Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

fredag 29 oktober 2010

Jag mötte mig själv imorse

På caféet i vår kontorsbyggnad mötte jag mig själv i morse. Jag ställde "Mig" bakom mig i kön och mitt riktiga Jag hajjade till. "Jag" luktade nyrökt cigarett. "Jag" var sminkad och hade ett par svarta byxor för att dölja att jag vägde lite för mycket (fast mer moderna kläder än bilden nedan). "Jag" utstrålade säkerhet och självkänsla och pekade på den stora vita frallan med mycket ost. "Jag" log och drog något skämt. Det var jag för 12 år sedan. Jag kände igen mig så väl.

Såhär såg jag ut 1995 - när jag inte hade en cigarett i handen hade jag tydligen 2 (TVÅ!) glassar. De andra bilderna är mer nytagna...Bildmontage lånat av Funrun.

Jag stannade upp och kollade på tjejen och landade i mitt nuvarande jag. Mitt hår var fortfarande fuktigt från duschen efter morgonens Nordic Military Training. Det luktade shampoo. Jag hade köpt en grov smörgås med leverpastej och grönsaker och jag utstrålade samma säkerhet och självkänsla nu som då. Det kunde ha varit jag - den där tjejen. Det kunde varit jag som lagt på mig ytterligare kilon och precis tagit min morgoncigg. Det kunde ha varit jag som struntade i havregrynsgröten och köpte en god fralla på vägen, tillsammans med en stor latte. Det kunde varit jag. På något sätt kände jag samhörighet, tusen bilder och tankar blixtrade förbi i huvudet och jag var Hon. Fast ändå inte.

För jag bestämde mig.

Saknar jag mitt gamla "Jag"? Ångrar jag att jag inte luktar rök längre? Eller tog tag i min vikt?

Kände mig som fröken Präktig där jag stod. Ville nästan berätta "Att i morse när jag vaknade tänkte jag på rödvin för jag ska ha tjejmiddag ikväll" För det gjorde jag. Men hon märkte nog inte ens att jag iakttog henne.

14 kommentarer:

Ankan sa...

känns det bra att inte vara sitt gamla jag!! Kommer i håg när jag var mitt gamla "jag" o såg en sån som är nu att jag vill också se fräsch och sportig ut men jag orkar inte just nu men snart innan sommaren så jag slipper bada i vassen. Det är så skönt att slippa gå och längta utan att man har tagit tag i det.Hoppas många som går och funderar på en livstilsförändring ser din blogg i dag!!
P.s Jag skulle aldrig på något sätt kunna tro att det är du på båda bilderna D.S
Tack för en fantastisk blogg. Rösten är lagd

MarathonMia sa...

Tack Ankan! Jag är samma i själen, större i upplevelserna och piggare/friskare och mer välmående än någonsin! Och så luktar jag inte rök.

Karin sa...

Oj, jag kunde aldrig tro att det var du! Vilken förändring, från noll till 246 km...Du är grym Mia!

Erika sa...

Wow! Jag är helt galet imponerad, en helt ny människa!

Nipe sa...

Mia, vet du vad? För inte så hemskt länge sen var jag som ditt gamla jag, minus röklukten visserligen. Nu är jag väl ungefär halvvägs mot målet, och i min målbild är jag stark, vältränad och hälsosam. Tja, ungefär som du är nu, minus några 200kms-lopp och NMT på morgonen. Detta är den bästa resa jag någonsin varit ute på! Tack för all inspiration och för att du låter oss ta del av din livsstilsförändring.

Victoria sa...

Wow! Vilken skillnad, vilken seger!Du ser lyckligare ut på nu-bilderna, trots två glassar på då-bilden.

Emilia sa...

Oj ja vilken skillnad! Å stort grattis till dig som slutade röka och började leva hälsosamt :)! kram å trevlig helg!

snusan sa...

WOW!!! Vilken inspiration! :D

10Sekunder sa...

klart man är IMPAD!
Jag har kommit 1/3 del på väg. DVS mer än hälften av övervikten är borta men mycket fys återstår. Nu ligger en tung höstsäsong och väntar. Bara att bita ihop. Skönt att finna lite inspeartion i en , för mig, helt okänd människa. Men någon har i alla fall trampat stigen före mig och visat att man kan komma framåt!

Häärligt att bli insperarad av DIG!

Anonym sa...

Haha och där försvann mitt sug efter helggodiset... Nu vill jag ju bara ut och träna istället!

Cattis sa...

Jag hade aldrig trott att det var du. Jag har sjävl ändrat mitt liv och jag vill aldrig tillbaka till det gamla. Nu är jag lycklig, synd att jag inte blev det förrän jag var 37 år, men bättre sent än aldrig.

tack för all inspiration. älskar din blogg

kramkram

Anonym sa...

Att du visar upp var du varit och hur långt du har kommit, gör dig bara mer övertygande som coach. Och kanske mer förstående? ;-)

Miss Agda sa...

Det är inte första gången jag hör din framgångssaga, men jag blir lika imponerad varenda gång. Du är ett levande exempel på hur allting är möjligt när man väl bestämmer sig. Och lite kul var det att du faktiskt hade TVÅ glassar i handen på bilden, he he.
Kram

Ps: Du lovade skicka värkar på fredag. Det var igår???? Men du kanske menade ikväll, lördag...

Jessica sa...

OJ! Jag trodde att du skojade - att bilden var någon annan. Helt otroligt!