Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 25 maj 2010

350 kr fattigare och ett PB rikare... och-stolt-som-fan!

Var det värt det?

Varenda meter jag lade bakom mig, varenda tanke jag hann tänka. Och vända. Varenda löpare som sprang förbi mig... ja- det var värt det.
Det var värt "segerkyssen"! Här pussar Ulf och jag Kattis samtidigt som Magnus och Holger frenetiskt vill visa att de har krafter kvar trots tävling. Foto: Tene the Terminator- Grymmast i UltraSverige

10 km är en urjobbig distans. Jag fick vända tankarna många gånger. Första gången jag tänkte bryta var vid 2 km. Sedan efter första varvet - då hade jag sprungit 5 km på 23 minuter. Jag plockade fram Ingmaries ord från föreläsningen på Runner's Store inför Stockholm Maraton häromveckan. "Vad ni än gör - bryt inte! Det kostar så mycket mentalt att komma tillbaka". Och jag hade ju lovat mig själv att jag skulle tillåta mig att "lida". Att kliva ur min komfortzon. Snabbt tänkte jag "Jag vill. Jag kan. Jag orkar!" Och vet ni? Jag orkade. Det var jag. Bara jag och mina tankar. Och energi från loppet.

Jag orkade vända varenda liten negativ tanke. Jag hade samma känsla som när jag körde tusingar på löpband då min hand var blixtsnabb att trycka på STOP-knappen. Här fanns det ingen stoppknapp - bara löpare. Löpare som kämpade och tog sig i mål. Löpare bredvid mig. Energi. Glädje och svett. Kämparglöd och flås.

Idag har jag investerat 350 kronor i en skön känsla. Jag passerade mållinjen på 46:39 - nästan en minut snabbare än mitt officiella PB (47:34). Jag är supernöjd (även om det lät som Coachen knorrade lite i luren efteråt - men det kan ju ha knastrat på linjen...?). Och på tal om kanelbullar... jag hade en medelpuls på 170 och en maxpuls på 182. Det är den högst uppmätta på mig någonsin. Var bara tung i benen vid två tillfällen efter en uppförsbacke. Så jag gav järnet. Jag gick ur min komfortzon och körde skiten ur mig själv.

Stolt är jag i alla fall. Så att jag nästan började gråta. Min kompis Kattis kammade nämligen hem damsegern på fina 39:51. Jag är så stolt. Som om hon vore min dotter! Ja, eller syster i alla fall.

Efter knorret från Coachen gick jag i alla fall med på att vila imorgon bitti. Således ingen NMT. Nu sova-kudden. Auf Wienerschnitzel mina vänner!

29 kommentarer:

askan sa...

Grattis! Starkt, speciellt som du verkar kört rätt hårt sista dagarna! Och jag håller med dig:. det är en vidrig distans, den värsta av alla. Varenda steg är för jävligt.

Johanna.T sa...

Äääh, skit i coachen. Grattis till en superfin tid. Skitbra jobbat!!!

Kalle sa...

GRATTIS!!! ...och visst var det en snabb bana som jag utlovade:-)

Carina sa...

Grattis Mia!! Härligt med ett pers och med en hel minut, det är riktigt bra!!

Daniel sa...

Bra krigat Mia!!! Grattis till nytt PB! :)

Johan Thidell sa...

Grattis - En Ultradrottning som också fixar sprintdistanser galant.
Låt Ken knorra. Var han med och svettades? Sprang han i så fall vilse?

Camilla sa...

Mia! Fantastiskt bra jobbat! Det måste kännas extra gött nu eftersom du faktiskt vände jobbiga tankar under loppet!

Louise sa...

Shit pommesfrites, vilket lopp! Jag är så jäkla imponerad av att du körde hela vägen och lyckades vända tankarna! Jag ska försöka tänka på det i sensommar, då jag tänkt försöka persa på just denna läskiga distans. (Just nu är det cykling som gäller: ska runt en liten sjö om ca fyra veckor...Men sedan blir det fokus på löpning igen! :))

Mattias sa...

Bra skrivet. Stämmer så väl med att om man bryter så blir det tuffare att komma tillbaka.

Jag hat tävlatmånga gånger i långdistanslopp på mountainbike, och har brutit två ggr. En gång pga bruten tå och en gång på grund av sönderslitet däck.

De tävlingarna är nu extremt svåra för mig rent mentalt, för jag vill bryta varenda gång jag kör dem.
Tankens kraft är stor!

