, D-vitamin i synnerhet nu på vintern. Undvik socker, vetemjöls-produkter, halvfabrikat och andra snabba kolhydrater. Kvinnor kan behöva tänka på extra järn - antingen genom att äta rött kött, blodpudding, lever, spenat, broccoli eller vitamintabletter för Kvinnor, som brukar innehålla järn. Viktigt att tänka på när du äter järnrik kost är att undvika mejeriprodukter under den måltiden - ät C-vitaminer i form av apelsin, äpple, paprika eller vitkål för att lättare ta upp järnet.
Upplever du att du inte orkar hela träningspasset kan det bero på låg vätskebalans. Jag har övat in att dricka rätt mycket och startar dagen med 0,5 liter vatten. Under förmiddagen fyller jag den fina röda flaskan med 0,7 liter vatten och sippar med jämna mellanrum, likadant på eftermiddagen. På så sätt är jag uppvätskad för kvällspasset. En sån liten grej kan göra att du orkar lite till, lite längre, lite snabbare eller lite tyngre. Testa!

tisdag 18 januari 2011

Hantering av utmaningar

Jag fick utmaningen att hjälpa en kille som vill springa maran på 3:45. Tvåbarnsfar, med ett tredje på gång. Limited time. Tre träningsdagar i veckan på så kort tid som möjligt. Utan stress.

Med strikta tidsangivelser, kombinationsintervaller och långpass fördelade på 3 dagar i veckan gick jag snurrig och lade mig. Drömde sedan om varje pass jag petat in i schemat. Kände hur tusingarna på 4:15 kändes i andningen, njöt av att vara klar med 1600 metersintervallerna, jag hann vakna vid 5 tillfällen och föda barnet åt dem i maj. Allt under loppet av 7 timmar.

Jag tar mitt tränings-schemande på allvar.

Sjutton till som kan andas när de springer. Check.

Igår kväll hade jag ett löpteknikpass på Nordic Military Training. Tillsammans med Jens skulle vi fylla 75 minuter med löpning, utan att springa för långt, göra för svåra övningar och försöka få ett bra pass för alla. Gruppen fick två saker att tänka på "Var snygga och sträck på er!". Svårare än så är det inte att springa rätt.
Till våren ska jag köra ett pass och lära folk att springa riktigt fort utför... foto: privat

Tövädret gjorde att vi slapp frysa. Snabbt fick vi upp värme och begav oss mot Ugglevikskällan. Efter uppvärmningen körde vi traditionell löpskolning:
Höga knän: hög rak hållning, upp på tå, ha höften rakt fram och pendla med armarna i knäuppdragen. Stark och spänstig.

Kick i baken: Samma hållning med rak, framskjuten höft och armpendling. Försök att visa skosulorna för den som springer bakom.

Det är så fantastiskt att se folk "resa sig från kontorsstolen", inta rak hållning, lyfta upp hakan och börja andas i löpsteget. Med den enkla teknikövningen fick de sedan springa snyggt till Tonys Backe. Backen där mjölksyradrabbningen ägde rum förra onsdagen. Då fick vi i intensivgruppsgänget springa upp 10 gånger. Det gjorde även mina NMT-adepter igår :) och gissa om de var duktiga! Snyggare löpare får man leta efter. Fyra av dem räckte upp handen när jag efter intervallerna frågade hur många som trodde att de skulle klara tio. Jag tippar på att 30% sitter i tekniken och resten i skallen. Bara-för-att så körde vi givetvis två till - en intervall och en som transport för att fortsätta löpturen. Alla klarade det. Alla hade lärt sig rätt teknik - mumma för en löpinstruktör.

Teknik i uppförsbacken: Sträck på dig. Skjut fram höften och öppna upp bröstkorgen. Slappna av i axlarna. Detta för att du ska få maximalt med syra till lungorna och kunna transporter friskt, syrerikt blod ner till lårmusklerna. Precis som när du kör bil eller cykel ska du växla ner innan backen. Starta lugnt, korta av stegen och spring på framfoten. Använd armarna och spring framåt/uppåt. Inte så svårt va?

Jag fick visa en snabbinstruktion i utförslöpning också, men hade behövt barmark för att kunna släppa alla handbromsar. Det kommer till våren - då lär det gå undan! I järgarmarsch tog vi oss sedan vackert sträckta med lätta löpsteg tillbaka till ÖIP där jag fick svara på frågor som "Springer du lika fort uppför som nerför - håller du jämn fart på tävlingar?" "Byter man skor under ett ultralopp?" "Jag har ont i hälsenan - vad kan det bero på?"

Har du några frågor eller önskemål på blogginlägg?

måndag 17 januari 2011

Går det aldrig dåligt?

