Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 30 november 2010

Hon är en helt vanlig människa!

...presenterade Instruktör Bruno mig en gång när jag skulle hålla löpinstruktion för NMT Rookiesar. Jag brukar ju kalla mig SuperWoman annars. Men vet ni? Han har rätt. Jag är en helt vanlig människa.

Okej - kanske är jag liiiiite ovanlig som kryper/ålar i bänkarna i Central Park i New York... Foto: Kattis Lilja.

Jag har precis samma tighta schema med övertid på jobbet, viljan att träffa kompisar mer/oftare/längre, att umgås mer med mina barn, gulla med brorsbarn, hänga med syrran, träna lite till, utmana mig lite längre. Se den där teatern, lära mig nya saker. Jag har också känslor, bara för att det går bra är jag inte självbekräftande utan behöver höra att jag duger som jag är. Precis som jag tycker att du duger precis som du är.

Mitt i allt den här vanligheten har jag hittat en balans. Ett driv. Jag anväder Glädje som drivkraft och har bestämt mig. Bestämt mig för det jag vill göra och på vilket sätt. Jag har tagit kontroll över mitt tänkande och agerande. Jag väljer att göra det med glädje. Med tillförsikt. Jag har bestämt mig för att satsa på min Evighetsmaskin, att skapa de bästa förutsättningarna för en stark och välmående kropp med en harmonisk och djup själ. Varför vänta på morgondagen? Vad är sen? Du lever här och nu. Hur vanlig du än är, är du ovanlig för andra.

Har du bestämt dig? Eller väntar du på sen?

Kläder för vinterlöpning

Det viktigaste att tänka på när du klär dig för vinterlöpning/träning utomhus är att du blir varm efter en stund. Du ska alltså frysa lite när du startar passet.

Bild från en tur med Bloggjoggarna: Petra, Miss Agda, Sofie, Kenth, Ruth, Miranda och min ultrabroder Staffan. Jag håller i kameran på fotot... Foto: Staffan Löwstedt

När denna bild togs var det ner mot 10 minusgrader. Jag har på mig Craft vintertights med windstopper på låren. Jag har ännu inte hittat något märke som erbjuder varmare del för häcken. Jag fryser alltid om arslet. Därför har jag underställsbrallor för rumpans skull. Jag väljer långa strumpor - är det riktigt kallt tar jag sånna med lite varmare fot (typ skidstrumpor).

På överkroppen har jag tränings BH (ingen idé att lägga hängbrösten i byxliningen, det räcker med lager-på-lager av kläder), underställströja, långärmad funktionströja och en jacka som har våfflat foder på magen och andas på ryggen (Nike har). På händerna har jag löparvantar och ett par varmare vantar. Tar av och på hela tiden - avskyr att frysa om händerna. På huvudet mössa, den ska gärna transportera bort värmen så välj ingen som är kraftig högst uppe på huvudet. Se dig som en skorsten du inte ska täppa igen. Om du fryser om öronen - ta ett extra pannband.

När det gäller kall luft så brukar jag ha en buff runt halsen för att värma bröstkorg och haka lite. Det är inte vidare bra att ha buffen framför munnen när du springer - då blir den varma/kalla, fuktiga luften iskristaller som du andas ner. Värm istället området runt munnen - ansikte/haka/hals.

Vattnet i vätskeryggan då? Jo - det fryser inte i själva blåsan (hoppar ju upp och ned)- men i slangen fram till munstycket fryser det snabbt. När jag sippat ur slangen blåser jag tillbaka luften/vattnet så att slangen är tom för att undvika detta.

Kom gärna med fler frågor om ni undrar över något!

måndag 29 november 2010

Vinterträning

Nu är det vinter i hela vårt avlånga land. Fem av mina online adepter bor norr om mig och har haft snö länge. Snö innebär en annan typ av träning.


Vill ni fortsätta träna utomhus på vintern ska ni ha med er följande i tankarna: Ni bygger löpstarka ben, ni stärker upp vrister och ni bygger pannben. Det behöver inte gå snabbt.

Dra ner på tempot och gå efter ansträningningskänsla snarare än tider. Använd er av Borgskalan. Se till att alltid värma upp ordentligt - gärna lite längre tid. Försök att ta några avstickare i bullg snö så att vrister och fötter får arbeta. Det är ingen av mina adepter som har en tävling nu på vintern, så ingen av dem ska vara snabba och formtoppade nu. All träning de gör nu, oavsett om det går långsammare än vanligt, kommer att göra dem grymt bra förberedda på snabba intervaller till våren.

Det är ingen idé att stressa upp sig för att det går långsamt - det gör det för alla. Vissa kvalitetspass kan med fördel köras på löpband på gym om det är för kallt. Själv föredrar jag att springa utomhus, få andas frisk luft och uppleva naturen från sin vackraste sida - och det får jag göra extra länge eftersom turerna tar lite extra lång tid. Bonus.

söndag 28 november 2010

Hur många har ätit en bra frukost?

...frågade Sandra. Alla, utom Nilla, räckte upp handen. "Bra, jag hoppas att den var god - för ni kanske får smaka på den igen! Nu kör vi!"

Sandra visar hur man gör.

Sedan följde 50 minuter S-Cirkelpass på Sportlife, Odenplan. 13 träningsbloggare hade samlats upp för gemensam träning. Tabata-cirkelträning med Sandra kickade igång oss. Två och två skulle vi utföra följande under 45 sekunder per station:
Jag teamade upp med gravida Andrea som var supergrym.

