16 mil springer man väl på 16-17 timmar?

Både jag och Staffan har fått höra det. I och för sig har jag hört det från folk som max springer halvmaran eller inte springer alls. För visst är milen på en timme en bra riktlinje...

Då kontrar jag.

Tänk dig att du sprungit maran på 4 timmar. Du stapplar ner mot Östermalms IP och vill ha lite massage, gå på toa och sedan svepa en kall öl. Benen är ömma och du är rätt slut i kroppen. Istället för att stappla ner för trapporna mot ÖIP ska du nu alltså springa 3 maraton till i samma takt. Släng även in att en av marorna ska ske på natten när det är kolsvart och din pannlampa visar dig ett begränsat område löpväg. För att försvåra det hela ytterligare så byter du ut Västerbron till ett skogsparti med stenar och rötter där det verkligen krävs att du håller tungan rätt i mun och fötterna i rätt vinkel. 16 gånger. Svårt nattetid. I alla fall för oss glada motionärer.

Känns det fortfarande som du skulle greja det på 16-17 timmar? I och för sig - helt omöjligt är det ju inte. För det svenska rekordet låg tills för två dagar sedan på just 16-17 timmar. Men Jonas Buud (som är med i en fantastisk artikel i Runner's World) mosade detta totalt och sprang som en gasell på TEC (varvade mig och Staffan vid 23 kilometer). Han behövde knappt använda pannlampan och satte ny svensk rekordtid på 12:31 - alltså dubbelt så snabbt som mig och Staffan. Galet.
Jonas Buud är Guud! Inte en glad motionär... men en glad, ödmjuk Svenskt-rekord-innehavare på 100 miles! Jag är djupt imponerad.

Sandra som vann damklassen och Kerstin som kom tvåa mosade båda de svenska damrekordet och grejade distansen under 20 timmar. Fantastiska kvinnor som malde på i jämn takt och sprang som tåget!

Varv efter varv - för att nå sub 24 timmar

"1955 satt en grupp boskapsfösare vid lägerelden och kom överens om att det var bättre förr i tiden, när en häst kunde springa 100 miles på ett dygn. Wendell Robie föreslog att de skulle göra om bedriften och The Western States Trail Ride var fött. 1974 hade Gordon Ainsleighs häst problem så han startade utan häst och kom i mål på 23:42 tim. The Western States Endurance Run har arrangerats varje år sedan dess."

Med dessa ord hämtade från GAX 100 miles hemsida satte jag och Staffan vårt mål. Att köra 100 miles under 24 timmar.

Imorse blev det verklighet. Vi tror att den officiella tiden kommer att landa på runt 23:40.

Foto: Johan Thidell

På Täby Extreme Challenge springer man en bana som är ca 10 km. Vi sprang den alltså 16 gånger. För att inte tappa humöret och fokus hittade våra "Positiva-varv-hang-ups". Våra varv såg ut så här:

* Första 2,5 km asfalt och grusväg. Springa fram till första korta backen. Gå uppför. Springa förbi lekplatsen och närma oss järnvägsövergången - här skrek Staffan vid varje passag "Tååååg!"

* Därefter sprang vi parallellt med spåret på asfalt / promenadmjukisväg - med en backe. Gå uppför. Dags för nästa passage där Staffan högt vrålar "Tååååg!"

* Bara 70 meter efter den andra tågpassagen hojtade Staffan alltid "Mia!" som varning för den upphöjda plankan på den lilla träbron som ledde över en å.

* Vid 3,5 km kom nästa uppförsbacke. Gå-dricka efter det röda huset - upp i friluftsområdet mot nästa backe. Sedan flackt bort mot 4,5 km och vi ser Skavlötens motionsområde.

* Vid Skavlöten passerar man 5 km. Här var det dags för mig att påminna "Salttablett och vatten Staffan". Från Skavlöten ner vänster - hoppa över de två vattenvallgravarna (smältvatten på 15 cm bredd) - höger sen till tunneln och upp vänster.

* Upp snett över vägen och in i ett litet villaområde. Här hittade vi ett hus som vi gjorde en historia kring I samma område följde vi dagens och kvällens utveckling hos barnfamiljen i det gula huset. Polare som spelade basket på garageuppfarten som framåt middagstid fylldes med BMW-bilar (förlåt Staffan om jag inte kommer ihåg alla bilmärken...) för att avnjuta middag med rödvin, dartkastning och whiskey. De lullade hem när vi hade 7 varv kvar att springa...

