Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 29 september 2008

Jajustdet - Berlin Marathon

loppet, känslan och gemenskapen!

Just detta lopp känner jag mig som en receptbok. Jag har samlat på mig en massa bra framgångsrecept och lyssnat på tips, läst bloggar och artiklar. Allt jag kan göra är att köra en avsmakningsmeny och se vad som funkar bäst och vad som tilltalar just mig! Det visar sig bli en gourmetmiddag!

Jag har två powergel, en i vardera hand. Det är första gången jag ska prova gel. Tanken väcktes när Dunceor ifrågasatte min snabba öppning (eller långsamma avslut) då jag gick i analys-mode och kollade mina gamla lopp. Samma sak ifrågasatte Fredrika - var det mitt mentala som spökade så jag kroknar efter17-19k? Nej - det var ork - och ork går att köpa på tub. Så det gjorde jag. Jag kan lugna ner alla som tänker "Generalknas-inga nyheter på lopp -då pajjar magen." Hehe - I wish!

Pip-pip-pip-pip-pip-pip...surrandet från mattan när alla chipprydda fötter springer över är helt underbar. Ett helt nytt lopp, en fräsh start med möjlighet till nya framgångar - ingen vet vad som väntar. Jag följer med massan och vaggar med i ett skönt tempo, det går inte snabbt men inte heller långsamt. Jag låter mig dras med och siktar blicken på den vackra Siegessäule - en enorm staty av en ängel i guld. Det är inte supertrångt men ändå svårt att springa om, det känns som tempot är behagligt de första fem kilometrarna - 26:06, och jag tackar Nix för tipset om 5k-indelning och bockar av den första etappen med en skön känsla i kroppen. Fortsätter så tills 40 minuter har gått - då tar jag en första sip av min Vildäpplesmakande gel. Jag klämmer i mig en tredjedel av tuben och låter sirapen glida ner i halsen. Min tanke sprider sedan runt energin ut i benen, upp i huvudet - det här gör mig gott. IF Linnéas superlöpare Rebecca delar in sitt lopp i belöningar - jag tar efter och sätter upp nästa tid för gel-kick...vid 1:10. Efter 9k hejar IF Linnéas Britta som är publik - hennes man springer i år.

Passerar milen på 52:40, alltså 2:40 efter planen. Men jag har ju gel. Jag har ju röda Asics DS Trainer. Vad kan gå fel liksom? Dunceor sa att jag kan sträcka mig till 53 minuter och ändå klara av 3:50. Två femmor avbockade. Gatorna är fyllda av publik och musik. Folk hejar och ropar, klirrar, klingar, spelar och peppar. Danska flaggor vajar överallt. Mitt i allt inferno tar Umpa-umpa-orkestern en snabb paus precis när jag kommer :-( så den missar jag totalt. Plötsligt hör jag surr igen, dags för 15k-klockning. Här står släkten och hejar! Kroppen känns oförskämt pigg. Jag har druckit vatten vid varenda vätskekontroll och undvikit magknip genom att promenera och dricka långsamt. IF Linnéas Ultralöpare Staffan fick surt erfara vad som händer när man hoppar över vätskekontrollen - han hamnade med söta sjuksköterskor på Akademiska i Uppsala. Jag ville undvika tjocka, hårdhänta, stränga, tyska sjuksköterskor och drack lydigt.

Jag sneglar på klockan och springer runt 5-minuterstempo. Jag är pigg och fräsh, låter mig hejas fram och tänker på Fredrikas kommentar om att jag ska omformulera det negativa ordet "krokna" till något positivt jag ska ta mig igenom. Bäst som jag filosoferar surrar 20k-kontrollen. Jag passer den med ett stort leende och skriker på svenska "Jag är helt fantastisk!" Jag har totalt missat att gå ner i dipp. Det är den mentala delen som styr mycket, men att benen kunde avverka 4-5k i rasande fart mitt i hade jag ingen aning om - tänk bara vad jag kommer göra i framtiden! Wow. Lite längre fram är skymtar en halvmaramarkering, jag sätter fart och passerar på 1:50:24. Känner mig pigg och stark. Nästa mål är 25k för den andra gelen. Tar en banan på vägen (var hungrig vid start) och fyller på med vatten. Mina flätor börjar dra sig uppåt, allt för att visa den vackar klubbtillhörigheten. Några svenska löpare kommenterar och hejar, jag klappar en svensktröjsprydd kille på axeln och hojtar "Heja Sverige". Så här lycklig och så här nördig får man vara under ett lopp!

