Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

måndag 25 januari 2010

Hej gamla vänner!

Kommer ni ihåg mig?
Mia, ni vet! Hon som vägde 83 kilo och rökte ett paket cigaretter om dagen. Visst busade jag och lekte med mina barn, jag har alltid varit full av energi. TV var ju kul – missade nog inte ett avsnitt av Glamour på 90-talet. Stretchjeansen såg jag som Guds gåva till kvinnan och kexchokladen smög jag i mig när ingen såg. Jag åt ofta och umgicks med vänner över vin och snacks.

Jag vet att jag inte ser precis likadan ut idag. Jag har gjort slingor i håret och jag har mer rynkor än för 15 år sedan. Ses nog mer i löpartights än corallfärgad kofta.

Och visst ja – Och det var så sant – mina 83 otränade kilo bestämde jag mig för att omfördela till bättre energi. Jag köpte gymkort och körde step-up. Testade BodyPump och började småjogga. Viktväktarna hjälpte mig att komma ner till 64 kilo.

Jag slutade röka i augusti 2002. Och började träna ordentligt. För jag hade bestämt mig – Jag vill må bra.

Och så sprang jag en mara. Och en till. Fast jag bara är en helt vanlig människa. Så konstigt det kan bli. Och underbart.

För vem av er gamla vänner trodde att mitt namn skulle finnas med på Världslistans plats nummer 90? Det trodde jag inte själv i alla fall. Och vet ni? Jag har bara börjat! Nu kan ingenting stoppa mig.


44 kommentarer:

Jossan sa...

Heja Mia, vad du är bra!
Vilken bedrift, och vilken inspiration du är!

Häftigt att ligga på världslistan minsan! Inte illa alls!!

Träningsglädje sa...

du har en award att hämta:
http://www.traningsgladje.se/?p=5662

Frida sa...

Jag har läst din blogg ett tag men har inte kommenterat innan - du ger mig inspiration, och inte mindre imponerande nu när jag fick läsa om din bakgrund! Häftigt att man kan flytta sina gränser och göra det omöjliga möjligt, av egen kraft!

Jag tillhör själv de omvända - för 2,5 år sedan höll jag på att kvävas efter 500 meters löpning - nu ser jag fram emot löpträningar såväl som tävlingar.

Fortsätt inspirera - du är GRYM.

Fitnesscoachen sa...

Oj, det hade jag ingen aning om. Fan vad grymt!!

funrun sa...

SHIT!
Den Mia jag känner ser man knappt på bilden, det finns en glimt i ögonen, men resten är verkligen helt ofattbart. Jag visste inte om detta (förutom rökningen), jag är i chock nu, på fullt allvar!

Plats 90 kommer inte att bestå nästa år, topp 10 då va? =)

Plötsligt fattar jag hela vidden av din energi, och din outtömliga förmåga att peppa andra till att allting går.

Du är helt underbar människa!!!

Elin sa...

Du är bara så grym :-)

Andréa sa...

Oj! Vilken resa!

Staffan sa...

Coolt var ordet!! Jösses vilket inspirationskälla du är för många!!!!

PS, i helgen ska jag knapra Reztart efter långpass på 33km som är inplanerat på söndag! Tack för att du skickade hem ett par!

Anna (Orka mera) sa...

Shit vilken förändring. Jag kan inte känna igen dig ens när jag försöker. Bra jobbat! Du är - som alltid - grym!

cecilia sa...

Oj. Jag hissar flaggan och bockar och bugar och applåderar och...
tack för att du berättar!

Petra sa...

Fan vad grym du är! Oerhört inspirerande inlägg och du är en oerhört inspirerande och fantastisk person! Hoppas få springa mer med dig framöver :) Stor kram

Lotta sa...

Vilken resa och vilket mål!! :) ..ett mål som bara fortsätter och fortsätter. Du är grym Mia och en stor förebild för många! :)

anneliten sa...

Fantastiskt Mia! Jag gissar att merparten av de som läser din blogg är redan "frälsta". Går det månne att få denna historia att nå ut mer brett tänker jag. Så att soffpotatisar också får inspiration.

