Två pass är en FREDAG!
Dagen till ära har jag foto på födelsedagsbarnet och hans mamma. Foto: privat
Yummie! Jag formligen skuttade i sidled ut från omklädningsrummet på ÖIP imorse när jag såg Eric sätta fart. Prick 6:16 blev jag utnämnd till Hack-kyckling av Spyfys (även kallad den Onda Hövdingen av min adept.) Han hälsade alla indianer Godmorgon varpå han fick "Godmorgon Hövding" tillbaka efter lite uppläxning. Dagen till ära var det alltså extra koll på mig, min teknik och mina missar med att räkna högt.
Det var med glimten i ögat och jag antog "hackandet" med nöje. Bonus att jag fick göra extra bra och extra noga. Jag och Felix Herngren utgjorde ett dunderbra team och kämpade på fantastiskt. Jag gjorde draglyft/pullups(?) och grejade nästan 3x15...okej 2x15 och sedan kanske 2x9... Denna övning går ut på att jag ligger ner och håller i händerna på Felix som står upp. Jag häver mig upp och använder armar och rygg. Ganska enkelt med en stång, betydligt mer muskler och jobb med kompisar som verktyg. Vi bonusade upp med 35 armhävningar... Efter björngångsintervaller, kräftgång och fan-å-hans-moster så vann laget vi delats in i och bonuskörde 35 armhävningar. Jag var helt slutkörd och hade problem att borsta håret efteråt för att armarna darrade så. Det var länge sedan jag vred ur mig själv och blev så där dödstrött!
För att riktigt få knorr på fredagen så körde jag en lunchjogg med Maria på kontoret. 5 kilometer genomsköljning i den härligt varma höstsolen. Ser verkligen fram emot träningsvärken imorgon när jag ska heja på Lidingöloppet - men shit vad skönt det är efter man har gett allt.
Har du problem att vrida ur det där lilla extra, sådär så du känner dig dödstrött?
4 kommentarer:
Idag var jag på gymet halv sju och körde som en kallekula. Nä inga problem att suga ut det där lilla xa. Visst imorgon innan långpasset startar tar de säkert emot, men nä, inte bangar man trots det
Är det något jag lärt mig från ultralöpningen så är det att våga bli trött. Det behövs bara en liten, liten paus eller att slå av på takten en stund så kommer jag igen. Att våga ta ut mig i gymmet och darra av mjölksyra i duschen efteråt är något som jag också lärt mig tycka om. Men med handen på hjärtat, jag fegar ibland när ingen ser mig...
Tack för hejaropen i dag fina Mia!
Nix, inte sedan jag började på NMT ;)
Skicka en kommentar