"Det börjar med en folksamling. Sedan är du ensam. Ljudet av de andra löparna dör snabbt bort i den täta skogen. Det enda du hör är dina egna tunga andetag. Du är ett med omgivningen. Andhämtningen blir tyngre. Detta är din kamp mot naturen. Har någon någonsin satt sin fot här förut? Otänkbart. Marken är orörd. Kom igen nu, rakt fram bara! Du tar dig igenom det ogenomträngliga. Plötsligt ser du någon, likaplötsligt är du ensam igen. Benen tunga. Luften river i strupen. Bara några steg till! Du kämpar dig förbi ytterligare ett djupt dike, några omkullfallna träd. Plötsligt ser du folk. Du är där – målet! Adrenalin! Lycka! Du klarade det!"
Detta är beskrivningen av Sträcklöpet jag ska köra imorgon. Men det är inte det jag är livrädd för - utan att byta bandaget på mitt pekfinger som ska göras efter loppet. Jag har inga problem att springa rätt ut i skogen och "brotta-ner-björnar" men att kolla om fingertoppen sitter kvar är ruskigt läskigt. Vilken mes jag är! :)
11 kommentarer:
Kommer nog och kollar målgången:-)
Ni får väl en karta? Eller bara kompass med riktning?
Toppen siter nog kvar ska du se :o)
Jag förstår dig helt och hållet! Hoppas loppet går bra OCH att fingertoppen sitter kvar!
Kalle: Ja! Kom och titta - det tar allt mellan 1 och 3 timmar :)
Hejamamma: vi ska följa en snitslad bana...
Anneliten: tar med mig telefonen så jag kan surfa om jag hamnar vilse ;)
Huh jag får rysningar varenda gång jag tänker på ditt stackars finger. Tycker jättesynd om dig, får man säga det??
Fast framförallt vill jag önska till på Sträcklöpet. Mer Mia kan väl ett lopp inte vara (förutom att det kanske är tio gånger för kort ;))
Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta... Har fullständigt snöat in på gamla ordspråk. Lycka till imorrn. Jag håller alla små fingerspetsar för dig.
Lycka till och med bandaget så löser det sig med tiden. Såg det på inspirationskvällen i onsdags men han inte fram för att hälsa.
Love Peace och löparskor!
Hoppas du får en superkul upplevelse i skogen!!
Lycka till med bandage-bytet!! Tycker också jättesynd om dig! Jag är lika larvig, enda gången jag svimmat i mitt liv var när ett sår på mig själv skulle göras rent...
Jag, som gett miljarder sprutor och tagit minst lika många blodprov, tycker det är SKITläskigt med ett stick i fingret. På min själv alltså. Snacka om mes!
Lycka till i morgon, både med björnarna i skogen och fingertopparna :)
... och rädd för kossor är du också !
Skicka en kommentar