* Stå i armävningsposition på kettlebells och göra roddrag
* springa upp och ned på en stepbräda
* 3 armhävningar - gång i armhävningsposition 3 steg vänster, 3 armhävningar och tillbaka.
* Ligga i juckposition och med hjälp av plattor dra fötterna fram och tillbaka (hamstring -ajajajaj)
* stå på ett ben lutad framåt och köra rygg/axlar med fria vikter
* hoppa jämfotahopp över småhäckar
* Göra armhävningar med ena handen på medicinboll
* kasta medicinboll mot en vägg efter benböj.

Efter ett varv var jag genomsvettig - van att träna utomhus.

Vi körde tre varv och bönade och bad efter ett fjärde. Sandra var en grymt bra instruktör. Svetten lackade (till och med på Miranda som annars är sval och svettfri) och jag var tokslut. Cirkelträning är fantastiskt bra eftersom alla kan köra från sin egen förmåga.

Till och med Mirandas tröja var svettig, vilket hör till ovanligheten, hon brukar se rätt oberörd ut efter 5 mils löpning.

Som grädde på moset hoppade Omid in och körde ett BodyJam-pass med oss. Är det något jag saknat från inomhusträningen så är det just det. Det var skönt att mjuka upp höfter och jazza loss i det förkoriograferade programet. Jag har dansat BJ för honom tidigare när han jobbade på gymet jag tränade på innan jag valde utomhus som min min arena.

Sportlife var ett supermysigt gym med trevlig personal. Är tacksam över frikortet som jag helt klart kommer att utnyttja en dag då det står både cirkel och BodyJam på schemat!

Gårdagens tretimmars

Jag var mentalt och känslomässig trött och sliten efter en rätt tuff vecka. Kroppen var pigg och jag hade 3 dagars helvila bakom mig, med 8-timmars-sömn-nätter. Lördag morgon blickade rakt in i min förvirrade själ.

Här når leendet inte riktigt mina ögon. Jag står utanför mitt hus, redo för tre timmars träning. Tre timmars terapi. Tre timmar av funderingar, reda-ut-saker-i-huvudet och min alldeles egen egotid.

Sprang med rygga mot Östermalms IP för att köra NMT. Missar dem med några minuter, men vet att det är Commander Bruno som kör. Alltså skog. Hittar dem snabbt och teamar upp med Malin. Jag är svag i hamstring och kan inte springa snabbt i intervallerna. Jag är stark som en oxe när det kommer till benträningen och springande-med-kompis-hållande-i-västen. Kör 1,5 timmar med min rygga eftersom jag var sen...boch joggar sedan vidare mot Kungsholmen. Jag har tränat drygt 2 timmar och tar en lugn runda och tänker, funderar och tar tillbaka kontrollen över mina känslor.

Jag känner hur lugnet sänker sig över mig. Hur jobbiga saker accepteras för vad det är. Hur min "hemlängtan" visar sig och varför. Jag är här och nu. Tar sedan tag i min rehab de sista 18 minutrarna av min utmaning. Har klarat 3 timmars träning. Är gladare, mer harmonisk och fantastisk tacksam över livet.

Nu med glädje i ögonen.

Hur gick det för er?

fredag 26 november 2010

Hur går det för Moa?

Sedan 10 veckor tillbaka är jag Personlig Tränare för Moa Herngren - med Stockholm maraton under 4 timmar som mål.

Nu har jag inte pratat med henne om detta inlägg utan är lite fräck och kör helt och hållet på iakttagelser, feedback från pass och mina tjuvgluttar i hennes träningsdagbok.
Bild lånad från Moas hälsoreseblogg på DN. En bild på hur många centimeter i midjan hon tappat.

Fram till december har jag lagt upp träningen med extra mycket funktionell styrka med hjälp av Nordic Military Training. Detta för att Moa gått ner mycket i vikt under sin hälsoresa förra året, samt att hon har haft problem med knä och höft. Inte undra på det! Har tjejen inte rört på sig på 39 år är det klart att kroppen reagerar. Kroppen vänjer sig fort vid att röra sig på ett visst sätt och hålla upp en viss vikt, vid ändringar är det klart att nya muskler/leder/kroppsdelar kompenserar och kanske är i obalans.

Resultat av träningen med NMT: Moa gör RIKTIGA armhävningar. Detta betyder att hon har blivit starkare i bålen (mage och rygg) och i axlar/bröst. Förut såg hon mest ut som en hängmatta med darrande armar och hängade huvud. Nu är hon rak och fin och bränner av armhävning efter armhävning med fokus i blicken som skulle kunna flytta kärnkraftverk.

Resultat av löpträning och löpteknik: Moa tar sig an backar med hjälp av sina nya lårmuskler. Fint och ledigt springer hon stark upp. När det är backintervaller på NMT drar hon förbi de flesta (ääälskar hennes tävlingsinstinkt). På några månader har hon gått från hösäck till riktig löpare. Hon ligger meter före både mig och Anneli - bådar gott för den intensiva intervalldelen som kommer till våren.

Nu går vi in i nästa fas där löpningen blir mer viktig. Långpassen börjar om en vecka och de ska gå riktigt lugnt. Moa ska känna sig harmonisk, lugn och tillfreds efter passen - inte sliten. Nu ska vi samla kilometer på ett ljuvligt sätt.

