Ett fint halssmycke jag fått av en mycket speciell person. Foto: privatJust nu är det fint väder. Jag fann mig själv smådeppig för att jag inte springer långpass, för att jag inte har ett utstuderat mål framför mig och för att kroppen skriker. Träningsvärk. Grym träningsvärk. Den gör i och för sig att jag knappt märker av att vänsterbenet är stelt och vänster rumpmuskel är en tegelsten.
Det är tråkigt med postloppsdepp och vila. Tycker jag i alla fall. Jag har en superintensiv period framför mig på jobbet så veckodagarna/kvällarna fylls med arbete - vilket jag älskar - då är det lätt att inte träna. Men helgerna blir lite antiklimax nu. Huvudet vill men kroppen ska vila. Återhämtning. Viktigt. Jag återhämtar mig. Och jag skiner upp och blir glad efter träningspassen, men det är utan mål - och jag känner efter. Ordentligt. Och efteråt. Inåtvänd och tänkande. Bearbetar saker. Fast det är ju det som är Att leva. Att känna och vara - att acceptera. Tur att jag omger mig av fantastiska människor som gillar mig precis som jag är. Både när jag är häxan Surtant och Superwoman.
Och du - glöm inte Att du är bra precis som du är!
8 kommentarer:
Du, helt mitt i prick, håller helt med och det är det som gör att livet är underbart....men, Mia, ser jag ett stavfel/omsvängning av bokstäver???? Tänk, att jag, den sämsta "stavaren" i Sverige....jag såg det!!!
Din Namne!
Det här var precis vad jag behövde läsa just nu, tack tack tack!!
Som Alfons pappa påpekar - man måste ha lite tråkigt ibland, annars vet man inte när man har roligt.
postloppsdepp är skit, men snart är vi igenom det och ute på andra sidan :-)
Namne: haha och så är jag så tråkig och rättar det. Det borde stått kvar eftersom "Perfect is boring"
Jonna: vassego-vassego-vassego!
Anneliten: Den där pappan till Alfons har rätt finurliga svar (allt för att få sitta och läsa tidningen och röka pipa va?)
Elin: Ur och igenom! Träna tålamod - ända till torsdag!
Visst är det märkligt det där. Att bara minsta lilla träning kan göra att livet vänder direkt från svart till vitt. (Eller i alla fall ljusgrått)Och att när man tränar hårt och mycket så kan man önska att det fanns tid över för allt det där "andra" men så när man har tid så finns varken lust eller tid till just det där "andra". Eller är det bara jag som är så bakvänd?
Mia! Grattis till den enorma prestationen! Jag har en fråga till dig. Jag sprang Sthlms maran förra året och fick blodad tand. Nu ska jag springa i Berlin och undrar om du som Berlinveteran har några bra tips på vad man ska tänka på? Packning, logistik osv. Vi åker ner dagen innan och hem på kvällen dagen efter. Vi har bokat ett hotell som jag tror ligger ca en kvarts gångväg från start. Hälsningar från din loppkompis Johanna från förra årets Kungsholmen Runt (bomtävlingen!)
Ingmarie: Det är väl halva grejen med "gräset är grönare" och våra ivriga själar antar jag. Vill ha mer, vill ha annat - vill alltid det vi inte kan eller får. Nyttigt för att landa i verkligheten - men inte alltid det roligaste.
Johanna: Berlin marathon är helt fantastiskt! Tysk ordning från nummerlappsutdelning till målgång. Tänk på att det är stort och stora ytor - så ät frukost i tid och ta dig till startområdet i god tid - även om logistiken med inlämning är fantastisk så är avstånden lite längre än på Östermalms IP. Folk är hjälpsamma och det är lätt att hitta. Banan är platt och det går "snabbt". De gånger jag har sprungit har det varit friskit i luften och sedan blivit lite varmare (runt 19-20 grader) - jag hade 3/4 byxor och kortärmad tröja. Du kommer att älska det rakt igenom! Stort lycka till!
Skicka en kommentar