Peter Nilsson sa...

Jösses! You rock my world! Det är ju konstigt när man inte känt nån så värst länge och man har en klar bild av att den personen "är" på ett visst sätt och ALLTID har varit så. Det är lite som att hitta en tidig platta med Black Sabbath och det visar sej vara dansbandsmusik eller nåt.

Anonym sa...

Hej Mia
ska jag bjuda dig på kex, glas och cigg nästa tränings pass?
grym vilja för en grym kvinna
BB

gullfot sa...

Jag säger ungefär samma som jag skrev i funruns hyllningsinlägg: fatta att bakom vackra, starka och lyckade människor ligger hårt arbete! Vi är alla resultatet av våra val, oavsett om vi springer omkring med femton kilo för mycket fett, glass och storkofta, eller nummerlapp, världens mest smittande leende och snyggomuskler som bär mil efter mil efter mil. Det finns inga genvägar!

Jag väljer att gå mot strömmen här, och tänker inte hylla dig som ett unikum och undantag som lyckats. Tvärtom tycker jag den sedelärande historien är att du har visat vad som krävs för att lyckas, bilderna gör det så tydligt! Tyvärr är det alldeles för få som är beredda att ta det ansvaret, som det ju egentligen handlar om...

Sedan att du är helt grym superduperspitzenklasse fantastisk och one of a kind, det visste jag ju redan. Fast psst, det var du antagligen redan i den där koftan med ciggen i högsta hugg ;)

ÄtaTränaKämpa sa...

Åh Mia, du är en sådan inspiration och förebild!

Jojje sa...

Summan av alla laster är som bekant konstant..
Jag gissar att du var samma MIA då som nu, skillnaden är att du bytt till hälsosammare livsnjutningar som ger mer energi..

Roadrunner sa...

Fascinerande! Grattis till ett bättre liv (vilket jag gissar att vi är överrens om att du har fått!)

3:59:56 sa...

Jag har liksom Frida följt din blogg och inte tidigare lämnat någon kommentar, men nu MÅSTE jag banne mig ta mig ur vassen och skriva nåt. DU ÄR BÄST!!! Vilken resa - helt otrolig. 1000 tack för en toppenblogg. Den är alltid lika inspirerande att läsa.
/Lotta

soffan sa...

Shit vilken helomvändning. Grymt. Verkligen inspirerande!!!

Miranda sa...

WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW WOW...

Du var ju min förebild redan innan det här, så vad gör jag nu?!

Daniel sa...

Oj oj oj!! Hur coolt som helst!!!
Imponerande!!!
Ser ut som du blivit en herrans massa år yngre också! :)

jumper sa...

Söt flicka på bilden! Vem är det?

MarathonMia sa...

Josefin: Det var en bedrift att Snorkkis att nosa upp listan också!

Träningsglädje: okej - kanske dags att ta tag iden...

Frida: Tack för fina ord! Vad glad jag blir att jag kan inspirera - då har jag lyckats med det jag vill åstadkomma.

Fitnesscoachen: "hemligheter" avslöjas alltid på Internet :)

Funrun: Tack goaste du - och vilket inlägg - jag blir alldeles generad och vill gömma mig. Jag är ju helt vanliga Mia.

Elin: Tack för att du tycker det!

Adréa: Rom byggdes inte på en dag...allt vad man åtar sig leder ju någonstans.

Staffan: Toppen! Hoppas du blir full av energi och orkar en extra kilometer!

Anna: Det är lite läskigt för mig själv också - jag kan komma ihåg tankar jag tänkte och känslor jag kände men det är ju ändå inte jag. Eller?

Cecilia: Och jag tittar storögt på flaggan och ler fånigt och säger tack!

Petra: Fina ord från en fin tjej! :)

Lotta: Jag hoppas att förebilden drar fram det bästa i människor, tar fram deras egen drivkraft - lite som "Kan hon så kan jag".

Anneliten: oj! Vad ska jag göra då Knacka dörr ;) eller ingå i soffleveransen från IKEA?

Peter: Vilken liknelse! Du är för rolig du!

BB: Du kan ju alltid utmana min karaktär!