Passerar 25k utan anmärkning, bockar av ytterligare en femma. Passerar 3mil på 2:38:31 - nästan identisk tid med Löpar-Johans tid på Lidingöloppet. Enda skillnaden är att Berlin är platt som en pannkaka och Lidingör grymt kuperat. Och så återstår det ju 12195 meter för mig. Här infinner sig Runners High. Jag är oslagbar! Jag ler. Fötterna och flåset har inlett en härlig kärleksrelation med varandra - det går inte att släppa taget. Jag lägger meter för meter bakom mig. Jag passerar killar, gubbar, kvinnor, långa, korta, smala och tjocka. Jag känner mig ett med mig själv - jag finns inte men ändå fullt ut. Det gör inte ont någonstans, hjärtat pumpar, andningen är jämn. Jag lever. Jag känner. Jag är.

En kvinna som springer bredvid mig säger på svenska - vilket skönt tempo vi har, jag ska in på 3:40. Det visar sig att hon har startat 5 minuter efter mig. Detta innebär ju att jag kan komma in på mindre än mina önskade 3:50. Jag låter kroppen köra för egen maskin, sätter på autopiloten och räknar ut att jag kan tillåta mig 5:30-tempo om det skulle behövas på slutet, men först ska jag bara se till att klämma musten ur nästa kilometer. Och nästa. Jag flyttar hela tiden ribban lite högre. Jag passerar 35k på 3:05:53 och siktar in mig på en kilometer i taget. Nu är det bara 7 kvar. Snart har jag min sista femma. Fem ynka kilometer. Jag vill. Jag kan. Jag orkar! När det är 4 kilometer kvar börjar jag bli trött. Jag dricker vatten och stretchar ut mina vader. Jag försöker sträcka ut ryggen och startar om. Jag springer som jag aldrig sprungit förut. Men målet kommer aldrig. Det är först en stor uppblåst portal...sen en till uppblåst portal...sen en riktig portal - Brandenburger Tor. Jag springer förbi några och klämmer ur det sista jag har! När jag väl kommit i mål känns det som en dröm. Jag gjorde det! Jag grejade det! Inte en negativ tanke passerade min skalle!

Mitt nya personbästa lyder: 3:46:12

Jag är så grymt nöjd. Jag missade brödrosten med 3 minuter och 48 sekunder. Det var inte sista gången Berlin marathon fick hälsa på min glädje - I'll be back!

29 kommentarer:

Anna (Orka mera) sa...

Vilket otroligt härlig och inspirerande läsning! Trots att jag fortfarande är stel som en pinne efter Lidingö så börjar det kittla kopiöst i marathontarmen! MYCKET BRA JOBBAT!!! Sug på karamellen länge och väl nu!

Anna sa...

GRYMT bra jobbat!
Har följt din uppladdning med spänning, tack för all inspiration:=)

MarathonMia sa...

Anna-orka mera: Jag grejade inte kosthållningen... men tiden filade jag till. Berlin är ett marathon alla borde få springa. Helt underbart.

Anna: Välkommen hit och tack! Jag lovar att bjuda på mer utmaningar och uppladdningar!

bureborn sa...

Åh, Mia! Vilken löparglädje, vilken maratonlycka! Säger som Anna, du lyckas kittla löparlusten - trots att mina lårmuskler protesterar högljutt när jag försöker resa på mig.
Jättegrattiskramar!!

Dunceor sa...

En grym tid och en grym berättelse. Det var ett riktigt bra och kontrollerat lopp, precis så som marathon ska vara. Det ska vara roligt och peppande. Visst är det skoj att sätta PB (som du också gjorde, grattis!) MEN det är viktigast att njuta och tycka det är skoj och det gjorde du. Grattis ännu en gång och roligt att något man säger hjälper folk =)

Linda sa...

Stooort grattis! Grymt bra jobbat.

Andréa sa...

Åh vad kul!! Fatta vad bra du är!! :D Jag blir grymt sugen på att springa i berlin nångång när jag läser din underbara berättelse!

Felicitas sa...

Gud, vilken underbar läsning!! Jag blir glad i precis hela kroppen!!!! :D GRATTIS till en superprestation!!

Jerry sa...

Bara att instämma enligt ovan, skön och välskriven story!
Grattis till en bra maratid!

:o)

Dunceor sa...

