Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.

onsdag 4 augusti 2010

Fröken Proppmätt

Här sitter jag och sippar Vitargo. Laddar själv - Staffan startar inte.
Mia i bubblan. Foto: Martin Carboo

Jag proppade i mig så mycket till middag igår att jag fortfarande inte känner hunger. Jag är djupt inne i min mentala bubbla och är otålig. Jag vill att allt ska vara klart - att batterierna till alla tekniska prylar ska vara laddade, att provianten är införskaffad och ligger i supporterbilen - att jag är nybajsad och har fina tävlingsflätor. Jag är sjukt otålig. Känner mig övernärd och undertränad. Rastlös. Vill förstås att Staffan ska vara med - men fokuserar min energi på mig själv nu. Kan inte annat.

Helst av allt vill jag vara ifred. Och ha sällskap. Prata men spara historierna. Som en räddande ängel fick jag samtal från fina Anneli som ska till Malmö på fredag - hon springer med mig på natten. Kattis och Ulf har lovat att kuta med mig närhelst jag vill och behöver. Jag känner mig trygg. Och skiträdd. Dunceor håller sällskap på lördag. Kommer jag ha koll på de orange markeringarna? Kaos. Vad har jag missat - har jag laddaren nerpackad? Vilka strumpor ska jag starta med? När går starten? Ja - när fan går starten?

Jag ser fram emot de timmar då jag springer själv - de som jag och Staffan skulle delat - de sträckor där vi kutar och inte pratar. Där vi liksom är ett med naturen och hämtar kraft från vårt inre, från tankar och känslor, från Moder Jord och upplevelser. De sträckor där kraften är allt och det är Runner's High på riktigt. På Riktigt.

Jag är inte mina prestationer - Just nu är jag allt. Eller som min nyvunne vän Bosse skulle sagt - Jag är kosmos. En proppmätt MichelingubbeKosmos.

20 kommentarer:

Maria sa...

Vad tråkigt att läsa. Men du fixar det, du är stark. Och Staffan är ju med dig, bara på lite längre avstånd... Ha kul nu på fredag, lycka till!

Anna sa...

Vilka fina vänner du har! Jag hade tanken på att erbjuda mitt sällskap men fegade ur. Jag har beredskap på jobbet i helgen och tänkte att du kanske ville springa med någon du känner (jag vet tramsigt). Jag kan dock förstå att du längtar till de där tysta stunderna när du får vara med bara dig. Du måste hinna fundera en hel del på livet under alla dina mil. Jag vet ju själv hur mycket som ryms på en mil!

Anna (Orka mera) sa...

Så himla trist att bli av med ditt löpsällskap bara sådär! Men du är stark och envis. Du kommer att nöta meter för meter och innan du vet ordet av det är du framme! Go girl!

anneliten sa...

Du är tuffast av de tuffaste, du grejar detta! Och om du inte gör det beundrar jag dig ändå - för att du vågar prova.

Ingmarie sa...

Det är verkligen skittråkigt att Staffan inte kan. Stackars honom. För det ÄR värre att vara den som inte kan. och jag säger som anneliten. Jag beundrar dig oavsett hur det går. För att du följer ditt hjärta och för att du är du. Men någon Michelin-gubbe är du då inte. I så fall en väldigt mager en.

mary sa...

Tråkigt för er båda att det inte blir Ni den här gången, men som sagt - du kommer att fixa det här ändå!
Jag är med dig i tankarna Mia! Kram!

Nipe sa...

Lycka till!

Malin L sa...

Beklagar att "din andra halva" inte kunde deltaga.
Men du kommer klara det här! Galant!
Du har mentaliteten, känslan, fysiken!
Enjoy it whilst you´re at it!
=) Håller tummarna för dig och ser fram emot blogginlägget efter loppet! =)

/M

Jossan sa...

Tråkigt att läsa om Staffan. Men du kommer greja det ändå. Du vet att du kan, jag vet att du kan!

Carina sa...

Riktigt tråkigt med Staffan, hoppas det ordnar upp sig för honom. Han kommer vara med dig ändå i tanken (skulle jag tro).

Stort stort lycka till! Du galna underbara älskade människa!!

Kram!!!

Dunceor sa...

Riktigt trist Staffan inte kommer till start. Ta en titt på din mail så får vi bestämma var/när =)

Karin sa...

Lycka till modiga! Tycker synd om dig, men med den support du nu beskriver kommer det att gå galant i alla fall! Kram!

Ann-Sofi sa...

Håller tummarna för dig!

Johan sa...

Tråkigt med Staffan. Hoppas att du får den support som tar dig igenom loppet.

Skrev för några veckor sedan att jag ev kunde vara med och springa några mil. Men tyvärr var jag tvungen att åka upp till Stockholm redan idag. Är istället med i tanken.
Lycka till Superwomen

Helena sa...

Tvivlar inte för ett ögonblick att du kommer klara detta galant alldeles själv! Min fina fina förebild, hur det än går så är du bäst!!!Kram och lycka till!!!!! :D

Veronica sa...

Man blir nästa religiös av att läsa din blogg. Såld liksom... och förbaskat inspirerad. Du fick min röst såklart!
Idag avverkade jag och min löparkompis intervaller i Köping. Målet(och det är viktigt med löparmål har jag insett först nu) är Lidingö i September. Jg kommer på mig själv ed att längta efter Aborrbacke. Helt galet, och alldeles underbart att kunna känna så!

Allt gott!
Murardottern

Marre sa...

Stort lycka till, Mia!

MarathonMia sa...

JA allihop - visst är det trist för Staffan som inte kan starta. Jag reder mig och hittar nog någon att sällskapa/prata omkull ;)

Alla: tackar för lyckönskningar!

Johan: En-annan-gång! Har dig i Kosmos då!

Veronica: Blir alldeles rörd - kul att kunna inspirera!

bureborn sa...

Starka, underbara Mia!
Jag lovar att "prata" med dig medan du flyter fram genom Skåne, samtidigt som jag rasslar uppför en fjäll i Jämtland. För pepp på distans funkar väl?
Lycka till!

MarathonMia sa...

absolut - jag peppar tillbaka! :D