Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 3 november 2010

Kom igen nu!!! Det är här och nu som träningen ger något!

Bild lånad från Internet - det var på tok för mörkt och regnigt kl 19 igår kväll för att få en fungerande bild.

Mitt i den tredje, långa intervallen runt sjön Trekanten, hör jag hur tjejerna strax bakom mig flåsar högt. Benen är tunga av mjölksyra från trappan de just kutat upp för. De får bara några meter att återhämta sig på inan jag vrålar igen..

"Kom igen! Det är nu träningen ger er mest! Ge inte upp! Ni jobbar bra med lungorna! Slappna av i axlarna, hitta rytmen!"

Tjejerna ger det där lilla extra, de kliver ur sin komfortzon och välkomnar nerförsbacken. "Bara 20% kvar av intervallen - nu ökar vi! Släpp handbromsen nedför!". Alla ökar. Alla flåsar. Jag ser tröttheten men jag vet att de har mer att ge.

Intervallen är 1700 meter lång. Min grupp kommer fram till start/mål och pustar ut i regnet som tilltagit sedan vi startade i höstmörkret. Maria och Carina skippar den femte intervallen, just återkomna efter skador. Jag ser i Anettes ögon att hon snabbt överväger att jogga ner med dem.

"Kom igen!" kontrar jag "Du SKA köra den sista! Det är när det känns som tyngs som träningen verkligen ger något. Seså - en sista intervall - du är ju ändå svettig!"

För det är sant. Att vara mitt i ett träningspass och tänka att "Jag kör jobbigt nästa gång istället". Det är för lätt att smita- passa på när du är uppvärmd, svettig och mitt i det. Att krama ur det där lilla sista, att utmana sig själv, att köra en extra fast huvudet eller kroppen säger nej - det är där och då du bygger ett pannben. Du bygger styrka. Med vila och mat efteråt så bygger du även en snabb löpare. Vill du bli bättre måste du våga satsa.

Och de satsades massor igår. 61 löpare från IF Linnéa körde långa intervaller runt Trekanten, indelade i 5 fartgrupper. 61 stycken och 5 varv - fatta den samlade energin i det!

8 kommentarer:

Karin sa...

Åh, så vi är olika! Jag skulle bli fullständigt galen om någon stod och skrek ut order om vad jag ska göra!! Men, så är NMT och dylikt inget för mig heller... Bra jobbat dock!

Fröken Strävan sa...

Åh det är så underbart! Jag vill också ha nån som skriker åt mig!!! Jag kanske eventuellt också skulle bli mindre uttittad än när jag skriker åt mig själv...

MarathonMia sa...

Karin: hmmm - jag brukar oftast känna av om personen är mottaglig för pepp eller inte, jag "hjälper" nog mest till att flytta fokus från det som är jobbigt. Jag beundrar dig som grejar att ta dig ur komfortzonen själv!

NMT har lite olika upplägg beroende på instruktör, skulle bara tro att det är EN som ger order och gormar (den bästa!) - resten ger bara instruktioner.

Fräken Strävan: haha - jag brukar göra svuschande ljud när jag åker skidor - brukar också bli uttittad.

Unknown sa...

Mia
Tackar för peppningen. Låg 3-400 meter före din grupp, men hörde hur du peppade dem. Det gav mig också extra energi.

Anonym sa...

Oj 61 löpare det va ingen liten skara löpare det.

Annette Garcia sa...

Tack än en gång för peppningen. Det är exakt det jag behöver. Piskan! Haha. Nej, toppenpass. Ser redan framemot nästa pass med dig och Linnéa!

Petra sa...

Härligt, vill också kunna haka på er snart!

Carina sa...

Tack för peppen!! GJorde susen det. Om det inte var fler Carinor så joggade jag inte hem med Maria. I was there to the bitter end :)

Regnet gav en extra krydda!!