Pannben del 2. Att möta sina rädslor

Ingenting får en människa att växa så mycket som när hon möter sina rädslor.

Utsätt dig för dem! Lär dig av dem! Och njut av att ha mött dem!


Den gastkramande känslan då rädslan tar överhanden. Illamåendet. Handsvetten. Bättre att dra ett täcke över huvudet och gömma sig än att ringa det där jobbiga samtalet. Att kliva upp på den höga stegen/stirra på den ludna spindeln/röra vid ormen. Eller att springa fort tillsammans med tjugotusen andra och kanske komma sist? Eller tänk-om-det-gör-skitont att pressa ur sig det lilla extra.
Kommer jag att greja det?

Begränsningarna sitter i ditt huvud. "It's all in your head morsan!" ropade Alex till mig när jag skulle köra en kort snabbdistans med honom och tyckte att det var jobbigt. Jag skulle pressa mig men gillade att ligga i ett normaljobbigt tempo, ville inte upp ett snäpp. Men ack så rätt han hade. Och vilken fart jag fick med tankens kraft. Det gick ju. Jag grejade det. Och lade ytterligare ett lager till mitt pannben.

Att springa snabbare än man någonsin gjort. Att krypa genom ett långt rör trots att det är obehagligt med trånga utrymmen. Att gå till tandläkaren. Att våga ställa frågan. Att ta en spruta. Eller gå till naprapaten. Att fullfölja distansen. Att ta sig i mål på maran. The sky is the limit.

Sluta tänka - bara gör. Det är dina tankar som begränsar dig.