Torsdag-fredag denna vecka står det stort och tydligt "Business Review" i min kalender. Detta innebär att chefen från England kommer över och vi sitter ett gäng i planeringsmöten. Till detta tillkommer en viktig middag, igår planerad till 21:00.
Toppen tänker jag på morgonen och packar ryggsäcken med kläder för transportlöpning hem. Torsdagens möten drar ut på tiden, istället för presentationer på cirak en timme blir de närmare 2 timmar långa per säljare. Med diskussioner. Jag riktigt hör hur ryggsäcken bortifrån min arbetsplats ropar på mig och pockar på min uppmärksamhet. "Siiiiiista löpturen innan tävlingen Mia!" lockar den. Dessutom ska ju Kensingtonbatteriet laddas, den vita löpar BH'n tvättas och andra förberedelser kickas igång inför tävlingen på lördag.
Tjugo minuter över åtta på kvällen är vi klara. Kloclan nio är det middag i stan. Hur har jag grejat eftermiddagen?
Jag har två val utifrån Mia-tänk
1. Sitter under eftermiddagen och tittar på klockan, blir irriterad över att alla drar över sin tid. Jag poängterar högt och tydligt hur viktigt det är att beta av sina presentationer och låta nästa komma fram. Jag stressar upp mig över förlorad tid och att planeringen inte blir som jag tänkt mig. Eftersom vi slutar sent ursäktar jag mig och avböjer den viktiga middagen. Jag har ju faktiskt viktiga saker hemma också. Givetvis springer jag hem i mörkret. Inte på världskartan att jag både missar löpning OCH viktig sömn - någon måtta får det vara.
2. Jag är helt närvarande i mötena och lär mig massor av nya saker. Diskussionerna är konstruktiva och ger mig något snarare än att det drar ut på tiden i onödan. Jag bidrar själv med input. Tar bilen hem och droppar av ryggsäcken som förblir ouppackad och beger mig till restaurangen och fortsätter de givande samtalen med cheferna. Äter en god middag och kommer hem vid midnatt och missar faktiskt bara 1 timme av min planerade sömn.
Jag tror att man kan göra mycket genom att välja sina tankar. Väljer jag tankar i positiv anda av uppskattande karaktär blir jag också en glad och harmonisk person. Dina val bygger din personlighet. Givetvis valde jag att tänka och handla som förslag 2. Det är så jag fungerar. Hade jag varit en etta så hade jag förmodligen triggat igång en massa negativa känslor som påverkat hela kvällen och dagen efter. Genom mitt val fick jag dessutom testa en ny restaurang - B.A.R i Stockholm - den kan jag varmt rekommendera!
För vad gör 10 km mindre löpning än planerat? Vad gör 1 timmes mindre sömn? Vad gör det att jag får ladda batterier, tvätta och ordna kvällen innan? Ingen dör, ingen blöder. Jag väljer glädje.
Hur fungerar du? Blir du lätt irriterad och stressad av att få ändra dina planer?
17 kommentarer:
Kan man inte gilla läget och bara flyta med och se det positiva i allt som händer och alla nya förutsättningar som bjuds ska man nog inte syssla med ultra.
Och det går utmärkt att springa i skitig bh.
Ses i morgon baben!
Jag sysslar ju inte med ultra men tyvärr hade jag nog hamnat närmare nr. 1, åtminstone första meningen att sitta irriterad och kolla på klockan....
Bra inlägg och tankens kraft är stor!
Jag har en del att lära av dig... Du gör rätt i att "gilla läget" och jag vet att det inte är enkelt att göra det. I alla fall inte för mig.
Mia, vill du bli min mentor!
Återigen ett underbart inlägg. Jag är nog mittemellan 1:an och 2:an. Det är inte så enkelt för mig som för dig att bara köra på 2:an utan att bli lite stressad för utebiliven träning men jag jobbar för fullt på att bli en fullfjädrad 2:a. För vad fasen gör 10k i det långa loppet. Om man ska springa hela livet så framstår 10k ganska så pluttigt.
