Ni kanske känner igen “Du som tränar så mycket kan väl ta en tårtbit till!”
Varför skulle jag? För att jag tränar eller för att personen som säger det till mig har dåligt samvete för att den så gärna skulle vilja träna och tänka på vad den stoppar i sig? För att min ork och min energi är provocerande?
För visst är det lite som med rökare – att man med näbbar och klor försvarar sin cigarett. Eller sin vikt (Jag tar då inte stryk av 25 kg extra...)
Visst - Jag äter godis. Jag äter tårta. Jag dricker vin. Det ska gudarna veta. Men det är för att JAG vill det, och det är JAG SOM BESTEÄMMER hur mycket. Och NÄR. Däremellan äter jag mycket bra mat. Jag har hittat en kost som passar mig – jag är pigg, jag kan genomföra hårda pass, jag kan gå på toa (träningsläger undantaget), jag har ingen sjukfrånvaro och håller mig frisk (peppar-peppar) och har grejat Sveriges längsta terrängultra. Bland annat.
Jag gick ner massor när jag var med i Viktväktarna 1995. Yoyo-bantat och gått upp och ned efter det. Jag har testat massor av dieter: Nutrilett, Banandieten, Soppdieten och fastat. Quick fix. Allt för att inte väga 85 kg igen. Sen jag sprang mitt första maraton 2004 har jag inte gått på en enda diet. Jag har under lång tid lärt mig hur min kropp fungerar och vad som får evighetsmaskinen att ticka bäst. Visst lägger jag på mig något semesterkilo – men då tränar jag eller äter lite sundare ett tag. Utan överdrift. Men det har tagit tid att komma hit. Och jag har ett intresse - att bygga en Evighetsmaskin, att bry mig om kroppen som ska transportera mig genom livet. Jag är rädd om den och investerar i den.
Jag tror att allt hör ihop – balans i själ, hjärta, kropp och fysik. Och hjärnan förstås. Där det är tankar som styr. Tanken vill ibland annat än kroppen – det är då förnuft går före känsla. Som att tacka nej till en chokladboll på eftermiddagen för jag vet att jag tränar så mycket bättre när jag äter två knäckemackor med avokado. Kanske det är lika mycket kalorier – men ack vad olika det gör med min kropp. Nu vet jag att känslan av välmående från ett bra genomfört pass med bra mat i min mage håller mycket längre än smaken av chokladboll i munnen och blodsocker som åker berg-å-dalbana.
Eftersom jag varit överviktig en period i mitt liv vet jag hur det känns, hur jobbigt det är – hur mycket kraft det krävs att bestämma sig. Jag kommer alltid att förundras och glädjas över människor som tar tag i det – som börjar träna, lära sig hur sin kropp fungerar och mår bra. Hur viktigt det är att inte ge efter - inte ge upp för den lättaste vägen, den att falla för frestelsen att äta en chokladboll istället-för.
Efter jul- och nyårshelgen vägde jag in mig på 61,4 kg. Så lite har jag inte vägt sedan jag var 17 år. Utan att banta. Jag har bara bestämt mig. Jag har bestämt vad jag stoppar i munnen och varför – mat för att kunna utföra optimal träning – mat för att fylla på reserver och förbereda mig för ultralopp. Godsaker för att tillfällen ges och jag vill. Det har tagit 1 år att fördela om energin till 1,5 kg lättare löparkropp, ingen quick fix. Jag stirrar mig inte blind på siffran utan vill ha en stark och smidig kropp - men är den lättare så springer jag lättare -så är det bara.
Jag är en stolt före detta tjockis som hittat den optimala löparvikten för just mig.
20 kommentarer:
Bra för dig!! Härlig läsning att ta till sig! Jag tycker själv efter bara ett halvår med löpning, att det löser mycket "problem". Jag behöver inte fundera så mycket på mat eller må-bra-knep, det mesta löser sig med lite träning. Det är bra för kropp och själ och jag är glad att jag kommit på det! Jag är på väg ;-)
Härligt Anita! Resan börjar någonstans - målet är inte ett definitift stopp utan att få må bra/bättre/bäst just nu.
