Borta bra - men min toa är bäst!

Jag samlade lite blygsamt ihop 57,8 kilometers skidåkning på 3 dagar. Jag är nöjd. Lite öm i höfterna, träningsvärk i två tår och med uppsvälld mage lämnade jag Bruksvallarna.

Så här fint var det när vi lämnade plejset. Igår körde jag en kvällsrunda, 4 varv i 3 kilomtersspåret med pannlampa. Malin och Lona gjorde mig sällskap men vi var olika snabba så vi möttes bara då och då. Jag var ensam med ljudet från den krispiga snön och skäret från skidorna. Ensam om min tomteskumsuppsvällda mage och helt och hållet fokuserad på att ta mig runt. Jag blev mer och mer vågad. Utan att tveka kastade jag mig ut för backarna och plogade ner, vilket jag hade respekt för innan. I de långa, svängda backarna stod jag på huk och tänkte "Jag har lika starka ben som Anja Pärson, jag har lika starka ben som Anja Pärson". Och inte en enda gång trillade jag på rumpan.

Bara för att turen var så underbar valde jag att stanna där. På topp liksom. Det var kul och jag vill längta till nästa pass. Det är redan inbokat - långpass på söndag med Malin - bättre skid-PT får man leta efter.

Gudomlig Meze med massor av smårätter och mycket vitlök fick sällskapa mina tomteskummisar i magen. Fröken Proppmätt har gjort entré.

Att bo med 10 andra människor och äta helt annorlunda mat några dagar sätter stopp i maskineriet. Mer psykiskt tror jag - så inga linförn i världen kan hjälpa till. Nu är jag glad att vara hemma hos min egen toa - finns en del skumtomtar som inte omvandlades till skidenergi och ska ut. Resterande energi ska jag använda till kommande träningspass.

Hehe - jag vill ju vara tokladdad och redo för intensivveckan som drar igång imorgon - häng med får ni se hur jag får ihop familj, jobb och en-jädrar-massa-träning!

Mat till Evighetsmaskinen

Jösses vad vi vräker i oss mat, godis och dryck här. Inte bara ansträngningen från skidåkningen kräver energi, utan själva kylan i sig. Idag var det -16 grader i spåret.

Tidig frukost med rågflingsgröt, yoghurt, ägg, russin, sylt, bananer, surdegsbröd, grönsaker, leverpastej, ost, skinka, ananas, kaffe, te, juice och apelsiner. Härligt med sällskap från gänget och snack om vem-som-snarkade-högst.

Lunchboost. Chili-con-carne i två tappningar. Den ena är gjord på Innanlår som kokt i 3 timmar med lök, porter, chili och kryddor. Himmelskt god. Himmelskt mör. Använd gjutjärnsgryta och få ännu mer järn - bra boost för tjejer. Egen bloddoping liksom.

Jag och Team NMT/Fischer hade matlaget igår. Vi bjöd på couscous, kycklingfilé och lime/honungsyoghurt till. Givetvis serverades kokt broccoli och en stor grönsallad med tomater till. Yummie! Efter all mat jag fått i mig är jag redo för alla skidutmaningar.

Idag njöt jag för fullt av naturen och min ensamhet i spåret. Jag hade med mig mina drömmar och tankar och kände hur likt ultralöpningen det här med skidåkning är. Inte jobbighetsmässigt men upplevelse-med-naturen-och-sig-själv-mässigt. Jag har en mycket speciell vän som jag "byter ord" med. Idag fick jag "dans". Kroppens harmoniska dans med Gaia. Likt vatten i en bäck över stenar flöt jag fram i spåret. Jag hade inte ont någonstans och tänkte aldrig på om skidorna var rätt vallade eller inte. Jag bara var. Ett-med-skidorna. Ett-med-mig-själv. Och Ett-med-upplevelsen. Berikande. Flytande. I en harmoni flöt jag fram i 6 kilometer av de 11,5. Resterande kilometer ägnade jag åt att bli livrädd för branta nerförsbackar, plocka av mig skidorna och gå, heja på små barn i skogen, skratta åt Ulf's vitsnöiga skägg och planera lunchen i huvudet. Mat ja. Ikväll blir det Meze. Eller smörgåsbord som vi säger på svenska.

När jag kommer hem ska jag äta spenatsoppa - nyttigt, lätt och fantastiskt gott. Dessutom går der supersnabbt att tillaga.


Här får ni recptet på den:

Elins & Mamma Mias spenatsoppa:
1 kg fryst hackad spenat
1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
2 msk margarin/smör/olja
2 hönsbuljongtärningar + 3 dl vatten (eller egen buljong)
1 burk kesella eller creme fraiche
salt, vitpeppar och cayennepeppar

Hacka lök och vitlök, bryn i stor kastrull tills löken är mjuk - häll över vatten och buljongtärningar. Tillsätt den frysta spenaten och rör om. Krydda efter smak och rör i kesellan på slutet.