Jag hör nog tyvärr till den första gruppen, trots att jag sysslar med ultra. :) Dock hör jag bara till dne när något ruckar mina träningsplaner, då kan hela dagen vara förstörd. Annars brukar jag ta det mesta som det kommer. :)
Önskar att jag vore som du men är rädd att jag hamnat i ettan. Stirrat på klockan och stressat upp mig. Hade nog inte sagt något men stressat upp inombords. Du kanske kan hålla kurs i positiv-tänk, verkar vara fler än jag som behöver :)
Jag är nog en mix, jag hade nog inte blivit superstressad av att missa träningspasset (bara lite lätt irriterad). Däremot skulle jag kunna bli hur stressad som helst över missad sömn så nära inpå. Vilket också skulle göra att jag väl hemma ligger och vrider mig och missar ytterligare en timmes sömn.
Har nog en hel del att lära av dig tror jag!!!
Jag är nog ibland en etta och ibland en tvåa. Det beror på omständigheterna. Men jag lyckades vara en tvåa veckan före Vasaloppet, då ett träningspass blev försenat och därmed halverat, men jag insåg att den mil jag därmed missade nog inte var den avgörande. Fast såhär efter VL undrar jag om det nog trots allt inte var den avgörande milen jag missade, för loppet gick inte alls bra. :(
jag är tyvärr ettan, speciellt nu. har under flera år stressat för mkt, tänkt fel och inte prioriterat 'rätt för mig'.. men det har jag nu sökt hjälp för, så förhoppningsvis är jag tvåan om ett tag. (:
Hmm, i grunden ser jag mig nog som ganska flexibel och en tvåa. Jag har dock en fru som är en etta vilket gjort att jag blivit mer påverkad av situationer som den du beskriver. Så trots den instinktiva viljan att säga att jag valt nummer två hade det nog lutat åt ett-hållet. Tyvärr...
Jag har absolut en strävan att inte slösa energi på irritation och aggression. Men mina autistiska sidor mår INTE bra av rubbad planering. Jag blir oerhört störd. Trist och störigt.
Tyvärr tänker jag, i alla fall i första steget, negativt då jag är en riktig planeringsmänniska som vill ha kontroll. Mister jag den, mister jag en del av mig (hmmm, vad dramatiskt). Men jag försöker se saker mer positivt och helt enkelt planera om i farten. Det är ju inte så att världen går under direkt, gäller att ha perspektiv liksom....
Gick ett ledarutvecklingsprogram för unga chefer(MiL Institute) för några år sedan. Den gav mig perspektiv och verktyg på hur man hanterar stressiga situationer och hur man ska fokusera. Tycker idag att stress är en härlig utmaning som triggar hjärnan. Denna dag blev det dock för mycket. Skulle kunna skriva spaltmeter om detta.
Kan tänka mig att de galningar som jag känner som springer 100 MiLes har en enormt triggade hjärnor och pannben starka som stridsvagnsplåt. Jag säger det igen – jag är djupt imponerad av alla som springer på lördag.
Som funktionär under helgen gör jag vågen för er.
Tror att ultralöpande och ledarskap är närbesläktade. Kanske skulle vi fixa en föreläsning i Linnéa?
Ja, just det:
1,5 (iblande 0 och ibland 3)
Det beror nog på...
(Bra svar...hehe)
Beror på hur viktigt det där "andra" är, om någon annan är beroende av att jag kommer/närvarar, om jag behöver passa en tid för t.ex. en resa och i vilken balans jag är i innan. Med åren har jag dock lärt mig att tagga ner lite mer. För som sagt var; ingen blöder, alla andas, ingen dör. ;-)
Jag blir vad jag tänker, som jag tänker är jag.
Jag väljer att vara en 2:a, livet blir så mycket roligare då.
Men ibland faller jag i gamla mönster och tuggar negativa tankar om sånt man inte kan påverka, ett val som i slutändan alltid kostar mer än det ger.
Så summa kardemumma...hellre att jag styr mina tankar än att dom styr mig.
VackrasteUnderbaraMia... Alla glada peppande hejande tankar till dig idag. Du kommer få Täbys folk och skogar att dansa och le på din framfart. Jag kommer dit och hejar på dig.
Kraaaaaaaaaaaaaam
Skicka en kommentar