Det är verkligen inspirerande att läsa om den resa du har gjort, det får mig att tänka att det inte är "för sent" och att man faktiskt kan uppnå mål och drömmar även om de verkar långt borta.
Åh Jesus.. Jag har varit i bägge ändarna, BMI 33 och BMI 21. Jag får säga att jag hörde minst kommentarer med BMI 33, kanske tänkte folk mer än vad de sa.
Nu (med BMI 21) får jag "blickar", blickar som säger "Herregud, hon HAR anorexia. Skall hon verkligen äta så LITE?"
Jag kan inte låta bli att bli arg, för enligt mig har alla så mycket åsikter om_andra_ emedan de sällan tittar på sig själva.
Kanske har de en önskan om att gå upp/gå ner och då kanaliseras det på andra, på andras tallrikar, på andras portioner, andras vanor.
Jag har också hittat min matchvikt, min mat, mina vanor och har aldrig mått bättre. Dock ack, så mycket jag får höra :-/
Jag kan bara önska att andra fann det jag har funnit, ron, glädjen och det-som-funkar.
det som är så bra med dig (iof bara en av MÅNGA saker) är att du formulerar dig så himla bra. skriver på ett inspirerande sätt utan pekpinnar. så otroligt bra - och inspirerande just för att du skriver så som du gör. nu vill inte jag heller äta muffins!
Ytterligare ett inlägg från dig som jag kan hålla med om till punkt och pricka. Känner igen mig i vartenda ord, förutom att jag själv aldrig varit överviktig (några kilo mer än i dag, men aldrig övervikt) och aldrig heller bantat, men där du är nu, att du har bestämt dig. Bra mat, som ger näring och rätt energi och något gott i lagom mängd när jag själv väljer för att jag vill. Och träning för att må bra och bygga upp kroppen. Underbart!
Bra skrivet! Har också hållit på med olika dieter under perioder av mitt liv, men har fått nog av det. Nu är det bra mat som gäller och jag är aldrig hungrig. Dessutom har löpningen upptill gjort mig betydligt piggare. Jag är 51 men har aldrig känt mig så stark och frisk som nu!
Det är verkligen starkt och inspirerande gjort att ha tagit sig ur både en överviktsproblematik och att sluta röka. Jag antar att det inte har varit särskilt lätt, men jag är säker på att vem som helst kan klara det bara man BESTÄMMER sig samt eventuellt vågar ta hjälp. Tyvärr är det väldigt många som hamnat där du var som inte tror på sig själva riktigt fullt ut och då blir det genast mycket svårare att bestämma sig. Att våga tror jag är en av nycklarna till ett hälsosammare leverne. Samt, som jag<var inne på under föregående inlägg, hitta någon slags balans och aldrig någonsin förbjuda enstaka livsmedel. Och det har ju du heller inte gjort, vilket glädjer mig massor!
Johanna: Ingenting är någonsin för sent. Tid är det enda vi får ny av - och vi bestämmer själva vad vi vill göra med den.
Jessica: Intressant. Det går öppet att kritisera en smalis men inte någon med några kilos övervikt. Skulle vi vara olika starka mentalt?
Träningsglädje: åh -tack för fina ord. *rodnar lite lätt*
Lotta: precis - för att DU vill.
Ann-Sofi: Jag har ingenting emot dieter om de hjälper folk - det är ju ofta en snabb lösning man är ute efter. Skönt att du också har hittat din balans och orken att slippa snabba fixar.
Andréa: Ja - det handlar om att BESTÄMMA sig. Tyvärr finns det tunna ideal som gör att folk tror att de är onormala - men "ideal" är ju inte "normal" -de är ju varandras motsvarigheter. Sen gäller det att ORKA. orka stå emot frestelser, orka argumentera för sin sak med mera. Vore toppen om det här kunde avdramatiseras och vi kunde hjälpa varandra istället för att det är taggarna utåt.Förbud är tråkiga - förbud borde förbjudas ;)
Ruggigt bra! Det här tyckte jag var bra läsning och det vill jag dela med mig av till alla jag känner som nånsin funderar på sin vikt... :) (inkl mig själv)
Även fast det är kända fakta så behöver man höra det om och om igen.
