Idag vikarierade jag för min son!

På de allra flesta militärträningarna där Kung Alex är med, ligger han först tillsammans med Eric Forsner. Dessa två är nästintill oslagbara. Jooo, det finns några starka, snabba som kan vara med och utmana - men överlag är det radarparet Alex och Eric som regerar.

Min son Kung Alex under Bloggjoggarnas initiativ med löpning och styrka i Björkhagen i somras. Foto: privat

Hursomhelst.

Idag låg lillpojken (Alex) hemma och sov efter att ha beslutat sig för att köra kvällspasset på NMT (atjoooochicken.... varför inte köra båda?). Jag såg min chans och roffade åt mig Eric som stridskamrat.

Här försöker jag se lika cool ut som Alex när jag poserar med Eric efter passet. Foto: Hardcore Jojje

I ett stadig grepp slängde jag upp Eric över axeln i brandmannagreppet och förflyttade mig över gräsängen, vi turades om att stå i jägarvila och spurta, köra armhävningar, benböj, tricepsdips och situps. Vi låg konstant först eller bland de första (mina grodhopp var inte så långa och sprattliga så här sackade jag efter...).
Mina muskler skrek och jag försökte så gott jag kunde tänka-bort-det-jobbiga och lyssna till sonens visdomsord till mig "It's all in your head Morsan!"

Trots att jag hade grym träningsvärk i rumpa, bak- och framsida lår från fredagens Brunopass, som sedan späddes på i lördags när jag körde 2 timmar med mina haremkillar - så kramade jag ur precis allt ur min kropp när Daniel (det mörka kraftpaketet med den sköna norrländska brytningen) idag peppade mig. Han är för underbar den där mannen! Jag är grymt nöjd med min insats och tror till och med att Alex skulle ge mig godkänt!

Nu ser jag grymt mycket fram emot att träffa Världens Bästa Naprapat. Mitt vänstra Barbieben har strejkat sedan tillbakajoggen till ÖIP imorse. Det fixar hon nog snabbt till så jag kan springa med IF Linnéa imorgon!