* Härefter kommer vi in i Staffans älsklings-löpar-natur - skogen. Från ängsliknande mark som övergår i skog med mycket rötter och stenar. Vi höll hela tiden vänsterkant och hittade vart vi skulle sätta fötterna för att inte bli blöta. Passerade över det omkullfallna trädet - ena varvet med vänster ben först nästa med höger.

* Ut ur den mörka skogen mot Elverket som vi såg fram emot att få se en sprakande underhållning från nattetid - denna uteblev dock. Passerade den stora spånhögen som doftade starkt av koda och tallbar. Nu återstår 2 km av banan.

* Smyger förbi nästa bostadsområde där vi spekulerar i vad familjen X ska göra i sitt stora, fina uterum med fula möbler... Ingenting tydligen. Förblir kolsvart och orört hela dygnet. Ja, vem vill hänga i ett rum med fula möbler liksom?

* Sista 1,5 kilometrarna gav sköna springvägar med en backe som avbrott. Här blev vi ivriga och kutade varje gång.

* Innan man kom in vid varvningsområdet vid Ensta Krog fick man springa igenom ett litet skogsparti, här frågade jag varje gång "Staffan - vill du gå military style och ta dig över stenen?" Han avböjde alla 16 gånger.

* Vid varvningen "Lappa, dippa, kissa" (tryck på LAP på Garmin, tryck ner tidtagningsmojängen och gör ett toabesök om det behövs).Med orden "Nummer 46 på ingång - pigg och glad - tackar alla glada funktionärer det är härligt att se er!" Jag hejade och tackade alla funktionärer vid varje varv - försökte underhålla dem så gott det gick. Funktionärerna ska få ett speciellt inlägg - det kommer!

Att få in rutiner som varning för tåg hjälper till att inte tappa fokus när man blir trött runt 3-tiden på morgonkvisten och har kutat mer än 12 mil. Benen är tunga efter 6-7 mil så varning om extra upphöjning är också bra.

23:40:59!

Jag hann till och med åka rutschkana sista varvet!

Nu är klockan 12:15 och jag ska sova. God natt.

Vinnarflätor - check

Om 1,5 timmar går starten för TEC 100 miles. Jag har flätat mina flätor, vaselinat min kropp, druckit min resorb och rakat både stortår och smalben. Och så har jag noppat ögonbrynen förstås. Som vanligt är jag lugn som en filbunke, förväntansfull och sprudlande lycklig.

Tävlingsflätorna fixas inför GAX 100 miles i somras i en härlig Skånelänga hos Fredrikas föräldrar. Likadana flätor pryder min skalle idag.

På GAX i somras var kontrollerna stationerad vid varje marathondistans (ungefär). På TEC är depån var 10 kilometer
Första stoppet på GAX i somras. Marathondistansen på 4:45. Vilken tid får vi den här gången. Kommer de tätare kontrollerna sinka oss - kommer vi stanna och vara sociala eller kommer vi att springa på?

Hur som helst så sprang vi våra 100 miles på 28 timmar och 18 minuter förra gången. Nu siktar vi på att kapa tiden med 4 timmar.

Jag önskar alla medtävlare lycka till och skickar eventuell överskottsenergi till alla er som skriver Högskoleprovet idag.

Vågar du gissa på vår målgångstid?

Hinder i uppladdningsplanerna...

Du är dina val.

Glad och harmonisk Mia från Kattis fest i oktober. Foto: privat

Torsdag-fredag denna vecka står det stort och tydligt "Business Review" i min kalender. Detta innebär att chefen från England kommer över och vi sitter ett gäng i planeringsmöten. Till detta tillkommer en viktig middag, igår planerad till 21:00.

Toppen tänker jag på morgonen och packar ryggsäcken med kläder för transportlöpning hem. Torsdagens möten drar ut på tiden, istället för presentationer på cirak en timme blir de närmare 2 timmar långa per säljare. Med diskussioner. Jag riktigt hör hur ryggsäcken bortifrån min arbetsplats ropar på mig och pockar på min uppmärksamhet. "Siiiiiista löpturen innan tävlingen Mia!" lockar den. Dessutom ska ju Kensingtonbatteriet laddas, den vita löpar BH'n tvättas och andra förberedelser kickas igång inför tävlingen på lördag.

Tjugo minuter över åtta på kvällen är vi klara. Kloclan nio är det middag i stan. Hur har jag grejat eftermiddagen?

Jag har två val utifrån Mia-tänk

1. Sitter under eftermiddagen och tittar på klockan, blir irriterad över att alla drar över sin tid. Jag poängterar högt och tydligt hur viktigt det är att beta av sina presentationer och låta nästa komma fram. Jag stressar upp mig över förlorad tid och att planeringen inte blir som jag tänkt mig. Eftersom vi slutar sent ursäktar jag mig och avböjer den viktiga middagen. Jag har ju faktiskt viktiga saker hemma också. Givetvis springer jag hem i mörkret. Inte på världskartan att jag både missar löpning OCH viktig sömn - någon måtta får det vara.

