Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

tisdag 23 september 2008

Mitt upplägg inför loppet.

Så här kommer jag att slå PB i Berlin!

Jag ställer klockan riktigt tidigt och äter min grötfrukost, den här gången blir det fokus på tajming - inte äta för nära inpå och få magknip som på halvmaran.

Vid starten är jag så där förväntansfull och sprallig som jag alltid är när det är lopp. Jag är sällan nervös, mer glad och lycklig.

Jag delar in loppet i 3 delar:

Del 1 - uppvärmning
Sträcka: 10 km
Tid: strax under 50 min
Kamp: Att inte öppna för fort, fötterna vill oftast springa fortare än förnuftet.
Oförutsett: Mängden människor kan göra att jag missar tiden, vet inte vart jag kommer att starta och hur mycket folk jag måste springa förbi eller hoppa över.

Del 2 - halvmaran
Sträcka: 21,1 km
Tid: strax under 1:50
Kamp: Kommer börja krokna efter 7-8 km (alltså efter 17-18 totalt). Här gäller det att ta fram långpasset med Karin då jag kunde öka lite emellanåt trots att det kändes motigt. Tar hjälp av publik och medlöpare.
Oförutsett: Jag kanske blir skitirriterad av alla tyska blåsorkestrar och umpa-umpa-musik och mitt glada sinne låter sig blir mörkt...

Del 3 - Nu börjar löpningen
Sträcka: drygt 11 km
Tid: Om jag har hållt tiden ovan så har jag 1:10 på mig att nå 3:50:28 - det ska väl inte vara så svårt?
Kamp: Här börjar maran. Jag tänker se det som en "Brunnsviken runt" fast flackt och med nya upplevelser, Berlin sightseeing by Asics liksom.
Oförutsett: Coach Allan kan stå/ligga och stöna över sitt onda ben och vrider sig i smärtor någonstans längs vägen. Jag pallar inte springa ifrån honom utan tar honom på ryggen (jag är stark som en oxe! Lovar!) och springer istället in på 4:13:18 men toklycklig ändå.

Hur som helst är jag en vinnare!

17 kommentarer:

Susanna sa...

Vilket klokt (och roligt) upplägg! Jag har aldrig tänkt på att man kan dela in lopp på det där sättet, låter som att det underlättar en hel del mentalt. Lycka till på söndag!

Lilla Duktig sa...

Hemligt vapen: Om du redan nu börjar YouTuba umpa-umpa-musik för avlyssning så kommer du att vara immun på andrasträckan och tjänar en sisådär två minuter.

Dunceor sa...

Med strax under menar du 49 eller 51 då? För jag tolkar det som 49 och det låter fort för vara första milen på maran. 3:50 är ju drygt 5:22-5:23 tempo något så du borde kunna öppna på typ 53 på första milen och då ändå ligga i linje med din tid.

Men annars ser det bra ut!

Nix sa...

Jag delade upp SM i åtta femmor.

Det var rätt skönt mentalt. En femma orkar man alltid - och det är rätt gött att "stänga" den sjätte efter 30 och inse att man gjort sex av åtta. Bara spurten kvar efter åttan sedan ;)

Klart du persar!

Anonym sa...

Du är bara för härlig!
Din inställning tar dej hur långt som helst, men det vet du ju redan.

Magda Gad sa...

Helt rätt. Du är en vinnare innan du ens startat.

Har förresten för mig att nån marathonlöpare räknar steg? Verkar vara ett meditativt sätt att springa på. 1-2-3.....ettusentre, ettusenfyra... hur många kan det bli?

gullfot sa...

Hm. Ingen gillar en dryg besserwisser, men den där halvmaran undrar jag om du inte skall fila lite på för att sända rätt signaler till autopiloten som skall föra dig till seger.

I alla fall jag studsar lite pga. det negativa språket. Det är helt okej att vara inställd på att det kommer att bli slitigt, och strategin att plocka fram ett tidigare "vinnarpass" är ju helt rätt, men som du beskriver delsträckan just nu låter det som om att det SKA bli en pina. Framförallt skulle jag lägga km 7+8 utanför mig själv, dvs. i stil med "km 7 & 8 kommer en tuff dipp/hård kamp, men jag kommer att ta mig igenom den" (och inte krokna, men eftersom hjärnan inte förstår ordet inte så är det bäst att omformulera saken i positiva ord).