De intensiva veckorna kommer hon att få köra rätt många pass, men det är variation mellan funktionell styrka och kondition. Under återhämtningsveckan får hon gärna vila en extra dag, det kan till och med vara så att jag stuvar om i det satta schemat och tar bort några pass - allt för att kroppen ska få bygga upp sig.

Två orosmoln finns på himlen...det ena är matintaget - vi jobbar lite på det nu - jag satte min hälsosmoothie (läs med ironi) i halsen när jag läste att hon åt en muffins och fyra falukorvskivor till lunch. För att kunna bygga upp en stark kropp och klara av träningen behöver hon äta bra. Nästa orosmoln är hennes vilja att göra allt nu. Jag ska nog hitta ett sätt att få bort stressen på tider runt Kungsholmen... för hon ska ju inte vara formtoppad vid varje pass - det är sista helgen i maj hon ska prestera på topp - än har vi tid kvar.

Jag kan bara avsluta med att jag är stolt över henne - hon lyssnar och frågar, tar till sig och vill verkligen lära sig. Hon testar och är duktig med ärlig feedback. Även om jag tjatar om hållning och hur hon ska göra hela tiden, så visar hon sig aldrig irriterad. Det skulle nog jag bli om jag hade mig själv tjatandes sådär...

Överträning

Jag fick tidigare frågan om överträning.

Nu har jag läst en massa artiklar, blogginlägg och medicinska skrifter för att se vad det är. Själv har jag varit superduktig på att lyssna på kroppen, äta rätt och vila extra om det inte kännts okej. Så här långt har jag sluppit överträning.

Har du hamnat i en ond cirkel eller ett ekorrehjul där du tränar och tränar men resultaten uteblir - kanske du är övertränad eller på väg att bli? Stanna upp och lyssna på kroppens signaler. Var inte rädd för att vila.

Det är många som vill så mycket när de startar sin träning. “Det känns ju så bra, jag vill köra mer”. Eller “Snälla – jag vill springa 10km” trots att det står återhämtning eller vila i schemat.

Kort sagt om överträning: Det är när det är obalans mellan träning och återhämtning. Kroppen hinner inte tillgodogöra sig träningen och den bryts ned. Symtomen är att du inte ser resultat av din träning, det känns alltid tungt, till slut kan det bli tråkigt och en börda. Du har högre puls än vanligt och kan tappa aptiten. Sömnen rubbas så att du antingen sover mycket och inte känner dig utvilad, eller vaknar efter några timmar och känner dig pigg. Du har lätt att dra på dig förkylningar.

Mina 3 tips

1. Se VILAN som en del av träningen. Det är då du bygger upp det du gjorde passet innan. Vila hellre en dag extra och försök att inte stressa upp dig om du känner dig sliten. Din kropp sänder dig värdefulla signaler. Sov ordentligt.

2. Träna varierat och med olika intensitet. Jag har delat in mina adepters schema i olika intesitetsnivåer. Återhämtningsvecka är ÅTERHÄMTNINGSVECKA - oavsett hur pigg kroppen känner sig. Det händer saker på insidan. Ge kroppen en chans och ignorera tankarna.

3. Ät ordentlig mat. Fyll på med proteiner, kolhydrater, fetter, vitaminer och mineraler för att underlätta återhämtningen.

Det är inte den som tränar hårdast och mest som blir bäst, utan den som faktiskt tränar smartast och balanserat!

Relaterade artiklar:

Artikel från SvD's Frida Orrgren


Och Medicallink

Netdoktorn säger så här

med bästa slutknorren...

“Träning ska vara någonting roligt som är bra för både kropp och själ. Du har bara en kropp. Se till att ta hand om den på bästa sätt!”

torsdag 25 november 2010

Tips om vätskerygga!

Jag lovade tidigare att berätta om min vätskerygga. Här kommer det!Du kan alltid kategorisera löparna utifrån vätskesystem - reglerna som gäller ;) är:

- utan vätska - Upp-till-milen-löpare
- Vätskebälte - Tränar-till-maran
- Vätskerygga - Ultralöpare

Jag är ingen prylnörd men älskar RÄTT grejer. Eftersom jag lägger ner noll tid med att leta, testa, utforska och analysera så låter jag andra göra det. Bäst på prylar alla kategorier är Zebban. Jag hade blivit tipsad om en vätskerygga för 1200 kronor från Salomon från en annan löpare (ungefär vad de flesta märken kostar)... men tyckte att det var lite mycket pengar. Då tipsade Zebban om Nathan-ryggan för nästan halva priset.

Den sitter på rätt ställe på ryggen och rymmer 2,5 liter. Jag får utan problem plats med smörgås, vantar, vindjacka, powerpars, telefon, kamera och annat viktigt. En extra tröja går att rulla ihop och fästa i gummibandsdelen på utsidan. Fickorna på "västen" fram gör att det är lättillgängligt med telefon/kamera/powerbar och kanske till och med nagelfil? Jag använder den som löparrygga utan vätskeblåsan och får plats med ännu mer när jag springer till eller från jobbet (rymmer dock inte dator och hel kostym). Det är först och främst ett vätskesystem. Efter långa löpningar som typ 259 kilometer så luktar den lite svett... jag har tvättat den vid 5 tillfällen och den håller fortfarande samma kvalitet.

Du kan köpa den hos Runner's Gear för endast 699 kronor.

onsdag 24 november 2010

Häng med på 3-timmars!

Finaste Träningsglädje har uppmanat till träning! Tre timmar på lördag. Alla kan!

