3 timmar kvar!

Så här ful tänker jag vara! Allt för lite uppmärksamhet.

Jag kommer inte springa i Fasandräkten, utan förmodligen ha en svart tävlingströja med "IF Linnéa Löpning" textat på ryggen, alternativ ett vitt Asics linne. Svarta löpartights till det och världens lyckligaste tankar i huvudet.

Tusen tack för alla sms som kommit hela morgonen - jag kan inte annat än säga - JAG ÄR PEPPAD TILL MAX!

Lycka till alla som springer - och till er vid sidan om -HOJTA HÖGT!

I Love You!

Oj vad det snurrar!

Det är så mycket tankar som cirkulerar kring lördagens bravad!

Vad jag är rädd för…

Alla hostar och snörvlar – jag vill inte bli sjuk!
Tänk om jag får muskelstillestånd!
Tänk om jag blir helt apatisk!
Tänk om jag glömmer nummerlappen hemma!
Tänk om alla springer ifrån mig och jag blir sist!
Tänk om Oliver inte står med kall champagne på ÖIP!
Tänk om jag inte får ut all pasta jag ätit innan maran och den så olämpligt tänker hojta till strax efter 2 mil!
Tänk om jag springer på höger sida och mina kompisar står och hejar på vänster!
Tänk om skosnöret går upp!
Tänk om jag får solsting!
Tänk om jag luktar svett…
Eller försover mig…
Eller glömmer vaselin…
Eller får ful linne-solbränna…
Tänk om jag glömmer noppa ögonbrynen!

Vad tänker ni på idag?

Jag ska skingra tankarna på Bordellen.

Det är precis rätt en torsdag före maraton!

Det är inte så att jag har slängt mig in i världens äldsta yrke, Bordellen är det eminenta namnet på Bokklubben jag är med i. Vi är ett tiotal tjejer, med en blandning av en journalist, datanörd, kvantfysikintresserad, några chefer, säljare, en coach, revisorsassistent, en förskolefröken och några glada mediamänniskor. Vi läser allt från Nobelpristagare, självbiografier, klassiker till vanliga topplistepocket. Idag ska vi diskutera – Döden. Det är inte så illa som det låter, tillställningarna är alldeles underbara och jag kan leva på den positiva energin och allt skratt i en hel vecka efteråt. Böckerna ger mig dessutom bränsle till löpningen. Analyser av karaktärer, språk och skildringar kategoriseras i mitt inre under mina långa turer.

Lura hjärnan nr 1: Bokprat och tjejsnack i kväll. Detta kommer att transportera mig 4-5 timmar närmare maraton utan att behöva tänka på själva loppet.

Igår morse sprang jag den sista turen innan maran, det blev 10 km i prattempo med Nike. Det var otroligt skönt att ha det gjort på morgonen, jag kände mig grymt duktig att jag kom upp. Drömde lite mardrömmar om att jag skulle försova mig. Det var superkul att träffa ännu en bloggare IRL! Sen var det ju dags att fylla på kolhydratsförrådet. Jag började med en Gainomax, som jag blev mätt av. Fick nästan tvinga i mig gröten. Jag är inget jätte-fan av pasta, visst kan det vara gott med färska pastakuddar med ricotta och spenat, men jag blir riktigt däst av det. Spaghetti och köttfärssås fungerar bra. Det är bara det att jag alltid har massor av sallad i botten på tallriken, tar ganska lite pasta och mycket köttfärssås. Igår skulle jag ta en normal spaghettiportion till middag.

Lura hjärnana nr 2: Koka grön bandspaghetti och blanda med salladen. Trodde att jag skulle kunna lura i mig mer. Jag var inte så lättlurad. Fick i mig all bandspaghetti men låg i paltkoma på soffan i 2 timmar. Har varit mätt sen dess. Såg bilden framför mig från Pumas inlägg innan Göteborgsvarvet och kände nog samma känsla. Tvärnit.

Ikväll är min svägerska Bordellmamma och tar hand om middagen, jag kommer njuta av god mat i deras trädgård och äta allt jag tycker är gott i bokpratarvänners lag. Jag vet att jag slipper pasta.

Fröken proppmätt kommer från och med nu äta andra kolhydratskällor än pasta. No more mrs Ligga-däst-på-soffan!

P.S Liiiite maratonsnack blir det nog ikväll, för Lilla Duktig, Cheerleader för Team Duktig, som ska heja på mig kommer :-)

Jag har hört att Björn Gustavsson aldrig dricker alkohol

...och bäst som jag springer och tänker på min vita månad springer jag förbi honom!

Tvärnit och ett fånigt "Får jag ta en bild?" Javisst, svarar han. Jag fotar och kutar vidare de sista 200 metrarna hem.

Idag har jag varit grymt jobbig hela dagen. Ömsom hoppandes jämfota, ömsom galet skrattande. Jag har haft energi utöver det vanliga och kännt mig grymt stark och positiv. Härligt med kolhydratdränering (trodde jag).

Tyvärr stannade energin och den positiva känslan i huvudet och i själen. För när det var dags för uppvärming och 8*200 meter så sade kroppen ifrån. Den ropade ynkligt "Hjälp mig, ge mig kraft, ge mig gröt!" Under uppvärmningen fick jag håll, under intervallerna mådde jag illa (trodde faktiskt att magen skulle vända sig ut-och-in men det gjorde den inte). Efter nedjogg kände jag mig okej igen.

