Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 4 februari 2008

Ja - där fick jag så jag teg!

På väg hem från Arlande i taxin igår sa jag till min man "Jag tror att jag ska springa hem från jobbet imorgon eftersom jag ligger efter kilometermässigt" Jag säger detta för jag sitter och kollar ut på snöslasket utanför och har redan passerat de eventuella hinder som kan dyka upp i sinnet. Nu finns ju bara möjligheter kvar. "Kommer det inte att vara väldigt mörkt och halt och svårt att springa då?" frågar min man.

Jag fnyser och svarar "Salem har sagt att om man är vältränad så ramlar man inte när det är snö och is ut vid träning". Salem är min gamla tränarkollega, jag kommer ihåg en vinter för 4-5 år sedan när vi manade på 13-åringarna att spela fotboll i snö. Kul som bara den, och det har varit min övertygelse sedan dess att vältränade människor har superbalans och klarar praktiskt taget allt. Han hävdade att tjockisar och otränade ramlar oftare.

Idag när jag kutade hem från jobbet hände det. Jag skulle parera en vattenpöl vid vägkanten och for på arslet. Det var mörkt, fanns inga lyktor (förutom strålkastarna på bilen som var bakom mig). Jag landade med vänstersidan rakt i vattenpölen och tog mig rätt osmidigt på benen igen. Givetvis missade jag pareringen av vattenpölen och fick kalla, våta fötter. Bilen saktade farten för att se hur det gått för mig - jag log och vinkade... men vänster skinka ömmade (skulle kanske haft tennisbollen i brallan och fått lite massage vid fallet?). Fallet var precis vid Brotorp, Rissne så jag hade en dryg mil kvar hem. Jag sprang genom Solna till Kungsholmen och kände mig som en stinkande lodis. Stinkande för att jag använde samma träningskläder jag sprang i förra veckan på jobbet (tabu för övrigt att använda samma svettiga löpartröja 2ggr i tätbebott område), och att hela vänstersidan var geggig. Mascaran hade dessutom runnit och jag var så där lagom okvinnlig och snöt mig i luften. Urrk, vilken syn.

Jaha - där fick jag för att jag var kaxig. Betyder det att jag inte är vältränad? Eller att jag är en tjockis?

Längd: 15,16km
Tid: 1:26:43
Snitt: 5:43

Flås/andning: Normalflås
Ben: ett blött vänsterben och ett halvtungt högerben
Rygg: Nu efteråt är den öm, men jag stretchar på...
Jag sprang om: 4
Blev omsprungen av: 0

Inga kommentarer: