Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 31 maj 2010

Pannben del 3. Fira dina delsegrar

När du nu har kommit igenom dina dippar. Du har mött dina rädslor. Du grejade 5-kilometern, presentationen, milen eller rentav maran!

Vad händer då?

Jaha - var det inte värre än så? Glöm inte att fira detta. Lika mycket som du våndats tycker jag att man ska fira. Le, njut och tänk på din prestation. Tillåt dig att vara tokgrym för det är du! Fira länge och tänk de goda tankarna om och om igen. Nu ser du till att ditt pannben förblir tjockt. Gnugga inte bort det där lagret du precis lagt till dig - vårda det ömt och låt det stanna. Stanna upp och njut av nuet. Vi har ofta så bråttom till nästa måste och sen...
Här firar vi Görel som sptungit VårRuset 2009. Hon var så rädd innan att hon inte ens vågade kall det "Att springa". Hon sa att hon skulle på picknick. Om hon firade?! Jajamensan. Några månader senare sprang hon ett mil-lopp - med VårRuset i minnet. Fira och njut!

Dina ömma fötter/ben/höfter kommer påminna dig, anteckningarna på köksbordet, den svettiga tröjan i tvättkorgen... varje gång du snörar på dig skorna. Jag kan närsomhelst ta upp bilderna från GAX 100 miles och njuta och tycka att jag är speciell. Tillåt dig att vara grym! För det är du.

Vill du behålla ditt pannben måste du tillåta dig att tro på dig själv.

Liten heads up till dig som springer maran för första gången:
Du har laddat, önskat, drömt, darrat och tränat. Du har ältat, sovit dåligt eller bara haft extremt kul på vägen. I många fall så känner man sig lite urholkad efteråt och kan drabbas av en post-lopps-depp - var beredd på detta. Du kommer igenom det och kan ta fram de jävliga minnet av skoskav och det fantastiskt härliga minnet av Finisher-tröjan och medaljen! Ur och igenom. Stanna och njut.

4 kommentarer:

Masse sa...

mmm... Görel-älsklingen! :-)

Görel sa...

Gulle dig Mia - du skriver så fint. Och har heeelt rätt. Hur kan man bli så klok? Så löpar- och livsklok? Nu vet jag att jag fixar 2 km i kväll i alla fall ;) men sen är jag inte lika säker längre. Känns som att det går liksom inte att leva på gamla meriter.... Men det kanske det gör? Vi får se i kväll... Har inte hunnit träna lika mycket som förra året (inte hunnit träna alls..) men lovar springa med pannbenet sista 3 km...
Som antaligen blir lika tung för mig som er sista mil är på lördag. Vilken skillnad!!! Vad NI imponerar!!! Heja er alla som springer 8 ggr längre på lördag....WOW!!!!
Kramar från Görel

Ingmarie sa...

Just det där glömmer nog många. Att det kan bli en tomhet efter att man nått sitt hett efterlängtade mål. Bra att du påminner om det Mia!
Ett "knep" är att ha ett nytt mål (långt fram) inplanerat redan innan.

Therese sa...

Så sant!! Jag tänkte på det några veckor efter Vasaloppet när jag hade dundrat på och ställt in siktet på Varvet nästan omedelbart. Jag hade glömt att njuta av att jag var världens bästa skidåkare som åkte snabbare än jag hade trott på mitt livs första Vasalopp! Då stannade jag till och bestämde mig för att njuta i efterhand för annars är det ju ingen mening med nåt. Kampen för att nå målen är ju helt meningslös om man inte uppskattar när man når dit man vill.