Det går rätt fort när man inte gjort det på länge.

Intervaller alltså. IF Linnéa-träning med gästtränare Rubin McRae - långa backintervaller. Om det berodde på helgens boost, superkompensation från förrförra veckans intensivträning med efterföljande vila eller draghjälpen från till klubben nyanlända Bosse, låter jag vara osagt. Men idag var jag snabb. Rätt ovanligt för den här sega uthållighetstjejen.

Jag och kvällens sparringpartner Bosse. Foto: privat

Efter uppvärmning var det dags att springa snabbt uppför Münchenbacken, vila 30 sekunder och snabbt ner-vila 30 sekunder-snabbt upp... ja ni förstår. Så höll vi på närmare 25 minuter. Hela tiden peppade jag och Bosse varandra. Där jag var stark hjälpte jag honom, där jag var svag drog jag nytta av hans energi. Vi fördelade och peppade. Totalt var vi ett 60-tal som tränade och jag höll mig till Bosse hela passet. Vi kompletterade varandra perfekt och balanserade ork och pannben. Några gånger när jag kom upp hade jag svårt att återfå en normal andning och hade lite blodsmak i munnen. Bevis på ett bra genomfört träningspass.

Alldeles lyrisk efteråt står jag och väntar på bussen när självaste Coach Ken kommer och hämtar upp mig i bil som värsta Pimpen. Han hade varit och kört en skidtävling och passerade så passande när jag som mest behövde en varm bil. Jag kände mig riktigt lyxigt behandlad som först fick en hare och sedan personlig chaufför och skjuts ända till porten. Att komma hem snabbt var toppen eftersom mer jobb väntade - SuperWoman börjar så sakta återfå sin skepnad...