Du får göra precis vad du vill - promenera, cykla, åka skidor, springa, gymma, simma, situps (fysatan för att göra det i 3 timmar...). Du väljer själv.

Själv tänker jag antingen jogga till NMT - köra 90 minuter och ta en löprunda efter. Eller springa ett tretimmarspass. Fast det låter roligare att blanda aktiviteter. Och de behöver ju inte ens ske på raken. Kanske jag lägger till en chins som fin avslutning!

Idag har Rune namnsdag...

...och jag åker till München.

Jaha tänker ni - vad har det med varandra att göra? Jo - det ska jag berätta. Det är nämligen så att Rune Larsson är min stora idol. Ikväll ska han prata om Comrades på Runner's Store i Stockholm. Comrades är världens största ultralopp som går mellan Durban och Pietermaritzburg i Sydafrika. Distansen är 89 kilometer. Jag kommer att stå på startlinjen den 29 maj 2011. Jag fick det i 40-årspresent av en drös vänner och klubbkamrater. Jag är sjukt tacksam.

Här kramar jag hårt om Rune (läs: håller desperat om) efter en gästträning i IF Linnéa som han gjorde tidigare i höstas. Det gäller ju att passa på när idolen är på plats. Foto: Moa tror jag.

Rune är grymt inspirerande och en fantastisk talare. Jag hade gärna lyssnat till honom. Fast jag får ju i och för sig uppleva en Tysk vinterfestival istället.

3 dagar München. Löparoutfiten är packad - men högst på schemat står faktiskt vila. 8 timmars sömn per natt. Wow-liksom.

tisdag 23 november 2010

Dagens mattips!

Sjukt goda köttfärsbiffar! Snabbt och enkelt. Och supersaftiga.



Till 6 biffar
500 gr köttfärs
1 ägg
lite mjölk
0,5-1 dl ströbröd

1 förp fetaost

Några soltorkade tomater

salt, vitpeppar och vitlök

basilika
(hade ingen hemma...)

Blanda ihop ägg, ströbröd och mjölk med kryddorna. Blanda ihop med köttfärsen. Klipp ner soltorkade tomater och basilika. Skär fetaosten i kuber och blanda i. Stek snabbt på bägge sidor så de får färg (och håller ihop) och låt sedan steka färdigt i ugn (200 gr i 10 min).

Servera till ett lass blandade grönsaker och couscous. Bulgur, ris eller potatisklyftor passar också. Och tzatziki förstås.

Själv har jag bråttom på lunchen och gör en hamburgare av det med ett stycke grovt bröd och skivad tomat.

Måndagsmiddag som blir tisdagslunch - bara i olika tappning.

måndag 22 november 2010

Träna på träning - tävla på tävling...

Sara undrade imorse vad jag ger min son att äta eftersom han är så grymt snabb. Här är hans frukost i New York - choklad och bananpannkaka. Foto: MammaMia

I en diskussion med sonen för någon vecka sedan nämnde jag att alla har blivit så grymt bra på Nordic Military Training. Att det verkligen gett resultat för alla och att instruktörerna faktiskt skulle ha problem att palla ett helt pass som deltagare. Samtalet fortsatte...

MammaMia: Det är bara jobbigt nu när jag har så ont i hamstring och ligger sist i backintervallerna. (i hopp om att någon gång vara snabbare och glad över att skylla min långsamhet på hamstring)

Alex: vaddå?? Är du sist morsan?

MammaMia: Jomen, jag kan inte trycka ifrån ordentligt och alla är snabbare. Jag är sist upp hela tiden.

Alex: Det har jag inte märkt av. Jag springer ju i och för sig alltid först och har fri sikt framåt. Bryr mig inte så mycket om vem som är sist liksom.

MammaMia: Jamen det är en schysst fördelning - vi ramar in gänget med dig först och jag som huldar om dem sist.

Det krävs ett starkt pannben att alltid ligga sist och vara tröttast/långsammast svagast - men det är nog lika jobbigt mentalt att vara stark/först/pigg. Förväntningarn att alltid ligga på topp och prestera måste ju vara ohyggliga.

Personligen så bryr jag mig inte om jag ligger sist - huvudsaken att jag genomför passet utifrån mina förutsättningar, ger allt jag har och verkligen gör mitt bästa - då är jag ju en vinnare. För syftet för mig är att bygga en stark och tålig kropp, inte vara formtoppad varenda träningspass. Hörde av klokaste Clarence från Studenterna:

"Träna på träning och tävla på tävling!"

Nu kan ju inte Alex rå för att han är explosiv, ung och snabb. Jag låter honom hållas och ligga först. Jag kan ju alltid sola mig lite i glansen av hans framfart.

Måndag den 22 november - Spyfys dag.

Hade egentligen tänkt skriva ett inlägg om vikten av uppvärmning, men hamnade rätt ouppvärmd i armhävningsposition över Anna i morse.

Vid Ugglevikskällan där delar av morgonens pass utfördes, gick starten för Tömilen och Snöfemman i lördags. Observera min klubbkamrat Daniel som kör hard core i shorts. IF Linnéas lag kom på en fin andraplats. Foto: Hejarklacks-Mia-som-fick-många-skymtar-av-Dick Lidman-i-löpartights...

Små snöflingor singlade ner från himlen och lade sig blöta på marken. Efter en allt för kort och allt för snabb löpning teamade vi upp två och två och körde igång armhävningar på varandra. Den ena ligger på rygg och håller i smalbenen på den som står i armhävningsposition över. Stenhård start. Spyfys på sitt bästa humör.

