Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 2 augusti 2010

Mia Thomsen har det lite jobbigt nu...

...och då menar jag inte på det glättiga sättet som det kan vara på Facebook med efterföljande mening "sitter på bryggan med ett glas rosé" eller "läser i hängmattan" eller "njuter av en kall öl efter ett långpass".

Nej Mia lider för att Staffan lider. Team Staffan och Mia som skall springa GAX Trans Scania 246 kilometer med start på fredag morgon. Denna vecka. Ni vet. Jag har tjatat. Jag har sakta men säkert gått in i min fokusbubbla. Jag jobbar mentalt och har varit för mig själv en del. Jag har byggt starka mantran och visualiserar - ser målbilder och känner. Känner.


Vi klarade det! Staffans kommentar på denna bild efter målgång på GAX 100 miles förra året. Foto: privat.

Som den Tvilling jag är har jag nu parallella uppladdningar. Staffan ligger nämligen med magkatarr och en svår infektion i kroppen. Han har redan varit inne på lasarettet två gånger denna vecka. Han är sjuk. Han har feber och har inte sovit ordentligt på 4 dygn. Och det finns inget jag kan göra. Han vill så gärna springa, detta är HANS lopp. Det var han som frågade om vi inte kunde anmäla oss (trots att jag sagt att-jag-aldrig-kommer-gå-med-på-den-distansen). Nu är jag förmodligen själv. Ensam. Ensam i distansen, ensam i duon.

Jag slits mellan ledsamhet och positiv boost - jag är yin och yang, svart och vit. Jag är upprörd och lugn - trygg och rädd. Ena delen laddar vidare mentalt MED Staffan den andra har en plan B. Jag måste behålla fokus.

Jag är så otroligt tacksam att jag har Kattis och Ulf som supporters i bil - plan B är nattpace och Staffan-stand-in när jag behöver.

Jag är förvirrad och strukturerad. Jag är inne i bubblan. Jag vill att Staffan ska vara frisk och hel. Jag vet att jag är tillräckligt stark att klara det själv. Men det är läskigt. Och jag vet hur ledsen Staffan är - hur han gör allt vad som står i hans makt för att stå på startlinjen på fredag... Vi lider.

19 kommentarer:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Håller tummarna för dig och självklart för att Staffan ska bli bra så snabbt som möjligt.

bureborn sa...

NEJ! Så otroligt trist. Jag hoppas, hoppas, hoppas, hoppas att Staffan blir frisk.
För det är klart att du fixar loppet på egen hand - men det här var ju eran grej. Något ni skulle göra tillsammans. Håller tummarna.

Anonym sa...

Kan nån kan du.
Tummarna för Staffan och hoppas han står där på startlinjen med dig.
/Q

Marre sa...

Åh nej! Men skam den som ger sig, på't bara Mia. Du fixar det själv även om det inte blir lika roligt. Men du kan ju snacka sönder Staffans öron efteråt, berätta om loppet så han får katarr där också. Det vore ju kul. :D

Ett stort fan.. sa...

Känner dig inte.. Men du är fan en underbar människa. Omtänksam, härlig och en jäkel på långa distanser.

Gillar dig helt klart..

Karin Engen sa...

Åh nej! Men mia ,du kommer klara det galant ändå. Det är jag bombis på!

Löpning & Livet sa...

Men nej!! Jag lider så med er och hoppas verkligen att staffan blir frisk i tid! Mest för hans egen skull såklart, men självklart även för din. (Även om jag vet att du klarar det ensam också!) Styrkekramar!

Louise sa...

Det var tråkiga nyheter! Stackars Staffan! Hoppas att du/ni hittar en bra plan B.

Anna sa...

Men faaaaan också! Jag håller mina tummar för att Staffan ska må bra igen. Nu känner ju inte jag dig Mia men har läst din blogg så länge att jag vet att du fixar det.

Frykenmo sa...

Om du skulle springa utan Staffan ta då med dig något från honom på löpningen så har du ju sällskap av honom mentalt :-)

Fredrika sa...

Åh herregud. Så fruktansvärt sorgligt med Staffan. För trött för att komma på något vettigare att säga, men jag håller alla tummar och tår att han blir bättre. Kärlek.

Anonym sa...

Nej, vad tråkigt! Håller tummar och tår på att han ska bli bättre så att ni får göra det här tillsammans. Men jag vet också att du kan klara det själv.
Jennie

Dunceor sa...

Riktigt tråkigt helt klart. Han vill ju verkligen springa det och ni har gjort era långa lopp tillsammans, det är ju ett team...
Vi får hoppas de löser sig.

Miranda sa...

Åhh :( :(

Jag hoppas allt jag kan att det löser sig. Shitt jag lider med er...

Anonym sa...

Kan trösta dig med att du inspererar både mig och min bror! Han har antagit utmaningen att springa Jättelångt! ... år 2013

Efersom jag är lillebror så har jag inget annat val än att bli ca en minut före honom.

Vägen är stakad via halvmara till våren, helmara året därpå och sen JÄTTELÅNGT!


Här skall byggas PANNBEN!

/Olle Nygren

Ingmarie sa...

oj oj. Nu lider jag med!!!! Måtte allt bli bra med honom.

10Sekunder sa...

Hur går det? Kommer ni till start? eller blir du själv?

Att ha laddat så hårt, så länge och behöva ta plan B från start tar energi.

Kan nån kan Mia!

Lelle sa...

Klart att du fixar det!! Håller tummarna och skickar positiv energi ;-)