Jo, visst fasiken gör det det! Inte är jag konstant lycklig och levererar resultat som är bättre och bättre hela tiden. Trots att jag är SuperWoman klär jag mig ibland som människa.Helt onödigt att sura över taskig insats, grått väder eller en dum kommentar. Lägg energin på det som är viktigt. Foto: privat.

Förra veckan till exempel...tvärdog jag på fredagens NMT-pass. Tog slut. Finito. Egentligen skulle jag ha haft vilodag så skallen kanske var inställd på det. Men istället för att sura över taskigt utförande valde jag att fokusera på det bra - jag fick bra träning för vristerna i den förjävliga snö-socker-modden som vi trampade upp under vår löpning.

Skidåkningen igår skulle kunna skyllas på taskig valla, baksmälla eller regn - men alla andra som åkte var fan-så-mycket bättre. Sura? Nej - jag är inte bättre än så och utgår från mina egna insatser.

Någonstans har jag lättare att se helheten än att snöa in på enskilda pass som går dåligt. Om jag sammanfattar förra veckans träning fick jag ihop 711 minuter fördelat på:

85,96 km löpning (2 grymt bra kvalitetspass)
3 x NMT (varav jag var stark som fan på 2)
1 x skidåkning 8 km

Nu är det återhämtningsvecka. Jag ska leda ett löpinstruktörspass ikväll på NMT och fokusera veckan på andra människor. Kan jag hjälpa/motivera andra att bli bättre så känner jag att jag gör en insats också. Fokusering framgång.

Hur tacklar du bakslag?

söndag 16 januari 2011

Alla var där!

Träningsglädje hade som Facebookstatus "drar på fest med svenska träningseliten" - och jag fick vara med! Kända bloggare, tidningsfolk, triathleter, ultralöpare och vanliga galenpannor samlades för att fira Karins 30-årsdag.

Givetvis bjuds det på tävling under sånna tillställningar! När någon sa att det fanns lite tårta kvar sköt sig tre personer iväg som kanonkulor ur stolarna.

Jag roffade åt mig Prinsesstårta som jag glatt sköljde ner med rödvin.Snabba Fötter, Karin Tri och jag i tårtätartävling. Alla vann. Foto: Träningsglädje

Det var läskigt att trippa till festen i högklackade stövlar när det är isigt. Jag har ju liksom vant mig att kuta omkring i mina greppvänliga Icebugs. Tyvärr passade inte de till min svarta klänning så jag tog det försiktigt dit. När jag skulle hem tog jag det säkra före det osäkra och fixade en egen airbag. Litade inte riktigt på min fotisättning efter rödvinsdansen - men helskinnad kom jag i alla fall hem och ballongerna hade jag lagt fint på köksbordet.

Är det trettioårsfest så är det. Därför hade jag redan bestämt innan att söndagens träning skulle bli skidåkning (inte så mycket guppande upp och ned med huvudet då). Dessutom hade jag bestämt att köra skidorna med Malin. Såååå - bara att ignorera snöslask och regn, proppa i mig apelsiner, vatten, powerbars, ägg, gröt och annat som kroppen-bara-måste-ha-dagen-efter (läs: tuggummi för att dölja chipssmak och rödvinsdoft...).

Vi tog en söndagspromenad på 8 kilometer med skidorna på. Dagens bästa träning var poserande med skidmärket... för själva åkningen var jag urusel på.
Regn och tårar i ögonen. Blev inte ens svettig av skidturen eftersom jag var så långsam och filosoferade om annat. Kan inte skylla på farsans dåliga valla, mina billiga stavar eller taskigt före - för ALLA i Ågesta åkte om mig.

lördag 15 januari 2011

Jag tar min Comrades-satsning riktigt seriöst

Jag håller mig hemma en fredagkväll, äter toknyttigt och hoppar i säng redan 22:15. Sover gott i åtta timmar för att köra strikt efter schemat. Allt jag tar mig för är strikt inrutat, jag levererar och blir mer och mer som en maskin. Mina pass förs in i träningsdagboken med analyser, statistik och kommentarer. Jag har totalt avskärmat mig från omvärlden och kan bara prata löpning...


Hehe - skoja bara.

Ultralöpare har inget emot spontana pauser i träningen. Här poserar vi vackert utanför Junibacken på Djurgårde. Foto: min mobil som okänd man fick fota med.

Anledningen till den hiskeligt tidiga starten på dagens långpass (8:30) var för att min dotter Elin ville springa med de första 6 kilometrarna och att hon skulle hinna hem och duscha före jobbet. Som tur var ville CeeGee hänga med och springa trots tidig morgon. Vi lekte oss igenom 31,2 kilomter runt Kungsholmen, Djurgården, Gamla Stan, Söder Mälarstrand, Västerbron och tillbaka till Kungsholmen igen.