Förmodligen var detta en allmän bestraffning (jag ser det som bonus) eftersom ingen (joooo Eric var på väg att lyfta armen) räckte upp handen och ville köra INTENSIVT idag när erbjudandet kom från instruktören före passet.

Efter detta, situps hängande från kompisens midja. 30 till antalet. Jag var död efter 20 och Anna manade på. Snabb vila och en allt för snabb löpning bort till första delen av Tabata-utmaningen.

Burpees: 8 gånger 30 sekunder. 10 sekunder vila. Håll koll på sämsta antalet utförda. Jag körde 8 x 8stycken = 64 burpees.

Sprang i lite normalare tempo ner mot Ugglevikskällan och körde 2 x 30 enbenslyft. Vila i plankan. Sedan tävling. 3 avdelningar löpning över snömoddig äng. 3 rader med upp-och-nedvända papper med siffror på. Göra siffrans antal i armhävningar, stiups och rygglyft. Tog nitlotter (jag ser det som bonus) och jag fick med min kamrat köra 34 armhävningar, 69 situps och 62 rygglyft. Skön bonus som inte gav någon förstaplats.

Skön förflyttning till staketet/järnrören vid viadukten över rälsen. Del två i Tabata-utmaningen.

Tricepsdips: 8 gånger 30 sekunder. 10 sekunder vila. Jag körde 8 x 30 stycken. = 240 tricepsdips.

Normal löparförflyttning några hundra meter och nästa Tabata-gren. Nämligen att stå i arhävningsposition och dra upp vänster knä mot vänster armbåge och höger knä till höger armbåge. Så många man hinner och kan på 30 sekunder.

Knädrag/bålstyrka. 8 gånger 30 sekunder. 10 sekunders vila. Jag körde 8 x 25 stycken = 200 knädrag/corestyrka.

Sen fick jag vila på Saras rygg medan hon fick bära mig upp för en brant backe. Själv fick jag raksträcka med henne på ryggen. Hon avslutade med en backe till innan vila i plankan. Tog en bra jägarmarsch tillbaka till Östermalms IP.

Ikväll ska jag till naprapaten. Hon kommer att få hamra i nålarna i min rumpa. Det ser jag inte fram emot...

...och så till uppvärmningen...DEN ÄR SKITVIKTIG. Börja inte passet med att dra på dig mjölksyra. Se till att väcka kroppen lugnt och få in rytmen med andning, hjärta och ben. Om du kör cykelpass har instruktören lagt in upp- och nedvarvning - om du kör helt själv är ingen där och håller koll på dig. Nu när temperaturen kryper ner, så är skaderisken större på kalla, ouppvärmda muskler. Mina instruktioner till Moa's tiokilometare är 2 kilometers uppvärmning, sedan får du öka tempot. Hellre hel, stark och skynda-långsamt än att gå sönder, rehaba och missa hela säsongen.

...och just det! Spyfys dag ja - vill ni se precis hur hård och cool han kan vara så ska ni titta på programmet om bortskämda ungdomar ikväll klockan 20.00 på SVT kanal 1. Men låt er inte skrämmas... jag tror att han är gullig innerst inne.

söndag 21 november 2010

Hur jag grejar en jetlag

Kroppen är en finurlig maskin. Jag trodde jag skulle vara däckad efter USA och Canada-resan men jag tränade mig igenom jetlagen.

Ett långpass i Ursvik med Miranda, Abbe och Thomas fick avsluta träningsveckan. Foto: Miranda

Denna vecka har det blivit 9 träningspass fördelat på 5 militärpass och 4 löppass. Det kan låta lite mycket men är egentligen en normal Intensivvecka för mig. Om fördelningen hade varit 5 löppass och 4 NMT-pass vill säga. Nu samlade jag ihop 7 mils löpning och 668 minuters träning. Trots övertid på jobbet, IKEA-besök, 40-årsfest och röjning i förråd och garderober...

Dessutom har dottern köpt gymkort och blivit överspeedad på endorfiner och fick till 4 pass där crosstrainer, löpband och andra maskiner har fått bekanta sig med Elin. Nästa vecka ska hon på nybörjaryoga. Jag visste väl att hon skulle gilla det - bara hon fick välja själv vad och när hon ville börja träna något. Det går ju inte att tvinga andra, även om man så gärna själv vill dela med sig av positiva känslan som träningen faktiskt ger. Den måste upplevas.

Och appropå träning. Nu har jag sista veckan Att-göra-vad-jag-vill på. Från och med 1 december kör jag igång med träningen inför Vasaloppet, TEC, Comrades, Vätternrundan... och just det. Tydligen ska jag greja en chins(s) innan sista november. Moahahahaha!

lördag 20 november 2010

Må bra med dagsljus!

Jag skickade ut ett litet peppmail till mina online-adepter förra veckan och "beordrade dem" 15+15 minuter piggelinatid.


15 minuter ute i solen för att få dagsljus. Tallkottskörteln som tydligen sitter i hjärnan måste få sitt (min mamma har lurat i mig att den sitter vid halsen...någon som vet om något annat ljuskänsligt sitter där?). Gå ut på lunchen och sola kotten, undvik solglasögon och plocka upp dagsljuset med ögonen. 15 minuter för ditt välbefinnande.

