Att ha ägandeskap över sin kropp

Eller rättare sagt att TA ägandeskap över sin kropp.

Diskussionen om tävling, träning och tokerier har pågått ett tag. Det fälls små gliringar till höger och vänster, folk uppfattar saker och ting olika. Senast skrev Ultraschmultra sin syn på gruppträning. Jag älskar gruppträning men jag gör det på mina villkor. Jag försöker att vara en förebild och lära ut, samtidigt som jag vill lära mig av andra. Att peppa och pusha någon är inte alltid helt lätt. Eller rätt.

Peppning måste komma vid rätt tillfälle och innehålla rätt saker. Du är herre över din egen kropp – låt ingen annan bestämma om du ska köra 2 extra intervaller ”Kom igen då! Du som är så stark klarar det nog”. Likaså kanske du just idag vill/kan/känner för att köra 3 extra för att du är grymt stark.

Jag tror att många tränar i grupp för att genomföra den kvalitetssträning som ofta är så svår att genomföra själv, eller för gemenskapens skull, eller för att se om man kan utvecklas. Folk som joggat ett par år kanske kommer i en slentrian och kör samma runda på samma tid varje gång – de vill kanske kolla hur de kan göra annorlunda, eller vad de kan ändra på.

Egentligen handlar det mest om vår syn på oss själva och om komfortzoner. Vad är det som påverkar oss? Vad gör att vi känner framgång – är det samma sak som den snabbaste i klubben? Om mitt mål är att gå ner i vikt ska jag ju träna på ett visst sätt och äta på ett visst sätt. Vad är mitt mål? Tips och pepp haglar hela tiden över oss. Det är svårt att sålla och se vad som är rätt och fel. Det är lätt att falla för grupptrycket och ösa på. Det gäller att ha ett starkt pannben och stå emot allt för många åsikter, eller att jämföra sig med andra. Det gäller att bibehålla fokus. Det gäller att ha ett mål.

Med facit i hand kunde jag springa 408 kilometer i mars tack vare att jag drog ner tempot på mina långpass och körde kvalitet för sig. Jag fick stöttning och hjälp när det behövdes – och lyssnade alltid på kroppen. Jag valde ett långsamt ultrapass framför en 23-kilometare med TSM (som skulle slitigt mer på min kropp). Jag är så glad att jag är hel och att min kropp ställer upp det jag utsätter den för . Jag är så glad att jag lyssnar på min kropp och inte straffar den.
Vid pepp och push är det viktigt att vara lyhörd på omständigheter runt omkring. Ingen annan vet hur din kropp mår just idag, ingen vet hur du har sovit, ätit eller jobbat. Men rannsaka dig ibland och hitta inte alltid anledningar till att inte köra en extra, utmana dig själv.

Jag tror på att hålla mig frisk och stark. Om jag nu har lagt x antal kilometer bakom mig en vecka i Portugal och har en 6-timmarstävling lördagen efter, så får jag INTE falla för trycket att köra hård Militärträning eller hårda intervaller. Jag måste tillåta mig återhämtningspass och vila. Det som kan trötta ut en är folk som i all välmening säger ”Men kom igen – du kan ju snabbare”. Jag vet. Jag vet precis hur snabbt jag kan. Eller hur långt. Eller hur mycket. Men jag bestämmer själv NÄR, VAR, HUR och VARFÖR.


Andras åsikter om vad man äter...
Lika lite har andra människor rätt att säga till folk som tränar ”Ta en semla till du som tränar så mycket!” Eller ”Vaddå – ska du inte ha en bulle?” ”Du som tränar borde ju kunna äta vad som helst!” – nej det är inte sant, jag kan inte äta vad som helst, och vill det inte heller – min mat är mitt beslut. Ibland får jag känslan av att folk mår dåligt över sin egen prestation, missad viktnedgång eller åtaganden som de ska projicera över på andra. Om du vill gå ner i vikt ska ingen annan tvinga i dig en bulle.

Nej – ta ägandeskap över din egen kropp. Orka göra det som är bäst för dig. Orka säga nej – men våga även att pressa dig. Ibland. För det finns så mycket mer att ge.


Mina små tips
· Sätt ett mål med löpningen – det kan vara ett lopp, att få en stark kropp, att hålla sig frisk och sund
· Försök att pressa dig någon gång då och då – testa om det går snabbare, eller längre eller flera omgångar – det ger en enorm kick efteråt. Men gör det inte varje gång, risken för skador ökar enormt.
· Njut av genomförda pass – inga pass är dåliga pass.
· Försök att vara öppen med din träning, säg till om du vill ta det lugnt en dag på grund av andra omständigheter – låt dig inte falla för trycket

Min gruppträning:
Mitt mål är att bli världens bästa peppare. Mitt mål är att aldrig känna stress under en uppvärmning, och inte låta någon annan känna det heller. Mitt mål är att bli en bra förebild.

Ikväll beger jag mig till Smygehuk för att börja öva – tillsammans med Sveriges kärleksfullaste löparklubb IF Linnéa.