Anledningen till att jag tackade JA till att springa på Djurgården var för att jag alltid har hatat att springa där. Gillart inte. Men jag gillar att ändra mig, tänka nytt, tänka annat - uppleva på nya sätt. Jag gillar att möta mina rädslor och att ändra min korkade inställning till saker. Det visade sig att jag inte hade en negativ känsla under hela turen med CeeGee (okej - hon heter Cecilia och vi ska springa Comrades tillsammans i Sydafrika i maj - 89 kilometer uppförsbacke-sightseeing). Vi pratade om livet, relationer, döden, själen, det vackert nakna i naturen och klassisk musik. Det är fantastiskt att springa med någon som "ser" samma saker och förundras över likadana ting. Turen var riktigt berikande och när jag svängden in Icebugsen framför porten kändes det inte som jag varit ute 31,2 kilometer i 3:09:10 - utan snarare som jag precis börjat. Bådar gott för Comrades. Det som driver oss är friheten i löpningen, glädjen, upplevelsen - där är vi så lika.


Eftersom jag och min exman någonstans har lyckats bra med att tukta våra avkommor, var det bara att värma på en gudomlig chili som Elin tillagat tidigare i veckan, när jag kom hem efter passet. Satte mig till bords lagom då min son Alex vaknade och skulle äta frukost. Sällskap. Najs.

Ikväll blir det partaj hos en rikitgt cool Triathlet som fyllt 30- rapport om återhämtningsdans kommer imorgon!

torsdag 13 januari 2011

Tror ni att jag sitter här och visslar?

Då kan jag tala om för er att det gör jag inte! Det går nämligen inte att vissla med stelfrusna kinder. Under kvällens intervallset fastnade det första fejset i ett leende och det andra såg så här sammanbitet ut:


Det är heller inte så lätt att springa vackert med två klossar till ben och en rumpa gjuten i cement. Har ni testat? Jag har ju intensiv träningsvecka och kör 110% på samtliga pass. Eller borde i alla fall.

Tisdag: Långa intervaller med IF Linnéa. 3x2000 meter. Jag var alldeles för glad och sprallig för att kunna fokusera på uppgiften. Det kändes alldeles för lätt att köra intervallerna. Jag var inte trött på slutet och insåg att jag nog fuskat lite... grämde mig lite först, men efter lite sömn fick jag mitt straff. Eller - jag ser det som bonus. För på...

...onsdag var det mjölksyraträning på Nordic Military Training. Vi gick med utfallssteg bort till "Tonys Backe". Där körde vi sedan 10 backintervaller (jag valde de långa) och vilade genom att göra 20 benböj emellan (några fick köra 40). Joggandet tillbaka gjordes med avbrott för upphopp, jägarvila och burpees. Behöver jag säga att till och med Alex hade svårt att resa sig från köksstolen idag?

Hursomhelst.

Jag tyckte inte att det var stentufft (nu visslar jag). Så jag småjoggade på lunchen idag bort mot Tekniska för att möta en av mina adepter för ett gemensamt teknikpass. Åsa och jag körde "Tonys Backe" tre vändor och gick igenom grunderna för rätt andning, teknik i upp och nerförsbacke samt hållning över lag. Jag glömde alldeles bort att fota oss :( för jag var så begeistrad över hennes perfekta hållning redan från början i löpsteget. En naturbegåvning - inget wobblande med höfter eller sprätt med benen som tjejer ofta gör. Vackert. Själv försökte jag vara exotisk och hade klätt mig i fuchsiafärgade kläder. Under lunchen var det 3 minusgrader. Jag sprang hem och fick ihop 9,5 kilometer, vilket kändes skönt för den lilla träningsvärken.


Titta så fint tröja, jacka och pannband passar Icebugsen... Lite färg kan jag väl bjuda på när det brunat till sig i snömodden.

Och så anledningen till det frusna kinderna...

Ikväll körde vi kombinationsintervaller på IF Linnéa. Två set av följande:
5 x 45 sekunder brant backe
1 x 2 km i tävlingsfart (10 km)

Jag trodde att det fortfarande skulle vara runt minus tre, men det visade sig när jag kom hem att det sjunkit till ÅTTA minus. Rå, elak luft fixade is-slingor i mitt hår och stelnade mitt ansikte. Intervallerna var jobbiga men jag kände mig stark och kunde köra på ordentligt på 2 kilometarna. Kändes gött.

Nu har jag fått dispans av Coach Ken att få träna NMT Basic imorgon bitti (står vilodag på schemat) - för det är Håkan som kör - och då brukar det bli promenad och fikarast...

...Eller hur!