Otroligt bra sagt med "jag investerade 350 kr i en underbarkänsla" Kommer citera det framöver!

Andréa sa...

GRYMT!! Och stort grattis!

Jag blir nästan sugen på att springa värstingdistansen igen.. :)

Sjukt häftigt att både kunna spinga ett dygn och milen på 46min!

Fredrika sa...

Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Vad mer kan man säga, gäller både dig och Kattis!!

Pernilla sa...

Superbra Mia! Du är hur grym som helst. Och inte knorrade Coachen heller, det kan jag inte tro när Du kapade PB med så mycket!
GRATTIS!

Roadrunner sa...

Jag är imponerad! Jag såg dig vid:
1. Djurgårdsbrunnsbron efter c:a 1,2 km. Du såg stark ut!
2. Vid vätskekontrollen efter 5 km. Du såg fortfarande stark ut.
3. Vid tidtagaruret 100 meter innan mål. Du såg häpnadsväckande stark ut och jag tror att du har ännu lite mer att ge!

Men njut nu av den personliga segerns sötma man känner efter att ha överträffat sig själv och sina förväntningar!

Jossan sa...

Härligt Mia
grattis till nytt PB!!

Löparmamman sa...

Grattis till ett superlopp! Du är ju så bra!

coyntha sa...

Vad kul!! Grattis till ett så bra resultat!! Och grattis för att du kunde vända om dina negativa tankar!!

Du är bäst!

kram

Sirpa Felhendler sa...

HÄRLING - vilken känsla att persa! Wow det pirrar i hela kroppen av glädjehormoner då!! Grattis grattis! Och när du dessutom gör det på en sträcka som du har respekt för - grymt:)Nu vet du att milen inte kan "knäcka" din mentala styrka! Kraften sitter i huvet, benen bara "gör" det de får instruktion om...hi hi

Anna (Orka mera) sa...

TJOOHOOOO! Och grattis till en finfint pb! Du är grym!

Johan Thidell sa...

Tack, dina ord fick mig igenom dagens pass.
Har just varit på lunchspinning och instruktören hade bestämt sig att köra slut på oss med stegrande intervaller. Var helt slut redan halvvägs men hade dina ord ringande i öronen "Vad ni än gör - bryt inte! Det kostar så mycket mentalt att komma tillbaka".
Pannbenets seger över kroppen.

Roadrunner sa...

http://roadrunner40.blogspot.com/2010/05/roadrunner-rapporterar-fran-milsparet.html

Maria sa...

Coolt och stort grattis Mia! Du kan få en uppgift till i höst, då jag har tankar på att göra PB på 10 km och gärna vill göra 46 min så kanske jag kan anställa dig som hare på Hässelbyloppet :o)

Nästa vecka till läkaren och sen får vi se om det blir Berlin Marathon i Berlin eller om det blir "gipsvaggan" resten utav livet :o( (eller i allafall vaggan...)

MarathonMia sa...

Tack alla!
@Maria: Antingen ska jag vara hare åt Ingrid som ska in på 50 minuter (om vi inte grejar det på Tjejmilen förstås) om jag inte ska det så tar vi sikte på SUB 46 i höst... okej?

Miranda sa...

GRAAAATTTTIS :D

DrAnnika sa...

Hejsan Mia!
Jag följer din blogg och läser och suger åt mig mycket av det du skriver. Jag är inte på något SÄTT i samma liga som du vad gäller löpning/jogging men tänkte ändå berätta att jag idag tänkte på vad du hade skrivit i din blogg, nämligen vad är det värsta som kan hända om man ger allt? Att man kräks? Eller det gör lite ont? Jag körde intervaller idag och skrapade av lite mer tid på mitt "personbästa" på 5 km tack vare den devisen! Så TACK - och bra jobbat i loppet!!
/annika

bureborn sa...

Grattis snygging! Inte för att jag är ett dugg förvånad - har du bestämt dig så kan inget stoppa dig. Så är det ju bara.

Ingmarie sa...

Jag visste det!Grattis snygging och som sagt var, skit i coachen. Han är bara avis!

Coachen sa...

Bra jobbat Mia!
Så klart jag är nöjd med ditt pers.
Knorrandet beror på att du körde ett hårt NMT pass dagen innan.
Kanske inte så lämpligt enligt min mening.
Får se om du kan hålla dig i skinnet till marathon.

Sofy sa...

Grymmegrymt Mia! Grattis till det nya rekordet!

NMT-Thomas sa...

Snyggt jobbat och grattis till PB!