Men har vi inte precis gjort det här?

Anneli tittar förvånat på mig. Vi står i Humlegården och klockan är inte ens halv sju på morgonen. Jörgen instruerar oss att springa backiga 1,5-3 minutersintervaller.

Soluppgång i Strömstad tidigare i veckan. Mornarna på hösten är underbara! Foto: privat

Igår kväll cyklade jag till Zinken (är ju bokad till Vätternrundan så 8,8 kilometer total cykling till och från träningen kan väl få räknas?). Där höll lätt-på-foten-löpandes Erik i passet. Treminutersintervaller i terräng. 4*3min i 2 set. En avig, en rät. Vi körde först i den mest upplutande delen, vilade, kutade tillbaka i 3 minuter. Vilan var 45 sekunder mellan intervallerna och 1,5 minuter mellan seten. Jag hann något längre på tillbakavägen utan de jobbigaste backarna, och ungefär lika långt åt båda hållen alla 4 gånger.

Viktigt i denna typ av intervallträning är att hålla jämn fart. Att försöka köra dem i samma tempo, eller komma lika långt. 3 minuter är tillräckligt långt för att man ska bli ordentligt trött, men tillräckligt kort för att man ska orka kräma på.

Kom hem, åt, duschade, sov i 6,5 timmar och var sedan i träningskläderna igen. Nu på Östermalms IP med Nordic Military Training. Kondition och styrka på schemat. Med intervaller. Backe-upp-och-ned-intervaller i Humlegården. Kändes som det var en liten stund sen vi körde likadant. Fast då i Tantolunden med ett annat gäng.

Shit vad seg jag var. Jag var sliten och kände att mitt vänstra Barbie-ben stramade förskräckligt på baksida lår. Bara att bita ihop. Mellan löpningarna fick vi ju vila i form av upphopp och armhävningar. Efter konditionsdelen fick vi öva lite släpdrag, förflytta oss som väderkvarnar och gå kräftgång fram och tillbaka. Fullt normalt i Humlegården en fredagmorgon.

Behöver jag säga att lunchjoggen med Maria var alldeles underbar! Genomvaskning av hela systemet!