Fast det är ju så det ska vara med två veckor kvar till tävling. Formtoppen ska ju infinna sig på tävlingsdagen. Jag har laddat med massor av mängd - är reda uppe i 60 mils löpning i år. Men mina snabba intervaller och tusingar har inte riktigt gått enligt schemat. Och när planerna och tidsmålen för Skövde lades hade jag inte en tanke på att utföra tävlingen i snö eller slask. Inte alla kvalitetspass heller för den delen.
Det är här tvivlet kommer fram.
Jag räds inte 6 timmars löpning. Jag räds inte distansen. Men tänk om jag hamnar i en komfortzon som fjösar mig runt så jag missar mitt mål? Jag får alltid knastankar 1-2 veckor före lopp "Jag skulle ha tränat mer". "Jag borde ha kört just DET passet snabbare". "Tänk om jag glömmer noppa ögonbrynen!" Nu finns det ju inte så mycket att göra. Alltså börjar jag arbeta mentalt. Gör det bästa av situationen. Jag fyller evighetsmaskinen med bra, näringsrik mat. Jag utför de träningspass som är schemalagda och förbereder mig på min formtopp. Det går inte att träna ikapp sig - VILAN är superviktig för ett bra resultat. Den 13 mars ska jag vara på topp! Då ska jag klara av årets första mål: 62 kilometer i Skövde.
Som tur är kommer dessa knastankar några veckor innan. Oftast är jag lugn som en filbunke och mycket accepterande dagarna innan tävlingen. Sprallig är jag alltid när jag ska kuta och lägger väl till en extra förväntansfull känsla precis innan loppet.
Hur fungerar du när några veckor innan lopp - vill du panikträna in allt det missade?
9 kommentarer:
Mia! Tvivlet hör till, tycker jag. Till mig kommer det alltid 1-2 veckor före ett lopp och jag har lärt mig att se det som ett sundhetstecken. Jag får en "sista chans" att gå igenom mina motivatorer. VILL jag verkligen det här? Det är bara tvivel som kan väcka liv i den frågan. Det som är gjort är gjort och jag känner mig trygg i att det inte finns några misslyckanden -bara resultat av mina insatser.
Bra tips på tänk. Klart jag vill. Klart att jag vet att jag blir glad oavsett resultat - men blir plötsligt så resultatinriktad - sätter prestationskrav på mig själv när det är så kort tid kvar. Som tur är har jag aldrig upplevt det precis på tävlingsdagen utan är mer "Jag ger järnet idag - jag gör mitt bästa". Jag tar det som ett sundhetstecken. Tack.
Nej, någon panikkänsla får jag inte några veckor innan.
Däremot brukar jag bli lite mer disciplinerad och "sköta" träningen bättre. Sen under själva loppet (läs marathon) har jag allt för många gånger förbannat mig själv att jag inte har tränat mer under dom senaste 3-4 månaderna.
Har dock blivit bättre dom senaste åren när TSM, IF Linnéa och gemensamma långpass har dykt upp i mitt löparliv:-)
Det kommer gå bra för dig i Skövde:-) fast som du skriver det gäller att hålla koll på tempot speciellt om det blir extra trögsprungit pga. av snö o slask och man tror att man springer på bra.
Skulle det mot förmodan inte gå din väg denna gång så har du lite på pluskontot nästa gång när det kanske istället är sol☼, +18○c, vindstilla och BARMARK :-))
Intervallerna behöver du inte oroa dig för! Dom tar vi igen i vår!
Jag längtar redan till våra tusingar på Stadion i April-Maj:-D
Känner igen det där. Jag brukar dock känna mig ganska kaxig fram till dagarna innan tävling. Då tycker ofta jag att jag är ur form och känner mig seg i kroppen. Har faktiskt presterat som bäst när jag varit "ur form".
Därför försöker jag inte oroa mig längre när jag känner tvivel på vad jag kan göra. Tycker inte du ska göra det heller Mia. Du är asgrym och det kommer gå jättebra!
Åh nej, glöm inte att noppa brynen!!
;)
Jag börjar lite smått fatta att jag ska springa marathon snart, i april. En månad kvar. och så ska det gå snabbt också, hjälp :)
Oj, mitt namn kom inte med!
Anonym 1 är Kalle!
Kalle: Jag förstod att det var du :) - Mina nyckelpass skulle ju vara grymt snabba tusingar på Stadion... de får komma in senare i programet helt enkelt!
Miranda: Äsch - distansen kan du ju :) Nu är det bara att släppa handbromsen - tänk dig att det står en nyfixad latte till dig vid mållinjen - borde sätta fart på benen!
Anonym: så sant som det var skrivet. Ofta är man rätt hård mot sig själv.
Kalle: uppfattat
Jag tror med att tvivel och oro liksom "hör till" när man har ett utsatt mål och är fokuserad.Tar man allt för lätt på det hela så tror jag det blir pannkaka (eller gröt) av alltihop.
Träningen är klar, du har gjort vad du kunnat och det enda "felet" du kan göra nu är att göra för mycket.
Nervositeten, tvivlet,ångesten, funderingarna och oron är en del av det hela, eller hur? Du har klarat av MYCKET värre saker än ett 6 timmars och även OM ,vilket jag inte alls tror kommer att ske,men OM OM OM det inte blir som du tänkt så är det inte hela världen heller. Kom ihåg; "Du är inte dina prestationer". Du är underbara Mia oavsett! Jag VET att den 13:e kommer du att vara TOKLADDAD! Enda bekymret du kommer att ha då (förutom att komma ihåg att noppa ögonbrynen) är att inte rusa på i början.
Möjligen försöker jag ta det lite lugnare den sista veckan för ett lopp, men formtoppar har jag ändå aldrig lyckats pricka in. De kommer när de kommer om träningen som helhet är skaplig. I bästa fall kommer de under tävling.
Skicka en kommentar