Servera med riven parmesanost och ett kokt ägg. Gott bröd till med proteinrikt pålägg fulländar måltiden. Smaklig måltid!

Fokuserad på uppgiften

Så här vacker är utsikten från vår stuga. Mmmmmm, jag njuter. Njuter av väder, vind och natur. Njuter av att fokusera mig på uppgiften. Uppgiften att lära mig åka skiodor och vara hyffsat förberedd för Öppet Spår i februari.

Jag har sån tur, känner mig så orättvist väl utrustad med kunskapskällor här. Igår fick jag teknikträning av Coach Ken som är en mycket erfaren skidåkare. Idag var det Tomas - proffsets tur att guida oss. Igår lärde jag mig bajsa-position i nedförsbacke och idag juckteknik framåt.


Malin (på bilden), som också är en grym skidåkare fick agera PT åt mig idag. Hela 3 varv på trekilometersbanan ropade hon "Fram med höften - korta av stegen" Flashback från när jag själv peppar löpare i uppförsbacke. Sen kom såna där "Ta ut glidet, arbeta med höften, kör längre skär". Jag testade. Och testade. Efter några varv hade jag faktiskt filat till tiden från drygt 20 minuter per varv till 17 minuter. Imorgon ska det gå snabbare.

Här i stugan har folk träningsvärk i armar (triceps), insida lår, mage och rygg. Dessa personer vet hur man åker skidor. Jag har träningsvärk i högerhanden... antingen är jag en Gustav Vasa och är grym med EN stav, eller så kommer den ifrån att jag försökte separera couscouskorn idag... För MAT är en väsentlig del av ett skidläger. Återkommer om det i morgon.

Skidläger...

shit. Öppet spår kommer inte vara några som helst problem...

Moahahaha!

Efter att ha kört i snöstorm hela vägen till Bruksvallarna var jag rätt mör i koncentrationen. Moffade in makaroner, falukorv och köttbullar som Coach Ken svängde ihop vid spisen. Begav mig sedan med Skidkungen Tomas till Vallaboden... I Vallaboden och poserar för vinstfoto med sponsorer. Foto: Lona Justesen

Jag lät Tomas gå lös på mina skidor och lärde mig att posera lite om jag skulle bli sponsrad och behöva visa märket på skidorna. Hakade sedan på mig skidorna och tränade följande:

2,2 kilometer off pist/skoterled. 3 kilometer spårat. 1 kilometer lite vilse/in på folks tomter/bilväg (bad idea!). Totalt 6,2 kilometer skidåkning på 1:03:10. En avsevärd förbättring från min premiärtur för två veckor sedan då jag kom drygt 2 kilometer (tror jag) på 45 minuter.

Nu kan det bara bli bättre. Nu ska jag lära mig att åka skidor.

Måste gå - Coachen skriker i hallen att det är dags för teknikträning :). På återhörande!

DRIVKRAFT

Någonstans inom oss har vi vår naturliga drivkraft. Den får oss att vilja utvecklas, göra nya val och välja nya vägar. Drivkraften kan liknas vid en möjlighet, ett konstaterande av tillförsikt. Det är där lusten, passionen och livsglädjen kommer ifrån. Drivkraften tar fram människors ljus, den tänder glimten i ögonen och bygger självförtroende. Drivkraften fokuserar inte på målet utan mer på resan.
Du kan sätta en person på en cykel men aldrig tvinga den att cykla. Valet att göra det styrs av drivkraften.

Att se människor hitta sin drivkraft är en fantastisk upplevelse. Bara genom att glänta lite på dörren och locka till paradiset kan sätta igång en trigger. Därefter frigörs kraften själv.

Idag hyllar jag Hillevi, som jag fixat ett träningsschema åt med målsättning att springa en mil i mars - hon fyrade av 9 km förra veckan och skrev i mailet "ligger lite före schemat". Hon har hittat det.

Jag hyllar Karolina som är mammaledig med sitt tredje barn, när mitt schema började var lillan 5 månader och kroppen inte återhämtad efter förlossningen. Med stort fokus har Karolina promenerat, joggat, styrketränat och tappat alla graviditetskilon - nu spontanspringer hon 11 km. På eget initiativ. Hon har hittat det.

Jag lyfter på hatten för Linda på Fitness Magazine, som inte skulle kunna tänka sig att springa utomhus på vintern när hon hängde med mig på en runda - nu "luffsar hon runt i snön flera gånger i veckan". hon har hittat det.