Gullis: yey! Klart du ska gå mot strömmen. Men som i så många diskussioner du och jag haft så går det inte att mässa för döva öron. Människor måste vilja förändra sig - drivkraften kommer inifrån.

ÄtaTränaKämpa: Tack - vad glad jag blir för fina kommentarer!

Jojje: Summan av MIA är konstant. Jag var rätt mycke Mia då men är nog mer Mia idag. Jag tar plats på ett helt annat sätt.

Roadrunner: Jo - jag tycker att jag har ett bättre liv. Jag njöt av livet redan då - har inte varit direkt besviken på något jag gjort. Men jag njuter annorlunda idag och värdesätter annat.

Lotta: Tack! Blir varm i kroppen att jag vågar locka fram kommentarer från er tysta följare :)

Soffan: Ja, du vet hur de som slutat röka skriker högst när någon står och bolmar...

Miranda: Du får ett signerat fotografi?

Daniel: hahaha!

Jumper: Gotjejen är en med skinn på näsan och två glass-strutar i handen.

MarathonMia sa...

Josefin: Det var en bedrift att Snorkkis att nosa upp listan också!

Träningsglädje: okej - kanske dags att ta tag iden...

Frida: Tack för fina ord! Vad glad jag blir att jag kan inspirera - då har jag lyckats med det jag vill åstadkomma.

Fitnesscoachen: "hemligheter" avslöjas alltid på Internet :)

Funrun: Tack goaste du - och vilket inlägg - jag blir alldeles generad och vill gömma mig. Jag är ju helt vanliga Mia.

Elin: Tack för att du tycker det!

Adréa: Rom byggdes inte på en dag...allt vad man åtar sig leder ju någonstans.

Staffan: Toppen! Hoppas du blir full av energi och orkar en extra kilometer!

Anna: Det är lite läskigt för mig själv också - jag kan komma ihåg tankar jag tänkte och känslor jag kände men det är ju ändå inte jag. Eller?

Cecilia: Och jag tittar storögt på flaggan och ler fånigt och säger tack!

Petra: Fina ord från en fin tjej! :)

Lotta: Jag hoppas att förebilden drar fram det bästa i människor, tar fram deras egen drivkraft - lite som "Kan hon så kan jag".

Anneliten: oj! Vad ska jag göra då Knacka dörr ;) eller ingå i soffleveransen från IKEA?

Peter: Vilken liknelse! Du är för rolig du!

BB: Du kan ju alltid utmana min karaktär!

Gullis: yey! Klart du ska gå mot strömmen. Men som i så många diskussioner du och jag haft så går det inte att mässa för döva öron. Människor måste vilja förändra sig - drivkraften kommer inifrån.

ÄtaTränaKämpa: Tack - vad glad jag blir för fina kommentarer!

Jojje: Summan av MIA är konstant. Jag var rätt mycke Mia då men är nog mer Mia idag. Jag tar plats på ett helt annat sätt.

Roadrunner: Jo - jag tycker att jag har ett bättre liv. Jag njöt av livet redan då - har inte varit direkt besviken på något jag gjort. Men jag njuter annorlunda idag och värdesätter annat.

Lotta: Tack! Blir varm i kroppen att jag vågar locka fram kommentarer från er tysta följare :)

Soffan: Ja, du vet hur de som slutat röka skriker högst när någon står och bolmar...

Miranda: Du får ett signerat fotografi?

Daniel: hahaha!

Jumper: Gotjejen är en med skinn på näsan och två glass-strutar i handen.

Karin sa...

haha, OJ, vilken chock-överraskning! Men det visar ju verkligen att man blir vad man vill bli! Härligt att du tog tag i det hälsosamma, roliga livet! =)

Marre sa...

Jag ryser och får tårar i ögonen. Vilken resa, Mia! Jag har gjort en liknande resa så jag vet att det inte är "bara". Starkt jobbat, jag niger lite lätt här i morgonrocken.

Miss Agda sa...

Wow. Är mållös. Och rörd!

Miss Agda sa...

Wow. Är mållös. Och rörd!

Mia S sa...

