Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

söndag 30 maj 2010

Pannben del 1. Att komma ur och igenom

Oavsett om du ska ut och ta dig igenom din första 5 kilometersrunda eller om det är din första mara du ska klara av så kommer du att hamna i dippar.
Dagens mil avnjöts med T och Moa som båda ska springa sitt första marathon om en vecka. Vi pratade dippar, kramp och tånagelklipperi.

Det första som händer när du hamnar i en dipp där skallen/kroppen skickar signaler som är negativa "Stopp - stanna -du är trött/det gör ont / det är jobbigt", är instinktivt att just stanna och gå. Vem vann då? Pannbenet eller den lilla skrattande djävulen på axeln?

Det finns lite olika sätt att ta sig ur och igenom dippar. Att flytta fokus är ett. Känns benen tunga kan du fokusera på din fina hållning och din jämna andning - räkna gärna stegen 1-2-3-4 när du andas in och håll samma rytm när du andas ut. Efter en stund har de negativa tankarna skingrats lite. Fokusera på att återfå rytmen så kommer du ur dippen. Om du råkat komma riktigt långt ner i en dipp och du är på gränsen till att stanna och gå så dra ner på tempot och ta fram din egen drivkraft - ställ dig frågor som:

Kommer jag att ångra mig om jag börjar gå? Kommer jag att dö om jag fortsätter springa? Hur ont/jobbigt är det egentligen? Gör det ont-som-i-en-skada eller ont-som-i-påfrestning-för-kroppen? Om svaren på frågorna är att du nog grejar en bit till så korta ner din mentala sträcka. Har du sprungit 3 km och har 2 kilometer kvar, tänk så här "Jag ska bara ta mig till nästa hus/träd/300 meter, där tillåter jag mig att gå" Eller under maran går det att tänka "Jag springer i alla fall till nästa vätskekontroll". Jag brukar tänka att "Orkade jag det här trots att jag var trött så orkar jag till nästa kontroll också". Tankens kraft är starkare än vi tror. Och om det gör superont i vaderna - stanna och stretcha, pausa klockan - det är helt tillåtet, det är DIN träning och DIN kropp.

De mentala dipparna brukar inte hålla i sig så länge om du hjälper till att ta dig ur dom. För varje dipp eller svacka du tar dig ur har du lagt ett lager till ditt pannben. Tänk på detta när du springer. Hitta gärna ett mantra "Jag är stark - Jag är grym!" eller "Jag vill - jag kan -jag orkar!". Använd dina känslor som drivkraft - jag använder glädje, andra kanske drivs av ilska.

Hemläxa till Karin: Ut och spring 5 km. Du vet att du kan. Du får göra det i vilket tempo du vill bara du inte stannar och går. Öva på fokusförflyttning och ge dig fan på att fortsätta! Vad är väl 15 minuter av ditt liv? De sista två kilometrarna ska du banne mig greja! Du kommer att vara så grymt nöjd efteråt! Skriv gärna till marathonmia@gmail.com om du grejade det och vilka tankar som snurrade i skallen!

Brotta ner djävulen på axeln! Dela med dig av din styrka och dina strapatser. Förmera dig! Det bästa med att ta sig ur och igenom är att du kan ta fram känslan igen nästa gång det känns tungt. För du vet att du grejar det!

19 kommentarer:

Frida sa...

åh, vilket bra inlägg! jag drabbades av rejäl dipp under min första tävling ever, Varvet förra veckan, och lyckades inte ta mig ur dippen. gick/bröt inte, men sprang mycket långsammare än jag hoppats. ska försöka tänka mer på dina tips framöver. tack!

Anonym sa...

Håller med ovanstående! Du är så inspirerande Mia! Tack för att du vill dela med dig av dina klokheter!

Louise sa...

"För varje dipp eller svacka du tar dig ur har du lagt ett lager till ditt pannben."
DEN - precis DEN devisen ska jag ta till mig när jag är på väg att stanna på ett PB-pressar-pass! Tack, Mia!

Anonym sa...

Tack Mia! Du är underbar!

anneliten sa...

Mia, när jag kommer i en dipp ska jag tänka på dig springandes i din kråsblus ;-)

DrAnnika sa...

Du är min inspiration - sanningen är att jag tänkte på dig idag när benen kändes som gelé, nike+ strulade och det blåste motvind. Jag stannade inte, jag gick inte uran jag höll i och körde!
Du är en inspirationskälla utan mått!!! Får jaghänga med dig i bloggvärlden när jag tränar för min halvmara och förhoppningsvis mara? Du rockar mina löparsockar!!

Elin sa...

Vilket bra inlägg och jag vet att det som står skrivet att om att flytta fokus funkar efter halvmaran, för vad är 5km av mitt liv när jag sprungit drygt 15km :-)

Emma sa...

Perfekt! Vilken tajming på inlägget så här veckan innan Sthlm maraton då jag känner mig ömsom skräckslagen ömsom tokladdad. Jag samlar på mig dina tips och tar fram de när dippen kommer på lördag :)).

Anonym sa...

Men Herre Gud Mia!! Tack så mycket! Vílket bra inlägg!! Det var precis vad jag behövde läsa... jag är så nervös inför SM på lördag!!
Mitt första marathon!!
Gärna mera tips inför lördag! Du är min idol!!
Kram på dig.

MarathonMia sa...

Kul att kunna vara till hjälp :D

Carina sa...

Gillar orden "Förmera dig"!!

Silverscreen sa...

Jag vill ut och springa nu. Hoppas hoppas hoppas att benet är helt till sthlm marathon så jag kan springa, vore kul att testa dina tips och se hur långt de kan ta mig (förhoppningsvis 42km..) :)

Anonym sa...

TUSEN tack för grymt bra inlägg.

Vet du att jag redan är en liten bit på väg. Igår så tog jag en liten kort men snabb 4 km runda I ETT SVEP!
Nu ska jag göra min hemläxa och köra 5 km....och rapport kommer, var så säker.

Tack för att du delar med dig av din erfarenhet. Du är min löparidol alla kategorier.
Karin

Anonym sa...

Jag hade alltså inte läst om min hemläxa när jag gav mig ut utan gjorde det efteråt...
/Karin

Emelie sa...

Så bra inlägg!

Anonym sa...

Du har ju en fantastisk inställning. Att tänka positivt gör underverk, både på jobbet, hemma och på marathonbanan. Får du chansen någon gång så gå på en föreläsning med Bengt Wiström (f.d. basketcoach), en fantastiskt inspirerande människa som har samma budskap som du. http://www.wistromcoaching.se/index.html

Moa sa...

Mia! Du har peppat och inspirerat mig sen mina första stapplande NMT-steg och nu fortsätter du att peppa mig inför mitt första maraton. Tack som fan helt enkelt och tusen gånger mer än så - du är fett jävla grym!
Kram från Rambo-Moa

MarathonMia sa...

Men hörrni - jag blir alldeles generad. Det är NI som ska ha tack som orkar läsa!

Annelie sa...

Jättebra inlägg, tack för att du tar dig tiden att skriva och dela med dig!