Sen finns det alltid 15 minuters extra sömn att hitta. Lägg dig 7,5 minuter tidigare och ställ klockan 7,5 (går det??) senare på morgonen. Pigg-pigge-piggsvin.

Sen går det ju alltid att lapa lite extra solljus genom att jogga på lunchen..

Jag valde en fredgslunch. Jag valde sällskap av FabFour.

Jag sprang lite - De sprang mycket. 7x backintervaller i blekfin vintersol. Hög, klar luft och skogen som iakktagare. Vilan beståd av armhävningar och situps. Allt för att göra dem starka inför sitt kommande lopp.
Själv solade jag kotten och knådade min vänstra skinka. Allt för välbefinnandets skull. Sedan i ilfart tillbaka till kontoret för att hinna möta deadlines, störa kollegor och kraftsamla för IKEA. Mitt fredagsmys med Stekaren.

fredag 19 november 2010

Hemligt kär!

Alltså. På riktigt! Jag har ju ett harem av killar... och imorse fann jag mig själv dregglandes över tanken att käka frukost med vackre Daniel. I hemlighet förstås, så snälla - säg inget!
Vackre Daniel är den av killarna som kollar in min häck (?)..förlåt, mina skor... och är klädd i svarta kläder (om inte mina medelålders ögon ser fel så tror jag att hans mage är 2xsexpack. Wow liksom). Foto: Sivan

Fast det förstås. När klockan är mellan 6:15 och 7:30 så räknas det väl mer som en dröm eller något. Jag vaknade i alla fall upp mitt i ett Nordic Military Training pass. Och Drömprinsen manade på att köra de sista fem armhävningarna för dagen.

Jag låg där med asfalten centimeter från ansiktet. Mitt framför mig i samma raka, fina ställning stod Daniel och såg aggressiv (vacker? romantisk? lockande?) ut. "Bara FEM till!" Jag önskade mig tillbaka till "vår frukost" och låtsades att jag hade en tallrik gröt framför mig. För varje seg armhävning fick jag mig en munsbit havregrynsgröt med skivad banan. "Sådärja! Så skall en slipsten dras! Res er upp". Plötsligt befann jag mig med 27 andra morgonaspiranter.

Vadfan gjorde DOM mitt i min och Daniels frukost? Kände hur låren brände efter löpningarna vid Fiskartorpet, armarna darrade lätt av alla miljarders-miljarder armhävningar och magen kändes nästintill-tvättbrädelik (my wish) i joggen tillbaka till ÖIP. Upphopp trettio stycken. Lika många som Daniel är år. Lammkött. Yummie.

Vilotorsdag!


Vilka fina vilokläder!

Jag skulle ha vilodag och gå till naprapaten...men hon fick förhinder

såååå

jag bokade att gå på bio...men filmen vi ville se var slutsåld

såååå

vi bestämde istället för att kolla in Stadsteatern...men där var det också slutsålt

sååå

vi tänkte fira min vilodag med fika och film hemma...men så kom ett sms "Lust med kvällsjogg? /Moa"

sååå

Jag fick testa mina fina nya Asics 2150 som jag fick i present av Kattis, dra på en ny Reebook underställströja, kränga på mig den nya Nike våfflade löparjackan och starta satellitsök på Garmin. Okej - jag hade byxor på mig också.

Bra genomströmning för träningsvärkande ben. Jag hittar själ att träna medan andra hittar anledningar att slippa (hint-hint Stekaren).

onsdag 17 november 2010

Börjar det kännas trögt? Har hösten krupit sig in i sinnet och förmörkat din vilja till att träna? Känns kvällarna kortare och mornarna obefintliga?

“Ju mer jag sover, desto tröttare blir jag!” hörde jag häromdagen. Och det är nog sant. Hamnar du i en slentrian där du utesluter din träning, börjar äta lite onyttigare och gömmer dig i soffan så känner du dig tröttare. Mörkret blir så påfallande. Regnet blir så grått, dimman blir för tät och dagen den är kort. Tänker du för mycket så tar latmasken över, den göds och frodas – gottar sig i din ovilja. Men han sitter ju bara i huvudet den där filuren.

Japp – det sitter i skallen. Kroppen lurar dig att den är slö och vill inta rodelposition i soffan. Jag lovar dig att skallen vet bättre!

Här gäller det att bestämma sig! Res dig upp, se förbaskat glad ut och planera in nästa träningspass. Seså – gör det redan nu! Du kommer inte att ångra dig.

Kanske lite dans? Glada är i alla fall jag och coach Ken när vi släpper loss på Kattis 30-årsfest! Foto: En glad medfestare

Om det så är ett syrerikt löparpass utomhus, ett lerigt militärpass, en pulshöjande spinning, ett afrodanspass, vattenlöpning, klättring eller bara ett par simtag och en bastu. Att du bestämt dig, att du rest dig upp är första steget!

Kan jag så kan du!

Mailet du inte vill få...

Team Create is pleased to invite all fellow ultra runners to Trans Scania 2011. Just like last year, it will be long and tough but our goal is to have as many as possible experience what it's like to finish a 246 km long race.

Date: July 29 to 31 2011. Starting Friday morning, 8:00
Registration: opens on 20 November at 12:00
Number of participants: 30
Cost: 800 SEK
Start and finish: in Lund, Sweden
Distance: 246 km
Maximum time: 60 hours
Qualifying Limit: 100 miles, completed a 24 hour race or other "extraordinary" achievements.

