Eftersom jag inte äter Voltaren längre tänkte jag ta mig en kort joggingtur idag. Jag lider nämligen av svår träningsabstinens. Det är så illa att jag lyckats anmäla mig till TEC 100 miles igen, köpa riktigt coola kompressionstights - vågat mig på att köpa en ny träningsbehå* som jag ska testa och sitter ändå med mungiporna nedåt. Surar på mitt sätt. Längtar egentligen inte efter att träna - men längtar ändå efter rutinen, känslan och att få tillbaka viljan till träning. Är lite ambivalent - har jag suttit stilla för länge? Jag äter som en häst i alla fall - som om jag tränade två tuffa pass om dagen - trots att jag inte är hungrig - DEN rutinen var i alla fall svår att bryta.
Kanske en liten släng av söndagens postloppsdepp - men den skönaste förvissningen fick jag av självaste Anders Szalkai "Bra med postloppsdepp för ur den föds nästa prestation". Det ska jag bära med mig.
Det går ju inte att sitta och vänta på motivationen - bara att ge sig ut och göra något så kommer den. Jag har också anmält mig till ett lugnare NMT-pass på lördag - Vi ses väl där?
* Träningsbehåar är svindyra så man vill inte chansa och komma hem med något halvdåligt som gör att tuttekassarna hamnar huller-om-buller eller i värsta fall rätt i fejjan, eller kläms i en armhåla/fastnar i byxan/hamnar under dojjan under träning. Ett tag körde jag med dubbla för att det skulle vara tight. Äsch - utvärdering kommer.
1 kommentar:
Jag har på grund av mitt jobb sällan fått träningsabstinens efter långa lopp. Det har bara varit att köra på igen, liksom. Och det funkar som tur är för mig. I höstas instruerade jag konditions- och styrkepasset SatsCorePuls 48 timmar efter att jag gott i mål Uppsala 100 km. Fast det är klart, deltagarna märkte nog att det saknades en del explosivitet.
246 kilometer vågar jag inte uttala mig om. Det är i en helt annan division och har bara genomförts av tre svenska tjejer, fram tills för en dryg vecka sedan var det bara en.
Skicka en kommentar