Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 9 september 2008

That's beyond my control!

Massor på gång - massor utanför min kontroll!
September innebär massor av arbete. Jag har vetat det hela tiden, så det är ingen överraskning direkt. Jag kan styra mitt arbete som jag vill och jobba hemifrån på kvällen. På något vis har jag mitt i alltihopa lyckats boka in Tjejmilen sista helgen i augusti, sedan halvmaran i lördags, Bellmanstafetten till helgen och Berlin marathon om 3 veckor. Däremellan ska jag på tjänsteresor, två stycken närmare bestämt.

So far so good. Hanterbart. Men vissa saker kan jag inte kontrollera. Som till exempel att dottern skulle åka på halsfluss, ligga hemma och hata matteläxan - jag vill ju finnas där för henne och peppa. Eller att pappas fru har fått 6 nya tumörer i hjärnan och ska opereras på fredag - jag vill ju finnas där och peppa. Eller att Dublinresan blev flyttad från maj till mitten av september, att energisugar-Pelle ville börja tanka minusenergi just denna månad, bara för att få lite lök på laxen.

Jag kan inte rå för eller kontrollera detta. That's beyond my control. Vad jag däremot kan göra är att välja min inställning till det och balansera mina tankar.

Dagens backpass med IF Linnéa hjälpte mig att dunka ut de sista negativa energierna ur min kropp och skramla ner nya, friska tankar. Tack gänget för att ni är så himla härliga - och tack Tantobacken som idag fick ta emot en del aggressioner. Tack Karin för din lyssning och tack mitt pannben för att jag återgått till mitt fokus.

Förresten...nämnde jag att jag tog tolv backar. TOLV. Ett dussin. 12. På ren jävla vilja med mjölksyra som skummade ur öronen den sista vändan!

11 kommentarer:

Catti sa...

Vilka backintervaller, sprang du bara halva sträckan i lördags?

Du är stark, både i kroppen och mentalt. Gudarna ska veta att det inte kommer gratis,,,,,, varken att göra val i situationer som tycks sakna alternativ eller att alstra/ta tillvara/göra - till + när det kommer till energi.

Men om någon har kläm på hur man gör är det du.

Be proud.

gullfot sa...

I'm with you right there. Och det finns ingenting som är bättre än ett hårt och intensivt träningspass i de lägena.

Fast även om det skulle köra ihop sig med träningen nu är det så pass nära Berlin att det antagligen inte gör någonting om det blir lite extra ofrivillig vila ändå - du kommer stå stark och pigg på startlinjen med det du redan har i benen.

Så vad gäller september säger jag... dä ä bara å åk!

Löpning & Livet sa...

Jag önskar att jag lite mer av din superinställning! Du är så klok :)

12 backintervaller är också sjukt bra!!

Anonym sa...

Ha, där fick backen så den teg!
Du är rent fantatisk, det vet du va?
Jag försöker genast suga åt mig av din klokskap. Och håller med Fredrika - du har det i benen bruden. Gräm inte ihjäl dig om du skulle tvingas stå över ett pass, dina ben är så fulla av spring att det inte lär märkas.

Dunceor sa...

Jag fegade och körde bara 8 st intervaller men det kändes också =)

Bra sprungit och jag håller med, löpning är mitt happy place där jag kan ignorera allt annat skräp som pågår runt en.

MarathonMia sa...

Catti: Sprang i lördags??? Här blickar vi framåt :-) -Tankarna påverkar ju energin, så då får jag påverka tankarna. Du är en klok vän.

Fredrika: Du har rätt. Jag kan varken träna ikapp mig eller göra så mycket annorlunda löparmässigt nu, vad gör väl ett pass hit eller dit?

Andréa: hehe, åldern ger visdom, eller i alla fall lärdom.

Bureborn: Backen ligger där och darrar av skräck, fick lite hjälp av Lilla My (Snabba Karin) som också hade en del frustrarioner.

Dunceor: Löpningen/träningen är ett Happy Place. När jag hade kört 9 intervaller tänkte jag "Jag är ju här, redan svettig och backen bara väntar" Så jag fortsatte - allt för att bygga pannben.

Karin sa...

Let's kill those negative thoughts of ours!! Medelst backintervall ;-) Tack själv, Mia, för härlig energi, lyssning och jävlar anamma. Det hjälpte mig med. Och 12 backar, det är galet! Kommer du ihåg i våras när vi kved efter åtta?!

Anonym sa...

Backfantomen Mia! Med dig som påhejare är det så otroligt kul att springa backar, vi var ju så gott som ihoplimmade i sidan uppför, utom sista backen som bara blev en halv för mig;-) Du är urstark!

Tone

Jossan sa...

Det var grymt att se dig i backen igår. Härligt jobbat, vilken inspirationskälla du är för en nybörjare som mig!!!! You go girl!

MarathonMia sa...

Karin: Ja, tänker man tillbaka på de första backpassen så känner man sig ju urstark numera! Bra reflektion där LillaMy!

Tone: Knoll&Tott, Bill&Bull och nu Tone&Mia - svårskiljaktiga tidsmässigt!

Jossan: Tack, hela gänget inspirerar! Hur kan träning bli tråkig då?

Anna (Orka mera) sa...

Som sagt, många dippar på många bloggar... vi får skrämma iväg eländet med lite mer träning! Hoppas det löser sig med allt! Kram.