Eller nykter inplastad?
Igår körde vi allmän styrketräning på IF Linnéa, det blev ett grymt socialt pass med mycket skratt och massor av tips inför morgondagens terränglöpning. Men - det handlar ju bara om 10k. Det är inte det rätta loppet för att persa på milen - utan mer ett äventyr.
Vi är nu 4 tjejer från klubben som ställer upp.
Jag skojade om att jag skulle rulla in mig i Gladpack... och skämta om sånt ska man tydligen inte. För idag har jag grym träningsvärk i rygg, mage och höfter (eller snarare ridbyxlåren) så det känns som jag är inlindad i just Gladpack.
Full i Gladpack var nog mer en felsägning för mig, för festandet lyser med sin frånvaro. Inte särskilt mycket vindrickande eller ett ynka glas champagne på... ett tag. Jag pratade precis med en kollega från London som varit ute och partajat igår och kände sig helt väck idag - när gjorde jag det senast? Ingenting jag längtar efter, men ett glas rött eller två blir det allt på lördag efter loppet!
Nu ska jag ut och köra backintervaller med Sussie!
Välkommen hit! Här delar jag med mig av träning, utmaningar och pannbensbyggande. I augusti 2010 sprang jag Sveriges längsta terränglopp,
GAX Trans Scania, som mätte 246 km. Nu tränar jag vidare mot fler ultradistanser Comrades i Sydafrika och en Svensk Klassiker. Till min hjälp har jag IF Linnéa Löpning, Nordic Military Training, Coach Ken Hakata och en hel drös bloggjoggare och ultravänner. Parallellt med detta ska jag coacha Moa Herngren att springa Stockholm Marathon 2011 under 4 timmar.
fredag 17 oktober 2008
torsdag 16 oktober 2008
HardCoreGeggaMojja
Från IF Linnéa är det nu tre brudar som ska springa Tjurruset på lördag...

Är grabbarna fega eller är de rädda för gyttjebrottning?

Heja Tone som anslutit sig till mig och Britta.
I en härlig symbios...
Lite disträ, med huvud som trä, sedan så ball - full av metall!
Det var 65 kg Mia som klev in i spinningsalen och lite disträ hoppade upp på 35 kg(?) Schwinn-cykel, hård metall på ett oljat ekgolv.
Instruktör Julie satte långsamt fart på benen. Med hjälp av musiken, i ett härligt möte mellan Enya och E-Type fick hon även fart på skallen. Till tonerna av Jean-Michel Jarre förflyttade hon hela mig till en skog som skulle passa in i "Sagan om Ringen", där jag lyftes upp bland dimhöljda berg och skådade landskapet framför mig. Med guidning om terrängen och det piskande regnet (där vi var tvungna att ta i för gyttjan var slirig...) tog jag mig fram till platån - här bröt solen igenom och vi fick medvind i nerförsbacken. Jag liksom kände hur leran på benen torkade i vinddraget och min svett rann längs ryggen och höll mig varm. Jag pinnade på och blev varmare och svettigare.
Just när jag befann mig i Ingemansland där benen skriker, pulsen är på topp och svetten riktigt dryper ner på golvet - just där och då kände jag mig tokstark. Jag var ett med cykeln, jag hade bemästrat varende slirig, lerig uppförsbacke, jag var oemotståndlig - jag var fantastisk!
Ut ur spinningsalen klev en formation av känslor, styrka och pannben. Jag lovar att det var en härlig symbios av 100 kg Mia-Schwinn där muskler, vilja och cykel blivit ett.
Det var 65 kg Mia som klev in i spinningsalen och lite disträ hoppade upp på 35 kg(?) Schwinn-cykel, hård metall på ett oljat ekgolv.
