...Bara himlen ser på...

Jag gillar Erik Gadd så mycket att jag faktiskt betalat för hans senaste album!

Jag gillar inte att göra saker halvdant. Ska jag träna ska jag göra det ordentligt. Om jag ska festa vill jag gärna göra det ordentligt. Att kombinera dessa två ting är mindre bra. Särskilt när jag aldrig lär mig av mina misstag...vaknar bakis eller har sån träningsvärk så jag inte kommer ur sängen. Det sistnämnda är dock att föredra - för då kan man dricka vin ändå. Är det tvärtom så att jag har cementkeps går det inte direkt att köra grym träning. Okej - spykänslan kan infinna sig - men isånna fall av fel orsak. Och effekten är... inte som jag vill.

Således bokade jag snabbt in en halvmara med Karin på Midsommardagen. BARA FÖR ATT HÅLLA MIG RELATIVT LUGN på midsommarafton. Och jag tror faktiskt att jag blivit vuxen för det funkade! Jag hade en urmysig midsommar med sill, potatis, öl, jordgubbstårta, grillat, potatissallad och vin. Men lagom.

På lördagen födde Karin en massa barn på förmiddagen så vi träffades vid Centralen först klockan 15:50. Tiden är viktig... för 15:49 blev det mörkt, prick 15:50 öppnade sig himlen. Regnet vräkte riktigt ner. Vi blev blöta och kalla på en gång. I fyra kilometer sprang vi med öppen himmel. Inte en kotte såg oss (förutom en och annan turist som sökte skydd under ett och annat tak) - bara himlen såg på.

Vi skrattade oss igenom de första 20 minutrarna och undrade hur knasiga vi egentligen såg ut. Jag antar att det är vädret/val av dag/val av tid som skiljer löparen från lunkaren eller motionären. Regnet drog bort och den blå himlen blottade sig. Vi sprang Stockholm Marathonsträckan men bara ett varv. Det var grymt att kuta med Karin - framförallt för att hon är nyinflyttad i stan och hittar på Djurgården. Jag har inga ursäkter...men jag springer alltid vilse därute. Det gick rätt fort i början, 5:05-5:10-tempo, sedan lugnade vi ner oss och lade oss på 5:20-5:30-tempo. Efter 10 km kändes det superjobbigt. Det var första långpasset för mig sedan maran, och Djurgården är mentalt skittråkigt.

Vi kom ut på Strandvägen, sprang förbi slottet, nu myllrade det av turister - vi fick en och annan förvånande blick slängd på oss. Det var inte många löpare ute (vi såg den engelsktalande 1:30-TSM-tränaren på Djurgården, men sedan ingen). Turister och bakfulla turades om att stå ivägen för oss. Vi saxade och tog oss fram till SöderMälarstrand. Jag kastade en ledsen tanke till min handväska som ligger på botten och saknar mig. Plötsligt hade vi sprungit hela vägen fram till Västerbron. Över Västerbron, genom Rålis, bort mot Stadshuset. Den sista milen kändes som två km. Det var härligt med sällskap och underbart med tanken på att ha sprungit en halvmara dagen efter kvällen före.

Lördag kväll blev det god middag hos oss för Karin och "En gammal Granne" :-) (egentligen en avlägsen kusin från landet!). Mycket rödvin för att balansera de 21,1 kilometrarna i benen. Vi firade att vi kört distansen på 1:54 som är en helt okej träningstid på halvmaran: 5:25/km och en medelpuls på 155 (max 169).

Söndag bjöd på lugn förmiddag och sedan tung Bodypump på eftermiddagen.

Vikter i kg per sida:
Uppvärmning: 3,5
Ben: 8,5
Bröst: 6
Rygg: 6
Triceps: 5
Biceps:4,5
Utfall: kroppsvikt
Axlar: 2,5
Mage: kroppsvikt

Jag låter sista plagget falla... Idag blev det tvätt av gårdagens regnblöta kläder och dagens riktigt svettiga gymkläder. När lönen kommer ska här shoppas mer träningskläder! Eller ett par Asics Trainer...?