Idag kände jag mig riktigt duktig!

Beröm gör sådan skillnad!

Döm om min förvåning när Magnus (Spyfys) med militärisk stämma ropade i omklädningsrummet "Uppställning för samtliga utanför, idag kör vi EN grupp och det blir blött!"

Iförd löparbrallor, nytvättade Asics Kayanos (mina långdistansskor) och ett förvirrat uttryck, ställde jag mig på led med de andra. Jag var inställd på backintervaller med Brunos grupp och hade tänkt ignorera Militäriske Spyfys idag. Jag var laddad för torr träning med många intervaller och skön vila emellan. Snabbt fick jag ladda om hjärnan, hitta motivation och energi någonstans. Inspirationen fanns ju redan där - hela gruppen. Mina redan krampande skinkor (från Burpees i måndags) skickade oroliga signaler - men jag lugnade ner dem med att det nog blir uppvärmning...

Och uppvärmning blev det...eftersom vi var hela gruppen var Spyfys snäll och lät oss springa i 4:55-5:30-fart i obanad terräng i drygt 3 km. Jag teamade upp med Vackra Pia och vi höll oss längst fram. Det är den absolut bästa platsen, för man får "vila" lite extra. Vila innebär att man står på stället och kör höga knän tills alla har sprungit ifatt och gruppen är samlad. Effektiv vila alltså. Vi kom bort till skogen där vi kört hinderbana med Tjurruset-Peter tidigare. Magnus hade varit uppe med tuppen och redan riggat en bana åt oss. Najs! Jag och Pia var först ut...

Löpning 30 meter - gemensam flytt på en stock. Löpning 75 meter -trippa i bildäck. Löpning 200 meter -Åla under snörad bana. Löpning 50 meter - klättra över en bautasten. Löpning 200 meter nerför - skottkärra i 30 meter. Lunk 10 meter - Bära polaren på ryggen. =1 varv.

Vi körde 3 varv. Snabba brudarna Evelina och Karin drog förbi oss, fast vi tog dem nästan när vi körde skottkärra. Jojje och Gunnar (tror jag) sprang också förbi oss. Men vi var fokuserade och fördelade energin så gott vi kunde. Den där ålningen hade nog sett bättre dagar. Vi brudar envisades med att krypa på alla fyra... Hellre skurgummeknän än knallblåa armbågar nu när solen tittar fram.

Sedan snabb förflyttning bort till Spyfys äng där det också växer bildäck. På väg dit fegade jag i nerförslutningen vid Fiskartorpets hoppbacke. Fick lite tips från Terräng-Galnings-Mattias. Han coachade mig även i uppförsbackarna "Fram med höften, pendla med armarna rakt istället - öppna upp bröstkorgen, spara energi!" Men hallå -de där orden känner jag igen! Samma ord vrålar jag till Sussie när jag coachar henne, hur kommer det sig att jag inte lever som jag lär? Det var i alla fall skönt att få lite teknikhjälp och fokusera på rätt saker - efter nästa backe ropade Mattias "Mycket bättre! Bra jobbat!"

Väl vid ängen och kullen var det dags för den sköna Springa-uppför-kullen-med-bildäck-släpandes-bakom-via-rep-i-midjan-intervall. När mjölksyran gett mjölkstockning i benen och vi pustade ut (utan höga knän!) undrade Magnus om vi hade våra fina Gucci-skor på oss? Jag tittade ner på mina fina, snälla, dyra Ultradistansskor och pep "jaaaaa". "Synd för er!"

Vi joggade bort till en härlig liten bäck.... och mycket riktigt skulle vi springa ungefär 50 meter i den. Jag var först ut och försökte hålla ett jämt tempo i den leriga bäcken. Vattnet var kallt och jag fick kippa efter andan när vattennivån nådde låren. Tjipp, tjipp, klaffs, klaffs. Sumpstanken kittlade i näsan. Fokus Mia - Fokus. Jag tog mig upp och ställde mig bakom Magnus för att vänta på de andra, skippade på stället och pendlade med armarna. Jag passade på att plocka bort lite rutten vass som jag lindat kring fötter och vrister...

och plötsligt händer det...!

Magnus ser mig i ögonen, klappar mig rejält på axeln och säger uppskattande "Grymt bra jobbat Mia". Jag blev så stolt, jag kände mig så duktig. När han sedan bad oss att springa det snabbaste vi kunde tillbaka till ÖIP var det som att de orden gav mig helt ny kraft och energi. Jag låg strax efter Jojje, pressade på fötterna som nästan var bortdomnade. Längre fram sprang Mattias, men jag låg alltså trea. Bara att fortsätta. Så lite kvar. Borta vid grindarna till ÖIP ser jag hur Mattias vänder om för att komma och peppa, jag spurtar och tar i allt vad jag har. Magnus säger åt oss vart vi ska samlas och vi springer dit. Jag kommer upp som en helt otroligt lycklig tvåa.

Idag var jag stark. Idag var jag som bäst. Jag tävlade mot mig själv - och jag vann.
**************************************************