Instruktör Julie satte långsamt fart på benen. Med hjälp av musiken, i ett härligt möte mellan Enya och E-Type fick hon även fart på skallen. Till tonerna av Jean-Michel Jarre förflyttade hon hela mig till en skog som skulle passa in i "Sagan om Ringen", där jag lyftes upp bland dimhöljda berg och skådade landskapet framför mig. Med guidning om terrängen och det piskande regnet (där vi var tvungna att ta i för gyttjan var slirig...) tog jag mig fram till platån - här bröt solen igenom och vi fick medvind i nerförsbacken. Jag liksom kände hur leran på benen torkade i vinddraget och min svett rann längs ryggen och höll mig varm. Jag pinnade på och blev varmare och svettigare.
Just när jag befann mig i Ingemansland där benen skriker, pulsen är på topp och svetten riktigt dryper ner på golvet - just där och då kände jag mig tokstark. Jag var ett med cykeln, jag hade bemästrat varende slirig, lerig uppförsbacke, jag var oemotståndlig - jag var fantastisk!
Ut ur spinningsalen klev en formation av känslor, styrka och pannben. Jag lovar att det var en härlig symbios av 100 kg Mia-Schwinn där muskler, vilja och cykel blivit ett.
onsdag 15 oktober 2008
Idag tog jag tjuren vid hornen...
...fast det har ingenting med lördagens bravader att göra.
Äntligen bokade jag in mig på Trainingcamp i Monte Gordo, jag har titt som tätt gått in på hemsidan för att luska reda på när det är Ultraveckor eller andra löpartemaveckor. Jag tycker tyvärr inte att Springtimes hemsida är särskilt lockande eller lättöverskådlig, en typisk sådan som jag tappar intresset för på några minuter, trots att innehållet är så tokrätt för mig. Det ser lite för präktigt ut och liiiiite för lite utmanande. Undrar egentligen vilken målgrupp den är riktad till? Jag vill absolut inte brottas med stavgående pensionärer klockan 6 vid frukostbuffén!
Tack vare Bureborn fick jag på två röda istället reda på allt, vilket tog mig alltför lång tid att surfa fram själv. Nu sitter jag alltså inbokad på en av Ultraveckorna. Jag blir lycklig i hela kroppen av tanken. Rune Larsson är där i egen hög person - och jädrar anåda vad jag ska kuta.
Så här såg det ut i Algarve i början på februari när jag var där och jobbade...
tisdag 14 oktober 2008
Då har jag bestämt mig då.
Jag kan ju inte låta mig skrämmas av att skorna kan bli för tunga?
Vad sägs om caramelfärgade nylonstrumpbyxor utan någonting under? Jag kan ju alltid lura skogsrå att jag är en bambi med min vita häck och därmed formligen flyger fram över stock och sten. Eller förresten - det matchar ju inte IF Linnéajackan... och håller de verkligen värmen?
Nä - klart jag kutar på lördag. Britta behöver en klubbkamrat vid sin sida, eller som support i startfältet åtminstone.
Nu gäller det bara att springa i kläder som håller värmen och inte drar åt sig för mycket dynga, så det blir tungt att bära runt på.
Vad sägs om caramelfärgade nylonstrumpbyxor utan någonting under? Jag kan ju alltid lura skogsrå att jag är en bambi med min vita häck och därmed formligen flyger fram över stock och sten. Eller förresten - det matchar ju inte IF Linnéajackan... och håller de verkligen värmen?Mina kritvita compressionsstrumpor kanske blir mindre nördiga och mer coola om de är nergeggade?
Jag tror jag frågar Coach Nisse om hjälp i klädfrågan på träningen ikväll. Det är mannen som vågar vägra funktionsmaterial och älskar pösiga, grå joggingbrallor...
Vad föreslår ni att jag ska springa i? Mina Asics 2130 är givna, men resten?
Ska jag, ska jag inte?
Laddar jag för Tjurruset på lördag? Eller kommer jag att banga?
