Så blev jag presenterad idag när vi hade folk på anställningsintervju på jobbet. Det flikades bara kort in vad jag jobbar med.Jojatackarja. Jag sitter här på jobbet och springer seriöst. Egentligen är jag mer mitt jobb än vad jag är löpare. Tror jag. Men jag förstår helt klart att de inte riktigt smälter det här med att promenera i 30 timmar eller kuta i drygt två dygn. Jag kan ju inte riktigt greppa det själv...
Jag känner mig rätt dum faktiskt. Å ena sidan skulle jag vilja förmedla alla löparkänslor, å andra sidan vill ha alla lopp ogjorda - klarar inte av att hantera berömmet runt dem, uppståndelsen de verkar föra med sig. Hur kan jag känna så? Är det inte bekräftelse man jagar? Jag jagar känslor och upplevlser och kan inte alltid förmedla dem. Blir lite generad och blyg eller spelar över - blir kaxig och dryg.
Jag känner mig fortfarande som en rookie i löparsammanhang, som en nybörjare, en gröngöling - en Wannabe. Vem är jag att kalla mig löpare? Det gör ju bara folk som springer milen snabbt, har fina referenser på maran och har långa smala ben. Jag har fortfarande färskt i minnet första gången jag vågade sätta på mig löpartights, hur jag kände att jag gjorde intrång på annans mark - hur mina gropiga lår vanhedrade de rikitiga löparnas utrustning. Vem är jag? I kollegornas ögon är jag i alla fall en Serious Runner. Och varför inte. Kanske är det dags att jag själv tillåter mig att tituleras Seriös Löpare.
21 kommentarer:
Kära Mia, inte ska du vara så blygsam heller. DU ÄR EN SERIÖS LÖPARE! Så det så! :)
Yaaaay - go Mia, go Mia, go Mia. *dansar sådär roligt, du vet* :) :) :)
Vad är man om man inte är en seriös löpare om man som du är den 3:e svenska kvinnan med en officiell tid på 246 kilometer? :)
Förstår din känsla men sträck på dig du är en löpare i alla sammanhang =) Jag tycker att en av de finaste egenskaper en person kan ha i löparsammanhang är ödmjukhet och att ge inspiration till andra. Du klarar båda med bravur, helt klart en 5:a i betyg.
Peace Love och Löparskor!
Du om någon är väl en serious runner!! :)
Ett bevis: Jag deltog i Stockholm Triathlon i helgen och jag hade familjen med som support. När de stod vid löparslingan säger min dotter (9 år) till min sambo. "Det där är MarathonMia" och pekar på dig...
Troligen uppmärksammade hon helgen jag gjorde Refresh 15892 ggr för att kolla dina 246 km
Du är väl mer än definitionen av en riktig löpare.
Riktig löpare är man ju om man kontinuerligt springer 3-4 dagar i veckan utan längre upphåll, i alla fall enligt min definition.
Tror jag förstår känslan på jobbet. Några dagar efter min maratonprestation, som jag var väldigt nöjd med, hade vi möte med företagets styrelse. Ett jäkla tjat om min maratontid - vet inte vem som skvallrat. Leave my personal me alone tänkte jag. Lyssna på vad jag berättar om projekten och ta mig på allvar, typ. Samtidigt stolt. Svårt att förklara, men så skönt att du tycks känna samma... Fast det förstås i mitt fall var det en mer normal prestation än dina megaultra.
Men du är ju en serious runner! Vad är vi andra om inte du är det? Inte så blygsam nu!
Känner igen detdär med att folk ser en som löpare. Skulle egentligen titulera mig mer som det jag jobbar med, men där har jag stämpeln löpare, och senast idag fick jag dra intervallförslag för en kille vid kopieringsapparaten, och svara på frågor som en kollegas fru bett honom fråga av mig ang. löpning. Haha.
Håller med de övriga, Vi som har BMI över 25 åch släpar oss runt elljusspår med andan i halsen några gånger i veckan och skymtar ett hel-marathon i horisonten på tillvaron. Vi som anser att lång-rundan är milspåret. Vi som kör intervall i 2,5 km spåret. Springa 2 stolpar gå en..., Vi som har svårt att nå tårna när vi strechar. Alla vi som knappt vågar skriva på löparbloggar.
Vilka är då vi?
Själv skall jag snart prova mina första spring-tights. Kommer nog se roligt ut med kulmagen. Men med mörker och pannlampa kommer nog inte så många se.
Men Mia, det är klart du är en Serious Runner! Fast du är ju inte alltid så seriös egentligen, ganska härligt flamsig faktiskt. Men när det gäller löpning, wow, då är du bara BÄST!
Du är min förebild,seriös eller inte.
du vet väl om att du är med i senaste "Outside"? Coolt... ;-)
Nä jag tycker inte du är ett dugg seriös he he..Du verkar oftast kul, tokig och rolig...Men löpare-det är du apselut!
Klart att du är löpare Mia, som alla andra som springer. Fort eller långsamt, långt eller kort, spelar väl ingen roll.
Sen är du ju en grym löpare på många andra sätt också, till och med seriös ibland! :-)
Fascinerande det där med att bli placerad i ett fack. Men om det nu är så det ska vara, då vill du väl bli placerad i löpar-facket?
Ni har så rätt. klart att tituleras Seriös Löpare är megafint. Men begränsar jag mig inte då? Är jag inte mer - eller är det basen för tillfället?
Det hade ju inte varit så kul om personen hade sagt "Det här är Mia - hon är inte klok i huvudet"...
Konstigt det där med känslor och hur man ser sig själv och andra. ANDRA är liksom löpare och seriösa - detta baserar jag utifrån mina egna tankar kring löpning. Jag kanske skulle vilja vara en Seriös Motiverare istället - som inte begränsar mig till en sak... äsch.
Tack för kommentarer! Särskilt skoj med 9-åringen som kände igen mig - nu rodnar jag ännu mer!
Det är megafint, och betyder att dina kollegor både beundrar dig och är STOLTA över dig. Och det är ju precis vad en "serious motivator" är. Motivation kommer genom förebilder. Bara för att man är löpare (i någons ögon) innnebär det inte att man bara motiverar andra löpare, utan tvärtom kanske man till och med mest inspirerar dem som håller på med andra saker. Eller inget alls.
Mia - jag tror du alltid kommer att inspirera, oavsett vad du håller på med.
Jag har fortfarande aldrig testat ett par löpartights och jag tror jag får lov och titulera mig seriös löpare också. Du om någon är definitivt en seriös löpare =)
Men.. Nu har jag funderat lite på det här inlägget, en dag och en natt.. Kan man inte bara få vara? Och göra det man gör. Du springer, javisst. Men du jobbar också, och så lagar du mat. Och snackar med dina barn. Och vänner. Ibland dricker du vin, säker öl och mjölk också. Och så tränar du NMT. Men det är saker du gör, inte saker du är. Men där någonstans går det i varandra. Om man gör snälla saker, då är man snäll. "Man är inte alkoholist för att man dricker vin!" När blir man en löpare? Och när blir man en seriös löpare? Du verkar onekligen ha ganska roligt när du springer.. är du en oseriös löpare då?
Eller.. jag vet inte.
Om inte du är en serious runner så vem då? ;)
Skicka en kommentar