Gör den där halvmaran till din styrketriumf vetja! :-) För som du säger, 1:10 på sista 11K kommer att gå som en dans. För Allan kommer det också att gå bra för :-)

PB sätter du i vilket fall som helst!

MarathonMia sa...

Susanna: Tackar! Det är alltid lättare att äta elefanten i bitar :-)

LillaDuktig: Ska bli! Du har alltid de rätta tricksen. (ändrade till umpa...förstod finten)

Dunceor: Jag har aldrig sprungit snabbt på slutet, vågar inte chansa - körde milen med en backig del i söndags på 49:54 och kände mig pigg efteråt - är ute efter samma känsla så jag har lite tillgodo.

Nix: Smart där! Jag körde med 6:or när jag sprang på 3:53 - kollar in banan och kanske justerar mig lite.

Bureborn: Min inställning skriver ibland checkar som min kropp inte kan lösa in... :-) Tack för uppmuntran!

Magda: Shit! Jag är en sån där person som inte kan hoppa över ett enda ord när jag läser böcker, måste gå tillbaka och börja om för att inte missa något. Tänk om jag skulle tappa räkningen och vara tvungen att springa om! Undrar hur LÅNGT jag kommer då?

Fredrika: Helt rätt tänkt. Den mentala biten brukar vara ok vid 17-18, benen är ok vid 17-18 det är bara att då infaller löpsteget i min komfortzon. Huvudet och benen är inte överens, här gäller det att inte hamna i skönt 5:50-tempo. Men givetvis tar jag till mig dina kloka ord och vänder det så här istället:

"Äntligen har jag chansen att korrigera huvud-och-ben-kommunikations-brist och kan springa på i ett härligt 5:20-tempo!"

Tack för kloka tankar!

Dunceor sa...

Mia: Ok då förstår jag.

Lilla Duktig sa...

Finten? FINTEN???
Hinten heter det väl ändå?

Grrrrr.

Anonym sa...

Härligt inlägg. Lycka till. Du fixar det! Och givetvis med ett snyggt PB.

Magda Gad sa...

haha, men du, då kanske det är en bra metod för dig, du skulle bli så fokuserad på räknandet att du skulle glömma bort allt annat som mjölksyra, törst, magkramp, antal mil och andra oväsentligheter :-)

MarathonMia sa...

LillaDuktig: Du fintade mig genom att förvilla mig att tro att det var just det du ville skriva. Jag var ju tvungen att gå tillbaka och läsa själv och sedan ändra - fin fint. Vilket du nu hintar om... Och du tror att jag inte gör saker genomtänkt? Haha -du är för underbar!

Linda: välkommen hit och tackar!

Magda: Jag ser rätt rolig ut när jag går på step och aerobics för jag måste räkna, inte högt, men jag artikulerar ändå... så när jag kikar till i spegeln ser jag min mun forma ...ett-två-tre-å-fyr... Jag kommer att få grym träningsvärk i käken femtontusensjuhundratvå-femtontusensjuhundratre...

Jossan sa...

Det låter som ett bra upplägg Mia. Klart du kommer sätta PB, du är ju jättestark både löpmässigt och mentalt!! You go girl!!

Karin sa...

Du kan stryka det oförutsedda att du måste kryssa eller hoppa över folk. Berlin is Autobahn. Möjligen lite trångt första kilometern som max.
Med ditt upplägg är du en vinnare redan innan du startat. Du kan, du vill, du orkar! Och jag väntar i mål och tänker vara världens gladaste ihop med dig :-)

MarathonMia sa...

Jossan: Tack för uppmuntran!

Karin: Låter bra det! Jag börjar genast ladda med bönor för en naturlig turbomotor... Ser fram emot ditt glada nylle i mål! Nåt att sträva efter när benen känns tunga! Fy fan vad jag längtar!

Sofy sa...

Shitr vilken bra peppning och vilken bra taktik!

usch, jag höfde umpa, umpamusiken...inget vidare! Jag tror stenhårt på att du fixar det, enda faran ser jag i första milen och eventuell trängsel, men du har ju budgeterat stort inför sista rundan runt brunnsviken. DU FIXAR DET MIA!!!