For more information, questions and registration see
http://www.teamcreate.se More info will be posted there later.

Fan att jag ska ha så svårt att säga nej till saker...

Mia och Elin goes Bananas!

Efter veckans andra NMT-pass körde jag förbi hos Moa igår för att plocka upp min vinst från Reebook i “Årets Träningsblogg”.

Efter detta gick jag och dottern loss på klädproveri. Vi gick verkligen bananas! Någon jacka var för liten, andra saker satt som en smäck, något skulle passa dottern om det var i en mindre storlek – men det var ett harem! Jag har utökat min utomhusträningsgarderob med inte mindre än 12 strumpor, 2 tunnare löparjackor, en kraftigare löparjackor, ett par långa och ett par korta löpartights, 3 fantastiksa underställströjor, kortärmat... sedan casual innejacka, linnen, gymtröjor, 2 par skor, svettband och en fin rosa träningsbag. Genomgående var kläderna rosa, turkosa och svarta. Jag gillar färg. Bra där.

Nästan som att bada i pengar! Foto: Stolt dotter

Moa utbrast “Shit – du behöver inte tvätta tränigskläder på flera veckor!”. Sant. Men det fina rosa sparar jag till tråkiga regndagar och härlig löpning. För på NMT kör jag samma slitstarka utstyrsel som vanligt, vilket förstås är pannben och taggtråd.

tisdag 16 november 2010

Snillet spekulerar!

Under mina två 100 mileslopp och under GAX Trans Scania 246 kilometer har jag hunnit filosofera mycket.

En tankfull Mia, fylld av glädje, tillförsikt, hopp och tro. Drömmar förverkligas, tankar tänks - känslor blir kända och insikter tänds. 25 timmar sprungna tillsammans med teamkamraten Staffan under GAX 100 miles 2009. Foto: privat

Under så lång tid och fysisk påfrestning möter man sig själv själsligen. Jag har hunnit vända ut-och-in på tankar och känslor. Verkligen känt känslor. Verkligen landat själsligen. I en harmonisk balans och Mindfulness har jag berättelser och upplevelser inom mig som jag tror att bara två människor på jorden orkar/vill/intresserar sig av. Jag har inte tagit upp det till dagens ljus eller satt ord på det ännu. Kanske blir det så småningom en bok...

Hursomhelst.

Under semesterresan har jag i alla fall kommit fram till två djupt filosofiska... eller njae...kanske fysiologiska förklaringar.

1. Varför håret i höger armhåla växer ut snabbare än stubbet (stubben?) i vänster armhåla.
Förklaringen är enkel. På Atlantflygningar, eller när man delar hotellrum med många är det viktigt-att-sova-stilla. Min gamnacke vickar ner åt höger och gör så att dreggelsträngen väter min högra armhåla. Dregglet i sin tur gör att hårstubben växer och frodas där snabbare.

2. Fötterna åldras sist!
Efter en Atlantflygning eller långresa så hamnar jag hemma med torrt, narigt ansikte och torra händer. Benen är vätskefyllda stockar. Allt vätskigt som ska hjälpa till att hålla ansikte, läppar och händer fuktiga har liksom trillat neråt. Med detta som grund tänker jag att man kanske åldras likadant - så att fötterna liksom blir gamla sist. Rynkorna börjar i fejjan och slutar på stortån och det kan vara åratal emellan. När jag blir gammal ska jag gå med flip-flop och vara stolt över mina löparfötter.

Kanske skulle jag doktorera i något av ovanstående?

måndag 15 november 2010

Det finns inget dåligt väder...

...bara stinkande kläder!

Igår lämnade jag ett soligt New York där jag slapp ha jacka på mig och möttes när jag landade idag av detta...
Karlbergkanalen från en grå sida. Jag gillar sidor.

Alla väder är bra väder. På sitt sätt. Det finns 10 anledningar att slippa gå ut och träna när det är grått och regnigt men säkert 100 fler att verkligen göra det!

Jag "landade" hemma och var så där förutsägbar. Gjorde kaffe, havregrynsgröt, löste måndagens korsord i DN, läste ledaren, duschade, klädde mig och körde igång en tvättmaskin. En löparjacka som jag brukar använda på NMT för att den är gammal och sliten fick inte plats i tvättmaskinen. Den luktar lite svett från Montréal, eller rätt mycket svett faktiskt. Eller för att vara helt ärlig - den stinker! "Aha! Perfekt en regnig dag som råkar vara en måndag, som råkar vara en nmt-dag, som förmodligen bjuder på ett blött lerpass!" Alltså har jag packat träningsväskan och har möjlighet att köra ett pass kl 18 ikväll. Yey.

Central Park ett dygn tidigare.

Eller så väljer jag helt sonika att dra på mig löparkläder senare (den nya färgglada löparregn/stormjackan från Nike kan ju passa!). För när det regnar är det som skönast att springa. Man-ska-ju-ändå-bli-blöt-av-svett-liksom. Inte så mycket folk ute och naturen visar vart skåpet ska stå. Dessutom är det sällan jag ångrar ett träningspass. Skönt att mota Jetlag i grind efter första arbetsdagen. Helst utomhus. Alltid utomhus.

Hoppar du över träningen när det är sånt här väder?

Varning! Våffla på väg ut!

Känsliga läsare ombedes sluta redan här - detta är ett skitinlägg. Surfa gärn vidare in på en rosa-fluff-sida.