Om två år ör jag oxo där.
Det där med att kommentera tjocka: Jag är dryga två meter lång och hör OFTA "oj vad lång du är" EN enda gång har jag svarat.
"Ja och OJ vad tjock du är."
Så får man inte svara... Men i bland har man en dålig dag...
Mycket bra skrivet, jag hittade mitt sätt att äta för snart 5 år sedan och har aldrig mått bättre. Nu ska jag,med din hjälp, få kroppen att springa mina marathonlopp som varit en dröm i över tio år.
Inte bara ditt inlägg som var underbart, alla andra kommentarer är oxå fantastiska
tack för all inspiration
Cattis
Som så många gånger förr: huvudet på spiken! Du har en fantastisk förmåga att uttrycka dig. Inte för inte blev du "Åters Träningsbloggare".
Som jag fattar det hela, dels av vad du skriver och dels av egna erfarenheter.
DET GÅR INTE ATT TRÄNA BORT EN ÖVERVIKT!
Det MÅSTE kombineras med BRA mat.
Käkar man för dåligt kommer inte kroppen orka med att tränas. Resultatet blir att man äter ÄNNU mer junk pga träning och att kroppen till slut säger stopp. Förkylning, ont i knän osv.
Kombinationen bra mat och träning är oslagbar.
Sen måste jag säga att jag beundrar alla som orkar med viktväktarna. Har provat lite nu senste veckorna. Ett ständigt kollande av pionts energiinehåll på olika varor samt att jag aldrig blir goemätt. Alltid lite sugen.
GI/LCHF -käk passar mig, men man är ju olika
Tack för en bra blogg! Skulle vara väldigt intressant att veta hur du äter för att må bra och orka träna opitimalt. Jag har svårt att hitta balansen. Orkar inte riktigt presera så som jag vill, och får kräkkänsla om jag äter för tätt inpå. Har du några tips?
Annika: Se helheten.
10 sekunder: Heh - vad roligt (förstår att det är jobbigt att höra om längden hela tiden - och ja-det-är-okej/mänskligt-att-snäsa ifrån) och till andra inlägget:- du har rätt - vi är alla olika - och visst handlar det om hur mycket energi man tar in och gör av med - alltid.
Cattis: Drömmar är till att förverkligas! Lev nu.
Anonym: Jag lägger upp vad jag äter med jämna mellanrum - ska göra det lite oftare.
Hmm Hmmm
Det där med in och ut
Jag är övertygad om att du vet att enligt LCHF teorirna så spelar det ingen roll hur mycket energi som man tar in, så länge det inte är kolhydrater. Vill man käka 1 kg Brieost så är det OK. Man går ner i vikt i alla fall.Funkat för mig.
Kör man viktväktarna (som du helt säkert vet mycket mer om än jag gör)så räknar man antalet intagna kalorier och jämför med hur mycket energi man gjort av med. Sen räknar man plus och minus. Om jag fattat det hela rätt
. Gör jag detta så är jag ständigt småsugen. Men jag har inte testat lika seriöst som jag gjorde med LCHF
Sen är det ju frågan hur man mår i övrigt. Som sagt, det gäller att hitta sin egen balans!
Önskar jag hade ditt tänk Mia!! Jag försöker och försöker men trillar dit igen..Testat alla dieter, men är uppriktigt sagt så JÄKLA trött på att banta!! hur sätter jag igång, på allvar?? Jag hatar att väga såhär mycket! Är så omotiverad, men ändå vill jag...
Nybörjar-Lena
10 sekunder: Olika saker fungerar för olika människor.
Anonym: Att VILJA något är en sak - att BESTÄMMA sig är en annan. Du måste bestämma dig och hålla dig till ditt beslut. Skitsvårt men värt all insats.
Jag hade prövat ett flertal olika dieter men ingenting tycktes fungera. Min läkare tipsade mig om Raspberry Ketone - och efter 3 månader hade jag tappat 18 kilo! Rekommenderas varmt för den som önskar en smalare och hälsosammare kropp. Finns att beställas ifrån:
http://www.apo101.net/ga_ner_i_vikt
Kram och lycka till!
Skicka en kommentar