The first annual Ken Birthday Run

Det finns två sköna lirare, vi kan kalla dem Max och Nisse, i vår klubb. Att de tillhör klubben ser man på träningskläderna. De är inte med på de ordinarie träningarna utan kallar sig postordermedlemmar. Men tränar gör de! Och är med, eller anordnar själva de sociala sammankomsterna med gänget.

Anneli, jag, Ken, Karin, Niklas och Masse. Foto: Masse

Just dessa två lirare sprang jag och Ken på när de stod och pustade ut med Duracell-Karin vid kanten av Västerbron igår. Glada tillrop - och javisst hängde de med och plockade upp Anneli för ytterligare löpning - vi sjöng "Ja-må-han-leeeva" löpandes för Ken som så passande fyllde år på Linnéadagen. Max och Nisse är rappa i kommentarerna, dissar och hissar varandra hela tiden och är fenomenala på ordbaisseri. Det tog inte många sekunder innan "The first annual Ken Birthday Run" myntades - nu gäller det att hålla i traditionen och köra nästa år igen!

Tillsammans körde vi sedan tillbaka över Västerbron allesammans och körde sightseeing på Stora Essingen (som bjöde på mycket backar!), släppte efter hand av en och en tills jag och Anneli blev ensamma kvar och utforskade Lilla Essingen, som var helt flack.

Mycket prat om form och Stockholm Marathon. Detta, tillsammans med alla tankar från inspirationskvällen, gör mig ännu mer övertygad - Jag vill verkligen springa loppet! Fnular vidare på en lösning...