Jag har förmånen att ha en järnmage. Jag har avverkat det ena ultraloppet efter det andra utan att få rännskita. Det har till och med hänt att det tagit någon dag efter loppet innan jag kan göra "Number 2". På gott och ont. Bara en gång har magen varit ett problem - det var på Berlin maraton förra året, då jag varit på tjänsteresa i Sydafrika veckan innan och hade resemage (läs: full of shit. Roligare att bajsa hemma liksom).
Framgooglad bild av Bristol scale.

Jag har lärt mig en del om bajs under åren. Till exempel att det helst inte ska ta mer än 24 timmar innan man har processat maten och den ska ut i toan. Korven ska gärna flyta - då har man ätit rätt med fibrer och har en bra vätskenivå. Så dagens tips från coachen "Ta en liten titt i toan och ta reda på hur du mår". Heh. Bilden ovan ger en liten hjälp på traven.




Sånt här kan ju rubbas lite när man ställer om sin kost. Som jag - när jag reser. Då har Gränna Polkagrisfabrik lånat mitt tarmsystem. Tvärnit. All skitmat jag moffar i mig, bristen på fibrer och rutiner får mina 4 mil långa tarmar att stanna upp och undra Vad-fan-jag-sysslar med. Det blir en lång kolaliknande polkagrisstångsprocess. Ska bli intressant att se när gårdagens våffla vill ut, eller tallriken med Poutine (pommes+ost+sås i en läskig blandning). Eller den sockriga munken i Kingstown som jag inte fick missa... Jag vill testa mat jag inte ätit för, eller mat typiskt för det område jag besöker - för jag vill ha upplevelsen och veta. Jag tänker inte så mycket på om det är nyttigt eller ejför det ingår i min upplevelseresa. Glömmer bort att reflektera över om de kommer att vara lite probelm i skiterifabriken.

Men just det...glömde bort att tjejer inte skiter...och om vi mot förmodan råkar göra det så doftar det hallon. Sådetså.

Jag vill ju inte chocka er för mycket, förstöra den Den-fina-bild-jag-försökt-bygga-upp-av-mig-själv, jag har ätit grymt mycket nyttig, hälsosam mat också. Vill hellre att ni har detta på näthinnan när ni lämnar inlägget...

söndag 14 november 2010

Jag vann!

Tack som fan alla som har både nominerat och röstat fram mig till "Årets Träningsblogg"! Jag är sjukt glad och fattar inte riktigt hur lilla jag liksom hamnade här!
Bloggen föddes 2007 då brorsan utmanat mig på Stockholm Marathon. Den som vann skulle bli "Världsbäst Alla Kategorier". Bloggen var menad som en liten träningsdagbok från min sida, för vänner att läsa - och som en piska för mig. Har jag skrivit att jag ska springa intervaller kan jag ju inte sätta mig i soffan och titta på TV istället.

Men så öppnade sig världen - bloggvärlden. Nya träningsformer, nya utmaningar, nya galenskaper, läsare som delar med sig och framförallt bloggvänner jag kommit att hålla av enormt. Plötsligt har maraton blivit min sprintdistans och jag har grejat Sveriges längsta lopp (en av tre kvinnor med officiell tid på 246 km), jag tuggar militärträning till frukost och coachar både i klubb och online. Tänk att en blogg kan öppna möjligheter som får mig att växa - och kanske i viss mån er också! Jag är lycklig.

Ni är helt fantastiska! Tack - tack - tack!

Stort tack till min adept Moa som ställde upp som stand-in för mig och tog emot priset på Hälsomässan! Och alla sms jag tagit emot här - det blir skumpa på planet från NY till Stockholm!

Hoppas ni stannar kvar som läsare - Jag lovar att peppa, tipsa och dela med mig av pannbensbyggande och galenskaper!

Prisutdelning av Årets Träningsblogg!

Jaha - så var det dags för prisutdelning för "Årets Träningsblogg". Eftersom jag är i New York så har jag skickat min adept att hämta mitt pris...

Hehe. Jag vet ju inte vem som vinner (har verkligen försökt muta arrangörerna...) - och om jag nu inte skulle vinna så litar jag på att Moa roffar åt sig pokalen åt mig.

Kolla in hur Moa roffar åt sig någons pokal..okej-hon var snabbste tjejen på Tjejmilen av de som ställde upp. Foto: stulet från Moas Fejsbok.

Antingen vinner jag. Eller så vinner jag inte - oavsett litar jag på att Moa plockar med sig pokalen hem :)

lördag 13 november 2010

Jag har brutit benet!

Fan. Det gick typ helt av när jag hoppade ner från stenmuren mot stranden i Kingstown. Jag måste typ stanna här några månader för lite "Recovery" och bör nog inte alls sätta mig i hyrbilen och åka hem...


Alltså. Jag har inte brutit benet, men jag har tagit en gudomlig morgonjogg i Kingstown, Rhode Island. Har inte det minsta lust att lämna detta och åka hem till vardag. Tänker fejka ett brutet ben eller bara vara trotsig och missa planet. Kolla in vad jag såg under rundan med Kattis och hennes "gamla" Au Pair familjsmorsa (triathlet som tog sightseeing by joggingshoes på allvar).



Fick se Kingstown, hamnen, beachen och hus i höstsol. Livet kan vara så enkelt. Och så vackert. Jag skulle kunna tänka mig 4 månaders morgonjogg här. De har till och med ett halmaraton i februari. I snön. Coolt. Varför komplicera det hela?