Jag hyllar FabFour som bokar inomhusbana för att springa tusingar, mina Norrlandsadepter som trotsar iskall kyla och kör på. Jag hyllar Helen som hatar teknik och köpte sig en puls/GPS-klocka som dottern hjälper henne med. Hon vill utvecklas. Hon har hittat det.

Jag hyllar IF Linnéa som lockar 30-talet löpare en snöig kväll. Jag hyllar alla er som går ut och springer, promenerar, kör militärträning trots vintern. Ni har hittat drivkraften. Jag hyllar alla mina adepter.

Tänk om det gick att glänta på fler dörrar - få fler att lysa. Tänk att öppna nya dörrar och låta de som lyser, lysa mer på annat håll i andra sammanhang. Det ena leder till det andra. Människan är fantastisk. Allt är möjligt.

Din drivkraft är unik. Du har den inom dig - har du hittat den?

Kalla kårar, uteblivet pass och ta-igen-det!

På mitt schema igår stod det att jag skulle leverera del 2 av mitt Back-to-Back långpass. Inte en enda bokstav liknade NMT. Trots detta körde jag morgonpasset (förlåt Coach!) och hade som plan att springa hem från jobbet. När klockan närmade sig 17 var jag iskall. Kontoret var kyligt efter julhelgen och tanken på att frysa en mil innan mitt kroppselement skulle kicka in var inte lockande...

Så... Jag valde att ta tunnelbanan hem, äta middag med dottern, snacka skit med sonen och ta en fin promenad med underbara Kattis.
Gråta över utebliven träning? Känna skuld?

Nej då. Jag boostade mig med mina nära och kära och hade under dagen tackat ja till lunchlöpning med Miranda... så idag samlar jag ihop de kilometer jag skulle gjort igår...

Ut på Järvafältet mitt på dagen, solförmörkelsen gjorde ljuset magiskt blekt. När Miranda och jag springer pratar vi om våra svagheter, våra motgångar och våra utmaningar. På ett bra sätt. Att sätta ord på saker, komma till insikt och börja bearbeta är ju själva livets gång. Vi finns någonstans långt inom oss - vi vill bara kika ut ur lagret av den vi blivit. Jag är 18 år äldre än Miranda. Coolt.


7,6 kilometer fick jag ihop - resten samlar jag in på IF Linnéas träning ikväll. Det blir inget riktigt B-2-B-pass men jag hoppas att Coachen har överseende. Jag har ju trots allt korat honom till Stockholms Bästa Rappare "Lila Ken"...
Så - på tal om gårdagens köld i min kropp...

Agnetha undrade över kläder för vinterlöpning - HÄR har jag skrivit om det. Just idag när det var -8 hade jag underställströja, funktions t-shirt, vinterlöparjacka, långkalsonger, hösttightsen, skidstrumpor, mössa och dubbla tunna vantar. Det är lager på lager som gäller - vilket Helena fixat galant! Kolla in antalet tröjor på Tomtejoggen.

Fy-på-sig!

Nej - det är inte citat från en tysk porrfilm, det är temat för årets första militärpass.
Bilden är tagen förra året när jag körde tricepsdips - hoppas den muskeln är användbar när jag ska köra Öppet Spår...

Redan under den första armhävningskavalkaden satte Löjtnant Spyfys ribban högt. "Framåtstupa ställ! Räkna efter mig - 30 armhävningar...ETT-TVÅ-TRE..." gänget levererade, följde Spyfys siffror och pumpade kropparna upp och ned. "Vilken siffra missade jag?". Ingen nappade. "Då blir det straff, jag missade siffran sju, nu räknar jag ETT och ni svarar Fy-på-sig! upp till 30". Jag ser det som bonus. 60 armhävningar i stället för 30. Bra för min kropp, bra för mitt pannben.

Snabb förflyttning till muren där vi skulle köra situps parvis. Jag teamade upp med Björn. 3X30 stycken. Leverans godkänd. Dags för min styrkesak - triceps, Löjtnant Spyfys missade en omgång och vi fick istället räkna och han levererade "Fy-på-sig!". Likaså missade Löjtnant antalet omgångar i rygglyft - ytterligare "Fy-på-sig!" levererades. Extraträning är bonusträning.

Något frustrerad på sig själv (knäck i kolan?) beordrade han rask förflyttning för benstyrkeövningar. "Det var väl själva satan hur svårt det ska vara att få ur sköljmedelsdoften ur era kläder!". Japp - passet var hårt men gänget var hårdare.

Inledningsorden om att vi var trinda små grisar efter jul (eller var det gödkalvar?) fick han raskt äta upp. Idag var jag stark. Idag var jag oövervinnerlig. Kanske just för att det var Spyfys som höll i passet och att det alltid pirrar lite extra i magen då? Eller så är jag inne i ett grymt flow - låt det hållas.