Ja det har ju alltid varit kvinnorna som varit starka i den Zachrissonska släkten!

...kläcker syrran ur sig när vi värmer upp. Så sant, så sant. I årets syskonutmaning blev det nämligen bara två deltagare av 6 möjliga. Pallplats för båda således.


I knatteloppet var Linnéa ensam Zachrissonare att starta - hon hade en egen strategi och höll sig stenhårt till den. Stark kvinnokraft där. Kom in som sjätte tjej, där vi ännu inte kollat av åldersklasser. Linnéa är 8 år - och man får knattetävla tills man är 12.

Coach Ken hade lagt upp strategin för mig redan igår kväll. Jag fick välja mellan två upplägg - den ena var att hålla under-5-tempo hela tiden och gärna testa en negativ split. Den andra var att gå efter pulsen. Jag snirklade mig ur båda under samtalet (behövde liksom tänka igenom, passa in det på mig, utmana mig mentalt).

Oroade mig för vilka skor jag skulle ha. Var mina Saucony "Kiss This!" för tunna? Ville kolla av det med coach...såg honom i minglet vid startområdet där han stod med Catti - båda två iförda just sånna skor. Rätt val alltså.

Jag brukar öppna alldeles för fort, teamade upp med klubbkamrat Martina och vi kom överens om att köra fösta kilometern lugnt. Vilket vi gjorde - 5:04. Efter detta hittade jag direkt flytet och rytmen. Jag kände mig stark och fick kraft av andras tunga flås. Hejade på Petra på Kungsholms Strand, blev påhejad av välkända ansikten, arrangörer och andra löpare.


Tog första milen på 47 min 11 sekunder. Kände mig stark. Blev påhejad av bröder, syskonbarn, mamma, pappa, stekarn, svägerskor och alla klubbkamrater. Ser tugga-terräng-före-frukost-Camilla, Evelina, RW-Sofie, RW-KarinTri...och många fler.

Vid 12 kilometer nere på Norr Mälarstrand började det blåsa motvind och regna. Tungt att försöka hålla under-5-tempo men jag gav mig fasiken på att göra det. Fick slita hund i 2-3 kilometer och fyllde på med sportdryck vid vätskekontrollen utanför mitt hus. När det återstår 5 kilometer inser jag att jag grejar att fixa personbästa. Jag håller bra tempo och grejar andra milen på 47:59 (Garmin). Känner mig fortfarande stark.

Passerar mållinjen på 1:40:59. Persar på halvmaran med 4 minuter och 50 sekunder. Blir omkramad av Linnéa och familjen. Och Andréa som kommit in före. Och så Miranda förstås - som står där och ser vacker ut. Hjälper en kille som kollapsar och hoppar vidare till familjens partytält.

Supernöjd. Att vara en av de starka kvinnorna i den Zachrissonska släkten. Och att coach Ken står ut med mig - för jag är inte alltid särskilt trevlig mot honom. Men han tror på mig - och han har oftast rätt. Kanske det som svider när man vill visa sig vara självgående och veta allt. Som resten av damerna i den Zachrissonska släkten. Way to go syrran! Idag knep jag guldet - men din silverplats är värd så mycket mer!
Världens coolaste syrra! Köper skor, anmäler sig till halvaran, tränar i 2 veckor och kör halvmaran. Pannben á la Zachrisson