Mitt harem!

Ni ska veta att jag har det ganska lyxigt! Jag förstår om ni blir lite sotis.Ole-Gunnar, Daniel, Magnus, Johan och längst fram MarathonMia (ej med på bild: Bruno). Foto: Sussie Wilson

I mitt harem bor Ole-Gunnar, Daniel, Johan, Bruno och Spyfys...jag menar Magnus. Mitt liv berikas så fantastiskt därför att jag kan välja. Dagar när jag känner mig lite nere och grå plockar jag fram Ole-Gunnar. Med sin norska brytning får han mig på kjempegott humör och peppar mig. Han låter mig fokusera på draglyft och räkna åtte-nii-tiii och jag bara ler. Ler och blir varm inombords. Kärlek.

Andra dagar när jag är lite överspeedad passar jag bra ihop med Daniel. Hans galna ögon utmanar mig att vrida ur det där lilla sista ur trasan. Han ser mig precis som jag är och lockar ut det allra bästa i mig. Och gosh! Jag ser honom (läs: stark överkropp och muskulösa ben...). Han rättar till tekniken och ser till att jag gör rätt. Med Daniel stannar tid och rum. Kärlek.

Ibland är jag omedgörlig och barnslig. Långt ifrån den professionella 40-åring jag vill ge sken av (?). Då är det som om osynliga krafter för mig till Spyfys. Vi gäckar varandra och leker katt och råtta. Jag antar rollen som hackkyckling, han ger mig den för att han vet att jag är stark i själen. Stark själ i en harmonisk balanserad kropp. Han får mig att vilja komma längre. Fram och förbi. Han får mig på knä och upp igen. Han får mig. Helt och hållet. Kärlek.

Är jag på väg upp till en formtopp väljer jag Johan. Ett intensivare inslag i tillvaron får man leta efter. Här gäller det att träna det bästa jag kan - för min egen skull - inte för någon annans. Johan får mig att möta mig själv mentalt och älska att leva. Han väcker tävlingsandan i mig. Jag vill - Jag kan - Jag orkar! Här och nu. Det finns bara här och nu. Med Johan vill man lite mer. Alltid mer. Kärlek.

Dagar jag vill leka sticker Bruno fram sina stora brungröna ögon. Han uppmanar mig att plocka kottar, hittar på nya övningar som får min hjärna att sätta av i spinn - vad tränar jag nu? Gör jag rätt? Han är stark. Han är snäll och omtänksam. Barnet i mig sätter fart i Brunos närhet. Nyfikenheten vaknar och jag skuttar. Skuttar glatt. Kärlek.

Nu, efter att ha kört ett 2-timmarspass med männen ovan, väljer jag något helt annat. Jag väljer att åka ut till landet med Stekaren. Där vilar jag, badar ute-spa, promenerar i höstens fina färger, landar i nuet och njuter av tillvaron. Där äter jag hummer, dricker champagne och umgås med Bästis och hennes man. Det är kärlek!