Helt otroligt! Vilken inspiration! :-)

Magdalena sa...

WOW och åter WOW. Det är därför jag kikar in här så gott som varje ag: för att hämta inspiration och ha en sund förebild! TACK!

Carina sa...

Som sagt, fan va grymt! Som en asfaltsblomma, du har bara legat där nere under asfalten och bara väntat på att blomma ut till fullo!! Du är ju lika vacker på insidan, fast det var du säkerligen också som en rökande glassätande Mia. Kram!!

Frykenmo sa...

Hej Mia
Vilken bedrift kan inte annat än imponeras, du kommer att inspirera även mig på långa mörka långpass. Tack.....Fryk

ps om ett par år kan jag skriva så på min blogg också.....

pyret sa...

Helt otroligt bra jobbat! Jag betvivlar inte att du fortsätter framåt i samma stil. *Hatten av!*

Ingmarie sa...

Jag skulle vilja säga; JAG ÄLSKAR DIG! Så då gör jag det!:-) Du kan bli exakt så bra som du själv vill!

Louise sa...

Förutom att sälla mig till de imponerade, måste jag hylla reflektionen. Att se bakåt ibland så att man ser vad man åstadkommit, vilka steg man tagit på sin väg. Vare sig man just börjat och har till synes oändligt långt till mål eller man hållit på ett tag, så är det nyttigt att reflektera, se skillnad mellan då och nu, fundera på vad man gjorde på ett bra sätt och vad man ska fundera på att göra på ett annat sätt.
Det är generöst av dig att dela med dig av träningserefarenheter och tankar! Tack!

Emliscious sa...

vilken galen skillnad! vilka framsteg och förändringar jag tror din kropp är tacksam, och jag pratar inte bara om kilon utan om livsstilen och hur mycket sundare du lever idag =)
en förebild =)

Camilla sa...

Mia! Vilken fantastisk "saga"! Jag skulle vilja hänvisa till din blogg när några av mina kunder säger "omöjligt" om det är ok med dig? Att förändra sin livsstil är bland det svåraste man kan göra, du visar att det ändå går om man verkligen VILL!

MarathonMia sa...

Oj vad många kommentarer det här gav! Tack för alla fina, vänliga ord!

Jag känner inte att jag har gjort någon uppoffring - jag har gjort ett akivt val. Ingenting är omöjligt - frigör din kraft - lägg energin där den gör nytta och ger glädje. HITTA DIN GREJ.

Resan har varit lång, men det viktigaste av allt - Den pågår än. Det är det som kallas livet.

Pernilla sa...

Sitter här stum av beundran ëfter att ha läst inlägget.. Det enda jag kommer på är att Du är hur grym som helst, vilken tjej och vilken prestation..
DU är sanslös!
Tack för all inspiration Du delar med oss andra!

Mikaela Mars sa...

Alla sådana här "resor" är ju helt individuella och lika storartade oavsett om det rör sig om 10 eller 40 kg. Man kämpar alltid med och mot sig själv, och jag hoppas att du är riktigt stolt över att du kan vara en sådan inspiration för andra!

Ulrica sa...

Wow! Vilken energiomfördelning. Jag funderar mycket kring energi och balansen som krävs för att systemet ska fungera optimalt.
Nåja. Du är energi och en verklig inspirationskälla. Jag läser din blogg regelbundet. Tack för allt du delar med dig av!

Nu till en fråga. Är den för privat så förstår jag, men jag ställer den ändå: Du riktar inlägget till dina gamla vänner. Har alla dessa vänner kunnat glädjas åt din resa?

MarathonMia sa...

Ulrica: det har ju tagit rätt lång tid att vända skutan - skett lite långsiktigt. Jag tror inte att "gamla" vänner är misundsamma - mina nära vänner har jag ju kvar. Tänkte mer på gamla arbetskamrater som minns mig så. En av dem träffade jag för några år sedan när jag sa att jag skulle springa marathon första gången - han fnös :)

Min bästis tycker att jag är galen och förstår inte mitt driv...tills hon började spela golf försås. Då fick hon lättare att förlika sig med det.