"Jag har kört 3 Olgor - den sista höll på att ta livet av mig!"

Hahaha - jag skrattade så jag tjöt när jag såg klubbkamrat Johans facebookstatus och alla kommentarer efteråt.

Vi som var där - vi vet. Men att "köra" tre Olgor kan ju missuppfattas för den som inte är inbjuden i vad Olgor verkligen är. Alltså delar jag med mig!

Olga Bondarenko. Foto: lånad från Sporting-heroes.net

Kopierat från IF Linnéas träningsforum

Vi ska löpa olgor. Olga Bondarenko, rysk ban- och terränglöpare har gett namn åt denna träningsform som syftar till att flytta fram mjölksyratröskeln. Och om hon var framgångsrik på den, varför skulle vi vara högfärdiga att avstå ifrån att prova?

Det går ut på att ligga väldigt nära tröskeln men att växelvis ligga ovanför och under denna beryktade och respektingivande tröskel. En serie är totalt 2000m och löps enligt följande

400m precis ovanför tröskeln (vi drar på oss lite mjölksyra)

400m precis under tröskeln (vi drar inte på oss mer men det går för fort för att vi riktigt återhämtar oss)

Därefter 300m, 200m och 100m enligt samma modell.

Ingen vila mellan sträckorna alltså utan det sker mellan 2000metersintervallerna.

Om man ska vara riktigt fisförnäm kan man naturligtvis läsa på ytterligare och sen räkna ut exakt vilka tider man ska ha på de olika sträckorna och vill man förhålla sig lite bohemiskt och fritt till detta kan man gå efter hur benen upplever det. Jag presenterar ett räkneexempel för er som vill finnas någonstans emellan fisförnäm och bohem:

Vi tänker oss att jag springer milen i tävlingssammanhang på 45 min. Då förmodas jag ha en mjölksyratröskel på 4.30min/km. En olga på 2000m ska då löpas på ganska precis 9.00 min. Skulle jag löpa helt jämnt skulle tiderna vara: 400m på 1.48, 300m på 1.21, 200m på 54sek och 100m på 27sek. Men eftersom vi ska kliva över och under tröskeln växelvis blir tiderna på ett ungefär, längs hela olgan:

400m på 1.40 400m på 1.56

300m på 1.17 300m på 1.25

200m på 50sek 200m på 58sek

100m på 26sek 100m på 28sek

Det här är verkligt krävande och jag skulle inte rekommendera någon att gör fler än tre olgor. Serievilan kan vara så lång som 120sek.

Själv fjösjoggade jag bara runt och viftade mygg (efter kotknäckeriet). De 47 andra klubbkamraterna som tog sig an Olgas tvåtusingar under ledning av Andreas såg ut att kämpa som tokar. Jag vill också. Helt klart ska jag testa dessa Olgor när schemat är lagt, jag är ordentligt återhämtad och målen är klara... eller åtminstone kommunicerade.

Varsågod - här fick ni en ny intervallövning att testa!