Samtliga som tränade med IF Linnéa idag, och som ska springa maran på lördag kände att det var tungt. Alltså var jag inte ensam. Karin var som vanligt grymt stark och levererade sina intervaller smidigt och med en jämn fart. Mina diffade på 191-215 meter, tiderna varierade mellan 42-46 sekunder och den bästa pacen var 3:18 - inte illa! Total löpning inkl upp- och nedvarv, intervaller och jogg från Karins bussholk = 8,19 km, Tid: 42:08 (5:09/km).

Magonten kan komma från att jag saknar kolhydrater, eller åt två nävar nötter innan träningen :-)

Imorgon bitti blir det sista joggen innan maran, tillsammans med Nike. Det är toppen att ha stämt träff tidigt imorgon så jag inte snoozar och somnar om istället.

Nu ni. Det är nära.

Jag är K596

Till min publik på lördag:

Jag ska verkligen göra allt för att slå PB (3:53:21) Försöker haka på farthållare med 3:45-flaggor. Eller om jag får till en toppendag så kutar jag ifrån dem.

Det går att få status på vart jag befinner mig via sms, gå in här och registrera. Mitt startnummer i rubriken.

...Vad bidde det då då?

...det bidde ingenting!

Efter dans och core i lördags skulle jag ha sprungit 10 km. Men jag flyttade det framför mig till söndagen. På söndagsförmiddagen tog maken och jag en promenad, så jag flyttade löpturen till kvällen. Efter sonens match.

Nu visade det sig att matchen var superspännande, de mötte AIK och låg under med 3-0, kämpade upp till 3-2, gjorde 3-3... det rasslade till blev 4-3, 4-4 och tyvärr, med 4 minuter kvar, 5-4 till AIK. Jag kunde inte lämna Skytteholm för en tiokilometare. Så jag flyttade den till i morse, före-frukost-löpning.

När klockan ringde, snoozade jag direkt och somnade om. Av löpturen bidde det alltså ingenting. För första gången i mitt liv har jag faktiskt vilat på riktigt. Jag är alltid i farten (och älskar det!) Men har nu alltså låtit mitt stela vänsterlår, och träningsvärkshärjade vänstervad att helt återhämta sig. Vilket förmodligen är jättebra. En löptur mer eller mindre gör nog ingen jätteskillnad i slutändan ändå.

Nu är det bara 5 dagar kvar och jag har precis börjat kolhydratdränera (vilket egentligen bara innebär annorlunda frukost för mig). På onsdag hoppar jag på kolhydrater i okej mängd - det blir ingen tegelsten som kutar med min nummerlapp.

Min vecka:
Måndag: Odräglig, kommer bara prata mara.
Tisdag: Odräglig, kommer bara prata mara OCH träna med IF Linnéa
Onsdag: Morgonjogg, sedan odräglig
Torsdag: Nervig, odräglig och hispig
Fredag: Förväntansfull, odräglig, hispig - kort kvällsjogg
Lördag: Grymt fokuserad fram till Stockholm Marathon 14:00. Sen kuta lite...Sen skumpa och lycka.
Söndag: Bakis och stel.

Delad glädje är dubbel glädje!

Träningskompisar sätter guldkant på passen!

Lördagen innebar core och BodyJam med Lilla Duktig. Vi brukar ha grymt kul när vi tränar i grupp, det blir en del high 5 mellan låtar och ett och annat fult knep att få den andre att börja garva. Många tycker förmodligen att vi är rejält barnsliga. Men ack vad skoj vi har.

Igår när det var som kämpigast på Sit-upsdelen och magen krampade visade Lilla Duktig båda långfingrarna. Jag kontrade med barnsliga råttsvansar.

Efter den tuffa träningen gick vi till Löplabbet på S:t Eriksgatan, jag tänkte köpa mig en ful löparkeps. Det var bara två kunder i butiken och tre personal. En tjej kom snabbt fram och frågade om vi behövde hjälp?

”Jo”, svarade jag. ”Det är så att jag ska springa maraton nästa lördag och har hittills tränat i mina Aerobicsskor. Men de ger så fruktansvärd värk i benen så jag tror jag behöver riktiga löparskor.”

Killen i kassan som hjälpte en annan kund gjorde stora ögon. Tjejen tvekade och sa ”Det kanske vore bra det”. Det bara osade ”SUCK” från personalen.

Sen kunde jag inte hålla mig för skratt längre, och bekände färg. Jag ville bara ha den fula, vita Craftkepsen. Tjejen berättade att det fanns Blåbär som kom 5 minuter före stängningsdags samma dag som Midnattsloppet går, för att köpa den totala utrustningen, och sedan springa senare på kvällen, i tron om att ett par dyra, riktiga löparskor gör dem snabbare.

Men så är det väl? Jag tror stenhårt på att varje investerad tusenlapp på Löplabbet och Runners Store har gjort mig snabbare. Och så lite träning på det också förståss.

Idag är det fullspäckat schema med två fotbollsmatcher för Alex plus ett tårtkalas. Benen vill gärna ta ett lugnt varv runt Kungsholmen, så det tänkte jag göra sent ikväll. Nån som vill hänga med och dela upplevelsen?