Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

söndag 30 maj 2010

Du är inte egoist för att du tror på dig själv!

Karin undrade om jag inte kunde skriva lite om hur jag bygger pannben. Självklart vill jag dela med mig om hur jag gör, eller vad som har gjort att mitt pannben är tjockt. Olika saker driver olika människor. Alla har en inre drivkraft – det gäller bara att hitta den och locka fram den. Det krävs mod, självkänsla och enorm styrka att vara långsammast i klubben eller fulast i klassen. Det finns många ideal och osynliga krav från omvärlden som vi bär som riktlinjer.

Här tillåter jag mig att känna mig fantastisk. Har sprungit i ett dygn och har lite kvar till målet på GAX 100 miles. Jag bryr mig inte om hur många som ligger före eller hur många som ligger efter. För här har jag bestämt mig. Vi ska i mål Staffan och jag. No matter what!

Men vem eller vad är det som bestämmer vad som är rätt. Vad är långsamt och vad är fult? Det är egentligen här pannbensbyggandet börjar. Jag är den jag är och jag utgår från mig själv och bygger mitt bästa jag. Det handlar om att bestämma sig. Att inte låta omvärlden bestämma åt dig.

Vill jag vara den snabbaste löparen i klubben? Har jag den tid och de förutsättningar som krävs? I mitt fall – nej. Bestäm vad just DU vill med din träning (eller ditt liv) så skalar du bort onödiga krav. Du är inte dina prestationer - även om det ibland är drivkraften bakom.

Du är inte egoist för att du tror på dig själv.

De allra flesta människor är inrutade i ett tankemönster och ett sätt där det är lättare att anamma det som är dåligt. Att gripa tag i nederlag och älta än att få lov att känna sig bra. Kanske är människan av naturen skeptisk eller så tar bara jantelagen över “Det var väl inte så bra...eller?”. Tillåt dig själv att utvecklas i din takt. Var Sak Har Sin Tid. Att börja fira det som går bra, att stanna upp och njuta, lägger grunden till en mental styrka.

Bygg ditt bästa jag – Du bestämmer vad du vill göra.

Jag kommer att skriva om pannbensbyggande, fokusering och positivt tänkande i flera delar. Första delen kommer ikväll. Skriv gärna i kommentarsfältet om det är någon speciell situation du undrar hur jag skulle hantera.

6 kommentarer:

DrAnnika sa...

Fasikens vilken bra idé till din blogg, och TACK för att du skriver om det.
Jag har just tillbringat min förmiddag i soffan, med en kopp kaffe och min bok om marathonträning, halvmaraträning och samtidigt lusläst runner's worlds kostsidor.
Jag har bestämt mig, det blir en halvmara i oktober, och det blir ett maraton nästa år. Jag vill och jag kan, och jag gör det för att JAG vill klara det och för att det är KUL!
Ska bli spännande att läsa din blogg om pannbensbyggande (en term jag ALDRIG hade hört innan jag började läsa löparbloggar!!)

MarathonMia sa...

Dr Annika!: Tjohooo vilken energi! Skriv upp den där kommentaren ovan och häng upp den på badrumsspegeln och på kylskåpsdörren! Du kan. Du vill. Du orkar! Varför? För att du är bäst på att vara just du!

Anonym sa...

Åh Mia! Det var snabbt inlägg på min fråga i förra inlägget. Tusen tack för att du skriver om detta. Ska bli spännande att läsa och få tips på hur jag ska få ett tjockare pannben. Just nu är mitt pannben väldigt benskört.
Det är nog så att som du skriver i ditt inlägg här att jag ska sluta jämföra mig med mina fyra träningskompisar som är snabbare och starkare än jag.....
En typisk situation när jag springer är följande:
Jag börjar och springa. Känns bra. Kanske gick ut lite för fort. Saktar ner tempot. Känns fortfarande bra. Men så efter ca 3 km....tar det stopp. Jag får ont i låren, vaderna och det tar emot, är tungt helt enkelt. JAg stannar av och går....
Nu är det så att jag vet att jag KAN springa långt utan att stanna. Jag kan springa 5 km på 32 min. Men ändå så stannar jag upp.
Hur förflyttar jag fokus från mina "onda"lår till att låta dem fortsätta springa?
Min första utmaning är att springa igenom Tjejmilen i höst. mitt livs första lopp :)
Karin

Karin sa...

Vilket härligt inlägg Mia! Ser fram emot fler sådana, jag tror att alla kan behöva hjälp med lite pannbensbyggande ibland. Tack för en rolig och inspirerande blogg!

Emliscious sa...

skit i vad alla andra tror! de bor inte i din kropp =)

så bra skrivet =)

Camilla sa...

Starka, vackra, kloka Mia! Jag ser fram emot att läsa mer. Vi är alla olika och vi har alla något att lära av varandra.