Föresten jag glömde lägga till det, du vet jag kommer jaga din tid i Växjö då 3:45 är det jag hela tiden har satsat emot, nu kan jag göra det med din tid i bakhuvudet ;=)

MarathonMia sa...

Bureborn: Drömma om lopp kan vi så länge benen är i viloläge - nu ska jag läsa ikapp alla bloggar - inklusive din :-)

Dunceor: Klart man ska lyssna på tips och ge dem också! Ska bli ett nöje att få följa din uppladdning mot Växjö! Jag hoppas du klår mig med flera minuter!

Linda: Tackar, niger och ler.

Andréa: Det är ett underbart maraton, känns inte alls lika långt som Stockholm - klart du ska dit!

Felicitas: Tack tjejen! Kollar in på din Lidingöredovisning om en stund!

Jerry: Hur många gånger kan man persa? Finns det någon maxgräns?

Nike sa...

Wow vilket lopp! Det lät ju som att du hade det hur kul som helst! Grattis till en OTROLIGT bra tid! Nu blir jag också sugen på att springa Berlin nästa år...ska du dit igen kanske?

funrun sa...

I love your writing.
Lycka!

MarathonMia sa...

Nike: Come join!

Funrun: tack för fina ord :-)

Magda Gad: sa...

stort jädrans jättegrattis mia, blir så glad i kroppen av den här läsningen att jag studsar runt här hemma!!!!!!!!

MarathonMia sa...

Magda: Skryt du som inte har stela maratonben ;-) Jag önskar att jag kunde studsa idag.

Fredrika sa...

Vilket fantastiskt lopp!!! Det var nog det roligaste jag läst. Tack Mia - och än en gång, ett vansinnigt rungande grattis!

Som belöning får du hänga med på gratis Army-prova-på torsdag kl 18:00 *klipper med ögonfransarna* :-)

Elin sa...

Kul att få läsa om ditt lopp. Grattis till nytt personbästa :)

jumper med flera sa...

:-) :-) :-) :-) :-) :-) :-)

:-) :-) :-) :-) :-) :-) :-)

:-) :-) :-) :-) :-) :-) :-)

:-) :-) :-) :-) :-) :-) :-)

:-) :-) :-) :-) :-) :-) :-)

:-) :-) :-) :-) :-) :-) :-)

:-) :-)

(en för varje kilometer)

MarathonMia sa...

Fredrika: åh. åh. åh. Hade jag inte varit barnvakt så hade jag varit kamouflagemålad i ansiktet och stått i givakt 17.59 på torsdag!

Elin: Tack för gratulationer!

Jumper: Kändes hela vägen!

coyntha sa...

Vilket inspirerande läsning! Du är bäst!!Grymt bra jobbat.
Jag blev så inspirerad av dig.

Har följt din marathon med spänning, wow!

Fina bilder oxå!!

Stooort grattis!

Vad har du för planer nu?

* kramar *

Anonym sa...

Vilken underbar beskrivning och läsning och ett stort grattis till ett grymt bra maratonlopp.....
/ Annika

Lena sa...

Blev faktiskt tårögd när jag läste. Fantastiskt bra och grattis. Inte bara till den fantastiska tiden, utan även till ditt underbara och lyckliga mentala fokus.

MarathonMia sa...

Coyntha: :-) ...nya planer kommer... den som väntar på något gott...

Annika: Tack! (om det är Oskarshamns-Annika vill jag passa på att tacka för senast! Vad kul att ni kikade förbi!)

Benet sa...

Fy fan vilken superb prestation! Du är ju helt makalös! Och det jag läser får mig att LÄNGTA till SM 2009. Tack! Och GRATTIS!

Jerry sa...

Mia,
Finfina 3,46 överlever knappast nästa mara med din flit med långpassen!

:-)

Sofy sa...

ÅHHHHH!!!! JÄTTEGRATTIS! Du är så fantatsisk! Vilken berättelse, vilken resa, vilket LOPP!!! Så himla glad man kan bli över ett blogginlägg, över ett uppnått mål, över en sann löparglädje. Nästa gång det är linnéaträning och jag inte är fast på jobbet ska jag komma förbi och be om din autograf!

MarathonMia sa...

Lena: Tackar för fina ord.

Benet: Då har jag kommit långt - om jag får någon att längta till maraton!

Jerry: Fler och längre lär det bli! :-)

Sofy: Hihihi - ska genast börja öva på autografen!

Staffan sa...

Jätte bra skrivet man blev helt inne i din text.

Ännu en gång grattis till en bra tid

/staffan