2. Jag är helt närvarande i mötena och lär mig massor av nya saker. Diskussionerna är konstruktiva och ger mig något snarare än att det drar ut på tiden i onödan. Jag bidrar själv med input. Tar bilen hem och droppar av ryggsäcken som förblir ouppackad och beger mig till restaurangen och fortsätter de givande samtalen med cheferna. Äter en god middag och kommer hem vid midnatt och missar faktiskt bara 1 timme av min planerade sömn.

Jag tror att man kan göra mycket genom att välja sina tankar. Väljer jag tankar i positiv anda av uppskattande karaktär blir jag också en glad och harmonisk person. Dina val bygger din personlighet. Givetvis valde jag att tänka och handla som förslag 2. Det är så jag fungerar. Hade jag varit en etta så hade jag förmodligen triggat igång en massa negativa känslor som påverkat hela kvällen och dagen efter. Genom mitt val fick jag dessutom testa en ny restaurang - B.A.R i Stockholm - den kan jag varmt rekommendera!

För vad gör 10 km mindre löpning än planerat? Vad gör 1 timmes mindre sömn? Vad gör det att jag får ladda batterier, tvätta och ordna kvällen innan? Ingen dör, ingen blöder. Jag väljer glädje.

Hur fungerar du? Blir du lätt irriterad och stressad av att få ändra dina planer?

Min lilla djävul sitter i skiten

Bokstavligt talat.

Om inte magen fungerar som den ska så är det inte skitkul att springa långlopp. De flesta jag känner blir pirriga inför lopp och får nervös-mage och kutar på toa hur-lätt-som-helst. Lätt att tömma liksom. Detsamma gäller lopp - många får problem med krånglande magar. Där går jag mot strömmen...

Laddarfrukost för en fungerande Mia-mage: Råggröt, frysta hallon, linfrö, pumpafrö, färska jordgubbar och osötad Sojamjölk. Foto: privat

Då är jag Fröken Tvärsemot. Min mage stannar upp totalt vid resor, pastaätande, för stort sockerintag, äta extramat innan lopp... ja listan kan göras lång. Jag har några små knep att komma ifrån de här - så nu har jag lärt mig. För vem vill vara "Full-of-shit" på startlinjen? Inte jag i alla fall.

Vem har sagt att en järnrik blodpuddingsmiddag behöver vara billig och tråkig? Här med levande ljus, finporslin, hemmagjord spetskålsallad med hallonvinäger, färskpressad apelsinjuice. Middagen avnjöts med Fantastiska Jenny och avslutades med fruktsallad. Foto: privat

Ursäkta det okvinnliga skitinlägget.

Bilder från veckans mat...



Med hopp om toabesök innan tävlingen på lördag!

Parallella universum

Det sägs ju att folk födda i tvillingarnas tecken har många personligheter eller är lite schizofrena...

Dubblenatur fokusbubblan - en och annan personlighet att hålla koll på! Här försöker jag se sur ut och lyckas ju rätt bra! Foto: privat

Eftersom jag är en sann tvilling är jag i skrivandets stund benägen att hålla med. Klockan är 7 på morgonen och jag befinner mig på ett hotellrum i Köpenhamn. Idag kör vi seminarium här. Imorgon är jag tillbaka på kontoret i Stockholm för 2 dagars Review och god middag på restaurang Grill. Det är mycket jobb och rätt intensivt.

Egentligen kanske detta skulle dränera mig som ultralöpare och göra mig trött. Men lite dubbelnaturad som jag är fyller detta mina positiva energidepåer.

Samtidigt som arbetstakten är hög går mitt inre fokus långsamt framåt - precis i den takt jag vill ha den. Fokus på formtoppning. Mental formtoppning. Det är som att jobbets myckenhet laddar upp batteriet och det liksom dragläget på en bil sedan bytar plats. Kopplingen långsamt upp och gasen ner. Byt plats - balansera - gasa! Allt går snabbt på utsidan men i lugnt mak på insidan.

Så medan jobbpersonligheten betar av aktivitet efter aktivitet, så laddar i smyg min löparpersonlighet - som parallella universum fast ihop. Och jag ler hela tiden - för det här är livet för mig. Av min fokusbubblalättretlighet märks ingenting än.

3 dagar och 3 nätter kvar - yihaaaa!