Framgång är en resa - inte en slutstation

Pang! Med full kraft slog marathondepressionen mig i lördags!

Det var ju lätt att njuta av att vara "Världsbäst Alla Kategorier 4-ever!" i några dagar. Såg till att sysselsätta mig med lite matlagning och förberedelser för sonens student i torsdags, stressigt, härligt och precis så som jag vill ha det. Avrundade veckan med att få vara barnvakt åt goaste lilla Elias 1 år. Jag var så glad och nöjd och smålog lite åt att jag deppat efter maran förra året. Men skrattar bäst som skrattar sist. Lördagen och söndagen var en kamp. Huvudet ville springa, ville inte springa, ville springa, ville inte springa. Kroppen var som en död fisk. Inga reaktioner. Satt och tittad ut på löparna längs Karlbergskanalen lääääänge - utan att hitta inspiration. Tog på söndagen mig till en Gångtävling och njöt av andras tävlingsnerver och framgångar. Men min kropp och knopp var helt neutral. Sinnet något lågt. Men WTF! Så här kan jag ju inte ha det. Kom överens med Malin att kicka mig själv i baken med att delta på NMT imorse (trots en miljon saker att göra på jobbet, och stundande tjänsteresa).

Det var det bästa beslut jag tagit.

Trött och påhittat stel (ja, jag kände efter lite för mycket) mötte jag 22 nyvakna NMT:are på Östermalms IP. Commander Bruno visade sin bästa sida idag - passet var varierat, roligt, så hårt som man själv ville göra det. Vi delades in i två grupper som tävlade mot varandra. Det blev löpning, bära stora stenar, göra armhävningar, rygglyft, peppa, bära och springa lite mer. Grupperna tävlade mot varandra för att sedan ha en-mot-en-tävlingar i spurter, stå i armhävningsposition halvvägs ner och stirra ut sin motståndare för att sedan tävla gruppvis igen.

I takt med att solens strålar förgyllde natur och svettiga medtränande rann min post-marathondepp ur. Jag fylldes med ny energi och kände mig plötsligt jättestark. Oövervinnerlig. Det får vara motigt ibland - för glädjen kommer tillbaka. Det gäller att hitta tillbaka de positiva tankarna.

Att accptera att det inte alltid är på topp är en del av att få uppleva känslor och händelser med full kraft. Jag är tillbaka på banan, jag fortsätter min resa med allt det roliga - för marathon var ju inte min slutstation, den var ju bara en hållplats på vägen.

Nu ska jag packa ihop mig för att jobba i Amsterdam och få bo på Hilton några dagar. Jag tar med mig träningskläder och har lovat mig själv att träna minst 45 minuter per dag. Utmaningen som vi fått från Commander Bruno startar idag och sträcker sig till den 21 juni och lyder som följer:

1. Gör 1000 armhävningar - minst 100 riktiga (jag ska köra ALLA på tå)
2. Statisk magövning (ligg på rygg och ha skuldror och fötter ovanför golvet) 150 minuter.
3. Gå/spring/jogga minst 1 km per dag.

(NMT-träning räknas inte in). Moa har utmanat sina läsare att haka på - så jag gör detsamma - den här framgångsresan är ju hur häftig som helst! Häng med!