Terränglöpning lockar. Det lockar så in i Norden. Jag vill vara tuff, klaffsa omkring i geggamojja - ta mig upp ur blöta myrar, traska vidare. Mitt hår ska likna ett fågelbo, mina ben få en naturlig gjyttjeimpackning. Dessutom vill jag njuta. Alltså inte stressa och tävla, utan se det som ett träningspass. Jag vill springa vilse och halka på stenar, jag vill kuta förbi killar som är trötta. Jag vill hojta och peppa, låta mig peppas och bara känna att jag lever.
Tog således fram mina älskade Asics 2130, som tog mig runt Stockholm Marathon. Blir lite sur över att de inte hållit bättre. Jag har bara sprungit 855 km i dem och de gick sönder i stoppningen i hälen tämligen omgående och på översidan redan efter 50 mil. Så här ser de ut idag:
Jag läste nämligen följande text på Tjurrusets hemsida:
"– Sträckan mellan 4 km och 5 km är fruktansvärt tungt och blött. Detta är banans jobbigaste parti. Du springer genom obanad terräng och även genom kärr där du sjunker ned till knäna. "
" – Det är bra om skorna inte suger upp så mycket vatten, för då kan det bli tungt med alla blöta partier."
Skrev jag just att jag ville springa vilse? Sa jag att jag ville bli lerig? ...sjunker ner till knäna... Det håller ju inte mina trasiga skor för direkt.
Är det inte bättre att jag stannar hemma, putsar mina högklackade stövlar och manikerar mina naglar, lyssnar på lite skön musik, slår upp ett glas rött och tänder ett ljus?
Terränglöpning lockar. Det lockar så in i Norden. Jag vill vara tuff, klaffsa omkring i geggamojja - ta mig upp ur blöta myrar, traska vidare. Mitt hår ska likna ett fågelbo, mina ben få en naturlig gjyttjeimpackning. Dessutom vill jag njuta. Alltså inte stressa och tävla, utan se det som ett träningspass. Jag vill springa vilse och halka på stenar, jag vill kuta förbi killar som är trötta. Jag vill hojta och peppa, låta mig peppas och bara känna att jag lever.
Tog således fram mina älskade Asics 2130, som tog mig runt Stockholm Marathon. Blir lite sur över att de inte hållit bättre. Jag har bara sprungit 855 km i dem och de gick sönder i stoppningen i hälen tämligen omgående och på översidan redan efter 50 mil. Så här ser de ut idag:
Ett stort hål på översidan av skon.
Jag läste nämligen följande text på Tjurrusets hemsida:
"– Sträckan mellan 4 km och 5 km är fruktansvärt tungt och blött. Detta är banans jobbigaste parti. Du springer genom obanad terräng och även genom kärr där du sjunker ned till knäna. "
" – Det är bra om skorna inte suger upp så mycket vatten, för då kan det bli tungt med alla blöta partier."
Skrev jag just att jag ville springa vilse? Sa jag att jag ville bli lerig? ...sjunker ner till knäna... Det håller ju inte mina trasiga skor för direkt.
Är det inte bättre att jag stannar hemma, putsar mina högklackade stövlar och manikerar mina naglar, lyssnar på lite skön musik, slår upp ett glas rött och tänder ett ljus?
måndag 13 oktober 2008
Glömde nästan att det är måndag!
Dags för veckans planering!
Måndag: BodyJam med LillaDuktig och BodyPump om jag orkar.
Tisdag: Lunchjogg med Sussie. Kvällsträning med IF Linnéa
Onsdag: spinning?
Torsdag: Träning med IF Linnéa
Fredag: Backintervaller med Sussie.
Lördag: Tjurruset
Söndag: vila.
Häpp!
Måndag: BodyJam med LillaDuktig och BodyPump om jag orkar.
Tisdag: Lunchjogg med Sussie. Kvällsträning med IF Linnéa
Onsdag: spinning?
Torsdag: Träning med IF Linnéa
Fredag: Backintervaller med Sussie.
Lördag: Tjurruset
Söndag: vila.
Häpp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)





